Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: juni 2020

Il pleut

21 söndag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère, huset på ön, Om dagsläget, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

mellandag, midsommar, sommarregn

Efter veckor med värme och sol och en midsommarafton som går till historien som en av de varmaste och härligaste på mycket, mycket länge, så regnar det till slut. Igår, på midsommardagen drog det första åskvädret in.

Det mullrade i fjärran men kom aldrig riktigt nära. I trakter runt omkring oss blev det strömlöst på sina ställen.

Vi åt middag under torgmarkisen;

Vi drog oss sedan in i huset och försökte hitta något bra att titta på utan att egentligen lyckas. Har man ledsnat på deckare, thrillers och allmänt gråa historier blir det tunt. Spänning är helt ok, men var är alla serier som utspelar sig i Languedoc eller åtminstone i Frankrike?!? De med vackra miljöer har jag redan med lupp letat upp och tuggat i mig och de som återstår är antingen för fåniga, för märkliga eller just för våldsamma. Ge mig istället en Miss Marple i en sydfransk by eller en fransk motsvarighet som bor i ett gammalt stenhus med en magisk trädgård! Får kanske ta tag i det själv.

Jag tänker där jag sitter och stirrar på sommarregnet, att det ändå är lite mysigt med smattret mot rutorna och doften av vått gräs som letar sig in genom de öppna fönstren.

Är det kanske är någon högre makt som tröstar alla oss med omkullkastade semesterplaner genom att bjuda på ett så formidabelt sommarväder? För det går inte att komma ifrån; det är svårslaget ljuvligt när sommarsverige kråmar sig på det sätt hon gjort de senaste veckorna.

En svulstig dalia i sommarregn
En svulstig dalia i sommarregn
... och en lycklig tobaksblomma
… och en lycklig tobaksblomma
Jordgubbar på surdegsfralla - mer sommarfrukost än så blir det inte!
Jordgubbar på surdegsfralla – mer sommarfrukost än så blir det inte!

Om några dagar åker vi till slut till mamma i Värmland. Vi har inte setts sedan i början på februari och då var jag så galet förkyld att vi inte kunde kramas eller umgås någon längre stund. Sedan åkte jag till Murviel. Sedan vet vi alla vad som hände.

Har jag haft covid nu? Det är högst osannolikt, eftersom läkarbarnet testats igen, efter att jag var där, utan att visa på några antikroppar. Mina symtom är borta, liksom halterna av gräspollen, så vad är vad?

Det har slutat regna nu. Vi får väl se om det drar österut. Kanske fastnar det på vägen.

Prinsarna har njutit av barndomssommar på farföräldrarnas ö och Bror har upptäckt smultron i gräset.

Hos oss mognar jordgubbarna i pallkragen.

De verkar göra sig redo för Bertils ankomst nästa söndag. Han får allihop. Om han vill.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Glad midsommar

19 fredag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, huset på ön, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

midsommarafton på ön

Vi firar i Sverige. På en västkust som drar till sig horder av semesterfirare. Våra midsomrar de senaste åren har inte firats så svenskt och jag kan inte säga att jag saknar det särskilt mycket. Jag kastar inte längtansfulla blickar mot båtfolket som sjunger nubbevisor till sillen, Jansson, gravlaxen och ägghalvorna medan vi traskar in på Le bistro Port Sud i Skärhamn för en midsommarlunch invid vattenkluck och -blänk.

Det är andra året vi gör just det. Förra året envisades jag med att vi skulle sitta ute, trots att det egentligen var för kallt,

medan vi i år, trots några lätta regnstänk mitt i maten, njöt av värmen och det lågmälda folklivet på kajkanten.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Där satt vindpinat båtfolk sida vid sida med badarna från stranden vid akvarellmuseet och sådana som vi, som faktiskt för en gångs skull både duschat och klätt upp oss lite. Eller ja, duschar gör vi trots allt regelbundet men livet på ön kräver i övrigt inte någon särskild klädkod.

Det är skön stämning, jag får piquepoul i glaset och maten är en skön mix av franskt och svenskt. Som ett litet svenskt Marseillan, änna…

Sedan drar vi hemåt, äter glass, läser tidningar och undrar över om vi kommer att få en rejälare åskskur till slut. Det skulle behövas, för det är riktigt torrt nu och en aning kvavt.
Det är nästan med en känsla av vanvördighet som jag beskriver vår sillösa midsommar, vi som dessutom bor mitt i en traditionstyngd sillbygd. Men för mig har midsommar aldrig haft den där stora betydelsen som den har för de flesta av oss svenskar. Jag har till och med tyckt att den varit en smula krävande med alla sina knytkalas, för många nubbar och en midsommarstång som sedan får stå och vissna resten av sommaren. Det får skyllas mina 75%-iga norska rötter och det faktum att min barndoms somrar tillbringades i Norge, där vi eldade på klipphällar tills de sprack på St Hans afton den 23 juni (uttalas sanktans, vilket gjorde att jag inte kopplade att det rörde sig om Johannes Döparens dag förrän långt in i vuxenlivet). Någon midsommarstång restes däremot aldrig.

Det gamle huset – mammas barndomshem

Traditioner behöver nog grundas i barndomen om de skall kännas helt äkta.
På senare år har vi dessutom alltid varit på väg till Murviel runt midsommar och har därför tillbringat åtskilliga aftnar på resande fot.

Bästa ressällskapet på autozug Hamburg-Lörrach

Jag gillar idén om den svenska midsommaren. Den kan förstås vara alldeles magisk. Den är bara inte riktigt för mig.
Jag tycker dock att den är riktigt fin just så här; under ett rött parasoll och alldeles mätt i magen efter en brygglunch i södra hamnen i Skärhamn.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hälsning från semesterparadiset

18 torsdag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, huset på ön, La mer, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

murviellängtan, Sommar på Tjörn

Egentligen har jag det alldeles utmärkt precis där jag är nu. Det är midsommarafton imorgon och redan på väg hem från läsårets sista styrelsemöte igår var trafiken tätare än vanligt över tjörnbron.

Lojs obligatoriska förmiddagsshoppingtur till den lokala ICA-handlaren imorse var ytterligare bevis på att sommargästerna hittat ut till ön igen. Tjörns kommun har gått ut med en vädjan om att fixa midsommarprovianteringen i god tid innan midsommar men det har uppenbarligen inte hörsammats. Köerna ringlade sig långa utanför Systembolaget. Parkeringen var knökfull. Värmen skuggkrävande redan tidigt på morgonen.

Så nog begriper jag att min sits är avundsvärd. Många vill ju just hit. Skall den sociala distanseringen hålla mig kvar någonstans, så har jag en jädra flax att det blev just här. Därför är heller inte min längtan till Murviel outhärdlig, utan bara otålig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag skulle kunna vänta till i höst men nu har vi ändå bestämt oss för att rulla ner. Vi har valt en bekvämare hytt på färjan till Kiel och tar med oss såväl middags- som frukostmatsäck för att slippa utsätta oss för onödiga risker. Sedan beslutet om att åka togs, har UD dessutom släppt rekommendationen om att inte resa till Frankrike, och det känns förstås bra. Det blir ändå en annorlunda vistelse den här gången.

Inga byfester,

36EBDF45-13B4-4565-BC16-ED7724677908
1EF59961-5566-49D9-86B1-14E257B08CC2
Petetas i Murviel sommaren 2019
Petetas i Murviel sommaren 2019

inget ljusspel i Béziers,

inga trånga uteserveringar,

inga marknadsbesök, såvida vi inte går upp i ottan och tar oss därifrån innan horderna kommer,

och i umgänget med bygrannarna kommer vi inte att duka fram bufféer.

Med andra ord kommer vi att självisolera oss därnere också, av hänsyn till oss själva men lika mycket av hänsyn till andra förstås.

Under tiden vi är där, kommer vi troligtvis att behöva bo i poolhuset, eftersom det stora rummet kommer att vara helt inplastat. Tak och takbjälkar skall strippas på gammal färg och taket skall målas om. Bjälkarna skall återfå sin trärena färg och sedan bara behandlas, möjligen bara kalkas lätt för att inte dominera för mycket. Medan Will Sainsbury (ett sådant formidabelt namn!) tar hand om taket, målar Iliana kökssnickerierna.

Under tiden är det rummet inte beboeligt.

Väggarna i resten av rummet målas i höst.

Så är det en nödvändig resa vi gör?

Jag antar att den frågan kan besvaras med både ett ja och ett nej.

Renoveringar som görs av enbart kosmetiska skäl är ju aldrig nödvändiga, bara tillfredsställande. Skall de ändå göras, vill jag nog hävda att vår närvaro krävs. Det dyker alltid upp frågor efter vägen och det uppstår lätt förargliga missförstånd.

Idag hade jag för övrigt tänkt premiärbada i havet

Augusti 2019

men moln kom ivägen.

Det hade nog varit minst sagt svalkande men också väldigt skönt. Det får kanske bli ett midsommardopp imorgon istället. Jag måste ju se till att ha badat innan vi drar söderut.

I Södern väntar poolen på oss.

… fast utan de här underbara badarna…🙁

Och falaiserna i Agde.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Kura skymning

14 söndag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ 3 kommentarer

Vi tänder inte lamporna om kvällen. Det behövs inte. Det är tillräckligt ljust både inne och ute tillräckligt länge för att kunna läsa eller sticka några varv. När det sedan skymmer, är ljuset mjukt, rofyllt, vackert.

Klicka på bilden för filmsvep…

Andäktigt försöker jag kräma ut varje sekund av de här kvällarna. Vill inte släppa taget om dem. Vill ha mer. Samtidigt blir jag en smula irriterad, för varför skall det faktum att de här magiska kvällarna under ett år är så försvinnande få, tillåtas styra mina aktiviteter? En lång höst, en vinter och i år en gräslig coronavår har gjort längtan svår att bära och nu, när vi redan hunnit till mitten av juni, vaknar den där gamla lätta paniken över att sommardagarna och dito kvällarna går mig förbi om jag inte andäktigt passar på.

Den där förbannade andäktigheten! Jag tröttnade på den rejält för snart ett decennium sedan. Hittade murvelhuset och fick oändliga, otvungna, pålitliga ljumma kvällar under bar himmel på köpet. Så kunde jag slappna av och njuta lagom av de svenska sommarkvällarna. Jag kunde till och med tycka att det var lite skönt att ändå behöva dra en filt om axlarna när kväll övergick i natt.

Det är fortfarande osäkert om vi kommer iväg till Murviel. Vi vill vara ordentligt försiktiga. När jag nu ändå påmint mig själv om att Murviel finns kvar, kan jag ändå stänga dörren till badrumsbalkongen, vara nöjd med här och nu, trygg i förvissningen om att det finns många chanser till ljumma kvällar framöver.

Kvällar att vara glad över utan att behöva bli krampaktigt andäktig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Skiftende skydekke

13 lördag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, huset på ön, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

huspyssel, Sommardagar på Tjörn

… säger de i Norge när solen med jämna mellanrum gömmer sig bakom molnen. Idag har det varit just så; ömsom sol, ömsom mulet. Men det har varit varmt. Riktigt varmt. 30 grader mitt på dagen har gjort den friska östliga vinden välkommen. Jag har till och med letat upp den.

Jag förbereder för en sommar på Tjörn, trots att jag fortfarande dristar mig till att hoppas på åtminstone några murvielska veckor i sommar. Alexandre har dragit igång poolen i vår murvelträdgård men den planerade renoveringen av densamma får vänta till i höst. Alexandre har måst permittera och måste nu sköta allting själv tills hans företag kommit på fötter igen.  Att renoveringen får vänta gör ju inte så mycket nu när säsongens badare kommer att vara betydligt färre. De vassa hörnen vet vi ju om och hittills har konstigt nog inget allvarligare blodvite uppstått.

Jag längtar dit men rasslar ändå runt vårt hus och förbereder för västkustskt sommarliv under fler veckor än vad vi normalt brukar tillbringa här. Hade vi valt att stanna i lägenheten i Stockholm och istället sålt huset på ön för fem år sedan, hade jag nu på riktigt klättrat på väggarna med något vilt desperat i blicken. Balkongen på sjätte våningen var visserligen fin för att vara en balkong men den kan inte tävla med vårt tjörnska trädäck.

Jag har arrangerat sittplatser i alla väderstreck;

Detta bildspel kräver JavaScript.

och har utnyttjat dem alla idag. En terrassvärmare har dessutom kommit upp under torgmarkisen och fick till slut tjänstgöra när kvällen ändå blev typiskt sommarsvenskt sval.

Den värmer lite lagom...
Den värmer lite lagom…
... och ger förvånansvärt mycket ljus!
… och ger förvånansvärt mycket ljus!

Men så ljuvligt välkomna dagar som denna är! Lite lagom hemmapyssel, en languedocinspirerad apéro framåt sen eftermiddag,

Vinden var så stark att den fick den bubbliga roséytan att röra sig!

och grillat till middag, följt av ett för mig typiskt kvardröjande utomhus. L letar sig in betydligt tidigare än jag men TV lockar inte mig när kvällen fortsätter att vara ljummen långt efter att solen försvunnit bakom grannens knalle.

Trädgårdstryn – lite väl vildvuxen, kanske – kastar puffar av väldoft åt mitt håll

img_2050
img_2051

och fåglarna håller konsert. I övrigt är det bara vindsuset som bryter tystnaden på vårt trädäck.  Lite måsskrik hörs förstås också och grannpojken, som närmar sig tonåren, spelar musik på sitt rum.

Bortom grannhusen tar havet vid.

Ljusblå oändlighet.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Quel bordel!

11 torsdag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Familjen, huset på ön, Om dagsläget, Resor

≈ 1 kommentar

Det är ett sabla liv på Tjörn. Fåglarna har vilda diskussioner, stora tunga humlor surrar öronbedövande, bevakar glupet men på avstånd min frukostmacka och göken försöker bryta igenom det allmänna bruset. Ett och annat måsskrik skär igenom alltihopa och försöker skapa skärgårdsidyll ikapp med en tändkulemotor ute på redden.

Teleobjektivvy från sovrumsfönstret

Sommaren, den insmickrande, fantastiska har kommit till ön med full kraft. Jag blev varse ankomsten på en uteplats i Solna omgiven av ny bebyggelse och allehanda stadsljud och ser jag bara till den yttre miljön finns det ingen som helst tvekan om vilken jag föredrar. Trots mina 34 år som stockholms- och nackabo är jag en riktig rålantis. Visst skulle jag gärna vara mindre bilberoende och visst förstår jag grejen med närhet till utbud av både jobb och kulturella aktiviteter. Det är bara inte för mig.

Kvällsmys på solnaterrass❤️

Jag kommer på mig själv med att faktiskt inte sakna just platsen alls och det är, trots det totala längtet som sätter in så fort jag lämnat prinsarna, väldigt fint att komma hem till ön.

Lilla syrenträdet är nästan överblommat…

Som den kloka mor hon är, påminner Johanna mig om att det är viktigt för barn att få längta och att lära sig hantera det. Det är fint att längta; det betyder att det finns något som är väldigt betydelsfullt, som en visserligen måste avstå ifrån ibland, men som också måste få sitt regelbundet. Det är bra att få bli trygg i att det fungerar så.

Längt...
Längt…
91A45CB6-DEA1-4BB2-AE8A-1319DA45F8AC

Det svåra denna coronavår har varit att just regelbundenheten bröts. Bertil märkte av det och reagerade på det och under den vecka som hann bli nästan två har vi hängt tillsammans varje ledig stund. Bror, den söta, glada lilla laxen och grå killen har hängt på också.

1FCB5163-35BF-43AF-A5C2-ABC709BC0334
85023D49-C1AC-415E-89F0-8EA4CCF3E785

Men nu är jag alltså tillbaka på ön, med fortsatt fjärrjobb, eftersom skrapet i halsen inte är helt borta ännu. Jag hoppas på fint väder imorgon, så att jag ändå kan åka till Dingle för att peta in siffrorna i budgeten på plats om än utomhus och på behörigt avstånd från övriga.

Better safe than sorry.

Nästa vecka kommer också att kräva jobb på plats helst, sedan är jag geografiskt fri att utföra sysslorna varsomhelst och nästan närsomhelst. Semester blir det också och nu har vi nästan en plan klar. Färjebiljetten har bokats om för att någorlunda matcha allehanda rekommendationer. Vi har full flex på den och kan närsomhelst boka om eller boka av.

Stenaterminalen i Göteborg…

Jag skall förhoppningsvis få till flera dagar nära mamma och sedan umgås med de allra viktigaste så mycket som det bara går innan vi till slut förhoppningsvis drar söderut.

Utan familj och för en synnerligen stillsam tillvaro, men ändå. Precis som omgivningarna på ön, påverkar murvelhuset och allt däromkring mig på ett alldeles särskilt sätt. Där blir dagarna för det mesta bara lyckliga. Vardagen får slita hårt för att göra sig påmind där.

Happy place.

Sanctuary.

För tre år sedan väntade en överraskningsfest på mig och L när vi kom ner.

Igår var den egentliga dagen.

Till Murviel är längtan nästan outhärdlig nu, åtminstone i de stunder då jag tillåter mig att ge mig hän åt längtet. Jag skakar det av mig ganska kvickt, med hänvisning till att det är den priviligierades längtan. Den är bara tillåten när den förstås med utgångspunkt i det.

Jag dröjer mig kvar ute en stund. En märklig ostlig vind har präglat dagen men det är sommar nu. Västkustsommar.

Det är ljuvligt.

Sommarmaten, i all sin enkelhet, går inte av för hackor den heller.

Typiskt västkust…

Torsdagskvällar är allt bra fina ändå.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hårt prövande social distansering

06 lördag Jun 2020

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère, Om dagsläget

≈ 4 kommentarer

Innan jag satte mig på flyget till Murviel den tjugosjätte februari – ett helt annat liv sedan, i en annan dimension, en annan verklighet, evigheters evigheter sedan och ändå nyss – funderade jag över det kloka i att åka. Katastrofen i norra Italien var redan då mycket mera av ett faktum än vad omvärlden förstod, trots att oron hade hunnit manifestera sig. Jag minns diskussionen med min läkardotter och go-to-person i all-things-corona och hur min oro främst handlade om risken att fastna i Murviel i ett nedstängt Europa. Att jag själv skulle löpa så stor risk att smittas av detta nya okända virus var inte det primära. Med facit i hand får nog det sägas ha varit en någorlunda korrekt slutsats. Vi var inte där ännu då. Jag reste från ett ännu så länge smittfritt område till ett annat och hade endast begränsade kontakter med andra.
Sedan gick det fort. Jag minns hur jag rådgjorde med bygrannarna, som också skulle åka tillbaka till Sverige samtidigt som jag, hur vi skulle kunna ta oss hem om våra respektive flyg skulle ställas in. De skulle flyga från Spanien, jag från Montpellier via Amsterdam till Göteborg. Gemensam bilfärd genom Europa fanns med som en möjlig snabb plan B.


Den planen behövde aldrig sättas i verket, för hem kom vi i varsina flygmaskiner men sedan stängde Europa. I resväskan i min ”grannyflat” hos småprinsarna ramlade plasthandskar ut ur ett av ytterfacken häromdagen och jag påmindes än en gång om att corona hann få fäste och spridning i en rasande takt under de knappa två veckor som jag befann mig i Murviel.

Tre månader senare har jag till slut rest igen. En av de nödvändiga resor det talas om när Tegnell &co dagligen manar till fortsatt försiktighet. Jag är så glad över att jag är här. På ett ett personligt plan behöver jag få vara det men sådana behov hade fått vänta och det är inte min egna längtan hit som denna gång placerat mig bakom ratten för solnafärd. Här finns min dotter med märken efter gasmasken varje dag efter ännu ett pass bland coviddrabbade på hennes sjukhus. Hemma har hon sin familj som tillsammans med henne kämpat sig igenom ganska förfärliga vårmånader utan ordentlig avlastning.
Min äldsta lilla dyrbara prins har autism.
Det påverkar inte bara honom utan hela hans familj.
Han är den mest ljuvliga lilla unge som finns

men han kräver konstant passning alla sina vakna timmar. Det tröttar.
Bertil och jag är bästa kompisar och bästisar måste ibland få finnas för varandra bortom en skärm på paddan för att livet skall fungera. Min kompis och jag hostar och snörvlar lite. Det har vi gjort i en vecka nu. Är det covid som fått fäste?
Kanske, kanske inte. Sjuk är ingen av oss i övrigt, så kanske isåfall den lindriga varianten?
Jag träffar bara lilla familjen.
Isolerar mig med dem istället för på ön. Jag har utsatt mig själv för risken att smittas genom att lämna min ö men jag utsätter ingen annan.
Jag hjälper till, avlastar och möjliggör därmed för en av alla applåderade hjältar att vara på det jobb där hon är så extremt behövd. Och jag och min bästis är trygga och glada tillsammans. Lillebror kunde också snika till sig en trött dag hemma från föris utan att päronen behövde stanna hemma från jobbet. Ibland är en sådan ordning, om den går att få till, otroligt viktig.
Så varför berättar jag det här?
Känner jag behov av att rättfärdiga mitt beslut att resa iväg?
Kanske, men ändå mest inte.
Jag har under de här förfärliga coronamånaderna bevittnat så många hätska påhopp på personer som gjort val andra tycker är förkastliga. Mängden amatörepidemiologer som fördömer andras val har stundtals varit förfärande. Än mer förfärande har den svartvita verklighetsbeskrivning varit som inte tar hänsyn till att ett virus, hur potentiellt farligt det än är, inte alltid är det som utgör den absolut största omedelbara faran för någons hälsa och i förlängningen liv.
Vi vill alla med rent samvete kunna säga efteråt, när viruset härjat klart för den här gången, att vi gjorde rätt. Det där fnysande föraktet för dem som gjorde fel behöver få landa i en behaglig känsla av att tillhöra den grupp som agerade rätt och riktigt hela vägen.
En alldeles omöjlig ambition i en tillvaro som är osäkrare än någon annan de flesta av oss upplevt.
Då är det frestande att följa den som med myndigaste och bredaste näven beslutsamt pekar ut riktningen åt oss. Någon som lyfter bort det individuella ansvaret och talar om för oss hur vi skall agera. Blir det då fel i någon annan ände är felet inte vårt egna, utan den breda nävens och så kan vi i efterhand ha en riktning för våra anklagande pekfingrar och heliga vrede. Mycket lättare än att vara arg på sig själv.
Etablerande av skuld blir därmed en viktig princip för att själv kunna sova gott om natten.
Om jag drabbas av svår covid och måste belasta sjukvården på grund av mitt tilltag är felet mitt eget, eftersom jag ansåg det nödvändigt att resa. Då kommer jag alldeles tvärsäkert att drabbas av dåligt samvete, kanske ångra mig och två mina händer. Men jag fattade ett så informerat beslut jag kunde; jag vägde för och emot, tog god tid på mig och vidtog i övrigt alla tänkbara försiktighetsåtgärder.
Alternativet till att avkrävas ansvar för sina handlingar innebär ett liv i ofrihet.
Priset är stundtals ett gnagande samvete som hotar att äta dig inifrån, ivrigt påhejat av alla dem som kan slå sig för bröstet och säga att de gjorde rätt.

En fakirtidig morgon håller på att bli normalmorgon. Kanske att jag till slut blivit trött av mina coronafunderingar och skall låta huvudet sjunka ner på kudden innan en liten pojke och hans elefant rasslar uppför trappan för att leende säga godmorgon.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • En bättre söndag
  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld

Besöksstatistik

  • 337 359 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
juni 2020
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
2930  
« Maj   Jul »

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om En bättre söndag
  • Cecilia Hedlin om En bättre söndag
  • murvielklotter om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: