Saker och ting får liksom inte ta för lång tid, då tappar jag tålamodet. Snabba knapptryck är min melodi när jag får för mig att jag vill göra något. Tittar jag tillbaka på hela köpa-och-sälja-hus-och-flytta-till-lägenhet-processen, kan jag konstatera att det gick i ett rasande tempo och utan att förnuftet fick särskilt många chanser att tränga igenom bruset. Ivern fick styra istället och det blev fantastiskt bra! En stor portion tur spelade in, liksom en duktig och kunnig köpemäklare i Frankrike.

Här hemma handlade de synbarligen lyckade fastighetsaffärerna förmodligen mer om att alla timmar jag tillbringat med inredningstidningar och bostadsbilagor i dagspress till slut gett mig kunskap om både vad som säljer och vad som är en rimlig summa pengar för en bostad. Villan hade inte sålts om vi inte hade fått det vi ville och då hade det heller inte blivit något franskt hus.

En kombination av tur, inredningsknarkande och ett visst mått av lokalkännedom, alltså och den franska drömmen kunde bli verklighet.

Andra gånger ställer dock impulserna till det för mig och chanser missas. Nu när jag blivit med franskt hus måste jag ju lära mig franska och jag berättade i ett tidigare inlägg att jag anmält mig till en nybörjarkurs på universitetet, att jag beställt en herrans massa kurslitteratur, som jag släpat fram och tillbaka mellan Sverige och Frankrike utan att egentligen läsa i dem överdrivet mycket. Sturskt har jag dessutom förkunnat att om ett år skall jag kunna uttrycka mig hjälpligt på franska…

Häromdagen kom antagningsbeskedet. Reservplats 39.

Reservplats?!? Jag? Jag har ju för bövelen utbildat mig till språkfröken och är behörig i kubik!

Sedan inser jag, att om du struntar i att skicka in dina gymnasiebetyg, eftersom de försvunnit i flytten, så blir det så – antagning görs utifrån gymnasiebetyg, oavsett om de är purfärska eller mer än trettio år gamla. Det visste jag och ändå inbillade jag mig att jag stod över sånt. Ha! Högmod går före fall, eftertankens kranka blekhet och alla andra retliga ordspråk som skulle passa in på sådan dumhet!

Så, på ren impuls har jag istället anmält mig till inte bara en, utan tre intensivkurser på raken i franska i höst. Två och en halv timme två gånger i veckan på Medborgarskolan. Inte mycket att fundera på, iväg med anmälan bara! Tiden för detta kommer alldeles säkert att bara helt magiskt materialisera sig.