Etiketter
Baie Rouge, Bikini Beach, Friar’s Beach, Grand Case, Karibien, Loterie Farm, St Martin
Jag ligger ofta under ett parasoll här och lyssnar på bränningarna. Läpparna smakar salt och jag har en gul solhatt på huvudet. Den köpte jag häromdagen på Maho Beach, när vi tittade på flygplan som landade.

Stranden kokade av turister; de flesta av dem kom i stora busslaster från kryssningsfartygen. Jag höll på att få solsting, så den gula hatten räddade mig verkligen.

Om vi badade där? Nä, det frestade inte!
Vi är på semester på St Martin i franska Västindien och jag får kämpa med att ta in allting. Det är drömlikt vackert ena stunden och hjärtskärande trasigt runt nästa hörn. Den lilla ön har hämtat sig bra från den förskräckliga orkanen Irma, som drabbade ön 2017, men de är inte klara med återuppbyggnaden på länge än. Många är husen utan tak fortfarande och trots att det är drygt sex år sedan Irma drog fram och förstörde allt i sin väg, påminns man ständigt om vilken katastrof hon lämnade efter sig.






Jag njuter förstås av att vara här, skam vore det annars, men jag är ödmjuk inför vilket privilegium jag åtnjuter och vilket andras slit som möjliggör mitt tillfälliga karibiska otium.

Vi har många saker att pricka av under denna resa och igår kunde vi sätta en bock vid besöket på djungelpoolen Loterie Farm. Vi åkte dit och hängde på låset och kunde välja våra platser utan konkurrens från andra badglada.



Det kändes otroligt fräscht och paradisiskt med sitt läge mitt i grönskan och även om det spelades musik ganska högt, kändes det rofyllt och härligt
Vid lunch hände något. De unga och vackra med fest på dagordningen tog stället i besittning och champagnekorkarna började flyga. De såg ut att ha kul men det blev dags för oss något äldre att lämna plats för dem.
Nu är den utflykten avklarad och vi har vänt blicken mot nya ställen att upptäcka. Idag hälsade vi på Bob på hans Tropical Café i Grand Case.







Bobs kompis Fred bor granne med våra reskamrater och byvänner i Murviel, så självklart var vi tvungna att åka dit. Det var både härligt och gott, så där stannade vi ett bra tag.
Grand Case är för övrigt värt ett alldeles eget inlägg; det är vackert, ruffigt, charmigt, sorgligt, fascinerande och husen som kantar den långa stranden skriker historia, såväl närliggande som betydligt äldre.

Vi har hunnit med en rad andra stränder också, där vi antingen bara ätit en lunch invid havsskvalpet eller slöat under en parasoll och guppat i det intensivt turkosa vattnet. Jag låter bilderna få berätta om hur härligt det är:














Oj! Tack för ”reportage”! Kan ärligt säga att det där aldrig har funnits på någon topplista hos oss och det ni upplever förstärker ”fördomarna” om genomturistifierade ställen på jorden, mera tilldragande för en yngre målgrupp kanske? Är det verkligen inte FÖR varmt dessutom? Ni ser ut att ha det trevligt iallafall och det är ju huvudsaken!😊
GillaGilla
Jag skulle inte säga att det är genomturistifierat på hela ön – vi bor till exempel på ett airb&b i ett bostadsområde och vi behöver inte åka långt för att uppleva ett äkta Karibien. Vi tycker också att den franska sidan är betydligt med avspänd och lugn än den holländska. Det där handlar ju delvis också om vad man gör när man väl är på plats och vad man intresserar sig för. Kontrasterna är enorma mellan superyachterna i hamnen och kvarteren där majoriteten av lokalbefolkningen bor, förstås men också vi är långt ifrån det liv som båtcharterturisterna lever.
Det fläktar skönt mest hela tiden och vi acklimatiserade oss ganska snabbt men visst är det varmt, så det gäller att anpassa aktiviteterna till klimatet. Förmiddagar vigs åt utflykter, sedan en lång lunch på det, följt av bad antingen i hav eller pool. Det är otroligt skönt och spännande att vara här.
GillaGillad av 1 person