Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: bygrannar

Och sommaren fortsätter..

15 fredag Okt 2021

Posted by murvielklotter in distansjobb, Murvelhuset, Renoveringar, studier i franska, Utflykter

≈ 4 kommentarer

Etiketter

bygrannar, Le Maire, takras, vildvin

.. om än med allt svalare nätter. Varje dag i värmande sol känns som en ynnest och vi försöker få till en rejäl siesta mitt på dagen, när det är som allra skönast. Jag simmar ett antal längder i det fortfarande 28-gradiga vattnet, gör mina övningar men sveper en handduk om mig en kort stund efter att jag kommit upp ur vattnet. Temperaturerna räcker trots allt inte riktigt till för att det skall vara jätteskönt att torka i solen efter badet. Men med torrt skinn är det mer än varmt nog! Som en junidag i Sverige, ungefär.

I förrgår satt jag i möte framför skärmen hela dagen men fick avbryta när ägaren till det öde grannhuset kom och knackade på.

Jag vet inte exakt hur gammal han är men nog en bra bit över åttio, kanske har han till och med hunnit passera 90-strecket. L var inte hemma, så jag fick ta till min nyvunna, fortfarande stappliga, franska och förklara för honom att jag hade svårt att gå ifrån, protokoll­förare på ett styrelsemöte som jag var. Både språk- och generationsklyftor för­svårade den saken, så jag gick ifrån mötet en stund och tog hand om vår granne.

Han hade kommit för att inspektera det rasande taket på ladan, som gränsar till vår tomt och som vi tidigare i veckan informerat mairen om.

Han konstaterade raskt att det behövde åtgärdas och lovade att skicka en menuisier så fort som möjligt. Sedan pratade vi om hans vackra, men tomma hus och jag undrade om det fanns planer på att sälja det. Jag frågade bara försiktigt och berättade att vi gärna skulle vilja ha grannar där. Men en försäljning är inte aktuell, fick jag veta. Den gamle mannen ärvde huset efter sin morbror och använder det till att förvara maskiner och verktyg. Mest i ladorna, men tillgången till den lilla innergården är viktig för honom och därför vill han inte göra sig av med det. Kanske skall han hyra ut det, funderade han högt, men det verkade inte vara några bestämda planer. Sen berättade han lite om vårt hus och hur det såg ut förut, innan trapporna i trädgården anlades och innan vi byggde terrassen på baksidan. Han hade lekt med barnen i vårt hus, berättade han vidare.

Jag sög i mig allt han sa. Och han sa det på franska. Långsamt och tydligt och jag hade inga problem att förstå honom. Resultatet av det senaste årets studier? Troligen; någonting har helt uppenbart hänt med språkförståelsen, iallafall. Jag hade gärna velat fråga honom om mer men jag var tvungen att återgå till mitt styrelsemöte. Den där apéron med de alldeles för anonyma grannarna måste bli av nu. Grannarna håller alldeles oombedda koll på vårt hus och åtminstone den äldre mannen och hans fru med huset intill, har säkert mycket att berätta om murvelhusets historia.

En hel del pyssel med huset klaras också av mellan varven och i förrgår kom Aidan med sin van och forslade bort allt skrymmande skräp från vårt garage. Det kostade oss €80, tog knappt två timmar och sedan var en av de senaste årens mest irriterande surdegar ett minne blott.

  • Före …
  • … och efter men före slutstädning

I helgen skall jag ikläda mig merylbrallan,

  • Meryl…
  • Merylwannabe…

ta på munskydd och skyddsglasögon, behandska händerna och greppa såväl kvast som lövblås och städa ur allt damm, alla torra löv och grus. Sedan skall veden få en ordentlig plats längre in i garaget och därmed slipper vi skämmas varje gång vi öppnar garage­porten.

Vildvinet växer så det knakar och jag tycker att det är fantastiskt vackert där det klättrar längs med stenfasaderna. Men jag klipper ner det.

Visserligen med viss sorg, men hur vackert det än är, ökar det klättrande vildvinet risken för att objudna gäster tar sig in där de definitivt inte är välkomna. Som möss, till exempel, eller till och med råttor. De senare vet vi hade hunnit bygga en hel råttby i den täta vegetationen invid laduväggen vid poolhuset.
När den togs ner våren 2020, försvann problemet med nedskräpningen bakom voleterna i poolhusköket. Nu vet vi därför att de klättrande skönheterna inte kan tillåtas växa hur som helst. Vildvinet, alltså. Råttors skenande tillväxt har vi svårare att kontrollera.

Det där med att fasader bör hållas fria från alltför ymnig växtlighet, är möjligen ett trist faktum men sinnesfriden, där den går att någorlunda uppnå, är viktigare. Åtminstone för den här alltmer luttrade, sedan snart tio år lyckliga ägaren av ett charmerande men stund­tals oberäkneligt franskt vinbondehus. Nästa vecka kommer bysnickare Loubets son, som tagit över pappans snickeri, och tittar på vår terrassdörr, liksom det av den nya kranen spärrade köksfönstret,

Man kan inte tänka på allt …🤓

och för att ge oss förslag på diverse andra dörrar inom­hus. Det handlar om skydd mot tjyvar, kyla, möss och annat oönskat, liksom, för innerdörrarnas del, om privatliv på porslinstronen, dammfrihet i garderoben och barnsäkerhet vid den långa stentrappan ner från övervåningen. Där har barn redan trillat, dessbättre bara med blåmärken som följd, men varningsklockorna har ringt tillräckligt starka.

Nästa år tassar ytterligare två par barnbarnsfötter omkring i murvelhuset. All anledning, alltså, att fortsätta barnsäkra det som prinsarna visat oss att vi missat.

Så om någon undrar om gamla franska hus är något för den som helst har så lite som möjligt att fixa med på sin lediga tid, så kan jag berätta att så inte är fallet.

Antingen får du älska DIY eller ha pengar att slänga på problemen. Helst bör du ha en kombination av båda. Vi har ingetdera i outsinliga mängder.

Och ändå.

Att skaffa murvelhuset är det bästa L och jag gjort tillsammans.

Allt härligt bakom den grinden ändå …

Allt har en förmåga att lösa sig till slut. Det har vi också lärt oss.

Imorgon kanske jag berättar om dagens resa till Lodève, Millau och Gorges du Tarn. Vi tog oss en liten paus, nämligen. Miljöombyte är bra.

Ser ni husen …?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Semesterkänslan tvingar sig på

02 fredag Jul 2021

Posted by murvielklotter in grand-mère, Hantverkare, Inredning, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar, Valpen Stina

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, Förberedelser, i väntan på B1 och B2, löften om normalitet, poolliv

Nej, jag är egentligen inte riktigt färdig för semester ännu. Jag har drabbats av brain freeze och skrivkramp samtidigt och det är ingen bra kombo när en kvalitetsredovisning skall färdigställas. Jag satte min lit till de sista möjliga, skälvande timmarna igår eftermiddag och imorse innan jag verkligen hade behövt vara någorlunda klar. Jag brukar klara att få ändan ur när den sätts under press men så blev det inte den här gången. Men mycket är gjort och jag har koll på vad som återstår, så det går att fixa med små stunder här och där.
Jag frågar mig varför jag hamnat i ett sådant läge men inser snart att det makalösa kråmande som murvelhuset utsätter mig för är näst intill omöjligt att värja sig emot. Bort från datorn drar det mig,

och när jag äntligen är redo för en omgång jobb, levereras en markis, dyker det upp en trädgårdshjälpare eller gnisslas det i grinden och trevligheter dyker upp. Mañana, tänker jag då och överger för en kortare – eller längre – stund allt vad kvalitet heter. Det blir ohemult mycket häng vid poolen;

Och när C och E äntligen är på plats i sitt byhus med blå luckor efter ett långt coronauppehåll, så bara måste vi ju ses. Middag al fresco chez nous fick det förstås bli;


Men det händer också en del av mer praktisk natur. Köksluckorna har äntligen fått handtag och knoppar,

skafferiet är städat och rensat från all bråte som samlats där under tiden som köksrenoveringen pågick,

Många instruktionshäften blev det …

och på måndag kommer Will och fixar låset till skafferidörren.
Övervåningen har rensats och gästrummen är förberedda för den nära förestående anstormningen av alldeles ljuvliga både stora och små semesterfirare. Idag kommer Bertil med sin mamma och på måndag kommer övriga, lika efterlängtade semestersugna.

Vad mer? Jo, en ny diskbänk står redo för installation i lilla tvättstugan, så snart vår ”röris” Gary dyker upp;

Den har jag saknat länge när vattenbehållaren till tumlaren skall tömmas och när skurhinkar skall fyllas och tömmas. Märkligt hur vissa irritationsmoment bara tillåts bestå när lösningen egentligen är både busenkel och prisvärd…
Slutligen är krokodiler och diverse flytetyg är uppblåsta och testade av bygrannarnas ljuvliga barnbarn Linus och Moa;

Under vår ganska korta frånvaro nyligen, hann det storma rejält och takpannor från grannens lada släppte taget om taket och landade i vår trädgård.

Vi får knalla upp till mairen för att få kontaktuppgifter till det gamla paret i grannbyn Causses et Veyran, som äger den fantastiska, obebodda egendomen som gränsar till vår. Det är troligt att taket på ladan behöver åtgärdas och att det är ett större arbete än bara den lilla bit tak som hamnade hos oss.
Och vi har fått hjälp med att rensa bort vildvinet som också det löpte amok under vår korta frånvaro,

och den kapsejsade kryddlådan är också den bortforslad. Poolområdet ser prydligt ut igen och jag slår mig ner och beundrar både mitt egna och de hjälpande händernas värv.
På uppfarten ligger den införskaffade markisen och väntar på att komma upp utanför poolhuset. Har vi tur och inget krånglar, sitter den där den skall och erbjuder välbehövlig skugga innan caniculerna slår till på allvar.

Men vad gör jycken medan hennes mänschor härjar…?

… tar sovmorgnar och jagar krokodiler; frågor på det?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vänskap

03 lördag Okt 2020

Posted by murvielklotter in Byliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, La Maison Hansby, vänskap

Få saker har blivit mer viktiga sedan murvelhuset blev vårt än vännerna som också blev våra som en oväntad ynnest. Någon pratade om att vi frankofiler nog alla har samma skruv lös men vem som sa det först är för mig höljt i dunkel. Frasen har återanvänts så många gånger att den blivit ett languedocskt ordspråk.

En som har precis alla skruvar lagom åtdragna precis överallt är Maria.

Hon och Kjell valde att bli bofasta för några år sedan och alltsedan dess har vårt ägande av murvelhuset känts betydligt tryggare. Vi skall förstås inte glömma alla andra fina som håller ett öga på vårt hus men Maria och Kjell spelar liksom i en egen division.
Med jämna mellanrum forcerar de vår bignone – kan undra om de har en machete undangömd någonstans…

Vacker men galen!

de hämtar oss på diverse flygplatser,

Maria bakar makalösa tårtor till viktiga dagar,

  • Juli 2017
  • Juli 2020

vi bjuds på både mer vardagliga och helt otroliga festmåltider,

och tack vare dem finns också Rebecka, Jocke, Linus och Moa i vårt murvelliv.

Att jag sedan kan njuta av lokala produkter också uppe i norr, ja, det är naturligtvis deras förtjänst.

Vin från La Maison Hansby

Kreativiteten och initiativkraften vet inga gränser.
Men viktigast av allt; de där två har blivit riktigt goda vänner!

Idag fyller Maria år. Det räckte inte riktigt med en gratulationsrad på Facebook – det finns så mycket att säga.
Så till slut;
Ett megastort grattis på din födelsedag, allra bästa Maria!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Så går en vecka i Murviel…

23 torsdag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Byliv, Hantverkare, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

apéro, bygrannar, minifest i coronatider

Det känns som om vi varit här mycket längre. Det är en långsam lunk och en stilla vistelse. Vi får besök av badglada barn ibland, som tur är,

men umgänget i övrigt får ske i små portioner, några i taget.

Medan vi semestrar vid poolen med slöläsning, korsord och ohemula mängder vatten, fortgår arbetet nere i huset. Halva rummet är klart och attiraljerna har flyttats till den färdigmålade delen och målarna har kastat sig över köket. De är alltid tre stycken, ibland fyra och det går undan, vill jag lova!
Städar efter sig gör de hela tiden också.

img_2715
img_2714

Det känns nästan oanständigt slött att överlåta allt arbete på andra men jag tror inte de vill ha vår hjälp. Skulle vi gjort det själva, som jag i något outgrundligt anfall av optimism hade tänkt mig, är det tveksamt om det hade varit helt klart ens nästa sommar! Lika bra hade det definitivt inte blivit och inte hade vi gett oss på bjälkarna heller. Och bjälkarna, ja, de gör hela rummet och jag älskar dem! Dessutom kommer de att knyta ihop alltihopa, eftersom de har nästan samma nyans som bänkskivorna av ek.

Hyllplanet vid bjälken är densamma som bänkytorna

Varje morgon knatar L till bagaren medan jag får fram frukosten på terrassen. Då är de redan igång med arbetena inne i det stora rummet. Efter frukost far L och handlar medan jag får undan äteriet och kanske hinner med första simturen innan han är tillbaka. Det är samma rutin varje morgon och vi är tidigt uppe numera. Fast imorse for jag iväg istället, utrustad med handsprit och munskydd. På SuperU var alla väldigt noga med att hålla avstånd, måste sägas, trots att det ändå var en hel del kunder i affären. Och munskydden? Jag kan inte låta bli att fundera över om de där hemmatillverkade av tyg verkligen tvättas efter varje användning? Och det petas och pillas på dem; jag gör det själv utan att tänka men då åker den medhavda spritflaskan fram och händerna spritas! Munskyddet åker i tunnan utanför affären direkt när inhandlingen är avklarad. Inget återbruk här inte!

Vanligtvis har jag inga som helst problem med att handlingen inte sköts av mig. Fin arbetsfördelning, rentav. Men idag var det dags för en apéro med några av bygrannarna för att fira sagda L, som fyllt jämnt och då kan jag ju inte gärna överlåta införskaffandet av varorna åt honom. Något slags överraskningsmoment fick det ju ändå lov att bli.
Maria, byns totala tårtmästare, fixade tårtan;

 

En bragd under normala omständigheter men nu, i värmen, inget mindre än ett mirakel!

En pyramid med hieroglyfer till pensionären (nåja, kanske ändå inte riktigt) som skall läsa arkeologi i höst. Dessutom fick han en surikat iklädd khakiuniform – passande i öknen och för att L gillar surikater.

I övrigt fick tilltuggen vara av sådan karaktär att ingen tillagning krävs, eftersom köket är täckt av både fint byggdamm och skynken som skydd för målarskvättet.
Jag försökte göra mig till med presentationen istället, inspirerad av en bild på Instagram…

img_2726
img_2727
39BCB887-AF95-4148-92E6-B7999CBE3F4D

Vi hade egentligen planerat för en stor sommarfest men det var före Corona… Nu fick vi istället se till att vara tillräckligt få för att kunna sitta familjevis och buffén fick bli coronaanpassad den också, med den obligatoriska spritflaskan strategiskt placerad vid ena änden av buffén.
Det blir sisådär ett års förskjutning på allting, så det är mycket som förväntas hända nästa säsong. Den manar till eftertanke hela tiden, denna covidriga situation, men det finns något högst tillfredsställande i det också. Det behöver inte alltid vara så stora åthävor; en liten fest är också en fest!

Och barnen badade, drack Orangina och lekte med hängstolen

medan vi vuxna sorlade på medan myggorna bet. Inte mig men de andra.
Nu sover jubilaren, allt är bortstädat och jag, comme d’habitude, dröjer mig kvar på terrassen omsluten av sammetsnatt.

Klicka på bilden för ett kvällssvep med musik!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Inte tycker jag att det är jätteroligt att laga mat…

23 tisdag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Vin i Languedoc

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, så botas lappsjuka, Viranel

… men ibland går jag loss. Det krävs att jag varit ledig ett tag och tycker att pastan i längden blir lite enahanda. För äta, det tycker jag om! Gott och vällagat, lite nytt och lite spännande. Om jag dessutom, som nu, är ensam i huset,  får jag ju försöka att locka hit folk för att inte alldeles drabbas av total lappsjuka.

Måndagen inleddes därför med en tidig shoppingtur till SuperU, åtföljt av diverse förberedelser inför kvällen.

Melonshots på gång på nya köksön

Jag kör brasseprincipen och försöker kombinera ihop allt som jag tycker om.

Fick ordna med körschema för att komma ihåg…

Ibland passar det ihop, ibland inte lika bra. Mycket mat brukar det alltid bli, så lunchen imorgon lär vara räddad. Några av våra fina bygrannar var på plats;

Vi är så många svenskar i byn nu att det är alldeles omöjligt att samla alla på en gång. Spridda gracer är det som får gälla.

img_4938
img_4941
img_4943
img_4945

 

Imorgon får det bli en lugn dag. Det närmar sig hemfärd och sakta ställer jag in mig på att det är så det blir. Jag dröjer mig kvar ute i en mild kvällsbris med La Belle Vues spellista på Spotify som sällskap i det sammetsmörka.

Några munnar carignan från vingården Viranel får avrunda det som blev en särdeles underbar semestermåndag i murvelhuset.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Loj spelar Life on Mars…

23 söndag Dec 2018

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

bygrannar, jul i Murviel, Uppesittarkväll

… lilljulafton övergår snart i julafton och jag sitter i ett hörn av vårt stora rum och låter blicken svepa fram och tillbaka över julfryntet.

L halvligger i soffan och lyssnar på sin musik, diskmaskinen surrar och vi har murvlat in julen tillsammans med bygrannar,

Detta bildspel kräver JavaScript.

så nu är tindret igång ganska så bra, trots att inga barn eller småprinsar firar julafton med oss i år.

Vi har haft ännu en riktigt mild dag med temperaturer upp mot tjugogradersstrecket

img_0758
img_0755
img_0762

och precis som när familjen firade jul här för sex år sedan, slås jag av kontrasterna mellan de varma, nästan sensommaraktiga dagarna med fågelsång och stark sol och julmyset som slår till med full kraft när mörkret sänker sig.

Det är faktiskt smått magiskt och jag slår nu fast en gång för alla att snö är överskattat som stämningshöjare till och med på jul!

Frågor på det?

Nä, tänkte väl det!

Jag önskar er alla en riktigt fin julhelg oavsett om den är snörik eller -fattig!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hussjälar

18 lördag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, huskärlek, Nathorstarnas hus

Det händer något med hus som överges. Det går fort. Det tar bara några veckor innan husets sorg över att ha blivit övergivet sipprar ut genom porerna i virket, genom de snabbt allt dammigare fönstren och ur de vissna krukväxterna vid den en gång så omsorgsfullt välordnade entrén. Ute på vår ö står ett elegant hus som fram till helt nyligen andats välstånd och där barnskratt ekat i takt med ljudet från allehanda maskiner som använts för de ständiga förbättringar och det noggranna underhåll som huset varit föremål för. Nu är det tyst. Jag tittar ängsligt på det varje gång jag åker förbi, undrar vad det är huset försöker berätta. För berättar gör det. Precis som alla hus.

Vi mer eller mindre övergav det ljusblå huset på ön när vi tog över murvelhuset för ganska exakt fem år sedan; vi tillbringade kanske en och annan pliktskyldig helg i det och jag led med det lilla huset.

Såg förfallet, oroades över murknande brädlappar och rostande hängrännor, såg fukten som kröp in i källarplanet i takt med att ytterdörrar och fasad började ge upp inför vädrets makter.

De är särkilt kraftfulla här på ön, vädrets makter. De är så lite förlåtande som de kan vara.

När flyttlasset gick hit från sjätte våningen för snart två år sedan,

var det som att det spratt till i huset. Yrvaket verkade det undra om det nu äntligen skulle få sällskap igen och det tog emot oss med förhoppningsfullt öppna armar. Allt verkade förlåtet och glömt.

Tålmodigt och stolt har huset sedan dess utstått tuffa behandlingar och för varje avslutat projekt har det sträckt på sig lite till; bröstat sig och malligt visat upp sig för alla som missmodigt kastat medlidsamma blickar mot det tidigare.

– Mina invånare älskar mig! Ser ni?, ropar huset.

Hus har personligheter, de är besjälade. Du kan tycka om dem eller inte. Beundra dem eller ömka dem. Du kan lyssna på deras berättelser och fantisera om allt som de omfamnat. Jag älskar hus.

Grannhuset som sitter ihop med vårt glada murvelhus till höger i bild,

är övergivet och hemlighetsfullt men lyckas fortfarande uttrycka mystisk stolthet. Vad jag unnar det nytt liv och kärleksfull omsorg!

Languedocvänners tillfälligt sovande hus verkar dock inte känna sig övergivna alls, de snarare liksom tar igen sig inför de horder av beundrare som de vet med jämna mellanrum dundrar in. De har vant sig vid förtjusta utrop från invånarnas alla gäster och ser stolt omhändertagna ut.

Skärmklipp 2017-03-18 16.18.39
17191227_10155112067273420_4737065194198420672_n
IMG_6970

Nathorstarnas hus är ännu en spännande hushistoria. Uppvaknandet har liksom inte gett det chansen att morna sig alls. Där är det militäriskt tidig revelj som gäller. Ingen rast och och ingen ro.

– Men vad gör ni med mig, verkar det ropa med skräckblandad förtjusning! Om det hade en spegel skulle det nu försiktigt börja kråma sig framför den och med hoppet väckt inse att nya glansdagar väntar om hörnet. Och av sådant kan ju ett hus bara må bra.

Jag har sett förvandlingen i de gamla byhusens uttryck många gånger under de fem åren vi hunnit tillbringa i Murviel och det är lika fascinerande varje gång. Snabbt börjar de tacksamt leva i symbios med sina stjärnögt lyckliga nya ägare och ytterst sällan uteblir ljuv musik och ytterst sällan behöver husen leta nya ägare. Men när så sker, försvinner snabbt det nyväckta hoppet och huset sluter sig igen i väntan på en bättre matchning.

 

Är det månne det som måste till med det övergivna huset på ön, tro? Lite nödvändig puts inför försäljning och sedan nytt liv med nya ägare? Eller kommer ägarna kanske tillbaka och börjar älska sitt hus igen? Jag tror nog på nödvändigheten av det förra. Även om det har långt kvar till förfallet hos många av de gamla vackra stenhusen i Languedoc!

Lång väntan på nya ägare i Thézan-lès-Béziers…

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 194 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
mars 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Feb    

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: