Etiketter
Carcassonnespelet, D'Oc d'or, Etang du Thau, Jassa från Ikea, Le Café Nouvel, Maison de deux
Första veckan på plats i Murviel har rusat iväg och trots att jag tog med mig den svenska sommaren ner och inte förrän igår på riktigt kunnat njuta av det som jag förknippar med sydfransk sommar, har dagarna varit så fyllda av må-bra-aktiviteter att både blogg och sommardeckare fått klara sig själva. När jag nu till sist sätter mig ner vet jag inte vara jag skall börja. E sitter mittemot mig och läser. Han är kvar ett par dagar till. S och hennes E lämnade huset imorse och for norrut igen. I bilen på väg tillbaka från Montpellier kändes det outsägligt tomt och trist utan dem.
Sena kvällen är sammetssvart och mjukt varm. Myggen har stillat sig, cikadorna har gått och lagt sig och svalorna har slutat svirra. Maison de deux har varit här och jobbat vid poolhuset och jag lekte lärling en stund och fick gnussa linoljefärg på poolhusdörrarna.
Vi testade först med järnvitriol men den blev på tok för dyster, så nu är det languedocgrönt som gäller, precis som på fönsterluckorna på stora huset. Inne i huset blir väggarna brutet vita och resten går i solblekta pasteller.
Jag är ute efter sommarstämning, där ändlösa dagar avlöser varandra och där vi varje sommar hittar en keps som någon lämnat kvar, en okänd handduk, boken som inte lästes ut och skrynkliga, årsgamla veckotidningar som påminner om rader lästa i skuggan av en solhatt från marknaden i St Chinian. Egna minnen och andras. Sådant jag upplevt tillsammans med husets gäster och minnen gästerna skapat utan mig på plats. Jag älskar det. Njuter av vetskapen om att huset används, älskas och stökas runt i.
Så föreställde jag mig det när jag första gången klev in genom de gnisslande grindarna hösten 2011. Barnens hus. Deras vänners. Vårt och våra vänners. Familjens.
Nu har jag inte bara stillsamt kontemplerat husets och trädgårdens förträfflighet sedan jag kom hit. Aktiviteterna har avlöst varandra och vi har hunnit med en tur till IKEA,
Shoppingteknik på IKEA Montpelleier
där en algotlösning till linneförrådet inhandlades och som senare monterades upp av S och E. Där har nu lakan, handdukar, täcken och kuddar flyttat in utan att de behöver trängas. En ljugarbänk till terrassen fick följa med hem också, trots att den drog igång en lång tirad av svordomar (från mig) när vi skulle baxa in den i bilen. Nu både pryder den sin plats och fyller sin funktion och jag är glad att den fick följa med hem.
Middag på Café Nouvel andra kvällen,
Après travail på D’Oc d’Or,
Sakta vi går genom byn – på väg till D’Oc d’Or
överraskningsfest hemma hos oss när L kom med flyget,
lunch i Leucate i lördags,
många sena timmars carcassonnespel med några av de allra mest älskade,
liksom ett alldeles fantastiskt restaurangbesök vid Etang du Thau igår kväll, har vi hunnit med.
Fast allt det där förtjänar faktiskt sina egna blogginlägg, så de raderna sparar jag. Fortsättning kan följa, med andra ord.
