Varje hörn är annekterat, varje vrå. De har snurrat sig runt varje möbelben och i deras nät syns resterna av en gång fritt flygande existenser som lyckligt ovetande om sin snara död flugit rakt in i fällan.

När jag kommer farande med min mopp pulvriseras liken till ett fint stoft. Dock finns trots allt ett slags rättvisa i att de skrupelfria mördarna med min benägna hjälp går samma öde till mötes när de obarmhärtigt sugs in i snabeldrakens mynning eller fastnar i moppen tillsammans med sina forna offer. Solen fortsätter att gassa från sin languedocblåa himmel, så jag tolkar det som att det inte alls blir regn bara för att jag låter ett antal långbenta ockupanter få sätta livet till.

Nu luktar huset lavendelsåpa och favorittvättmedel, poolhuset är redo för sommar och utanför glittrar vattnet som det ska.

På söndag kväll åker jag till Barcelona för en natt på flygplatshotell innan flyget tar mig tillbaka till Stockholm. Plikten kallar och semestern, som skulle ha sträckt sig över dryga två veckor, blev istället bara en dryg vecka lång. Men nu vet jag att det snart kommer lugnare tider, så en intensiv terminsspurt känns ok.

Så får jag ju också komma hem till min lilla hund, som medan jag befunnit mig i murvelhuset, har opererats för pyometra och varit riktigt illa däran. Nu hämtar hon sig efter några dagar på djursjukhuset och hussen skall sedan pyssla om henne så som det anstår en älskad La Dame!