Etiketter
… blev jag kär. Inte i en partner – den detaljen var redan avklarad – utan i bergen, vinfälten, sandstränderna, solrosorna, det lilla torget, takterrassen, tornugglan, värmen, cikadorna, baden i floden, maten, den sammetslena natten, det trygga och otvungna; kort sagt, i Languedoc!
Bakom mig låg ett par tuffa år och jag, barnen och fina vännen Å hade lyckats ordna en efterlängtad semesterresa till ett franskt paradis i Cessenon sur Orb. När vi klev över tröskeln till det lilla huset med ett rum på varje våningsplan och en fantastisk takterrass, sjönk mina skilsmässoaxlar till en hanterbar nivå igen och de två veckor som låg framför oss kändes som en oändlighet. I vår hyrda bil spelade vi Edith Piaf och barnens blandband med allt från A-teens, Hansons och musiken från Dawson’s Creek – ett tvärsnitt av allt som en liten sexåring, en tolvåring och en femtonåring och två begynnande medelålders damer helst lyssnade på när millenniet var alldeles färskt.
Det lilla hyrda huset låg högst upp i byn, med milsvid utsikt över nejden. Mer charmigt än praktiskt, med dusch i källaren och sovrummen flera trappor därifrån, men vad gjorde väl det, när vi njöt av den avtagande dagen uppe på taket efter den ena händelserika dagen efter den andra?
Barnen växte upp. Vintrarna fortsatte att vara hopplösa. Jag drömde mig bort allt oftare med hjälp av hussidor på internet. Så hittade jag några hus i Herault under den minst sagt svala sommaren 2011, tog kontakt med mäklare och for ner med sambo L för några fina oktoberdagar för att rekognoscera lite. Innanför en gnisslande, murvielsk trädgårdsgrind
blev luften lätt att andas igen.
Resten är historia. Murvelhushistoria
Och det lilla huset i Cessenon? Nu är det till salu!
Några lyckliga nya ägare får snart njuta av det. De lär inte bli besvikna!
Och Å?
Lycklig ägare av franskt byhus ett stenkast från Cessenon också hon.
Det hade nog ingen av oss kunnat tro, då, för femton år sedan.
