Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: juli 2016

Bandbredd, barn och busväder

31 söndag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Byliv, Utflykter

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Chateau Coujan, Les Nuits, Lisa Simone. Nina Simone

Det är en söndag av det gamla nostalgiska slaget idag. Vi är lite trötta efter en fantastisk konsert med Lisa Simone (med den kända modern Nina) på Chateau Coujan igår kväll. Ägorna var fyllda till bredden, feststämningen total, trots några blixtar över bergen och en rejäl skur inledningsvis.

image
image
image
image

Några av oss vände upp och ner på plaststolarna och använde dem som paraplyer under den korta stund som skuren varade och sedan riggades scenen om och Lisa Simones pipa fyllde luftrummet.

image

Klicka på bilden för att lyssna!

När det var dags att vända hemåt ringlade sig lemmeltåget lång från festplatsen till parkeringen en bit bort. Bilarnas strålkastare syntes som ett pärlband framför oss, cikador och uppsluppet sorl fyllde sammetsnatten och bakom oss började food truck-folket att montera ner sina näringsställen.

image

Les Nuits kallas evenemanget som för sjuttonde året i rad fyller en sen julivecka med konserter, teater och annat kulturellt. De stora vingårdarna upplåter sina ägor och folket från byarna intill sluter upp i stora horder.

image

Idag är stämningen som sagt en annan, lika härlig men lugnare, mer kontemplativ. Efter några timmar på marknaden i St Chinian, for vi hem för att bada. Fast vädergudarna ville annorlunda…

image

Det var då jag greps av nostalgi. Den där rusningen innan himlen öppnar sig och kuddar och dukar måste räddas undan syndafloden. Barndomens regnsmatter på plåttak och dörrar stängda mot ovädret. Så kaffet fick följa med in och vi parkerade oss i varsin soffhörna, nordiskt inställda som våra hjärnor är på att nu får resten av dagen tillbringas inomhus. Mysigt och ombonat en liten stund men det hade ju en tendens att bli lite för varaktigt alla de där somrarna som jag tillbringat med vemodig blick ut genom rännilsblöta fönsterrutor.

Läge för ett blogginlägg, tänkte jag och tog fram äpplemaskinen! Som tuggade. Och tuggade. Sedan tuggade den lite till och jag hamrade irriterat på tangentbordet för att försöka ta mig ut i etern. Jag hann svära en harang eder innan jag insåg att inte bara min äpplemaskin köade för att komma åt lite bandbredd. De annars så badglada barnen på besök låg i varsitt rum med varsin skärm och la ut selfies, tittade på film och snapchattade med sina vänner. Sådant klarar inte vårt franska internet från SFR.

Nu är vi ju i södra Frankrike och visst häller regnet ner här också ibland, fastän området skryter med 300 soldagar om året och trots att det är högsommar och frustande varmt.

Men.

Jag hann bli irriterad över bristande bandbredd. Jag hann dricka en halv kopp kaffe och jag hann välja ut några bilder till inlägget. Sedan kom solen och bara minuter senare kom Elliot nerför trappan och undrade om det inte var dags för ett bad.

image

– Gå i förväg ni, tänkte jag förnöjt medan jag raskt utnyttjade läget som ensam surfare och plitade ner detta blogginlägg om just ingenting alls.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tillbakablick – Trädgårds- och murvelhusnytt

30 lördag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Inredning, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

getinginvasion, Rentokil, termiter, växtkraft, vildvin

I våras köpte jag charmig barnstol av trevliga Colette på en vide grenier i vår by. Stolt bar jag hem den lätta pjäsen och nöjd med priset var jag också, eftersom jag inte ens behövde pruta; det gjorde Colette åt mig. En mindre godtrogen person än jag hade kanske börjat ana oråd, fast jag tänkte att hon bara var en ovanligt snäll försäljare. Och någon som heter Colette måste en ju kunna lita på, eller?

Nåväl. Med barnbarnet på plats skulle stolen naturligtvis testas. Lite rank var den, det skall erkännas, så det var full uppsikt på älsklingen. En hand på armstödet och en fot på en av pinnarna som höll ihop härligheten kändes som en rimlig investering i juvelens säkerhet. Foten på pinnen visade sig snart vara för tung och pinnen gav vika med ett krasande ljud, ungefär som när ett kex bryts…

IMG_4691

Och vem kan ha kalasat här då?

IMG_4694

Äggsmulor och termitspån

IMG_4696

Raskt lyftes Bertil av den perforerade skönheten

IMG_4725

… som sedan kastades ner från altanen och blev till pinnved

Innan trofén hade fått komma in i huset, hade jag dränkt den i termitmedel för säkerhets skull och med tanke på vad den nedprutade och lättviktiga stolen borde ha fått mig att misstänka, var ju det en farlig tur. Lite sörjer jag den perforerade stolens hädanfärd, fast det överskuggas förstås av att det bara var stolen som gick sönder och inte ett litet barn.

Jag är nere i vårt hus en sommarens andra vända nu och på bara en dryg vecka har växtligheten vid vår yttertrappa drabbats av total hybris och väller över alla bräddar. Sekatören har försvunnit, så en ny har införskaffats, tillsammans med en grensåg och ytterligare en sekatör med långt skaft. Jag skall försöka masa mig upp tidigt imorgon bitti innan den värsta hettan sätter in och tämja djungeln på framsidan.

IMG_5103

När det är gjort kanske jag fixar frukost och ringer i klockan, som äntligen kommit upp. Den införskaffades på mimosafestivalen i Roquebrun för ett och ett halvt år sedan och har blivit liggande på bänken innanför ytterdörren sedan dess. Men nu sitter den på sin nyfunna plats och flirtar med nostalgikern i mig och jag är ohemult nöjd.

IMG_5102

Jag förundras över vår trädgård, över växtkraften, hur fin den har blivit och hur vild den genast blir om den inte oavbrutet tämjs. Lagerträdet har stora bär som jag inte lagt märke till tidigare år…

IMG_5105

Amforan, som placerades i den nya trappan bara några dagar innan bilden togs, blev genast stöd för en förrymd vildvinsgren. Jag lär få tukta den också innan det är dags för nästa hemfärd.

IMG_5212

Placerad mitt i terrasseringarna…

IMG_0552

… kan jag dröja mig kvar hur länge som helst och titta på baksidan av huset, som med den nya altanen fått ett mer harmoniskt utseende. Den skall få en tonnelle också, så att fladdermössen och svalorna kan kretsa bäst de vill om kvällarna, utan att vi riskerar flygande fekalier i frisyrerna.

IMG_5129

Skuggorna spelar över trädgården och färgerna ändras från blekt nymornade till intensiv eftermiddag och nyplanteringarna trivs – utom kanske de som inte får solen silade genom bladverken ovanför. Två små buxbomsbollar har gett upp och lyser gula på ett sätt som de inte skall, medan andra skönheter tar för sig och pockar på uppmärksamhet.

IMG_5133 IMG_5135

Inte bara jag och växterna trivs i trädgården. Allehanda andra gäster bekvämar sig också på plats och det får de naturligtvis. Fast inte alla och inte när de bosätter sig i en uttjänt grill och inte när de biter mig när jag försöker rädda dem från ond bråd drunkningsdöd. Då är det krig av ett slag jag inte utkämpar ensam. Då tillkallas Rentokil, som i full mundering tar över krigföringen.

IMG_5164

Jag tittar på på behörigt avstånd, fotar bataljen och får sedan en uppmuntrande tummen upp om att getingboet är tillintetgjort…IMG_5173

…och den uttjänta grillen befriad från de randiga och illasinnade monstren.

IMG_5211

De kretsade en stund, vilsna, lika randiga och ilskna över att ha blivit hemlösa men sedan försvann de och har ännu inte ett par veckor senare synts till igen.

Andra irritationsmoment och småolyckor hanterar jag själv. Som när inredningsmagasin glöms ute i regnet och sedan torkar fast på frukostbordet.

IMG_0547

Då plockas nya (för mig, alltså) universalmedel fram och med hjälp av dem och ett litet rakblad, blir bordet som nytt igen. Vinäger och bikarbonat i skön förening, det är grejer, det! Tar bort det mesta, både effektivt och miljövänligt.

IMG_5113

Så ren duk på det och mjuka kuddar och frukosthörnan görs redo för nya gäster:

IMG_5117

Bäddade sängar i ny möblering, öppna fönster en stund innan solen blev för stark fäste jag på näthinnan…

IMG_0559
IMG_0562

… innan jag och hunden satte oss i bilen för den köande färden norrut. Men om den berättade jag för snart två veckor sedan, så den skall jag inte plåga er med igen.

 

 

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tillbakablick – Barnbarnsapéro

25 måndag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

apéro för barn, barnbarnsträff, bygrannarna

Vi blir fler. Både svenskar i byn och små människor i en ny generation. Under några dagar var nästa alla de små sötnosarna samlade i Murviel, så vi ställde till med barnbarnsapéro för att för en stund ha dem alla samlade på en och samma plats.

Lorf (jo, han får heta det nu) fick en klackring av hansbyarna – på skämt, eftersom han skojar om att han likt en gudfader kan ta emot folket när de kommer uppför trappan till poolhuset. Kan var något med värmen och den filmiska stämning den ibland skapar…

IMG_4825

Inför detta lilla event googlade jag apéros pour les enfants och fick hur många träffar som helst på roliga skapelser:

Igelkott på melonbas, till exempel...

Igelkott på melonbas (istället för bröd som i receptet), till exempel – klicka på bilden för recept!

Med min kreativa äldsta dotter på besök, gick skapandet som på räls och snabbt tillverkades igelkottar, nyckelpigor och blå-vit-röda nyttigheter på pinne. Till det saft till barnen och vuxensaft till de mognare i sällskapet.

IMG_4828

Recept på ”les petites coccinelles” får du om du klickar på bilden!

IMG_4830

Recept finns ett klick bort – fast jag tog riskakor istället för de söta rice krispieskakorna

Som vanligt när vi träffas hos oss mitt i sommaren, hamnar vi allihop i poolen, där vi guppar omkring med glas i hand och med snacks vid poolkanten. Lite lagom dekadent, så där…

IMG_4835

IMG_4831

Barnen är ännu så länge så små att sötsaker serveras endast i sitt naturliga tillstånd – ingenstans smakar de heller så gott som i skuggan av en torgmarkis en varm dag.

IMG_4832

Årets variant av barnbarnsapéron var en tämligen stillsam historia med bara lite plask av en yster sexåring på besök. Om några år – kanske redan nästa? – tror jag inte att det kommer att kännas särskilt aktuellt med immande glas i poolen samtidigt som barnen badar. Jag utgår ifrån att det då kommer att bli en något mer livligt och ivrigt plaskande tillställning – för jag hoppas att både päron, gammfôlk och små älsklingar kommer på apéro nästa år igen!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tillbakablick – vingårdsbesök

25 måndag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, Utflykter, Vin i Languedoc

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

La Maison Hansby, Sainte Cécile du Parc, vingårdsbesök

Västkusten kråmar sig, fjäskar och tuppar omkring i en sommarstass som fullkomligt golvar mig. Det blir inte bättre än så här. Skinnet är litet kärvt efter en simtur i havet tillsammans med min allra finaste minsta. Första utomhusbadet på hemmaplan i år och lite motvilligt konstaterar jag att ett havsbad av det slag jag tog idag är svårslaget, poolen i Murviel får ursäkta.

Så middag på bryggan på Lilla Rösö i fint sällskap och jag fäster allt på näthinnan och i mobilkameran att ta fram när höststormarna börjar vina runt knuten om inte alls så länge.

image
image
image
image

Det är då, när allt det sommarsvenskt ljuvliga men ack så korta är över, som Murviel hjälper mig att hålla humöret uppe; ibland på plats, ibland hemmavid men med vetskapen att det finns där som en värmande filt om axlarna.

Årets murvielsommar är intensiv, full av gäster och samtal långt in på natten. Blogginläggen står på kö och väntar på att bli skrivna, så det är lika bra att sätta igång. Jag börjar från början, på allra första dagen på plats, då Erik och jag följde med på förmiddagsbesök till Sainte Cécile du Parc. Morgonen var varm när vi vandrade ut på fälten tillsammans med Christine, som äger gården tillsammans med sin man Stéphane sedan ett antal år tillbaka.

IMG_0102 IMG_0106 IMG_0108

Gården har förstås funnits länge, men paret har renoverat, uppdaterat och byggt till sedan de tog över den 2005 och den nya caven liknar ingen av dem jag förut sett. Den är ljus, sval och kliniskt ren och det låter kanske inte så charmigt, invaggade som vi är många av oss att det måste vara gammalt, traditionellt och schablonfranskt för att osa charm. Men Christine berättar så engagerat, vinerna smakar så gott och svalkan i den luftiga caven är så skön att det blir uppenbart att en ny cave förstås skall byggas just så här och inte försöka efterlikna något gammalt. Sådana finns det tillräcklig många av ändå, som tur är.

IMG_0110

Nya ekfat, som håller för ett par tre säsonger innan de gjort sitt

IMG_0109

Att göra vin är en konst. Men det är slitigt och tungt och har väldigt lite att göra med den romantiserade bilden av det som vi matas med i filmer och böcker som ”A Year in Provence”. Någon knotig, väderbiten vinbonde hittar du inte på Cécile du Parc. Istället hittar du en modern familj mitt i livet och Christine själv är très chic.

IMG_0112 IMG_0113 IMG_0114

IMG_0115

En och annan kartong vin fick följa med i bilarna och sedan bar det hemåt för lunch och några lata timmar vid poolen. Fast numer köper jag bara det som vi konsumerar på plats. Skall något vin fraktas med hem till Sverige, överlåter vi det med varm hand till Maison Hansby. Finfin service och stort utbud hittar du där och dessutom får du vinet levererat till dörren.

IMG_4658

En alldeles formidabel start på semestern, om du frågar mig!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Bokslut över resan hem

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Reminiscenser, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

hunden på europaresa, La Dame, sommarnatt, Tjörn

Syrsorna spelar och det sommarblå halvmörkret sänker sig över Skärhamn. Min tjörnska bloggplats under nya paviljongen är äntligen så där somrigt härlig som jag hade föreställt mig den när den kom på plats i snålblåsten för en månad sedan.

image

Det är helt vindstilla och alldeles tyst. Förutom syrsorna då. Fast de är betydligt beskedligare än de energiska cikadorna i Murviel, förstås. Det är så skönt att vara hemma efter fyra tämligen gräsliga dagar på bilköande fot. Bara en sån sak; att jag trots motviljan att behöva lämna Murviel, ändå nästan lite nyförälskat upptäcker att det tjörnska vistet också har blivit hemma och tryggt.

Svensk sommar när den beter sig som en sommar borde, är faktiskt precis lika härlig som en sydfransk, fast annorlunda. Om det inte vore för alla de där dagarna genom åren då svensksommaren fått mig att misströsta, så skulle Murviel få känna av konkurrensen, minsann.

Stockholm, som varit mitt hem i 34 år känns alldeles undanskuffad. Återvänder jag dit, tro? Kanske, kanske inte. I någon form, alldeles säkert, men som permanent vistelseort helst inte. Jag kan ju faktiskt bestämma det själv och just det känns som en alldeles särskild ynnest.

Tjörn och Murviel. Både och. Inte antingen eller.

Hur gick det till? När hände det?

Den galna tröttheten från igår är som bortblåst och jag är lugn. Alldeles lugn. Lika lugn som sammetsnatten som sveper sig omkring mig. Madame Wanderlust vill inte åka någonstans alls just nu.

Och det är en hel vecka tills jag åker till Murviel igen. Eoner av tid att njuta tjörnsommaren. Fast då flyger jag. Bilen får pusta ut här hemma. Liksom hunden.

Lyckliga, lilla fina hunden, som litar så blint på mig att hon tålmodigt hänger med på alla mina strapatser utan att knysta.

image
image
En av många båtturer mot Murviel
En av många båtturer mot Murviel

Hon vet precis hur det går till. Finner sig, fogar sig och fyller mig med en kärlek jag inte trodde var möjlig att känna för ett litet djur, hur burrigt sött det än är. Och Wilda är söt. Jättesöt, faktiskt, men där finns något annat som drar i min hjärterot. Ett slags oändlig visdom i de mörka iakttagande ögonen. En värdighet som är alldeles väldigt påtaglig. La Dame.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Ännu en lång dags färd mot midnatt

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Jycken, La voiture, Resor

≈ 4 kommentarer

Etiketter

autobahn, hunden på europaresa, Radisson Blu Rostock, stau

Vad gör bilister som parkerat på autobahn?

Skriker, gapar, tutar, fäktar, skäller på grannbilen, gör konstiga undanmanövrar, kör i räddningsfältet?

Gråter? Sliter sitt hår? Bryter ihop? Bråkar med frun? Skäller på barnen? Klipper till hunden?

None of the above.

Använder de en livlina och ringer en kompis? De har de ingenting för, isåfall. De tar sig ingenstans. Inte jag heller.

Så jag läser en bok. Lägger upp köbild på Facebook och får genast sympatier.

Stilla flyter inte bara Donau...

Stilla flyter inte bara Donau…

Gläds åt att murvelhusets gäster verkar ha det bra gör jag också och tvingar mig själv att tänka på att jag snart är där igen. Att det här går över. Att ingen hittills svultit ihjäl, tynat bort, dött av törst i en kö på autobahn. Tror jag, iallafall. Väl…?

Bäst som jag sitter där och funderar ut möjliga vidriga, vilda scenarios, släpper proppen och jag blir inte så lite irriterad. Just så, faktiskt.

Jag har ju just gett upp hoppet om att komma vidare i närtid och har plockat upp datorn för lite blogginläggsförberedelser. I huvudet stångas uttänkta formuleringar som jag måste få ner för att inte tappa bort dem och så måste jag snabbt stänga locket, ösa iväg äpplemaskinen på passagerargolvet och trycka igång voituren. Ni får ju förstå paniken!

Så vad göra?

Hitta första bästa rastplats medan jag högljutt ropar mina snitsiga rader om och om igen högt för hunden, naturligtvis. För att komma ihåg allt smart jag tänkt ut. Wilda tittar trött på mig. Som att det slagit slint alldeles. Som på en som vandrat i öknen i många dagar och med spruckna läppar och dammiga ögonfransar dråsar ihop och yrar när hon till slut når oasen.

Så nära och ändå så långt borta!

Så nära och ändå så långt borta!

Men fram med tangentbordet, snabbt, liksom febrigt, plita iväg det som måste plitas iväg, passa på att rasta både mig själv och jycke för att sedan återuppta färden igen. Denna gång försenad med en futtig timme bara. I äpplemaskinen vilar blogginlägget tryggt och jag är nöjd.

Så vad gör de köande bilisterna då, de som alls inte tappar fattningen?

I sann tysk ordningsanda ser de till att hålla räddningsfältet fritt, de kramar sina barn, samtalar lugnt om tingens besvärliga ordning med nyfunna brothers and sisters in arms och röker kanske en cigarett. Hundarna får vatten. Kaffetermosar åker fram, böcker läses och en och annan svensk donna bloggar.

Stau nummer 537.495 (typ) nära Hannover i skymningen...

Stau nummer 537.495 (typ) nära Hannover i skymningen…

Det är lugnt och städat och tålmodigt. De har uppenbarligen varit med förr. De gamla damerna i en exotisk vit Volvo V70 Classic också.

Idag tog den beräknade 7-timmarsresan istället drygt tolv timmar. Det svider i ögonen, värker en smula i axlarna men jag har inte känt mig trött. Förrän nu, när koncentrationen släpper, när hotellrummet är av det tjusigare slaget

Radisson Blu i Rostock

Radisson Blu i Rostock

och när hunden har snurrat runt av glädje över ytorna och en strategiskt placerad fåtölj,

image

då ger jag efter och blir med ens galet trött. Blogginlägget är ju dessutom redan skrivet. Bara att publicera. Sånt en gör när den ena stillastående bilkön avlöser den andra.

Mitt rufsiga änne skall till sist få möta kudden.

Bon nuit, Gute Nacht och söta drömmar.

Over and out.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Två gamla damer på roadtrip – en med päls, en utan

21 torsdag Jul 2016

Posted by murvielklotter in La voiture, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

A7, canicule, Heidelberg, Hotel am Rathaus, hunden på resa, Murviel-Heidelberg med bil

Ingrid försöker få med sig Wilda nerför trappan

Ingrid försöker få med sig Wilda nerför trappan

Igår lämnade jag Murviel. Jag hade siktet inställt på att ta mig en bit norr om Lyon och att vara framme där senast nio på kvällen. Jag hann städa ur vårt sovrum, packa ihop mina saker, äta lugn frukost på verandan, simma några längder och surpla åtskilliga koppar kaffe medan samtalen vindlade sig fram i alla möjliga riktningar. Huset har nya gäster, som får klara sig utan oss nu. Det är lite saker att stå i därhemma.

För någon vecka sedan fick jag den ljusa idén att låta Lorf (barnen på besök gav honom ett nytt namn – de försökte med Rolf och Loyd också men jag fastnade för Lorf) flyga hem medan jag och hunden skulle frakta hem oss själva och bilen. Då sparas det semesterdagar så att vi kanske kan komma iväg en sväng tillsammans i höst också. Jag är nämligen beredd att gå ganska långt för att kräma ut så många dagar jag bara kan i Murvelhuset. Jag gillar’t, förstår ni.

IMG_5218

Riktigt hur långtgående denna min osjälviska(?) uppoffring skulle bli, var jag dock lyckligt ovetande om när jag lugnt njöt mitt otium på verandan. Hunden och jag har ju roadtrippat genom Europa solokvist ett antal gånger nu och det brukar gå bra. Jag har mina inarbetade ritualer och rutiner och den nya bilen är löjligt bra. Lite köer hade jag räknat med – det är ju semestertider – så jag gav mig iväg utan att boka första hotellnatten för att kunna svänga av om det skulle visa sig ta längre tid än beräknat. Det var ett mycket klokt och vist beslut, skulle det visa sig.

Det tog lite längre tid än beräknat. Nämligen.

Sisådär en fem timmar längre tid.

Inte fanns det någon plats för mig och hunden på något härbärge heller, för vi var många som inte kom dit vi hade planerat igår.

Jag kom till Orange, sedan tog det stopp. Och då menar jag stopp. Termometern i bilen visade 38 grader, cikadorna gastade men i övrigt var det tyst. Wilda och jag tog en promenad på motorvägen tillsammans med de andra bilisterna.

På autoroute-kanalen 107,7 varnades det för hela Rhonedalen – undvik A7 och vägarna runtomkring, om ni kan, mässade den. Så pratade de om caniculens återkomst och den märkte vi ju av, hunden och jag. Hettan dallrade i asfalten men bilen höll sig ganska sval, trots att motorn och därmed också AC:n inte kunde vara igång hela tiden.

image

Det lilla pälsdjuret är hur cool som helst men igår var det lite svårt att få henne att dricka vatten och det blir förstås nervöst i värmen. Det är också helt nödvändigt att fokusera på att hon skall ha det bra, så motorn fick gå mer än vad den hade fått göra annars. Inte vid något tillfälle verkade hon bli för varm. Jag hade dessutom ohemula mängder vatten med mig och hade en blöt handduk i beredskap i kylboxen, utfall att.

Så snart vi kunde lämnade vi motorvägen och tråcklade oss fram på småvägar men det var vi naturligtvis inte ensamma om heller. Det blev stillastående köer där med, fast under alléer av skuggiga plataner, så det kändes bättre. Bredvid oss löpte A7:an med mil efter mil av stillastående långtradarkaravaner. Navigatorn bekräftade kaoset med ilskna röda kryss längs med hela autorouten mellan Orange och Montelimar.

image

Beräknad försenad ankomst till Lyon 21.56 blev 23.45 i Vienne…

Vi körde 37 mil igår. Det tog drygt åtta timmar. Utan någon egentlig rast.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu sitter jag på ett sött hotellrum med en något daterad inredning och lyssnar på kyrkklockorna och sorlet på Heidelbergs stora rådhustorg.

image

Hunden har, som sig bör, installerat sig i min resväska.

image

Ute är det fortfarande dryga trettio grader fastän timmen börjar bli sen. Jag är trött men lättad över att ha kommit så här långt. Dagens etapp gick betydligt bättre och jag slapp köer helt och hållet ända fram till Karlsruhe från Vienne, där jag till slut fick tag i ett snordyrt hotellrum strax innan midnatt igår.

Hur skön ser en säng på ett trist hotellrum ut efter åtta timmars tröstlöst bilkrypande?

Hur skön ser en säng på ett trist hotellrum ut efter åtta timmars tröstlöst bilkrypande?

Nu skall jag följa den snarkande jyckens, tillika världens bästa resesällskaps, exempel och krypa till kojs. Imorgon är en ny resdag. Det får bli bra.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Morgonen efter

15 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ 3 kommentarer

Solen är tillbaka och den svala morgonen är smärtsamt vacker. Det är tystare än vanligt, nästan som tidig höst. Spindlar tar över det nya räcket,

13689671_10154364530858420_609739311_n

tvätt fladdrar i den mojnande brisen och jag samlar ansträngt tankarna.

Här är tryggt. Tror jag.

Här är småskaligt byfranskt.

L har varit hos bagaren som vanligt. Hunden är promenerad.

Dörrarna står öppna mot trädgården. Som vanligt

13689600_10154364531813420_237496885_n

40 mil härifrån är ingenting som vanligt. Det är alldeles omöjligt att inte tänka på.

Nice 14 juli 2016 borde få kommas ihåg som en festernas dag. Så tilläts det inte bli.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • ”När det blir sommar …
  • Dagar fyllda till brädden
  • Murviel Norra
  • Livet som levts
  • En sådan vacker stad …

Besöksstatistik

  • 345 122 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
juli 2016
M T O T F L S
 123
45678910
11121314151617
18192021222324
25262728293031
« Jun   Aug »

Arkiv

  • juni 2023
  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Cecilia Hedlin om Dagar fyllda till brädden
  • Cecilia Hedlin om Livet som levts
  • murvielklotter om Livet som levts
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: