Det har sina sidor att åka med skavstafakiren när man som jag är ett utpräglat nattdjur. Men efter en veckas fokus på jobbsök och stora beslut, bestämde jag att det fick bli ett återbesök på Connect Hotel vid flygplatsen. Jag tänkte mig en tidig kväll och uppstigning halv sex istället för kvart över tre, med efterföljande normal dygnsrytm.

Så blev det också och nu njuter jag i eftermiddagssol och 25 grader innan det är dags att knata upp till bygrannarna för vidare färd till Causses och middag på ännu en takterrass.

Men flygresan var mycket dramatisk. Jag satte mig bekvämt tillrätta på en fönsterplats och njöt ( jo, faktiskt!) av utsikten. Himlen var flammande gryningsröd och mitt i alltihop tronade en alldeles fantastisk regnbåge. Så lyfte vi; skar genom allt det röda och jag fick hålla i mig hårt för att inte plocka fram telefonen, dra igång den och ta kort. Men för sådant är jag alldeles för lydig.

Så avbröts jag mitt i min himlatitt och ombads ta plats längst bak i planet. Jag visste inte ens att det fanns platser så långt bak. Dessutom fick jag sitta bakåtvänd och jag tyckte att det hela var mycket märkligt men som sagt, jag är väldigt lydig. Så började planet skaka betänkligt – luftgropar sa de i högtalarna – och planet förberedde sig för landning. Då öppnade sig plötsligt en lucka framför mig och om det inte hade varit för säkerhetsbältet, hade jag sugits ut ur planet! De norska ingenjörerna* slets ur mina händer och väskan fladdrade iväg i samma stund som vi tog mark.

Då vaknade jag. Uppe i luften. På samma fönsterplats där jag först satt mig. Jag famlade yrvaket efter väskan, kände efter så att jag var ordentligt fastspänd, sneglade förvirrat på grannen, som tittade utforskande på mig. Under mig havet, Sete, Étang de Thau, Agde och mina blånande berg.

Att slumra är inget ovanligt när jag åker fakir men att sova djupt och drömma mardrömmar, ja, den var ny. En intressant variant av att drömma att du ramlar ner för en trappa; att sugas ut ur det flygplan du sitter och sover i.

*Jan Guillou; Mellan rött och svart