Etikettarkiv: hus i Languedoc

Nu måste jag få uttrycka min beundran

06 onsdag Dec 2017

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , , , , ,

Sedan vi köpte Murvelhuset för snart 6 år sedan har jag följt och förundrats över alla svenska expatrioter och allt de hittar på för att kunna få till en tillvaro långt från svenskt vintermörker, kyla och tröstlös, evighetslång vinter. De inspirerar mig och utan deras exempel skulle jag inte befinna mig där jag är nu; nämligen flera steg närmare en tillvaro som möjliggör fler och längre vistelser i Murviel. De visar att allt är möjligt.

Alla B&B-fantaster som visar att med lika delar jävlar anamma, drömmar som inte låter sig hejdas, hårt slit och aldrig sinande källor av idéer och nya friska tag, så går det vägen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hantverkarna, massörerna, konstnärerna, översättarna, köpemäklarna, företagarna i vinbranschen och distansjobbarna och så den kanske coolaste av dem alla (förlåt alla övriga – jag beundrar faktiskt er också!); Ulf Kloo, skicklig fiolmakare! Tänk att det sitter en svensk fiolbyggare i en liten fransk by och mejslar fram det ena musikaliska konstverket efter det andra! Hur lyckas man med det?

Jag fastnade för ett blogginlägg på Brev från Servian idag och blev tvungen att dela med mig. Gå in och lyssna på vilken ljuv musik som uppstår när en musiker spelar på Ulfs strängar!

Foto Ulf Kloo

Kan Monsieur Kloo bygga fioler borde jag kunna styra med min fjärrundervisning från en annan fransk by alldeles nära, tänker jag. Nämnde jag hur inspirerande det är att följa fiolmakaren och alla de andra?

Ett liv bortom slask, långtradare på E6:an och regn på tvären är alltså en möjlighet?

Jag tror jag jobbar vidare på det!

Tack Ulf, Karin, Rakel, Anneli, Rickard, Magnus, Outi, Kjell, Maria, Yvonne, Therese, Rolle, Lotta, Gunnar, Erik, Annika och alla andra som visar att allt är möjligt!

Gröna luckor stängda mot älskad trädgård

22 söndag Okt 2017

Posted by in Byliv, Murvelhuset, poolliv, Utflykter, Väder

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Det är slut på säsongen nu. Oåterkalleligen slut. Jag åker till Sverige och lämnar Murviel, ljumma kvällar,

luncher under fallande höstlöv,

höststormar och forsande regn

som avlöses av förlåtande sol och sensommarvärme.

Vädret har inte visat sig från sin absolut bästa sida den här vändan men trots det har fötterna trivts bra i sandaler och den medhavda kappan har lämnats kvar på sin krok. Idag simmade jag i vår tempererade bassäng och fick tvinga mig upp för att hinna bli klar för avfärd mot flygplatsen i Beziers.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag har hunnit med vinprovning med Maison Hansby på Viranel utanför Cessenon,

middagar på Café Nouvel och premiärbesök på nyöppnade baren i byn,

och ett snabbt vernissagebesök hos Karin och Maffe, alldeles innan vidare färd mot flyget, för att liksom maxa både vistelse och upplevelser.

Resterande gardiner har åkt upp på nedervåningen med hjälp av bygrannar Claes och Eva, med benägen hjälp av en kraftig borrhammare. Det krävs kraftfulla verktyg för att få hål på de tjocka stenväggarna!

Jag har inspekterat Maison de deux:s arbete med fönsterluckorna och diskuterat lysande idéer som ploppar upp i Madame Nathorsts huvud medan hon gnussar linoljefärg och monterar fönsterglas i poolhusdörrarna.

Lite färg på det där, så blir det bra!

Så har vi en spång på gång mellan trädäck och badrum

– monsieur jobbar snabbt och det skall bli väldigt skönt att slippa oroa sig för att badgästerna skall snubbla ner i inspektionsluckor när nöden gör sig påmind.

Det blir dessutom en liten skuggplats vid sidan om poolhuset, där neriumbusken får stryka på foten för en mer städad utblick över ett av få kvarvarande bortglömda hörn. För övrigt en av de där goda idéerna som föddes under gnussandet…

Snart sitter äntligen dörrar för uteköket och hyllorna får lister under sig för att inte riskera att ramla ner i vasken och ett redan smått fantastiskt litet gårdshus blir ännu finare och framförallt mera praktiskt.

Men vad har jag då själv åstadkommit?

Städat och rensat har jag gjort. Och lövblåst med min nya mackapär har jag gjort.

Det gjorde jag i onsdags.

I torsdags kom den aviserade oragen och träden ovanför den lövblåsta ytan mäktade inte med att hålla kvar så många av de trötta löv som fortfarande klamrade sig fast på grenarna. Istället störtade de mot backen och vår prydliga, lövblåsta gårdsplan…

Den är inte prydlig och lövfri längre. Åt det rycker jag på axlarna och bestämmer mig för att åtgärda det nästa gång jag är på plats, för då lär träden vara helt kala. Och, efter regn kommer som bekant solsken…

Au revoir, Murvelhus!

För femton år sedan…

14 onsdag Okt 2015

Posted by in Reminiscenser

≈ 3 kommentarer

Etiketter

, ,

… blev jag kär. Inte i en partner – den detaljen var redan avklarad – utan i bergen, vinfälten, sandstränderna, solrosorna, det lilla torget, takterrassen, tornugglan, värmen, cikadorna, baden i floden, maten, den sammetslena natten, det trygga och otvungna; kort sagt, i Languedoc!

Bakom mig låg ett par tuffa år och jag, barnen och fina vännen Å hade lyckats ordna en efterlängtad semesterresa till ett franskt paradis i Cessenon sur Orb. När vi klev över tröskeln till det lilla huset med ett rum på varje våningsplan och en fantastisk takterrass, sjönk mina skilsmässoaxlar till en hanterbar nivå igen och de två veckor som låg framför oss kändes som en oändlighet. I vår hyrda bil spelade vi Edith Piaf och barnens blandband med allt från A-teens, Hansons och musiken från Dawson’s Creek – ett tvärsnitt av allt som en liten sexåring, en tolvåring och en femtonåring och två begynnande medelålders damer helst lyssnade på när millenniet var alldeles färskt.

Det lilla hyrda huset låg högst upp i byn, med milsvid utsikt över nejden. Mer charmigt än praktiskt, med dusch i källaren och sovrummen flera trappor därifrån, men vad gjorde väl det, när vi njöt av den avtagande dagen uppe på taket efter den ena händelserika dagen efter den andra?

Hittade vykortet som skickades till L
… när källarförrådet rensades på Tjörn

Barnen växte upp. Vintrarna fortsatte att vara hopplösa. Jag drömde mig bort allt oftare med hjälp av hussidor på internet. Så hittade jag några hus i Herault under den minst sagt svala sommaren 2011, tog kontakt med mäklare och for ner med sambo L för några fina oktoberdagar för att rekognoscera lite. Innanför en gnisslande, murvielsk trädgårdsgrind

IMG_0737

blev luften lätt att andas igen.

Resten är historia. Murvelhushistoria

Och det lilla huset i Cessenon? Nu är det till salu!

Skärmavbild 2015-10-14 kl. 22.19.57

Några lyckliga nya ägare får snart njuta av det. De lär inte bli besvikna!

Och Å?

Lycklig ägare av franskt byhus ett stenkast från Cessenon också hon.

Det hade nog ingen av oss kunnat tro, då, för femton år sedan.

Åsas hus

15 söndag Feb 2015

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Vi är många och vi blir fler. Jag har bloggat om det förut, hur barnen, jag och Å for till södra Frankrike för min och barnens första längre semester på egen hand. Vi mötte ett Languedoc som svepte med oss med på ett litet äventyr som jag sent skall glömma. Solen sken, maten var god, det lilla huset i Cessenon som vi hyrt var precis så charmigt som vi föreställt oss. Å och jag tillät oss att drömma om hur det skulle vara att äga ett hus att åka till därnere. Kanske kunde vi köpa ett tillsammans…?

Det är femton år sedan vi for på den där semestern.

För mig blev det ett hus i Nacka tillsammans med L istället.

För Å en fin femtiotalslägenhet i Årsta.

Jobb och vardag i Stockholm.

Men så blev det till slut för mycket snö för min del och murvelhuset knuffade undan den svenska villavardagen.

Nu är det till slut även Å:s tur.

I Saint Geniès de Fontedit ligger det söta lilla hus som nu är hennes. Karin på Hus i Languedoc har förstått precis vad som skulle passa och letat fram en pärla med en inhägnad liten gård och en balkong med utsikt mot Murviel. Å och lilla hunden Aska kan kvista över till oss murvielbor närhelst andan faller på. Det blir fantastiskt.

11005529_10153144505683420_2109628771_n-2

Murviel skymtas bortom taken i fonden

Huset är väl omhändertaget, städat, underhållet och fint. Bara att flytta in och ta i besittning.

10966846_10153144505468420_1004886972_n-2

Den stackars mäklaren från Freddy Rueda fick en något bisarr kroppsform under panoreringen…

Både i höstas och denna vända fick vi naturligtvis titta också på andra hus. Irländarnas charmiga, gyttriga och lätt överbelamrade hus i samma by fick oss att dra på smilbanden i varje rum:

10984865_10153144505348420_403943263_n-2

Ett älskat hus det med – vi vandrade runt i det andaktsfullt och tänkte att här har avnjutits många glada måltider och många lata timmar i kvällssolen på takterrassen.

11004369_10153144505203420_147834177_n-2B

Bara själva dörrkläppen säger något om lekfullheten hos husets invånare. De skall naturligtvis inte lämna området – bara hitta något som är lite större för att kunna ta emot alla som vill komma och hälsa på! Huset kommer att göra en framtida köpare alldeles fnattig av glädje, det med.

En plats i solen revisited

01 onsdag Okt 2014

Posted by in Murvelhuset, Utflykter

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

För exakt tre år sedan satt jag och L på det lilla cafét i grannbyn St Genies och tittade på mäklarprospekt. Bredvid oss satt Eva och Rachel, mäklarna, och visade vilka hus de sett ut åt oss. Vi drack varsinn kaffe och njöt en stund av den varma oktobersolen. Minnet från den dagen är glasklart. Bara dagarna innan hade L:s pappa plötsligt gått bort och vi hade funderat på att ställa in vår resa. Men så tänkte vi istället att det ju bara handlade om några dagar och att vi kanske istället behövde den korta lilla verklighetsflykten ännu mer. Han var ju med oss i tankarna ändå och det kändes fint.

Vemodigt, men fint.

Drömmarna var nära, nära där under platanen på cafét. Vi tittade på bilderna, lyssnade på mäklarpratet och tyckte att det var väldigt skönt att få fokusera på oväsentligheter ett tag. Att det var startskottet på ett formidabelt languedocäventyr visste vi ju inte då.

Idag på treårsdagen var det dags igen.

IMG_8127

Samma café, Karin från Hus i Languedoc och Freddy Ruedas representant och så Å och jag. Samma strålande sol, kaffe i koppen och förväntan i luften. Å:s, inte min.

Två tjocka pärmar och en påse nycklar,

IMG_8129

skvallrade om att det finns ett och annat hus till försäljning. Köparnas marknad fortfarande kanske?

Så for vi iväg, först till Cazouls och ett märkligt men trevligt och fräscht litet hus alldeles vid kyrkan:

Det är två hus, inte ett, så brett är det inte!

Det är två hus, inte ett, så det är smalt som tusan!

Huset till höger är djupt och smalt men förvånansvärt ljust ändå. Smart placerade takfönster tar hand om dagsljusdetaljen.

Stort, fint badrum
Litet vardagsrum med takfönster och utgång till takterrass
Litet smalt men funktionellt kök
Vy mot kök och hall från trappan upp till andra våningen
Takfönster i golvet med köket under

Byn är lite större och livlig med allt på plats men huset ligger alldeles tyst i en liten gränd. Skulle det kunna vara ett alternativ, tro?

Vi for vidare mot nästa objekt och våra hemtrakter; ett hus i Murviel på samma gata som herr & fru H:s hus.

Fönster ut mot den trafikerade huvudgatan, stökigt, eftersom ägarna inte visste att vi var på ingång, men potential fanns med tre sovrum och en bra takterrass.

Ingång rakt in till…
kök och allrum
Takterrass med utsikt…
… om du ställer dig på en pall

Charmigt?

Mysigt?

Ett alternativ?

Hmmm… Skulle vara för att det ligger i Murviel, då men nä, knappast.

Och så till sist  – en grand finale i Laurens, en söt liten by ungefär mittemellan Beziers och Pezenas. Inte en extra pinal framme, renoverat in i minsta detalj och med ett minst sagt svårslaget läge:

IMG_8155

En flodfåra med en för dagen porlande rännil, en helt ostörd, stor och nygjord terrass, ingen trafik alls utanför och mycket som är vackert att vila ögonen på.

Portal upp till ingången
House hunting med Åsa 2014
Grannen!

Jag föll i farstun, Å var mer återhållsam men gillade vad hon såg hon också.

Alldeles nytt kök
Nygjort badrum
Nya golv…
… fina detaljer
… och två stora sovrum

Till och med garaget var ordentligt fixat med nytt innertak…

IMG_8163

… istället för de för området så vanliga gamla taken med trasig puts mellan bjälkarna. Puts som gärna ramlar ner i stora sjok med jämna mellanrum. Inte så kul om bilen som bor där har ett tak av glas…

Ett alternativ?

Jisses, ja!

öFast då behöver det nog finnas lite prutmån.

Efter Laurens for vi hem, intog en mycket enkel lunch under markisen vid poolen,

Lunch

simmade några vändor i det svala men alls inte kalla vattnet

eftermiddagssol

och dröjde oss länge kvar i värmen medan eftermiddagsskuggorna växte sig allt längre…

långa skuggor

Min dröm, den är just här, högst verklig, högst påtaglig och alldeles väldigt tacksamt omhuldad.

Meddelanden du inte vill få

21 söndag Sep 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 6 kommentarer

Etiketter

,

Våra fina vänner i i Languedoc håller koll på vårt hus och dröjer inte med att berätta när något pockar på uppmärksamhet. Den här gången berättar ett sms från trädgårdsmästare B att det i stubben efter akaciaträdet som togs ned nyligen har flyttat in synnerligen ovälkomna gäster…

Termitangrepp...

Termitangrepp…

De där träätande gynnarna lyckas trots sin enskilda ringa storlek stressa upp mig ordentligt och för min inre syn smulas takbjälkar, fönster, möbler och övervåningens trägolv ner tills bara sorgliga högar av sågspån återstår. Fort går det också när fantasin skenar i soffan på sjätte våningen, långt ifrån termiter och franskt störtregn.

termiter

Nu går det ju inte riktigt så fort i verkligheten, dessbättre, men visst krävs en grundlig husesyn för att säkerställa att de små odjuren inte tagit sig från trädstubben och in i huset för att mumsa i sig alla godsaker som finns där.

Det är för väl att det bara är 6 dagar kvar tills jag åker ner för en vecka. B skall kontakta en termitjägare i Béziers och boka en tid för att få murvelhuset kontrollerat. Förhoppningsvis är det en storm i ett vattenglas men det är bäst att ta det säkra före det osäkra. Murviel ligger ändå i ett högriskområde vad gäller termiter, så frågan har nog alltid varit när, snarare än om, vi skulle drabbas.

Så hoppas jag förstås att vistelsen inte bara skall handla om ohyra, utan mest om sol, vila och fina utflykter. Och husletning tillsammans med Å, som funderar på att göra slag i saken. Karin på Hus i Languedoc skall hjälpa till med den lilla detaljen. Kanhända blir det en liten rapport på det, vad det lider. Mycket roligare än termiter.

I helgen kommer Languedoc till Kistamässan

01 lördag Feb 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Det är väldigt mycket vinter nu. Jag tycker mig komma ihåg att den har en tendens att bete sig på det här viset; alltså att den sätter igång att toksnöa lagom till att jag vill börja leta vårtecken. Jag ser framför mig hur jag klafsar omkring i gammal snö fortfarande i sen mars. Ser hur jag desperat försöker hålla kalendern fri för en aldrig så liten tripp till Murviel men inte lyckas.

Jobbet är intensivt men också vansinnigt tillfredsställande. Åtminstone nu. Idéer bollas i en strid ström, det ena efter det andra faller på plats och jag får vara med om ett utvecklingsarbete på hög nivå. Precis som jag vill ha det – dynamiskt, tillåtande, tillitsfullt, massor att göra men ändå för det mesta överblickbart. Mitt riktiga jobbjag har återvänt och det känns hemtamt.

Av så många anledningar är den där vardagen viktig. Att den fungerar och att jag trivs med den. Det blir lättare att hantera det jag inte styr över, när det på jobbet finns uppgifter på en lista som snällt låter sig avprickas. Jag kan slå igen locket på min dator, släcka lampan på kontoret och nöjd traska hem när dagen är slut. Men av en fungerande jobbvardag följer med nödvändighet att jag måste längta. Efter att få sova ut på morgonen när helgen kommer. Efter att få äta frukost i lugn och ro. Efter att hinna umgås utan att somna ifrån i soffan om kvällen. Efter Murviel.

Fast i helgen kommer lite Languedoc till Stockholm, när mässan i Kista slår upp sina portar och bjuder in hugade spekulanter som, liksom jag och L för dryga två år sedan, tänker sig en framtida tillvaro som mer eller mindre permanenta klimatflyktingar.

Kistamässan

Klicka på bilden för att komma till mässans hemsida

Både Ewa från Franska hus och Karin från Hus i Languedoc kommer att vara där och jag måste förstås pipa förbi och säga hej. Bli lite uppdaterad om senaste languedocnytt och kanske få avståndet dit ner att krympa lite för en stund.

Vi planerar en tur förbi en Citroënhandlare också, för sanna frankofiler borde kanske köra franskt ändå? Tunnelbanan i vår lilla stad är tapetserad med bilder på ljusblåa fransoser på hjul, så till slut blir vi tvungna att undersöka saken lite närmare. Fast det är nere i murvelhuset den skall stå, isåfall. Tror inte att fransoser i plåt lämpar sig så väldigt bra för vårt ofranska klimat. De trivs nog bättre längre söderut. Sedan är frågan om bil skall köpas i Sverige och importeras till Frankrike, som flera av våra bygrannar gjort eller om det är bäst att köpa den på plats?

Nåväl, världsliga saker alltihop och galet skönt att vara avspänd nog att kunna släppa fram sådana trivialiteter medan fredagen lyckats övergå i lördag. Ska nog därmed även gå bra att tryna ljudligt när nattugglans – det vill säga mitt – öra till slut hittar sin plats på kudden.

Drömkrämarpalatset en slaskgrå februarilördag

09 lördag Feb 2013

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , ,

Idag snörde jag på mig mina favoritkängor och halkade iväg till Annexet i Globen. Jag hade tänkt promenera dit men den snögröt som mötte mina nätta (I wish!) små kängbeklädda fötter fick mig att tänka om.

Snögröt möter oräfflade kängor = allvarlig halkvarning

Snögröt möter oräfflade kängor = allvarlig halkvarning

Alltså tog jag tunnelbanan och fick användning för mitt nytankade accesskort och bara det var ju ett äventyr i sig, eftersom jag alltsomoftast kör bil. Fram och tillbaka till jobbet via hunddagis i Älta, sedan brukar inte tid medges för så mycket annat.

Att lägga det lilla blå kortet mot kortläsaren i T-banespärren, att byta tåg på Gullmarsplan och förundrat ramla ut på den snöiga perrongen vid Globen, det var en ohyggligt spännande utflykt i verkligheten. Mina barn hade varit stolta.

Varför då sådana äventyrligheter en lördagseftermiddag?

A trip down memory lane, var syftet och att säga hej till Ewa på Franska hus, som i en mässhall full av mäklare i helgen lockar besökarna med små paradis i solen. Sist jag var här, var det september och på nätet hade vi sett ett intressant hus i Murviel… Då sken en vacker höstsol och mässhallen var bara halvfull. Idag, däremot, var det full kommers:

Hugade spekulanter fyller den lilla montern

Hugade spekulanter fyller den lilla montern

Ewa och hennes syster/medhjälpare hade fullt upp att hjälpa hugade spekulanter, så vi hann inte prata så mycket. Många var nämligen alla de som nöp i broschyrer och cirklade runt montrarna i jakten på drömmen om ett människovärdigare klimat i hus med bags of character och takterrasser under stjärnhimlar.

Gissar att det var fler än jag som gjorde sitt bästa att för en stund glömma vad som väntade på andra sidan mässhallsväggen:

Skärmavbild 2013-02-09 kl. 18.20.51