Det är maj.

Idag sken solen.

Jag är fortfarande skolmänscha.

Alltså tittar jag på solen genom fönstret, noterar att temperaturen idag är något behagligare än igår, för att sedan fokusera på allt det som skall vara klart om bara några veckor.

Det är stressigt bortom allt förstånd men sommaren hägrar. Murviel tränger sig fram i mitt medvetande allt ivrigare och jag lyckas åtminstone nästan mota bort jobbtänket när dagen övergår i kväll.

Vi har hastigt och lustigt bestämt oss för att låta sjätte-våningen-eran lida mot sitt slut.

Fint balkongliv på sjätte våningen ändå…

Vi ser inte längre de vita husen i fonden…

Idag träffade vi en mäklare och gav honom uppdraget att sälja vår lägenhet. Den är stor. För stor för oss. Läget är formidabelt, om du lätt vill ta dig fram i Stockholm och vi har till slut kommit fram till att allt har sitt pris på en bostadsmarknad så överhettad att vi till slut inte kan motivera att stanna kvar i en bostad som många enligt uppgift är ute efter. Vi tänker istället leta efter något mindre och billigare.

Vi säljer innan vi har hittat något annat, har is i magen, tänker att det ordnar sig. Det har det ju gjort förut.

Murvelhuset kräver ytterligare lite fix och eftersom det är där inredningsivern får sitt huvudsakliga utlopp numera, är det lika bra att låta fokus få finnas där fullt ut. Livet i Stockholm får därmed klara sig på färre kvadratmetrar framöver.

Kommer jag att sakna sjätte våningen? Jovars, lite kanske. Jag har trivts här. Den har varit funktionell, lägenheten. Trivsam, rentav. Framförallt har den varit kravlös men det blir ju inte mindre kravlöst på mindre yta – snarare tvärtom…

Och till sist, kära vänner; mentalt, en smula undermedvetet, är detta ytterligare ett steg närmare Murviel. Ett mindre viste, alltså, nära allra finaste Bertil och hans päron i Stockholm, det andra – vårt ”hemma” – i Murviel. Vi drar ner på utgifterna där vi kan för att så småningom kunna tillbringa mer tid bortom semestrar där vi trivs allra bäst!

Tänk ändå hur det blivit. Hur vi alla deltidsboende i Languedoc tävlar i kreativa lösningar på att maximera antalet dagar som nyfransoser i sömniga byar bland vinfälten! Just detta förstod jag inte när jag för drygt tre år sedan för sista gången rattade bilen bort från huset där vi bott i nästan elva år. Snöglopp och sörja och hela bohaget i en flyttbil framför mig på väg till vårt nya urbanare vardagsliv.

Hemmet på rull

Alldeles nyss och jättelängesen.