Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: januari 2017

High Holborn, Bett och rostig anglofil kärlek

31 tisdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Om dagsläget, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gamla hoods, Inte om Murviel

Att älska London är som att kapitulera inför en alldeles särskilt sturig tonåring; en kärlek där du bortom fötterna som tonårskroppen inte riktigt vuxit i, humörsvängningarna som du försöker parera, striderna du väljer bort eller väljer att ta, och bortom plitorna i det älskade nyllet som envisas med att dyka upp på ständigt nya ställen, trots det lilla hjärtats idoga försök att skrubba bort och dölja med concealer. Bortom allt som är besvärligt ser du bara det vackra och älskvärda. London är som vanligt skitigt, bullrigt, råkallt, fuktigt, grått och fullständigt igenkorkat. Det är omständligt att ta sig fram annat än till fots och på tunnelbanan drabbas jag av samma klaustrofobiska tankar som alltid. Jag har varit i London i fem dagar för att gå på utbildningsmässa…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lägenheten vi hyr ligger på femte våningen i Holborn. Hissen packade ihop första dagen. De lagar den säkert till slut, fast då har vi hunnit åka hem.

Men den här stundtals ganska besvärliga staden är hemtam. Artighetsfraserna ramlar på plats i samma stund som skosulorna sätts i asfalten och Bootsbutikerna ser ut som de alltid har gjort och dubbeldäckarna är lika röda som de alltid varit. Lite modernare bara.

img_7108

Ur min mun får språket jag älskar smattra fritt och det känns för några dagar som om min anglofila kärlek ändå är besvarad och jag känner mig både stark och stolt.

En lunch hemma hos en vän till en vän i Notting Hill ger mina fantasier om hur ett londonliv skulle kunna vara ny kraft.

img_7090

Det är som att kliva in i en film; nästan som att Hugh Grant skulle öppna den gamla svarta dörren till radhuset, svänga med den långa luggen och förvånat undra how he can help me. Fast bakom just den här londontypiska svarta dörren;

img_7099

bor Georgie i en engelsk inredningsdröm och jag ramlar in i den gamla engelska vurmen och tänker att så här skulle en ju kunna stå ut med att bo.

True friendship...

True friendship…

Utan fukt och kackiga badrumslösningar men med gedigna, genomtänkta lösningar och utan färgflagor i taket. Känns inte omöjligt alls, trots den omöjliga trafiken några gator bort och duggregnet som liksom kryper in under alla lager kläder så snart du sticker näsan utanför dörren. Bara att hosta upp några tiotals miljoner så är det löst. En kanske skulle…?

Men jag vet numera med bestämdhet att jag inte skall bo här. Även om jag hade några miljoner som låg och drällde någonstans. Det är en insikt som det tagit många år att få. För till skillnad från den sturiga tonåringen som innan du vet ordet av har vuxit upp till en ljuvlig ung vuxen, så förblir London charmigt på sitt typiskt utmattande vis och de mer tålamodsprövande egenheterna blir istället irritationsmoment som är omöjliga att bortse från. Numer är det därför London on demand som gäller.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I just några dagar. Sedan är det lika skönt att åka härifrån som det är fantastiskt att komma hit. Till tystnaden på ön eller till blåa himlar i Murviel. Eller till en liten Bertil, som gör mig gladare än allt annat.

Tacksam för FaceTime!

Tacksam för FaceTime medan nästa rutt på Londons gator planeras!

Jag har shoppat loss till den lilla älsklingen. Massa kläder med massa glada färger.

img_7110

Imorgon bär det hemåt till ön igen. Det blir skönt. Trots allt.

img_2857

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

I mitt franska synfält

26 torsdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

franska fönster, London BETT, Norwegian, trädgårdsvyer

Det har gått mer än en vecka sedan jag körde av färjan i Göteborg och svensk vardag tog vid igen. Den där nya vardagen med egenstyrd arbetstid och i närtid förhoppningsvis med såpass stor flexibilitet att jag inte ständigt behöver tänka att jag borde och vill vara någon annanstans. Vårens uppdrag börjar ramla på plats, på potatisgymnasiet återstår bara en arbetsdag och jag är inte heller formell rektor där längre. Endast överlämning återstår.

Nu sitter jag på en fakir till London för att jobba och gå på mässa. Kanhända låter jag även både mitt mer sociala och anglofila jag få sitt lystmäte när jag ändå är där. Fast det verkar som om jag skulle behöva ta med mig en gasmask; luften lär vara extremt förorenad där just nu och en ”freezing fog” ställde i igår förmiddag till det för flygtrafiken på Heathrow. Låter ju himla härligt ändå.

Grått är det för övrigt på mitt svenska hemmaplan också men luften är som alltid havsfrisk och det lyckas vara vackert ändå. Fast det är ju alldeles omöjligt att vid sådana väderförutsättningar inte drömma sig någon annanstans, där himlarna oftare än inte är blå…

Till de där vyerna från mina franska fönster som jag när som helst kan frammana om jag kniper ihop ögonen riktigt hårt.

img_6851

Vintersol på frukostterrassen

Vintermorgnar i Murviel är lika fina som de om sommaren, fast kallare förstås. Rummen på övervåningen är behagligt varma och att slå upp sina ljusblå, svepa om sig täcket en stund till och att gäspa sömnen ur kroppen medan blicken konstaterar att solen och den blå himlen redan arbetar för fullt är endorfinstinn ljusterapi av det allra mest effektiva slag.

img_6858

Ännu en i en lång rad bilder från min kudde…

img_6856

En intensiv sol genom badrumsfönstret bortom tröttfötterna i sängen är ett fenomen förbehållet vintern. Om sommaren står den för högt för att morgonbada badrummet på det där viset. Jag skulle kunna ligga kvar och bara titta hur länge som helst men dagarna i Murviel har så mycket att bjuda på att jag till slut drar på de paltor som råkar ligga närmast, stoppar fötterna i ett par duntofflor och drar på mig en varm ylletröja. Den behagliga temperaturen på övervåningen, där fönstren är moderna och består av dubbelglas, förbyts snabbt till betydligt svalare temperaturer i det stora rummet på entréplan.

img_6902

För trots fullt blås på golvvärmen, luckor som varit stängda mot natten och ett par extra element, så är det kyligt där nere. Sådär så att du fryser om fotlederna och blir kall om nästippen. Morgnar som dessa ångrar jag nästan beslutet att renovera de vackra gamla fönstren istället för att köpa nya. Fast bara nästan. Ångern går snabbt över när solstrålarna bryts genom de bubbliga glasen och spelar lekfullt över travertingolvet.

Frosten som dröjer sig kvar på taken utanför kryper in genom de många både synliga och osynliga springorna vid dörrar och fönster,

img_6854

och tar till slut död på de tappra bignoneblommorna vid trappan in till huset;

img_6899

Om dagarna kan jag gå ute i bara tröjärmarna, dricka kaffe i solen och låta ljuset väcka livsandarna. Så kommer kvällen och himlen skiftar i blekt rosa och blå toner. Framför den vyn står nu ett litet datorbord och det har blivit en ny favoritplats i huset. När tankarna vandrar från tangentbordet är det det här jag ser.

img_6957

Ljuset och färgerna när dagen just skall börja är betydligt intensivare. Sista morgonen i Murviel häromsistens blev jag stående länge framför fönstret, liksom för att tanka på ordentligt. Framför mig väntade många motorvägsmil genom Frankrike och Tyskland och gråväder, storm och snöfall.

Tidig torsdagsmorgon i Murviel

Tidig torsdagsmorgon i Murviel

Fast det gick ju som bekant bra det med.

Nu är det en helt annan torsdagsmorgon högt uppe bland molnen. Om en knapp timme landar vi i London. Ovan molnen lyser alltid solen. Jag passar på att njuta av det innan jag låter londonsmogen omsluta mig.

See ya, folks!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vänner, väder, viner och vyer över vinterträdgård

18 onsdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset, Vin i Languedoc

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Domaine Pierre Belle, La Maison Hansby, Le Garde Manger, Maison de deux, Viranel

Problemet med murvellivet är att det är så förbaskat socialt och trevligt att jag aldrig lyckas hinna med de där praktiska detaljerna som jag inför varje tripp ner bestämmer att jag skall göra. Jag hinner liksom halvvägs med en massa saker, sedan bär det iväg ut eller så tittar någon trevlig mänscha förbi och timmar förflyter med intressanta samtal och en samvaro som skickar endorfinerna upp till den languedocblå himlen. Jag vill för allt i världen inte vara utan det.

Det blir alltid ett par vingårdsbesök, till exempel. Ibland till välkända favoriter men lika ofta till för mig helt nya domäner. Som Domaine Pierre Belle, till exempel;

img_0991

Trevligt, kunnigt, engagerat och framförallt gott.

img_0990

Julpyntade vinbondeskor som fångar ögat står i stark kontrast till den där sortens grälla glitter och julpynt som fransmännen föredrar. Inte mycket halm, ull och levande ljus där inte! Fast jag älskar skorna.

img_0989

På Chateau Viranel är upplevelsen en helt annan – inte sämre och inte bättre, bara annorlunda. Caven är enorm, liksom vintankarna. Här tillverkas stora mängder vin men av mys som på Pierre Belle syns ingenting och caven är så kall att händerna runt vinglasen måste iklädas handskar.

img_0992

Men vinet gör ingen besviken, caven imponerar, ägarna är kunniga, gästfria och det blir rackarns trevligt också här. Och kanske, kanske att vinet här är ett aldrig så litet snäpp intressantare än hos Pierre Belle. Men bara lite!

img_0994

Precis som med alla projekt, så tänker vi att vi skall hinna ordna festligheter hemma också. Och visst kom bygrannarna! Trots envisa baciller och tillfälligt vacklande hälsor både här och där!

img_0987

Bästa murvielgrannar runt bordet!

Våra fönsterrenoverare kom också förbi och tillsammans traskade vi upp till Le Café Nouvel. Några dagar senare och sedan jycken och jag blivit ensamma i huset, hämtades vi till en mysig middag i St Nazaire. I nathorstarnas hus händer det saker minsann och deras vardagsrum har fått en väldigt speciell känsla; som att kliva in i en filmscen…

img_1077

Tilde, familjens mademoiselle, verkar ha acklimatiserat sig ordentligt och bilden av henne framför en sprakande kamin och med husets unga katter runt sig har stannat på näthinnan. Skenet från iPaden blir en påminnelse om att det trots allt är nutid i en miljö som i övrigt osar massor med historia.

img_1078

Det där katterna var för övrigt lika skeptiska till Wilda som husets hundmadame…

img_1073

Sista kvällen i Murviel tillbringade jag på Le Garde Manger tillsammans med Maria och Kjell. Maten där är himmelsk och middagskompisarna, La Maison Hansbyarna, kan ju det där med vin, så det var bara att luta sig tillbaka.

img_6978 img_6979

Vi var kvällens enda middagsgäster och restaurangen är numera till salu. Det bär sig inte för dem. Av sommarserveringen i slottsträdgården blev heller ingenting. Som jag förstått det, lyckades de inte utverka tillstånd för det hos borgmästaren.

Trist, tycker jag.

Det hade kunnat bli hur bra som helst.

Men nu överger de Murviel och flyttar till grannbyn Thézan istället, där de öppnar sin restaurang på torget. Jag kommer garanterat att åka dit.

img_6982

För framtida krogliv i Murviel sätter vi nog alla vårt hopp till den nye borgmästaren, som om ingenting oförutsett inträffar, troligen kommer att ersätta den gamle vid det nära förestående nästa borgmästarvalet. Murviel är inte en av de minsta byarna i trakten och det borde gå att med enkla medel och ett välvilligt inställt maireri utnyttja de många möjligheter som finns i byn.

