Juliveckorna i Murviel är stökiga, sociala, kärleksfulla, varma, nattsuddiga och alldeles ljuvliga. Men jämna mellanrum röjer jag runt när mitt ordningssamma jag får spel och efteråt, när handdukar är tvättade och ligger i snöräta högar, terrass och poolområde av avspolade, kuddar buffade, nya, rena dukar ligger på borden och diskbänken är blänkande fri från rester av matlagning och glasskladd, då återgår jag tillsammans med övriga till sedvanligt guppande i glittrande pool.

I måndags påbörjades ett nytt rektorsuppdrag och innan sommarsäsongen avslutades var det oklart när jag skulle kunna åka till murvelhuset igen. Våra franska sommarveckor kändes alldeles för få, just eftersom jag inte hade ett tydligt återvändardatum att förhålla mig till innan jag åkte därifrån. Så jag längtade tillbaka, fastän jag inte ens hade åkt därifrån.

Nu har jag inte bara ett, utan flera datum. Höstens uppdrag stannar troligtvis vid två månader, och en nästan hel murvieloktober hägrar!

Tankarna på vad jag vill göra under den kommande höst- & vintersäsongen har därmed börjat köa och pocka på min uppmärksamhet. Det gör mig otålig men också ivrig och energipåfylld.
Redan vintern 24/25 fraktades färg ner men inte mycket hanns med. De där längre vistelserna har jag sedan inte fått till och det har märkts på de halvfärdiga projekt som gång på gång letat upp min blick denna sommar.

Ett sovrum målades, de två återstående skall få omsorg senare i höst.

De nya Al-aggregaten i gästrummen gav nytt estetiskt huvudbry, där det värsta såg så illa ut att det krävde omedelbar åtgärd. En hylla med korgar skulle införskaffas för att dölja eländet. Jag letade hyllor febrilt men när svärson Erik fick höra om bekymret, snickrade han elegant fram en skräddarsydd skönhet och problemet fick sin lösning

När målarfärgen torkat i de två gästrummen, skall gardinskenor upp i taken. Gardiner skall få dölja de lika fula AC- anslutningarna i de två gästrummen.

Allt är införskaffat – nu är det bara tiden det hänger på!

Ny soffa skall införskaffas till vardagsrummet, eftersom den vi nu har börjar säcka ihop efter bara fem år.
Nya idéer har också seglat upp efter alla timmar jag guppat runt i poolen. Poolhuset behöver kunna fungera mer som ett gästhus, så det skall få lite extra omsorg i höst.
Det borde inte vara så svårt att flytta ut dörrpartiet på det lilla extra rummet för att få plats med ordentliga sängar också där.

Det är fint att skrota runt och måla upp bilder i huvudet av hur det skulle kunna bli. Några vänder med ChatGPT hjälpte mig visualisera, även om den inte klarade det fullt ut utan tillgång till en ritning med exakta mått.

Men så kom verkligheten på besök i form av ett nattligt brak från taket. Det övergivna vackra vinbondehuset, som sitter ihop med vårt, är nu i akut behov av omsorg.

En takpanna från deras numera gistna tak föll ner med buller och bång och slog av en bit av frisen under vårt tak.

Vi måste agera och så snabbt som möjligt få dit någon som undersöker vad som faktiskt har hänt. Sedan måste såväl änkan som äger huset, som maireriet, en commissaire de justice och vårt försäkringsbolag kontaktas. En commissaire har redan mejlats men någon återkoppling har vi ännu inte fått.
Om möjligt, vill vi förebygga ytterligare skador, för om grannhusets tak säckar ihop, påverkar det i högsta grad även vårt hus. Görs ingenting åt grannhuset, måste vi försöka skydda vårt på alla sätt, inte minst genom att dokumentera och varsla, förutom rent faktiska åtgärder mot grannhuset. Förhoppningsvis förstår Madame G och låter åtgärda sitt tak. Kanske att det till och med skulle kunna innebära att grannhuset äntligen läggs ut till försäljning och snappas upp av någon modig nog älska huset och rusta upp det till sin forna glans. Hon är en bedagad skönhet som vore värd det, vårt vackra grannhus.
Det är alltid svårt att lämna murvelhuset men extra svårt blir det när oro för eventuella ytterligare skador parkerar sig. I tre veckor är murvelhuset utlånat, sedan får vi ta oss dit och prata med experter som kan. Korrespondensen kan ju skötas hemifrån och förhoppningsvis händer ingenting alarmerande innan vi hinner ner igen.