… och till Alingsås, där jag i fredags fick vara med om den magnifika invigningen av Ljus i Alingsås.
Dansare i blått sken väntar på att få göra entré.
Min skola för i höst har hjälpt till med arrangemanget på olika sätt, så det var inte så svårt att offra en fredagskväll för att få se vad de lyckats åstadkomma. Men hemfärden genom kompakt höstmörker och kraftiga regnskurar på tvären hade jag gärna varit utan. Nu är det höst. Nämligen. På riktigt, trots ännu så länge ganska humana temperaturer för att vara Sverige. Mina tidiga morgonfärder till jobbet förra veckan påminde mig ordentligt om vad som ligger framför mig de närmaste veckorna.
Jag är måttligt road av detta oundvikliga faktum och hade jag kunnat, hade jag nu utan dröjsmål letat mig söderut för en längre sejour i Murviel. Kanske att jag hade bokat hemresan lagom för att njuta av svensk mysadvent; ingen annanstans nås samma magiska myshöjder i just advent. Jag sneglar i hemlighet längtansfullt mot pyntet som står undanstuvat i vårt alltmer välordnade förråd i källaren. Ett drygt år efter flytten till ön är de största renoveringsbestyren äntligen avklarade och vi kan börja fokusera på finliret istället.
Det lilla huset tronar nu stolt som värsta tuppen på höjden alldeles nära havet:
Det har fått ny färg och all möjlig omsorg för att kunna stå emot alla de stormar och hårt väder som obönhörligen väntar på att få ruska om det. Jag behöver inte längre kasta oroliga blickar mot takpannor utan nödvändig förankring där plåtlisten ovanför vindskivorna bitvis slitit sig loss under någon av alla tidigare stormar. Vi kan också tryggt luta oss tillbaka, förvissade om att de murkna brädlapparna på husets mest utsatta del är utbytta mot kärnfriska, nymålade och motståndskraftiga diton.
Innan det blir alldeles vinter, skall vi försöka få till en ny utetrappa och tak över källardörren. Att vara dörr in till vår tvättstuga är nämligen ingen lätt uppgift:
Den nya skall slippa gå samma öde till mötes och taket som den skall få som skydd skall samtidigt bli en balkong i södersol.
Men i allt väsentligt blir det ett lugnare år vad gäller renoveringar nu. De stora orosmomenten både här och i Murviel är omhändertagna och plånboken skall få lite välbehövlig vila. Tack lägenheten på sjätte våningen, säger både murvelhus och huset på ön; förtjänsten på försäljningen av den kom väl till pass!
Murvielklotter 