Vi blir fler. Både svenskar i byn och små människor i en ny generation. Under några dagar var nästa alla de små sötnosarna samlade i Murviel, så vi ställde till med barnbarnsapéro för att för en stund ha dem alla samlade på en och samma plats.

Lorf (jo, han får heta det nu) fick en klackring av hansbyarna – på skämt, eftersom han skojar om att han likt en gudfader kan ta emot folket när de kommer uppför trappan till poolhuset. Kan var något med värmen och den filmiska stämning den ibland skapar…

Inför detta lilla event googlade jag apéros pour les enfants och fick hur många träffar som helst på roliga skapelser:

Med min kreativa äldsta dotter på besök, gick skapandet som på räls och snabbt tillverkades igelkottar, nyckelpigor och blå-vit-röda nyttigheter på pinne. Till det saft till barnen och vuxensaft till de mognare i sällskapet.

Som vanligt när vi träffas hos oss mitt i sommaren, hamnar vi allihop i poolen, där vi guppar omkring med glas i hand och med snacks vid poolkanten. Lite lagom dekadent, så där…

Barnen är ännu så länge så små att sötsaker serveras endast i sitt naturliga tillstånd – ingenstans smakar de heller så gott som i skuggan av en torgmarkis en varm dag.

Årets variant av barnbarnsapéron var en tämligen stillsam historia med bara lite plask av en yster sexåring på besök. Om några år – kanske redan nästa? – tror jag inte att det kommer att kännas särskilt aktuellt med immande glas i poolen samtidigt som barnen badar. Jag utgår ifrån att det då kommer att bli en något mer livligt och ivrigt plaskande tillställning – för jag hoppas att både päron, gammfôlk och små älsklingar kommer på apéro nästa år igen!