Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: januari 2017

High Holborn, Bett och rostig anglofil kärlek

31 tisdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Om dagsläget, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Gamla hoods, Inte om Murviel

Att älska London är som att kapitulera inför en alldeles särskilt sturig tonåring; en kärlek där du bortom fötterna som tonårskroppen inte riktigt vuxit i, humörsvängningarna som du försöker parera, striderna du väljer bort eller väljer att ta, och bortom plitorna i det älskade nyllet som envisas med att dyka upp på ständigt nya ställen, trots det lilla hjärtats idoga försök att skrubba bort och dölja med concealer. Bortom allt som är besvärligt ser du bara det vackra och älskvärda. London är som vanligt skitigt, bullrigt, råkallt, fuktigt, grått och fullständigt igenkorkat. Det är omständligt att ta sig fram annat än till fots och på tunnelbanan drabbas jag av samma klaustrofobiska tankar som alltid. Jag har varit i London i fem dagar för att gå på utbildningsmässa…

Detta bildspel kräver JavaScript.

Lägenheten vi hyr ligger på femte våningen i Holborn. Hissen packade ihop första dagen. De lagar den säkert till slut, fast då har vi hunnit åka hem.

Men den här stundtals ganska besvärliga staden är hemtam. Artighetsfraserna ramlar på plats i samma stund som skosulorna sätts i asfalten och Bootsbutikerna ser ut som de alltid har gjort och dubbeldäckarna är lika röda som de alltid varit. Lite modernare bara.

img_7108

Ur min mun får språket jag älskar smattra fritt och det känns för några dagar som om min anglofila kärlek ändå är besvarad och jag känner mig både stark och stolt.

En lunch hemma hos en vän till en vän i Notting Hill ger mina fantasier om hur ett londonliv skulle kunna vara ny kraft.

img_7090

Det är som att kliva in i en film; nästan som att Hugh Grant skulle öppna den gamla svarta dörren till radhuset, svänga med den långa luggen och förvånat undra how he can help me. Fast bakom just den här londontypiska svarta dörren;

img_7099

bor Georgie i en engelsk inredningsdröm och jag ramlar in i den gamla engelska vurmen och tänker att så här skulle en ju kunna stå ut med att bo.

True friendship...

True friendship…

Utan fukt och kackiga badrumslösningar men med gedigna, genomtänkta lösningar och utan färgflagor i taket. Känns inte omöjligt alls, trots den omöjliga trafiken några gator bort och duggregnet som liksom kryper in under alla lager kläder så snart du sticker näsan utanför dörren. Bara att hosta upp några tiotals miljoner så är det löst. En kanske skulle…?

Men jag vet numera med bestämdhet att jag inte skall bo här. Även om jag hade några miljoner som låg och drällde någonstans. Det är en insikt som det tagit många år att få. För till skillnad från den sturiga tonåringen som innan du vet ordet av har vuxit upp till en ljuvlig ung vuxen, så förblir London charmigt på sitt typiskt utmattande vis och de mer tålamodsprövande egenheterna blir istället irritationsmoment som är omöjliga att bortse från. Numer är det därför London on demand som gäller.

Detta bildspel kräver JavaScript.

I just några dagar. Sedan är det lika skönt att åka härifrån som det är fantastiskt att komma hit. Till tystnaden på ön eller till blåa himlar i Murviel. Eller till en liten Bertil, som gör mig gladare än allt annat.

Tacksam för FaceTime!

Tacksam för FaceTime medan nästa rutt på Londons gator planeras!

Jag har shoppat loss till den lilla älsklingen. Massa kläder med massa glada färger.

img_7110

Imorgon bär det hemåt till ön igen. Det blir skönt. Trots allt.

img_2857

 

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar in …

I mitt franska synfält

26 torsdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

franska fönster, London BETT, Norwegian, trädgårdsvyer

Det har gått mer än en vecka sedan jag körde av färjan i Göteborg och svensk vardag tog vid igen. Den där nya vardagen med egenstyrd arbetstid och i närtid förhoppningsvis med såpass stor flexibilitet att jag inte ständigt behöver tänka att jag borde och vill vara någon annanstans. Vårens uppdrag börjar ramla på plats, på potatisgymnasiet återstår bara en arbetsdag och jag är inte heller formell rektor där längre. Endast överlämning återstår.

Nu sitter jag på en fakir till London för att jobba och gå på mässa. Kanhända låter jag även både mitt mer sociala och anglofila jag få sitt lystmäte när jag ändå är där. Fast det verkar som om jag skulle behöva ta med mig en gasmask; luften lär vara extremt förorenad där just nu och en ”freezing fog” ställde i igår förmiddag till det för flygtrafiken på Heathrow. Låter ju himla härligt ändå.

Grått är det för övrigt på mitt svenska hemmaplan också men luften är som alltid havsfrisk och det lyckas vara vackert ändå. Fast det är ju alldeles omöjligt att vid sådana väderförutsättningar inte drömma sig någon annanstans, där himlarna oftare än inte är blå…

Till de där vyerna från mina franska fönster som jag när som helst kan frammana om jag kniper ihop ögonen riktigt hårt.

img_6851

Vintersol på frukostterrassen

Vintermorgnar i Murviel är lika fina som de om sommaren, fast kallare förstås. Rummen på övervåningen är behagligt varma och att slå upp sina ljusblå, svepa om sig täcket en stund till och att gäspa sömnen ur kroppen medan blicken konstaterar att solen och den blå himlen redan arbetar för fullt är endorfinstinn ljusterapi av det allra mest effektiva slag.

img_6858

Ännu en i en lång rad bilder från min kudde…

img_6856

En intensiv sol genom badrumsfönstret bortom tröttfötterna i sängen är ett fenomen förbehållet vintern. Om sommaren står den för högt för att morgonbada badrummet på det där viset. Jag skulle kunna ligga kvar och bara titta hur länge som helst men dagarna i Murviel har så mycket att bjuda på att jag till slut drar på de paltor som råkar ligga närmast, stoppar fötterna i ett par duntofflor och drar på mig en varm ylletröja. Den behagliga temperaturen på övervåningen, där fönstren är moderna och består av dubbelglas, förbyts snabbt till betydligt svalare temperaturer i det stora rummet på entréplan.

img_6902

För trots fullt blås på golvvärmen, luckor som varit stängda mot natten och ett par extra element, så är det kyligt där nere. Sådär så att du fryser om fotlederna och blir kall om nästippen. Morgnar som dessa ångrar jag nästan beslutet att renovera de vackra gamla fönstren istället för att köpa nya. Fast bara nästan. Ångern går snabbt över när solstrålarna bryts genom de bubbliga glasen och spelar lekfullt över travertingolvet.

Frosten som dröjer sig kvar på taken utanför kryper in genom de många både synliga och osynliga springorna vid dörrar och fönster,

img_6854

och tar till slut död på de tappra bignoneblommorna vid trappan in till huset;

img_6899

Om dagarna kan jag gå ute i bara tröjärmarna, dricka kaffe i solen och låta ljuset väcka livsandarna. Så kommer kvällen och himlen skiftar i blekt rosa och blå toner. Framför den vyn står nu ett litet datorbord och det har blivit en ny favoritplats i huset. När tankarna vandrar från tangentbordet är det det här jag ser.

img_6957

Ljuset och färgerna när dagen just skall börja är betydligt intensivare. Sista morgonen i Murviel häromsistens blev jag stående länge framför fönstret, liksom för att tanka på ordentligt. Framför mig väntade många motorvägsmil genom Frankrike och Tyskland och gråväder, storm och snöfall.

Tidig torsdagsmorgon i Murviel

Tidig torsdagsmorgon i Murviel

Fast det gick ju som bekant bra det med.

Nu är det en helt annan torsdagsmorgon högt uppe bland molnen. Om en knapp timme landar vi i London. Ovan molnen lyser alltid solen. Jag passar på att njuta av det innan jag låter londonsmogen omsluta mig.

See ya, folks!

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar in …

Vänner, väder, viner och vyer över vinterträdgård

18 onsdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Min franska trädgård, Murvelhuset, Vin i Languedoc

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Domaine Pierre Belle, La Maison Hansby, Le Garde Manger, Maison de deux, Viranel

Problemet med murvellivet är att det är så förbaskat socialt och trevligt att jag aldrig lyckas hinna med de där praktiska detaljerna som jag inför varje tripp ner bestämmer att jag skall göra. Jag hinner liksom halvvägs med en massa saker, sedan bär det iväg ut eller så tittar någon trevlig mänscha förbi och timmar förflyter med intressanta samtal och en samvaro som skickar endorfinerna upp till den languedocblå himlen. Jag vill för allt i världen inte vara utan det.

Det blir alltid ett par vingårdsbesök, till exempel. Ibland till välkända favoriter men lika ofta till för mig helt nya domäner. Som Domaine Pierre Belle, till exempel;

img_0991

Trevligt, kunnigt, engagerat och framförallt gott.

img_0990

Julpyntade vinbondeskor som fångar ögat står i stark kontrast till den där sortens grälla glitter och julpynt som fransmännen föredrar. Inte mycket halm, ull och levande ljus där inte! Fast jag älskar skorna.

img_0989

På Chateau Viranel är upplevelsen en helt annan – inte sämre och inte bättre, bara annorlunda. Caven är enorm, liksom vintankarna. Här tillverkas stora mängder vin men av mys som på Pierre Belle syns ingenting och caven är så kall att händerna runt vinglasen måste iklädas handskar.

img_0992

Men vinet gör ingen besviken, caven imponerar, ägarna är kunniga, gästfria och det blir rackarns trevligt också här. Och kanske, kanske att vinet här är ett aldrig så litet snäpp intressantare än hos Pierre Belle. Men bara lite!

img_0994

Precis som med alla projekt, så tänker vi att vi skall hinna ordna festligheter hemma också. Och visst kom bygrannarna! Trots envisa baciller och tillfälligt vacklande hälsor både här och där!

img_0987

Bästa murvielgrannar runt bordet!

Våra fönsterrenoverare kom också förbi och tillsammans traskade vi upp till Le Café Nouvel. Några dagar senare och sedan jycken och jag blivit ensamma i huset, hämtades vi till en mysig middag i St Nazaire. I nathorstarnas hus händer det saker minsann och deras vardagsrum har fått en väldigt speciell känsla; som att kliva in i en filmscen…

img_1077

Tilde, familjens mademoiselle, verkar ha acklimatiserat sig ordentligt och bilden av henne framför en sprakande kamin och med husets unga katter runt sig har stannat på näthinnan. Skenet från iPaden blir en påminnelse om att det trots allt är nutid i en miljö som i övrigt osar massor med historia.

img_1078

Det där katterna var för övrigt lika skeptiska till Wilda som husets hundmadame…

img_1073

Sista kvällen i Murviel tillbringade jag på Le Garde Manger tillsammans med Maria och Kjell. Maten där är himmelsk och middagskompisarna, La Maison Hansbyarna, kan ju det där med vin, så det var bara att luta sig tillbaka.

img_6978 img_6979

Vi var kvällens enda middagsgäster och restaurangen är numera till salu. Det bär sig inte för dem. Av sommarserveringen i slottsträdgården blev heller ingenting. Som jag förstått det, lyckades de inte utverka tillstånd för det hos borgmästaren.

Trist, tycker jag.

Det hade kunnat bli hur bra som helst.

Men nu överger de Murviel och flyttar till grannbyn Thézan istället, där de öppnar sin restaurang på torget. Jag kommer garanterat att åka dit.

img_6982

För framtida krogliv i Murviel sätter vi nog alla vårt hopp till den nye borgmästaren, som om ingenting oförutsett inträffar, troligen kommer att ersätta den gamle vid det nära förestående nästa borgmästarvalet. Murviel är inte en av de minsta byarna i trakten och det borde gå att med enkla medel och ett välvilligt inställt maireri utnyttja de många möjligheter som finns i byn.

2017 är annars året då arbete på distans skall testas och då gäller det att vara disciplinerad och hålla de egna deadlines jag strängt satt upp. Ingen enkel sak, skall jag säga! Murvielsolen hjälpte inte heller till häromsistens. Den envisades med att gassa varje dag och min ljustörstande, vinterlurviga uppenbarelse kunde inte stå emot.

Den ville ut.

Ut till ljuset.

img_6923

Bort från datorskärmen.

Utom synhåll för det gigantiska spindelnätet som formerat sig högt uppe under taket ovanför trappan. Hur jag skall nå det begriper jag inte. Det sitter flera meter upp, längre än vad någon normal dammsugarslang någonsin nått. Och hur ställer du en stege i en stentrappa för att nå?

Det gör du inte.

Listig spindel.

Lika bra att gå ut och njuta i solen istället och fundera över hur spindelnätet skall tacklas. Kanske poolhåven är lång nog, funderade jag? Det får jag testa. Fast en annan gång.

Ett elakt magvirus härjade bland bygrannarna under vår vistelse och gjorde att några planerade sociala sammankomster fick ställas in. Ensamma i huset de sista dagarna försökte jycken och jag tränga undan tanken på stundande hemfärd in i dimman. En bokstavlig dimma. Ryktet om dagsljus hemmavid som lyste(!) med sin frånvaro nådde mig medan jag och jycken kisade mot solen under våra dagliga turer runt ägorna.

img_6932
img_6951
img_6944
Poolområdet är stilla,
Poolområdet är stilla,
värmepumpen i ide
värmepumpen i ide
och inget glatt plaskande hörs
och inget glatt plaskande hörs
Fast himlen; den är blåare än blå i januari 2017
Fast himlen; den är blåare än blå i januari 2017

Wilda blev sittande länge i stentrappan innan hon motvilligt följde mig in. Varje gång.

I den sena eftermiddagssolen blev färgerna intensivare och trädgården nästan ännu vackrare än när blommor väller över terrasseringarna när det växer som vällustigast.

Det tänker jag på nu. Ofta.

Dela det här:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Triage på Avenue Fernand Schmidt
  • Midsommarafton 
  • Ordningen börjar bli återställd…
  • De här dagarna..
  • Förändringstider

Besöksstatistik

  • 316 342 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Övrigt

  • Get Support

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Chèvre & Cinsault
  • Doris två hem
  • Franska fikon
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Livet i rosa
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France
  • Vårt franska hus
  • Vårt franska kök

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan
  • Vårt franska hus

Husmäklare

  • Franska hus
  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Inspirationssidor

  • Under the Almond Tree

Gör sällskap med 136 andra följare

januari 2017
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
3031  
« Dec   Feb »

Arkiv

  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Cecilia Hedlin om Triage på Avenue Fernand Schmidt
  • murvielklotter om Midsommarafton 
  • Monet om Midsommarafton 
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 136 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: