Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: Tjörn

Svensk sommar…

23 lördag Jun 2018

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, huset på ön, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget, Väder

≈ 3 kommentarer

Etiketter

stenläggning i Murviel, svensk sommar, terrassfix, Tjörn

…är bäst. Åtminstone när den är som bäst.

Midsommarafton var som sig bör kall, om än inte regnig, där vi befann oss. Men till någon utomhusvistelse lockade den inte.

Annat är det idag. En ljuvlig – och lång! – frukost under parasollet på husets framsida fortsatte med rosé i eftermiddagssolen efter att huset städats och terrassen rensats från allehanda bråte som samlats där de senaste veckorna.

img_7392
img_7390
img_7394

Det är märkligt, det där, hur det stökar till sig medan livet fortgår i turbofart och dagarna på ön blir försvinnande få. Fast det är lätt att få det fint igen och jag är lika lycklig över huset på ön som jag är över murvelhuset. Båda är lika betydelsefulla, har jag insett.

Huset på ön är havsbris, måsskrik, sommargäster i hamnen, lördagskorsord och sill från klädesholmen,

medan murvelhuset är frustande värme, cikadesång, poolbad och intensivt umgänge.

Att ha tillgång till bägge är en ynnest långt bortom vad jag någonsin trott att jag skulle ha tillgång till och det blir allt viktigare att få dela med sig. För att det skall kännas rättvisare och för att det faktiskt inte går att bara stänga in sig bakom en barnsäker terrassgrind på ön, eller bakom en rostig motsvarighet i Murviel. Det gör mig lika glad att tänka på att andra njuter där, som att jag får göra det själv. Och jo, så är det faktiskt, trots att jag ser att ett sådant påstående riskerar att framstå som onödigt präktigt när jag ser det i skrift.

Det har midsommarfestats i Murviel. På tjugofemåringars vis. Jag tror att de har det finfint. Samtidigt har stenläggningen och den nya lilla trappan nästan färdigställts och det är hur fint som helst det också.

img_0278
img_7376

Lite småfix återstår men det får dröja tills jag är på plats.

Om en dryg vecka är det dags.

Det känns lagom.

Det skall bli varmt på ön de närmaste dagarna, sägs det, och då är det makalöst fint.

img_7386
img_7389

 

Jag skall både jobba och vara ledig, så tid för njutning lär det bli.

Nu drar jag mig inåt, för kvällen börjar bli väl så sval. Typiskt svenskt sommarväder, alltså. Ljuvligt ena stunden och så insikten att stunden i utemöbeln bör avbrytas och kroppen förflyttas in i värmen. En blandning av både förundran över ljuvligheten och besvikelse över att den inte varar efter att solen försvunnit i moln eller bakom grannens knalle.

De ljumma kvällarna får vänta tills jag är tillbaka i Murviel. Efter dem längtar jag alldeles ohemult mycket, alldeles oavsett hur skönt det är att dagtid få njuta av solen i svalkande havsbris på ön.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Att älska lilla B

26 söndag Feb 2017

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

älskade barnbarn, Stockholm, Tjörn

img_7418

Jag har lämnat ett snögloppigt Stockholm, sett solen bryta igenom molnen över Vättern och styrt in i västkustsk dimma idag. Bokstavligt talat, inte bildligt. Eller kanske lite bildligt också, eftersom det var högst motvilligt som jag lämnade mitt soliga lilla barnbarnstroll kvar i radhuset med sina päron.

I bilen satt jag och tänkte på lilla B. På hur han nynnar. Hur han tittar pillimariskt på sin mormor under morgonrufsig lugg. Hur dörren till mitt rum flyger upp på morgonen, efter att jag legat och lyssnat en stund på när B pladdrar med elefanten, glad som en lärka, pigg som en mört. Så står han och tittar på mig en stund med smilband upp till örsnibbarna innan han springer vidare för att titta till päronen. Imorse hann det rent av bli lite beslutsångest innan lilla B kom på den lysande idén att lämna elefanten hos pappan medan han tog med sig mamman och kröp ner hos mormorn.

img_7433

Alla fick mysa. Alla var nöjda. Lilla B är noga med att sprida sina gracer.

Han har sjungit för mig och applåderat när jag sjungit. Vi har lyssnat på vacker musik, läst böcker och tittat på Modern Family på Netflix. Lilla B är glädje. Lilla B är allt som är vackert.

I Stockholm är för tillfället också alla mina tre barn samtidigt och det var märkligt att åka därifrån den här gången. Kluvet och rentav svårt. Älskar dem alla så galet mycket.

Men hemma på ön väntade älskade L och lilla jycken, som sprang ärevarv när jag kom. Kärleken till den lilla pälsen är tämligen okomplicerad den också. Fast av annat slag, förstås.

Det får handla om kärlek hela blogginlägget ut idag. Med risk för att det blir en smula känslosamt. Jag är uppfylld av det, nämligen. På ett nästan hudlöst vis. Just idag.

Om bara en vecka åker jag till våren. Till Murviel. Till den älskade trädgården. Till Huset. Till mitt Happy Place. Kärlek, of sorts, igen.

Då blir det desto sydfranskare rapportering på bloggen. Och kanske en förinvigning av årets säsong med apéro i trädgården (om vädret tillåter) för hugade på plats.

Framdukat...

Mars 2016

Skall jag tänka på under morgondagens bilfärd fram och tillbaka i dimman på E6:an.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hösten har kommit till ön

02 söndag Okt 2016

Posted by murvielklotter in Om dagsläget, Renoveringar, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Dan Lindberg Bygg, Jotun fasadfärg, Lights in Alingsås, Tjörn, västkuststormar

… och till Alingsås, där jag i fredags fick vara med om den magnifika invigningen av Ljus i Alingsås.

Dansare i blått sken väntar på att få göra entré.

Dansare i blått sken väntar på att få göra entré.

Min skola för i höst har hjälpt till med arrangemanget på olika sätt, så det var inte så svårt att offra en fredagskväll för att få se vad de lyckats åstadkomma. Men hemfärden genom kompakt höstmörker och kraftiga regnskurar på tvären hade jag gärna varit utan. Nu är det höst. Nämligen. På riktigt, trots ännu så länge ganska humana temperaturer för att vara Sverige. Mina tidiga morgonfärder till jobbet förra veckan påminde mig ordentligt om vad som ligger framför mig de närmaste veckorna.

Jag är måttligt road av detta oundvikliga faktum och hade jag kunnat, hade jag nu utan dröjsmål letat mig söderut för en längre sejour i Murviel. Kanske att jag hade bokat hemresan lagom för att njuta av svensk mysadvent; ingen annanstans nås samma magiska myshöjder i just advent. Jag sneglar i hemlighet längtansfullt mot pyntet som står undanstuvat i vårt alltmer välordnade förråd i källaren. Ett drygt år efter flytten till ön är de största renoveringsbestyren äntligen avklarade och vi kan börja fokusera på finliret istället.

Det lilla huset tronar nu stolt som värsta tuppen på höjden alldeles nära havet:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det har fått ny färg och all möjlig omsorg för att kunna stå emot alla de stormar och hårt väder som obönhörligen väntar på att få ruska om det. Jag behöver inte längre kasta oroliga blickar mot takpannor utan nödvändig förankring där plåtlisten ovanför vindskivorna bitvis slitit sig loss under någon av alla tidigare stormar. Vi kan också tryggt luta oss tillbaka, förvissade om att de murkna brädlapparna på husets mest utsatta del är utbytta mot kärnfriska, nymålade och motståndskraftiga diton.

Innan det blir alldeles vinter, skall vi försöka få till en ny utetrappa och tak över källardörren. Att vara dörr in till vår tvättstuga är nämligen ingen lätt uppgift:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den nya skall slippa gå samma öde till mötes och taket som den skall få som skydd skall samtidigt bli en balkong i södersol.

Men i allt väsentligt blir det ett lugnare år vad gäller renoveringar nu. De stora orosmomenten både här och i Murviel är omhändertagna och plånboken skall få lite välbehövlig vila. Tack lägenheten på sjätte våningen, säger både murvelhus och huset på ön; förtjänsten på försäljningen av den kom väl till pass!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Bokslut över resan hem

22 fredag Jul 2016

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken, Reminiscenser, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

hunden på europaresa, La Dame, sommarnatt, Tjörn

Syrsorna spelar och det sommarblå halvmörkret sänker sig över Skärhamn. Min tjörnska bloggplats under nya paviljongen är äntligen så där somrigt härlig som jag hade föreställt mig den när den kom på plats i snålblåsten för en månad sedan.

image

Det är helt vindstilla och alldeles tyst. Förutom syrsorna då. Fast de är betydligt beskedligare än de energiska cikadorna i Murviel, förstås. Det är så skönt att vara hemma efter fyra tämligen gräsliga dagar på bilköande fot. Bara en sån sak; att jag trots motviljan att behöva lämna Murviel, ändå nästan lite nyförälskat upptäcker att det tjörnska vistet också har blivit hemma och tryggt.

Svensk sommar när den beter sig som en sommar borde, är faktiskt precis lika härlig som en sydfransk, fast annorlunda. Om det inte vore för alla de där dagarna genom åren då svensksommaren fått mig att misströsta, så skulle Murviel få känna av konkurrensen, minsann.

Stockholm, som varit mitt hem i 34 år känns alldeles undanskuffad. Återvänder jag dit, tro? Kanske, kanske inte. I någon form, alldeles säkert, men som permanent vistelseort helst inte. Jag kan ju faktiskt bestämma det själv och just det känns som en alldeles särskild ynnest.

Tjörn och Murviel. Både och. Inte antingen eller.

Hur gick det till? När hände det?

Den galna tröttheten från igår är som bortblåst och jag är lugn. Alldeles lugn. Lika lugn som sammetsnatten som sveper sig omkring mig. Madame Wanderlust vill inte åka någonstans alls just nu.

Och det är en hel vecka tills jag åker till Murviel igen. Eoner av tid att njuta tjörnsommaren. Fast då flyger jag. Bilen får pusta ut här hemma. Liksom hunden.

Lyckliga, lilla fina hunden, som litar så blint på mig att hon tålmodigt hänger med på alla mina strapatser utan att knysta.

image
image
En av många båtturer mot Murviel
En av många båtturer mot Murviel

Hon vet precis hur det går till. Finner sig, fogar sig och fyller mig med en kärlek jag inte trodde var möjlig att känna för ett litet djur, hur burrigt sött det än är. Och Wilda är söt. Jättesöt, faktiskt, men där finns något annat som drar i min hjärterot. Ett slags oändlig visdom i de mörka iakttagande ögonen. En värdighet som är alldeles väldigt påtaglig. La Dame.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

På västfronten en massa nytt

21 fredag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

flytt från öst till väst, Renoveringsplaner, Tjörn

Två veckor som dubbeljobbare är avklarade och jag har inte börjat gnissla tänder än, solen fortsätter att gassa inställsamt på mig och solnedgångarna bortom de västkustska kobbarna bortåt danmarkshållet till stillar mig, rensar det fram till alldeles nyss så anfrätta hjärnkontoret. Det känns inte hemma men hemtamt. Det är bara jag ett tag till men snart är vi här på L:s ö tillsammans och skapar vardag i huset som satts på undantag alltsedan Murvelhuset svepte iväg med oss. Nu skall det få lite omsorg till slut.

IMG_9816

Wilda gillar klimatet på Tjörn…

Hus tycker om att bli ompysslade. Det är som om de tar sig i takstolarna, borstar av sig dammet och förväntansfullt sträcker på sig när invånarna ivrigt börjar diskutera målarfärg, nya dörrar, vindskivor, åtgärdande av fuktskador, kakel, köksleverantörer och badkar på tassar. Det lilla huset på ön spetsar nyvaket öronen, ödmjukt tacksamt över att äntligen få känna sig ompysslat, medan murvelhuset, så här dryga tre år efter att vi klev in genom dörren, otåligt pockar på uppmärksamhet.

Som att det liksom säger att ”jo, jag vet att jag fått nytt tak, att golvet sulats om med vacker travertin, att trädgården rensats och fått nya planteringar, att trappor försetts med nya smidesräcken men när skall jag egentligen få ny färg på fönstren? Stenläggning innanför grinden? Ordentligt kök? Räcken runt poolen? Era slöhäckar!”

Mycket snack, liten verkstad. Typ.

Men jag har gått in i en annan lunk. Kravet på ekvilibrium har gått in i skarpt läge. Renoveringarna får ta den tid de tar. En sak i taget, eftertänksamt (inte min starkaste gren…), välplanerat och vederbörligen upphandlat på gustafskt (dvs inspirerat av en viss svärson) manér.

Inte fort och fel, utan klokt och rätt.

Nu skall jag prova att hyra ut mina rektorstjänster och därmed själv avgöra hur mycket tid jag tycker är rimligt att lägga på arbetsvardagen. Vi får se hur jag lyckas med det.

Snart sticker jag ner till Murviel igen för några dagar. Skall bara flytta först. Sånt brukar ju gå snabbt och friktionsfritt.

Snart flyttar lådorna ut igen...
Snart flyttar lådorna ut igen…
S:s första natt på sjätte våningen
S:s första natt på sjätte våningen

Och så viktigast av allt; Bertil skall firas! Han fyller ett år snart, den lille prinsen, och idag har jag aviserat för min uppdragsgivare att jag ibland kommer att behöva vara i Stockholm, jobba på distans och ta hand om mina åtaganden på östfronten. Som att hämta Bärra på förskolan ibland – för övrigt mitt viktigaste kommande uppdrag i höst.

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Nya perspektiv

13 torsdag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

sjätte våningen, Tjörn, up sticks

För en vecka sedan satt vi tillsammans med nyanlända gäster vid den upplysta poolen och njöt av languedockvällen. Tidigt på fredagsmorgonen gav jag mig sedan iväg på en av de jobbigare bilresorna upp genom Europa hittills. Vår gamla hunddam fick högsta prioritet och det mesta gick ut på att hålla henne undan den obarmhärtiga hettan så mycket som möjligt. Efter en sådan bilresa hade det naturligtvis varit skönt att slippa bilkörning ett tag men så vist har jag nu inte ordnat det för mig. Istället skall jag de närmaste veckorna pendla på tvärsen över Sverige mellan Stockholm och Tjörn för att avsluta ett jobb och dra igång ett annat, samtidigt som sjätte våningen skall packas ihop och överlämnas till en sångfågel med familj.

I mitten av september skall alla bitar ha ramlat på plats och vår nya svenska bas ett tag framöver kommer att vara långt ifrån Stockholm, där jag bott de senaste 34 åren av mitt liv. Även om tanken är att vi skall tillbaka, så slår det mig att kanske gick det lite väl fort nu? Har jag verkligen tänkt igenom hur det här kommer att bli?

Att kliva ut genom ytterdörren och ut på trädäcket som jag gjorde imorse, med ett vindstilla hav, augustidagg i gräset och en nymornad sol som jobbar hårt på att värma upp den nattsvala luften, fick mig att jubla lite inombords. Det slår hissturen ner garaget och in i bilen utan att ha stuckit näsan utanför dörren med hästlängder, hur praktiskt det än är med bilen bara ett hissknapptryck bort.

Jag byter det här

Oleandern på plats

mot det här

Sen frukost i solen

och väljer att bortse från att det kommer en november när en torr bil i ett varmt garage är höjden av lyx. För jag trivs nog bäst på backen, trots allt.

Men.

Utan närhet till den här lille pilten

Får upp värmen efter ett kvällsdopp i plaskdammen

Får upp värmen efter ett kvällsdopp i plaskdammen

blir det inte så särskilt kul, hur insmickrande än havet blänker i farvattnet nedanför tjörnhuset.

När ostindiefararen siktades utanför badplatsen...

När ostindiefararen siktades utanför badplatsen…

Denna vår senaste manöver är tänkt att fungera som ett steg närmare Murviel men också ett steg närmare ett mindre hetsigt jobbliv och som förhoppningsvis så småningom skall innebära mer tid för det som är viktigt här och nu. Det kan faktiskt inte bara sättas på vänt i hopp om att en lugnare lunk helt mirakulöst skall infinna sig. För att det skall ske, måste mått och steg tas.

Ensam i huset på den tysta gatan på Tjörn och när en mild variant av panik sätter in, påminner jag mig om varför jag är här. Att framtiden visserligen inte är huggen i sten men att jag iallafall vet vad jag vill. Jag bestämmer mig för att det får vara en bra början.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

För snart fyra år sedan…

02 lördag Maj 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Reminiscenser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

drömmar om franskt hus, Murviel, Tjörn

… satt jag med den här vyn framför ögonen och frös.

IMG_9804

Skärhamn igår

Det var sommar, sol, vackert och semester.

Och blåsigt.

Jag frös.

Det var en sådan där semester då värmen inte riktigt ville infinna sig och jag misströstade, såg hösten hägra och hängde visst en smula läpp över att inte ens junivistelsen i Barcelona hade bjudit på värme.

Jag saknade mina gamla arbetskamrater efter ett år på ett nytt jobb som inte blivit som jag tänkt mig och jag drömde mig bort. Googlade franska gites och chambres d’hôtes och fantiserade om en annan karriär långt bort från mörka vintrar och bortregnade somrar. Jag hittade stora slott för en spottstyver och gigantiska vinbondehus  till priser som skvallrade om en köparens marknad.

Som tur var sansade jag mig och insåg att även om jag gillar nytvättade lakan som fladdrar i vinden och doften av såpaskurade golv, så kanske jag ändå inte riktigt är sinnebilden av en hårt arbetande B&B-ägare. Men där framför skärmen fångades ögat av det ena mer lagoma stenhuset efter det andra och på en mäklarsida med ett svenskklingande namn hittade jag huset i favoritbyn. Sedan gick det i en rasande fart. Tiden var alldeles uppenbart mogen. Inte för en sekund har vi ångrat att vi vågade språnget och blev med franskt hus.

Det är så många aspekter av den franska tillvaron som blivit så bra. Att vi till exempel skulle få så många nya och nära vänner var alldeles otippat. Utan dem hade det blivit både krångligare och tråkigare. Igår for vi på utflykt till murvelgrannar i deras svenska sommarviste utanför Lysekil:

IMG_9803
IMG_8805
IMG_8802

Vi tog en stilla promenad i slösande majsol och konstaterade att havsutsikt kan en också behöva en dos av med jämna mellanrum, hur fint det än är med vinfält runt en älskad by.

Lilla huset på Tjörn har fått klara sig själv lite väl länge nu, utkonkurrerat som det blivit av det där förföriska sydfranska klimatet. Nu när vi är här för några ynkliga dagar inser vi att det ändå är bra synd, att det har sin självklara charm det med. Hur vi skall få tid att vara också här, det vete dock sjutton. Dra ner på utgifterna och jobba lite mindre, kanske?

Vi får ruva lite på det, så kanske även det får sin lösning förr än vi anar?

Imorgon bilar vi upp till Stockholm igen, via brunch-date hos älskade S & E.

Alla timmarna tillbringade på altanen med havet i ögonvrån tar jag med mig.

Sen frukost i solen
Sen frukost i solen
Wildas gamla hoods revisited
Wildas gamla hoods revisited
Med ylle i knäet...
Med ylle i knäet…

Ljuvligt, soligt, en lagom bris och inte kallt alls. Som att huset försöker berätta för mig att det minsann är skönt här också. Åtminstone ibland.

 

 

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Roadtrip i Sveriges sydvästra delar

08 söndag Jun 2014

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Murviel lès Béziers, Ostindiefararen, Skärhamn, Tjörn, Väder

Kalenderwidgeten säger 13 dagar kvar till avfärd mot Murviel medan nationaldagshelgen har firats med roadtrip till Skåne, Göteborg och Tjörn

Jo, den är på riktigt, regnbågen - panorerad av V

Jo, den är på riktigt, regnbågen – panorerad av V

med bonusfrun och lilla älskade yngsta som nu lämnar Skåne för en ny tillvaro på Västkusten. Det är omtumlande och fint på samma gång. Intensivt är det med hektiska jobbveckor, terminsslut och flyttlass och jag drömmer allt intensivare om långfrukostarna i skuggan vid vårt olivträd i murvelträdgården, om morgonens första simtur, om cikador och ljumma kvällar i sällskap med vännerna på plats. Det är en helt annan tillvaro och tankarna på den får mig att orka lite till, masa mig ur sängen ännu en tidig morgon och navigera mig genom vardagarna fram mot hägrande semester.

Men två nätter på Tjörn utan att också kunna njuta av dagar där, får mig att inse – än en gång – att jag vill ha svensk sommar också. När den är som bäst är den nästan oslagbar och klarar faktiskt att mäta sig med tillvaron i Murviel. Om det bara gick att lita på, det svenska sommareländet!

Friskt, varmt och skönt...
Friskt, varmt och skönt…
... byts snabbt ut mot hotfulla moln och piskande regn
… byts snabbt ut mot hotfulla moln och piskande regn
Båtfestival i Skärhamn med sandaler på fötterna...
Båtfestival i Skärhamn med sandaler på fötterna…
Eller kall väntan på ...
Eller kall väntan på …
... Ostindiefararen som kom med solen!
… Ostindiefararen som kom med solen!
Skön eftermiddag vid husknuten
Skön eftermiddag vid husknuten
... åsså regn nästa dag...
… åsså regn nästa dag…

Fast nu, när Murviel finns, får inte vädret samma betydelse längre för sol, det får jag ju! Så jag dristar mig till att i tanken planera för en semestervecka på hemmaplan också… kanske. Om solen skiner. Om jag får nog av cikadeväsen, kall rosé i eftermiddagsglaset, sammetsnätter, lojt poolplaskande och utflykter till vinggårdar, havet, kristallklara bad i hisnande raviner, marknader och barn och vänner på besök.

Som om. Det skulle hända.

Men det skulle kunna bli en svensk semestervecka ändå. Jag skall tänka på saken.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 279 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
mars 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Feb    

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: