… i turkosa och rosa små bajspåsar, bara för att de svarta är så trista. Kokett, på gränsen till det löjeväckande, kan tyckas men den ångande, nyskitna högen försvinner iallafall från den vackert stenlagda sydfranska bygatan. Men som Per Mortensen skriver i sin krönika i dagens DN,

så är jag ganska ensam om att göra det. Trots att du kan hämta gratis fekaliepåsar på maireriet i Murviel.

Varför ett inlägg om det som med viss regelbundenhet töms på gatan ur bakdelen på min hund? Ja, inte är det ett inlägg om hur självklart jag egentligen tycker att det är utan mer om hur mina ögon reptilsnabbt letar upp allt som i tanken transporterar mig ner till Murviel. Så blir jag därmed barnsligt förtjust när en journalist på DN berättar om det han ser i sin sydfranska by och som inte är som hemma. Att han, precis som jag, kommer fram till att det är fördel Herault, Languedoc och Frankrike, det kan jag leva med.

Läs den lilla krönikan och nicka igenkännande. Precis som jag.