2017 är annars året då arbete på distans skall testas och då gäller det att vara disciplinerad och hålla de egna deadlines jag strängt satt upp. Ingen enkel sak, skall jag säga! Murvielsolen hjälpte inte heller till häromsistens. Den envisades med att gassa varje dag och min ljustörstande, vinterlurviga uppenbarelse kunde inte stå emot.

Den ville ut.

Ut till ljuset.

img_6923

Bort från datorskärmen.

Utom synhåll för det gigantiska spindelnätet som formerat sig högt uppe under taket ovanför trappan. Hur jag skall nå det begriper jag inte. Det sitter flera meter upp, längre än vad någon normal dammsugarslang någonsin nått. Och hur ställer du en stege i en stentrappa för att nå?

Det gör du inte.

Listig spindel.

Lika bra att gå ut och njuta i solen istället och fundera över hur spindelnätet skall tacklas. Kanske poolhåven är lång nog, funderade jag? Det får jag testa. Fast en annan gång.

Ett elakt magvirus härjade bland bygrannarna under vår vistelse och gjorde att några planerade sociala sammankomster fick ställas in. Ensamma i huset de sista dagarna försökte jycken och jag tränga undan tanken på stundande hemfärd in i dimman. En bokstavlig dimma. Ryktet om dagsljus hemmavid som lyste(!) med sin frånvaro nådde mig medan jag och jycken kisade mot solen under våra dagliga turer runt ägorna.

img_6932
img_6951
img_6944
Poolområdet är stilla,
Poolområdet är stilla,
värmepumpen i ide
värmepumpen i ide
och inget glatt plaskande hörs
och inget glatt plaskande hörs
Fast himlen; den är blåare än blå i januari 2017
Fast himlen; den är blåare än blå i januari 2017

Wilda blev sittande länge i stentrappan innan hon motvilligt följde mig in. Varje gång.

I den sena eftermiddagssolen blev färgerna intensivare och trädgården nästan ännu vackrare än när blommor väller över terrasseringarna när det växer som vällustigast.

Det tänker jag på nu. Ofta.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Jubileum, tydligen

17 tisdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset, Reminiscenser

≈ 6 kommentarer

Etiketter

köpa hus i Languedoc, Murviel lès Béziers, This Is My Happy Place

Fem år med tämligen regelbundet bloggande firar Murvielklotter idag.

skarmklipp-2017-01-16-22-48-07

Fem år.

679 inlägg. 680 med det här.

146.174 visningar.

1763 kommentarer.

Det allra första inlägget var på bara några rader och gjorde inte mycket väsen av sig. Inlägget hade två visningar. Mina egna, för ingen visste ännu om klottret.

Det första inlägget på plats var lite längre men utan bilder. Det har hänt mycket med möjligheter till uppkoppling på de fem år som snart gått sedan vi satte nyckeln i låset i murvelhusets gamla port för första gången. Jag hade skaffat ett franskt mobilt bredband och satt mitt i natten och skrev, efter att ha härjat i flera timmar med att få det att fungera. Att lägga upp bilder var inte att tänka på. Datamängden tog slut på två röda.

I andra inlägget på plats las bilder in efter att jag kommit tillbaka till Sverige. De hamnade lite hur som helst och det tog några inlägg till innan jag började få någorlunda snits på bildsättningen.

Det börjar faktiskt till slut kännas ganska länge sedan. Livet har stått allt annat än stilla under de fem åren som gått. Stora, omvälvande händelser och andra mindre betydelsefulla har funnits med. Pirrande, sprittande glädje – och betydligt mörkare stråk som inte har tillåtits ta plats här. För bloggen handlar ju i allt väsentligt om livet i Murviel, om hur bra jag mår på min favoritplats. Mitt Happy Place…

Kudden i den holländska soffan skulle passa bra här med

Kudde i en god väns happy place

Några inlägg ligger nu på vänt, färdiga att redigeras och bildsättas. Numer är det inte bristande uppkoppling som sätter P för klottrandet på plats, utan alla begivenheter som vi lockas ut på. Så vi hörs snart om det sociala franska vinterlivet, Bertrands nya trädgårdsplaner och om några andra små bagateller.

Bonne nuit!

img_6956

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Genom ett väderrandigt Europa

14 lördag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

bil genom Europa med hund, Kassel, Mulhouse, niste, Stena Scandinavica

Så var också denna bilresa genom Frankrike och Tyskland avklarad.

img_7020

Min trogna V70 är inte längre en rar, exotisk fågel, utan redan vid kielkajen bland idel lika smutsvita volvokompisar. Resesällskapet är kanske inte så smutsigt men ganska så reselurvig,

img_7025

och trött på att gång på gång motas in i bilen. Två resdagar går utmärkt och hon är lycklig över att få hänga med men en tredje resdag brukar hon alltid tycka är övermaga. Jag fjäskar med goda ben men hon vänder demonstrativt sin skäggiga nos åt ett annat håll.

– Inte i bilen; är du helt dum, eller?, verkar hon vilja säga.

Kontinentala hotellrum, däremot, det är grejen! Wilda rusar in (nåja, så mycket som den gamla madamen nu mäktar rusa), inspekterar varje hörn, dricker vatten, accepterar det där benet, äter lite och vill sedan bli upplyft i sängen, där högljutt snarkande genast vidtar.

img_7004
img_7018

Varje gång vi gjort de här långa resorna tillsammans, jycken och jag, förundras jag över hennes anpassningsförmåga, hur världsvan hon är och hur många mänskliga huvuden hon lyckas tippa åt sidan. Jag förundras också över hur välkommen hon är överallt. På restauranger kommer nästan genast en vattenskål fram och lite kli bakom det lurviga örat hinns också med.

När vi kom fram till Hotell Best Western Ambassador i Baunatal, Kassel igår kändes det välkomnandet alldeles särskilt fint, efter ett par mörka timmar över kasselbackarna med hotfull snö i skogarna invid Autobahn. Receptionisten mötte oss med ett glatt leende, rundade receptionsdisken och hukade framför Wilda, som malligt lät sig klias. Sedan fick jag nyckeln till en nyrenoverad svit med vardagsrum, sovrum och med löfte om middag uppburen på rummet innan sänggående. Jag tyckte mig se ett leende bakom hundskägget; jag somnade i alla händelser med uppdragna mungipor ovan dubbelhakorna!

Fast internet är inte tyskarnas starka sida. Så bortskämd har jag blivit att kunna vara ständigt uppkopplad, att jag inte längre frågar efter uppkoppling. Här fanns inget trådlöst på rummet, så jag fick läsa i min bok och titta på nyheterna på TV istället. Kändes lite old school och småmysigt när irritationen väl lagt sig.

Att ta två övernattningar på vägen upp gjorde att resan kändes mycket lugnare. Så här års är det nästan en nödvändighet med ett kontinentalt vinterväder som varit betydligt mer nyckfullt än vad det var förra året. Klimatzoner i ränder på tvären har följt med på resan, med försommartemperaturer och slösande sol fram till Lyon och betydligt svalare väder efter den kulinariska staden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

En häftig storm slet i hotellväggarna i Mulhouse och förmiddagen bjöd på lovikkavantesnö utanför fönstret,

img_7013

där jag satt i jobbmöte innan vidare färd norrut.

När det var dags för mig att åka vidare mot Kassel, hade det slutat snöa men det blåste och var snorkallt. På Autobahn var vägbanan föredömligt torr men där vägen ormade sig allra högst upp, låg snön som sagt decimetertjock vid sidan om. Idag, så snart vi lämnat höjderna runt Kassel bakom oss, bröt solen fram och det blev vårlikt igen, förutom en mörk rand av plötsligt, intensivt och mycket kort snöglopp i närheten av Hannover. Ombytligt väder alltså och jag har tackat min klokskap och våra spenderbyxor många gånger om för att vi beslutade att köpa ytterligare en uppsättning (dubbfria) vinterdäck och byta till dem istället för till sommardäcken innan vi for. Sommarsulor hade varit bortom dumdristigt redan norr om Lyon. Att inte så var fallet under fjolårets resa var bara ren och skär tur. Samma tur, kanske, som i år gjort att jag haft perfekt timing och undkommit alla de värsta ovädren på vägarna och till havs. Köerna har också de lyst med sin frånvaro. Nu väntar wallenbergare, som jag tänker dela med min pälskompis och kanske lite lakrits till mig. Imorgon är vi på ön hos L igen. Fint att se fram emot!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

När utflykten blir oväntad kontemplation

10 tisdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Reminiscenser, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Aude, indésirables, interneringsläger, koncentrationsläger, Mémorial, Rivesaltes, transitläger

Det är bara dagar kvar tills Donald Trump svär presidenteden. Jag sitter i vårt stora, soldränkta rum i ett vackert Murviel och lyssnar på Michelle Obamas sista tal som First Lady. Hon talar till studievägledare bakom sig på scenen och till utbildare och unga i publiken och till mig, bakom en liten paddskärm ännu några dagar i en liten fransk by. Utan att nämna hans namn är brandtalet en kraftfull uppmaning till alla som lyssnar att stå upp för allt det som den tillträdande presidenten inte står för.
Jag lyssnar på Meryl Streep, äter en frukostmacka till och knappar fram Bruce Springsteen. Lyssnar, nickar åt de tre på skärmen, knyter näven, blir förbannad men tänker till sist att med en värld full av den kraft dessa tre och många andra förmedlar, så kan åtminstone inte galningen med den tokiga frisyren härja ostört. Jag hoppas att han blir den mest kortlivade presidenten genom historien.

Så minns jag de mäktiga Pyrenéerna i fonden på vår utflykt till Leucate häromdagen.

img_1040

Magiskt vackra. Respektingivande; på något sätt trygga. Att ha berg i ryggen är trygg barndom under ändlösa norska somrar för mig.
Samma berg i ryggen i Rivesaltes förmedlar dock någonting helt annat. Ett stycke historia som är nutid, trots alla öronbedövande bevis på vad totalitära ismer och grandiosa narcissister ställer till med om chansen gives. Trump är i förfärande gott sällskap.

Så vår marina sinnesstämning från utflykten till Leucate skiftade snabbt när vi vände bergen ryggen och istället hade den vidsträckta, vindpinade slätten framför oss.

img_1063

Komplett med betongbaracker i olika grader av förfall utspridda i ödsligt snörräta rader. Vi följde skyltarna in i området

img_1039

och insåg efter ett tag att det nybyggda museet var en platt betongbunker som ledde oss ner under mark på en lång stig, där järngallren mot den omöjligt blå himlen och den gnistrande solen kastade genomtänkta skuggor längs promenaden ner.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Om inte sinnesstämningen varit somber innan, så blev den det genast just där.

Vi tystnade.

Jag fotograferade.

Fast lite förstulet försiktigt, som för att inte störa dem, vars minnen ekar över den ökentorra, karga slätten.

img_1062

Arkitekturen i sig är otroligt effektiv, också inne i museet. Det är oerhört smakfullt, avskalat och respektfullt. Bunkern böjer ditt huvud, saktar ner dina steg, ger dig en pust av hur det måste ha varit. En liten, liten, ytterst liten pust.

För det är naturligtvis alldeles omöjligt att på allvar sätta sig in i hur det var att hamna där. Vad svält, kyla och sjukdomar gör med dig.

Interneringslägret i Rivesaltes byggdes först som en militärförläggning under senare hälften av 30-talet och omvandlades 1939 till ett flyktingläger för alla dem som flydde undan Franco och det spanska inbördeskriget. Så kom den tyska ockupationen och indésirables från hexagonens alla hörn skickades hit.

img_1053

Judar, romer, politiskt besvärliga element och andra som inte hade någonstans att ta vägen. Hit kom familjer. Många, många var barn. Skolor startades, för även under de vidrigaste förhållanden är utbildning viktig. Alldeles särskilt då, när inte ens de allra mest basala behoven kan tillgodoses, kan den lilla strimman av normalt, hanterbart sammanhang och blick mot en till synes omöjlig framtid vara det som avgör. Det har vi hört många gånger förr och ändå blir det en knytnäve i magen varje gång.

img_1058

Hösten 1941 var förhållandena förfärliga och hjälporganisationer kom och gjorde vad de kunde. Sommaren 1942 lyckades samma hjälporganisationer få undan ett stort antal barn, varav de flesta var av judisk eller romsk härkomst.

Räddningsaktionen var både heroisk och farlig. Och i grevens tid.

I september 1942 deporterade drygt 1000 av de internerade till nazisternas koncentrationsläger.

Men historien om Rivesaltes stannar inte där. Den jämnades inte med marken och glömdes bort. Rivesaltes fungerade fortfarande efter andra världskrigets slut som ett internerings-/transitläger för oönskade utlänningar, framförallt för dem som flydde undan oroligheterna i Algeriet.

Rivesaltes stängdes 1964.

1964.

19(!) år efter andra världskrigets slut. Under fyra decennier trängdes här människor under förfärliga förhållanden. Isande kallt i de ouppvärmda betongblocken under vintrarna och i olidlig hetta utan möjlighet att hitta skugga från den stekheta solen om sommaren. Ett platt ökenlandskap där vinden blåser med förfärande kraft.

img_1059

Åk dit.

Monsieurfikat kan ni ta på plats. I minnesbunkern finns ett trevligt café.

 

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

La mer

08 söndag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Utflykter

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Cap Leucate, La mer, Pyrenéerna, Rivesaltes

Solen har parkerat sig över Occitanie och då infinner sig en obetvinglig lust att se havet. I allafall vid denna tid på året, när de enorma semesterkomplexen sover, alla turistbutiker och barer är stängda och stränderna sträcker sig kilometer efter kilometer med bara några enstaka flanörer som bonjourar när de passerar.

img_1016

Klicka på bilden för Charles Trenets ”La mer” som ackompanjemang till havsscenerna…

Det är lustigt det där att vi egentligen inte lockas till havet alls under högsäsong. Middagar i varm skymning med stilla vågor som lapar strandkanten är fint, förstås,

image

Sommarkväll 2016

men badliv om sommaren lever vi hellre hemma vid poolen eller vid en flodkant.

IMG_5195

Orbbad i Roquebrun sommaren 2013

Fast jag tänker varje år att det skall bli ändring på det.

Att jag skall leta upp några favoritstränder och ta mig till dem åtminstone några gånger under kommande sommarsäsong. Om jag ger mig av tidigt på morgonen, hinner jag före de flesta andra semesterfirarna – åtminstone de franska – som oftast ser till att ha klarat av sin lunch innan de drar till stranden. Chansen ökar då att både bil och kropp hittar lämpliga parkeringar utan att behöva stångas alltför mycket med andra badsugna.

Jag tycker om den lilla bukten med vulkanklippor vid Cap d’Agde

IMG_2930

En skön oktoberdag 2012

men strandremsan är inte stor och jag är inte ensam om att tycka att det är fint där, så badliv i den bukten har enbart skett i eftersäsong och det var flera år sedan sist.

För några dagar sedan fick vi tips om att ostronen från Leucate, söder om Narbonne

leucatekartaskall vara bättre än de från Bouzigues, eftersom det inte ligger någon större stad vid leucateetangen. Vi bestämde oss därför för att undersöka saken men kom iväg för sent för fransk lunch, så istället for vi först till Cap Leucate för att andas tång och saltstänkt vind. Där hittade jag stränder helt i min smak, så bad här finns nu med på min att-göralista för sommaren 2017.

Resan till Leucate är hisnande vacker med snötäckta Pyrenéer i fonden,

img_6886

glittrande etanger,

img_1038

ett intensivt turkost hav

img_1027

och fantastiska klippformationer.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det är vinter också härnere, vilket innebär ganska kalla vindar men varmt och skönt i lä invid en solvarm vägg. Efter vår vindblåsta promenad på en klipplatå som stupar rakt ner i havet,

img_1018

Vidsträckta stränder och små undangömda vikar mellan de branta klipporna...

Vidsträckta stränder och små undangömda vikar mellan de branta klipporna…

tyckte vi att det skulle sitta fint med en varm kopp kaffe och en Croque Monsieur på ett trevligt café. Gärna utomhus invid just en solvarm vägg. Så vi for iväg på jakt efter just ett sådant café.

Men det är som sagt långt bortom alla säsonger, så de öppna caféerna lyste med sin frånvaro. Inte gick det heller att stanna på något lämpligt ställe för att fota glittrande etanger och pyrenéberg, så lite modfällda hann vi bli innan skylten mot Rivesaltes uppenbarade sig. Där har de bergis bra caféer, tänkte vi, och såg framför oss en monsieurfika innan besök på den minnesplats som stod klar där i oktober för ett drygt år sedan. Fast vi missade byn och hamnade direkt vid den gamla minnesplatsen. Lite hungriga var vi, men glada och en smula uppsluppna. Pyrenéerna hade vi fortfarande med oss…

img_1040

Fast Rivesaltes är en alldeles egen och tung historia, så den tar vi en annan dag.

À bientôt!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hej 2017

02 måndag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

magsjuka, nyårsfirande, Nytt jobbliv

Årets andra dag är snart till ända och denna årets första vardag har ägnats åt terrasstädning,

Detta bildspel kräver JavaScript.

jobb och allmän njutning så där i största allmänhet. Jobbet är för övrigt lika nymodigt som året; projektet som jag lite försiktigt nosat på under hösten sätter nu igång på allvar och inom de närmaste månaderna är det upp till bevis. Lyckas vi med vad vi föresatt oss, lär det bli fler arbetstimmar med favoritutsikten framöver…

img_0981

Det är så skönt att vara i Murviel igen. Vi har haft ett nyårsfirande, som trots att det höll på att gå i stöpet, var till belåtenhet för både jycke och oss. Inte en smällare, inte en endaste raket på hela kvällen och en formidabel måltid

Desserten...

Desserten…

som snabbt togs över av det nya värdparet med benägen hjälp av ytterligare bygrannar, efter att den arme R från D’Oc d’Or istället för med champagne, fick fira in det nya året med dropp på sjukhuset i Beziers. Han är dessbättre på bättringsvägen nu men har fortfarande inte fått komma hem. Och jag som har köpt snus och allt!

Medan R kämpade mot bacillerna med T oroligt vakande, spelade vi brädspel, drack kanske lite för mycket vin, samtalade intensivt om våra respektive äventyr med nya bekantskaper och hade, trots att vi saknade både våra sjukhusbesökande vänner och familjen hemmavid, en ohemult trevlig nyårskväll.

img_0954
img_0957
img_6823
img_0965
img_0970

Så kom nyårsdagen med besked om nya baciller hos nya värdparet och vi kände efter lite extra; fast nej, vi verkar ha klarat oss undan just de magbacillerna denna gång. Annat var det för fyra år sedan, då både jul- och nyårsfirande tog en vändning vi inte hade hoppats på.

Det krävs onekligen en del åthävor för att få till firandet med favoriter när årstiden är som den är och familjen är brokigare än vad som är nyttigt för vårt allmänna ekvilibrium. Men jag försöker ihärdigt att gång på gång återuppfinna både jul- och nyårsfirande med maximerat umgänge med de allra mest älskade. Nästa år tänker jag mig både jul och nyår i Murviel. Julfest med de i familjen som kan komma ner och med vänner som har ork och lust, är tanken.

Vi får väl se.

Mycket hinner hända under ett år, har jag blivit varse mer än en gång. Här och nu njuter jag därför av allt som är murvelhuset,

Detta bildspel kräver JavaScript.

funderar över hur våren kommer att utveckla sig och konsulterar kalendern för planer på nästa resa ner. Med flyg. Hunden får stanna hemma på Tjörn då, trots att hon verkar njuta lika mycket som jag av att vara här:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Imorgon blir det ett besök på blågula varuhuset i Montpellier innan E plockas upp på tågstationen i Beziers. Bra dag, om du frågar mig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 225 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
januari 2017
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
« Dec   Feb »

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: