Den satt långt inne, bokningen till Murviel, eftersom det är så förtvivlat svårt att under terminstid vara borta från jobbet. Även jobbrelaterad frånvaro har en förmåga att ställa till det enligt principen om dansande råttor på för ändamålet olämplig möbel… Nu handlar inte detta om en bångstyrig personalgrupp – det är snarare så att de arbetar hårt och att jag anser att de har rätt att ställa stora krav på min tillgänglighet. Istället kan jag inte låta bli att fundera över om det finns något slags naturlag om alltings j-vlighet som gör att elever skadar sig eller annat händer just då, som kräver en rektors närvaro?

Luther skriker i mitt öra innan pekfingret letar sig till boka-knappen på Ryan Airs hemsida men den här gången är det förgäves.

Det handlar om två dagar, skriker jag tillbaka och sekunderna senare är det försent och krank blekhet far över mitt nylle. Jag skall stänga in mig och skriva färdigt en rapport, motiverar jag detta med och bestämmer mig för att det faktiskt inte är så krystat som Luther på axeln tror. Det måste ändå finnas en bortre gräns för plikttrogenheten och kanske detta får mig att känna mig mindre invaderad av det arbete som trots allt innehåller en hel del tillfredsställelse också. I lagoma doser.