Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: februari 2021

Reminiscenser

26 fredag Feb 2021

Posted by murvielklotter in Reminiscenser

≈ 7 kommentarer

Etiketter

facebookminnen, Sociala medierjunkie, tillbakablick

För nio år sedan låste vi dörren till huset som varit vårt i nästan 11 år. Jag minns att jag just den dagen kände mig lite vemodig och en aningens krank blekhet kom över mig. Vad hade vi gjort? Huset som jag tyckt så mycket om, med ett drygt decennium av ultrasocialt liv med både våra och barnens vänner innanför väggarna, skulle vi nu alltså lämna? Facebook påminde mig tidigare idag om hur det kändes.

Allt hade gått väldigt fort. Ingen tid hade ägnats till eftertanke eller konsekvensanalys och det kunde förstås ha blivit hur tokigt som helst. Lyckligtvis blev det inte så. Murvelhuset är inslagna drömmar, feelgood, dråpliga missförstånd, en och annan dyr överraskning och av alla spontana saker jag gjort under mitt liv det absolut bästa. Solen sken uppenbarligen den här dagen för nio år sedan i Stockholm och snön låg kvar bara i fläckar på gräsmattan. Solen skiner på Tjörn också idag och minusgraderna som hållit oss i ett järngrepp i flera veckor har äntligen gett vika.

Mitt första facebookinlägg i juli 2007

Det händer inte alltför sällan att vänner på Facebook deklarerar att nu får det vara nog, nu lämnar de offentligheten, antingen för en tillfällig sociala medier-detox eller för alltid. Varje gång det sker, funderar jag över mitt egna liv på sociala medier och om kanske jag också borde?
Jag har haft flera bloggar – Murvielklotter är den mest livskraftiga – jag har tre instagramkonton; ett personligt, ett för murvelhuset och huset på ön (mes_deux_maisons) och ett nytt för nya lilla hunden (stina_la_chienne). Så finns jag på Facebook sedan 2007. 14 år av mitt liv är grundligt dokumenterat i ord och bild. Offentligt, personligt, ibland utlämnande men oftast bara den glättigare sidan av mitt liv och aldrig helt privat.

Jag har tillgång till min historia på ett sätt som jag annars inte hade haft och mer än en gång har minnena som dyker upp på Facebook skickat iväg mig till tangentbordet för ett blogginlägg om vilka tankar just det minnet väcker hos mig. Jag tycker att det är en spännande historieskrivning som vi sociala medierjunkies ägnar oss åt. Sett ur just ett historiskt perspektiv är det helt unikt, åtminstone om det på ett hållbart sätt går att spara för eftervärlden. Tillgång till de vardagliga, personliga berättelserna ger historiens stora penseldrag en viktig kontext.
Eller så försöker jag bara göra mitt klottrande, facebookande och instagrammande viktigare än vad det. Oavsett är jag än så länge här för att stanna. Jag tycker om att ha minnesstöd för tillgången till min egna historia.

Murvelträdgården i mars 2012

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Livet som en romantisk komedi?

21 söndag Feb 2021

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère, Murvelhuset, Om dagsläget, Reminiscenser

≈ 7 kommentarer

Etiketter

50+, Emma Hamberg, Je m’appelle Agneta

Dyra kusin K taggade mig nyligen i ett inlägg på Facebook med hänvisning till en artikel om författaren Emma Hamberg i GP.
I artikeln berättar Emma om hur hon förvånats över hur härligt det är att fylla 50 och upptäcka hur mycket friare livet blivit utan att någon berättat om just den aspekten av att kliva över tröskeln till livets andra halva. I artikeln förundras Emma över hur lite som skrivits om detta och som den författare hon är, tog hon naturligtvis tag i saken själv och skrev romanen Je m’appelle Agneta.
Den skall jag alldeles bestämt läsa.
Jag läser artikeln om Emma och inser att det decennium mellan 50 och 60 som jag i juni i år lägger bakom mig, har innehållit mycket av det som Emma storögt beskriver. Vad är det egentligen som händer med oss när vi passerar de 50?
Så länge jag kan minnas, har jag för det mesta valt att fokusera på det som är bra. Många gånger har just det valet varit en mycket medveten strategi, också när livet i övrigt bråkat med mig och mina närmaste.
1998 var separationen från mina barns pappa ett faktum. Jag ser tillbaka på åren som följde som ett av mitt livs allra besvärligaste kriser. Det var en förfärligt jobbig tid och jag kämpade länge med att hitta ett sätt att förhålla mig till det som hände på ett någorlunda vettigt sätt. Livet då kändes så långt ifrån en romantisk komedi som man kan komma, men resultatet blev en storfamilj med bonusfru och två fina guddöttrar, mina barns halvsystrar. Också där känner jag igen mig i det Emma säger; barn kräver sansade, kloka vuxna. Jag kan också skriva under på känslan av att vilja agera vallhund, att ha alla runtomkring mig samlade och att alla skall må bra.


Jag är stolt och glad över vad vi med gemensamma krafter lyckades åstadkomma under de där åren som följde på separationen. Mycket har förstås hänt sedan dess men relationerna består, om än föränderliga, och det är fantastiskt fint.

En del av flocken samlad

Emma for som nybliven femtioåring till Provence som working guest på ett B&B och jag drog igång en kärleksaffär med murvelhuset och Frankrike. En helt ok 50-årskris, som min yngsta uttryckte saken.

Jag kan nu se tillbaka på ett decennium fyllt av förändringar. Några drivna av 50-åringens nyvunna frihet, andra av tuffa utmaningar, såväl privat som i mitt yrkesliv. Det har inte alltid varit lätt men jag har lyckats hålla näsan över vattenytan genom alltihop. Sjukdomar, kriser, hopplöst jobbläge innan jag landade i huset på ön och till sist två prinsar, som gör mig lycklig på ett sätt som är alldeles omöjligt att förklara. Ingen pandemi i världen kan ta udden av det!
Och livet har en förmåga att gång på gång visa att det tuffar på, alldeles oavsett coronapandemier och andra prövningar.
Vår lilla ulligan är pur glädje,

  • Soffpotatis…
  • Morgongos
  • Lördagshäng med blaska på padda
  • Terrassbus i snön, som nu är borta

och i år utökas familjen; prinsarna får kusintillskott och jag får uppleva ytterligare barnbarnslycka – hur fantastiskt är inte det! Dessutom kommer det en liten syssling i april. Till honom har jag stickat filt, tröja och mössa;

Filt i mjukaste kashmir och arrantröja i ull/silkeblandning

2021 artar sig, corona eller inte.
Stort och smått, högt och lågt, pur lycka och djupaste avgrund. Ett decennium av mitt liv.

Första dagen i murvelhuset, mars 2012

Som att vara huvudpersonen i ett drama med mycket feelgood mellan varven. Men att jämföra med en romantisk komedi är kanske att ta i?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Fem poäng till den som uttalar oeufs och boeufs rätt…

13 lördag Feb 2021

Posted by murvielklotter in Franskt traggel, grand-mère, Jycken, La mer, Om dagsläget, studier i franska, Väder

≈ 11 kommentarer

Etiketter

fimbulvinter, Grammatik, Murrays Elphin da Capo, Stickningsmeditation, valpförberedelser

Det är mycket franska nu. Äntligen. Ändan är ur vagnen och det visar sig att jag förstått mig själv rätt. Två timmars duvning två dagar i veckan med innötning däremellan hjälper mig få fatt i mycket efterlängtad struktur med hjälp av alldeles ljuvlig grammatik. Det övergår mitt förstånd att inte alla älskar grammatik. Eller nej, det gör det ju inte; jag var språklärare alldeles för länge för att inte veta att en grammatisk förklaringsmodell måste introduceras med viss försiktighet, gärna ackompanjerat med en smula galenskap.

Min förebild i grammatikhimlen heter Sverker Brorström. Han undervisade på Stockholms universitet när jag läste engelska där i början av åttiotalet. Sverker älskade prepositioner, artiklar och eleganta idiom. Aldrig glömmer jag hans mycket livfulla berättelse om bröllopsresan till Venedig, som han vevade igång för att förklara för oss studenter att det finns undantag från regeln om att inte använda bestämd artikel tillsammans med ortsnamn. Som att Stockholm ibland kallas för The Venice of the North. Hans ögon lyste av entusiasm, kroppsspråket var hysteriskt roligt och inte en fiber i hans kropp var stilla när han fick tillfälle att berätta om någon grammatisk klurighet.

De galna exemplen lyser dock med sin frånvaro på Göteborgs universitets franskkurs. Det är en nybörjarkurs och ännu så länge inte särskilt krävande men vi marscherar raskt framåt, metodiskt och intensivt. Jag behöver ta det från början för att få med mig alla de små detaljer som ständigt ställer sig ivägen för min språkförståelse.

De partitiva artiklarna, till exempel!

Inte svårt alls, visar det sig, när jag får det förklarat för mig på ett sätt som jag förstår. Jag behöver veta att du är en sammandragning av de +le och att det används vid obestämd mängd av maskulina substantiv men att det inte gäller om det maskulina substantivet börjar på vokal.
Annars sitter jag där och undrar vad skillnaden mellan du och de är och får tunghäfta istället. Knäppt kanske, men det är lika bra att jag göder grammatikbesten istället för att tro att jag lite elegant bara skall kunna apa efter och därmed bli slängd i franska. Så fungerar det inte för den här tanten. Språkhjärnan är nog för gammal för det.

Så var det detta inläggs rubrik och torsdagens aha-upplevelse; vet du?
Hade du koll på att -f:et uttalas i singularis men inte när du hänger på ett plural-s?
Öf och böff för ägget och oxen men ö och bö för äggen och oxarna?
Jag är nästan säker på att fransmännen hittar på sådana orimliga uttal bara för att jävlas med oss utlänningar, så att de får behålla sitt vackra språk för sig själva!

Nåväl. Nog om detta. Jag har väldigt roligt iallafall och det är skönt att vara igång ordentligt. Dessutom är det gratis, bortsett från kurslitteraturen. Vad slutresultatet sedan blir står dock skrivet i stjärnorna; kanske är jag obildbar när det kommer till min kommunikativa franska?

Hursom, igår hade jag planerat för en fransk heldag. Det blev en timme. Fina Dingle har nämligen en osviklig förmåga att gång på gång kidnappa mitt intresse. Dingle får det. Dingle är viktigt.

Planen för gårdagen var annars att inte sticka näsan utanför dörren. Kylan släpper inte taget och gårdagsmorgonens 14 kalla minusgrader anser jag vara synnerligen omänskliga temperaturer; sådana som får mig att utbrista ”här kan ju ingen mänscha bo”!
Men – imorgon hämtar vi Stina, så vi for iväg i uppvärmd bil till den relativt nyöppnade hund- och kattbutiken i Skärhamn och provianterade för hennes ankomst:

Det är inte gratis att ha hund, kan vi konstatera. Fast det visste vi ju redan.
Vi for sedan vidare och plockade upp ännu en laddning garn till mig. Det går åt ohemula mängder. Den här gången skall jag fixa skojiga rävvantar till prinsarna, i futilt hopp om att de kanske tycker att de skulle kunna gå an att trä på sina fina små händer. De är inga fans av vantar, nämligen och det är ju inte så bra när minusgraderna blir tvåsiffriga. Så försöka får duga!

Work-in-progress - ögon, nos och öron skall på!

I hamnen i Skärhamn ligger isen trots det salta vattnet och det är alldeles stilla.

Vemodigt vackert och i stark kontrast till det myller av turister och båtfolk som samlas här om somrarna.

Bon week-end tout le monde!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Att omfamna vintern när allt annat är futilt

07 söndag Feb 2021

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ Lämna en kommentar

På fötterna har jag Icebugs. Med dubbar.

De håller mig varm om fötterna och hjälper mig att hålla stadig kurs. Fast ut och gick gjorde jag inte idag. Jag tog istället på mig sagda Icebugs, hängde en stor dunjacka över axlarna och gick ut på terrassen.
Man skall inte överdriva.
Det får finnas gränser.
Dagens motion klarades dessförinnan av inomhus med träningsprogrammet som en fysioterapeut tagit fram åt mig. Ett för överkroppen och ett för underkroppen. Jag skall bli starkare, är det tänkt.
Hunden Aska som är på besök är vanligtvis en riktig friskus men söndagens kyla tillsammans med en ovan västkustvind fick henne att titta medlidsamt på oss där vi stod runt en eldkorg och gjorde åkarbrasor.

Inspirerade av familjen Gyllstedt hade jag nämligen bestämt oss för att grilla korv utomhus till lunch.

Jycken krävde dock att få gå in och iaktta spektaklet genom fönstret och inne i värmen istället. Hon visste inte att det skulle vankas korv och vi sa inget. Jag sympatiserar, förstås. Hennes matte, däremot, hänger genast på när löften om close encounter med snö och kyla utlovas.

Annars är hon högst normal.

Doften, eldspraket, snön som smälter runt elden,

den gnistrande vårvintersolen och nypet i kinderna transporterar mig blixtsnabbt till barndomens påsksemestrar på Hardangervidda. Ett basläger med öppen eld, korv, kakao i termos, apelsiner, kvikklunsj och kneipskivor med brunost höll hungern stången under evighetslånga dagar på skidor och i pulka. Jag minns det med värme men har inte sett till att mina egna barn fått uppleva samma sak. Kan vara lite arg på mig själv över det. Men ett av barnen bor numera i landet i väster, så nästa generation där kommer alldeles säkert att få uppleva det.
Själv får jag väl försöka gottgöra det bristande vintermyset och ta hand om simträningen under ändlösa, varma murveldagar istället;

Min absoluta favoritbild!

Det kan säkert bli fina barndomsminnen för barnbarnen av det med!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 235 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
februari 2021
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
« Jan   Mar »

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: