Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: augusti 2015

Klottrarns underbara resor genom Sverige

24 måndag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Vin i Languedoc

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Cave Coopérative Cazouls-lès-Béziers, Foncalieu, Knistad herrgård, Le Versant, Rjukan, Saltkällan

Jag är överallt och ingenstans. Idag är jag i Skövde. Jag konferensar med nya kolleger och vi pratar krishantering samt plan B, C, D och Z. Jag får höra om hur knepigt det kan vara att som rektor ansvara för vapen när adepterna skall ta jägarexamen, hur fint djuren i vilthägnet har det innan de hamnar på studentmiddagsbordet när de nybakade jägarna tar studenten. Geten, född 2014, som behöver genprofileras för att säkerställa att den tillhör den utrotningshotade rasen jämtget, ter sig allt mindre exotisk i ljuset av de historier jag får mig till livs vid middagsbordet på Knistad herrgård utanför Skövde. Jag nyper mig lite och förundras över hur jag hamnade i ett sådant sammanhang, tänker på min pappa och hans jagande bröder,

Tvillingarna Erik och Ernst

Pappa Erik och hans tvillingbror Ernst

och trots att allt detta har varit och fortfarande är mig så oändligt fjärran, så känns det märkligt hemtamt.

Jag har valt det själv, fast ändå inte. Det är en annan värld. Trodde jag på ödet, skulle jag kanske få för mig att något slags högre makter intervenerat och släppt ner mig där jag har mina rötter några generationer bort.

Saltkällan, ett stenkast från min nya skola, är platsen där min farfar föddes

IMG_0930

Kollegan, som berättar om en bror, som flyttat från Västkusten till min mammas barndomsstad Rjukan i Telemark för ett antal år sedan,

Skärmavbild 2015-08-24 kl. 23.02.56

alla jägare, skogsfolk och lantbrukare runt omkring mig, som på välkänt manér försvarar och förklarar sitt värv, långt mer övertygande än vad min skäggiga pappa lyckades med när han skulle förklara för en arg nioåring hur det kunde vara rätt och riktigt att skjuta den stackars älgen som han släpat hem efter den årliga höstjakten. Älgstekarna vägrade jag konsekvent att tugga i mig. Jag tyckte ju synd om älgen.

Så mycket de senaste veckorna har på olika sätt skickat tentakler till och från mina många världar, nutida såväl som sedan länge lämnade, att jag känner mig sällsynt bekväm med alltihop.

Fast hemtamt och välbekant blir det på allvar när det vita vinet hälls i våra glas vid middagsbordet:

IMG_1051

Jag tror bestämt att hjärtat slog ett extra slag när samtalet om vildsvin och hjortar förvandlades till ett avlägset sorl medan jag med blank blick försvann in i min egen franska värld för en stund. I tanken for jag iväg till caven i Cazouls, där jag vällustigt smuttade och smaskade på produkterna i sortimentet…

IMG_5711
IMG_4972
IMG_5705
IMG_4976
IMG_5710

”Det här vinet har jag druckit många gånger förut”, hann jag haspla ur mig när jag för ett kort ögonblick mentalt återvände till middagskonversationen igen. ”Det är väldigt gott”. Sa jag, blundade och återvände till grannbyn.

Jag misstänker att det på herrgården finns någon med languedocsk anknytning. Vintunnan med kandelaber omgiven av vinkorkar med Pays d’Oc skrivet på sig skvallrar också det om att någon på stället besökt en och annan sydfransk vinkällare.

IMG_1053

Längtar jag till Murviel? Jovars, alltid, men för stunden räcker det alldeles utmärkt med några minuters eskapism närhelst jag blir påmind.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

På västfronten en massa nytt

21 fredag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

flytt från öst till väst, Renoveringsplaner, Tjörn

Två veckor som dubbeljobbare är avklarade och jag har inte börjat gnissla tänder än, solen fortsätter att gassa inställsamt på mig och solnedgångarna bortom de västkustska kobbarna bortåt danmarkshållet till stillar mig, rensar det fram till alldeles nyss så anfrätta hjärnkontoret. Det känns inte hemma men hemtamt. Det är bara jag ett tag till men snart är vi här på L:s ö tillsammans och skapar vardag i huset som satts på undantag alltsedan Murvelhuset svepte iväg med oss. Nu skall det få lite omsorg till slut.

IMG_9816

Wilda gillar klimatet på Tjörn…

Hus tycker om att bli ompysslade. Det är som om de tar sig i takstolarna, borstar av sig dammet och förväntansfullt sträcker på sig när invånarna ivrigt börjar diskutera målarfärg, nya dörrar, vindskivor, åtgärdande av fuktskador, kakel, köksleverantörer och badkar på tassar. Det lilla huset på ön spetsar nyvaket öronen, ödmjukt tacksamt över att äntligen få känna sig ompysslat, medan murvelhuset, så här dryga tre år efter att vi klev in genom dörren, otåligt pockar på uppmärksamhet.

Som att det liksom säger att ”jo, jag vet att jag fått nytt tak, att golvet sulats om med vacker travertin, att trädgården rensats och fått nya planteringar, att trappor försetts med nya smidesräcken men när skall jag egentligen få ny färg på fönstren? Stenläggning innanför grinden? Ordentligt kök? Räcken runt poolen? Era slöhäckar!”

Mycket snack, liten verkstad. Typ.

Men jag har gått in i en annan lunk. Kravet på ekvilibrium har gått in i skarpt läge. Renoveringarna får ta den tid de tar. En sak i taget, eftertänksamt (inte min starkaste gren…), välplanerat och vederbörligen upphandlat på gustafskt (dvs inspirerat av en viss svärson) manér.

Inte fort och fel, utan klokt och rätt.

Nu skall jag prova att hyra ut mina rektorstjänster och därmed själv avgöra hur mycket tid jag tycker är rimligt att lägga på arbetsvardagen. Vi får se hur jag lyckas med det.

Snart sticker jag ner till Murviel igen för några dagar. Skall bara flytta först. Sånt brukar ju gå snabbt och friktionsfritt.

Snart flyttar lådorna ut igen...
Snart flyttar lådorna ut igen…
S:s första natt på sjätte våningen
S:s första natt på sjätte våningen

Och så viktigast av allt; Bertil skall firas! Han fyller ett år snart, den lille prinsen, och idag har jag aviserat för min uppdragsgivare att jag ibland kommer att behöva vara i Stockholm, jobba på distans och ta hand om mina åtaganden på östfronten. Som att hämta Bärra på förskolan ibland – för övrigt mitt viktigaste kommande uppdrag i höst.

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)

Inköp av förskolestass pågår (knycker mammans bild)

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Nya perspektiv

13 torsdag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

sjätte våningen, Tjörn, up sticks

För en vecka sedan satt vi tillsammans med nyanlända gäster vid den upplysta poolen och njöt av languedockvällen. Tidigt på fredagsmorgonen gav jag mig sedan iväg på en av de jobbigare bilresorna upp genom Europa hittills. Vår gamla hunddam fick högsta prioritet och det mesta gick ut på att hålla henne undan den obarmhärtiga hettan så mycket som möjligt. Efter en sådan bilresa hade det naturligtvis varit skönt att slippa bilkörning ett tag men så vist har jag nu inte ordnat det för mig. Istället skall jag de närmaste veckorna pendla på tvärsen över Sverige mellan Stockholm och Tjörn för att avsluta ett jobb och dra igång ett annat, samtidigt som sjätte våningen skall packas ihop och överlämnas till en sångfågel med familj.

I mitten av september skall alla bitar ha ramlat på plats och vår nya svenska bas ett tag framöver kommer att vara långt ifrån Stockholm, där jag bott de senaste 34 åren av mitt liv. Även om tanken är att vi skall tillbaka, så slår det mig att kanske gick det lite väl fort nu? Har jag verkligen tänkt igenom hur det här kommer att bli?

Att kliva ut genom ytterdörren och ut på trädäcket som jag gjorde imorse, med ett vindstilla hav, augustidagg i gräset och en nymornad sol som jobbar hårt på att värma upp den nattsvala luften, fick mig att jubla lite inombords. Det slår hissturen ner garaget och in i bilen utan att ha stuckit näsan utanför dörren med hästlängder, hur praktiskt det än är med bilen bara ett hissknapptryck bort.

Jag byter det här

Oleandern på plats

mot det här

Sen frukost i solen

och väljer att bortse från att det kommer en november när en torr bil i ett varmt garage är höjden av lyx. För jag trivs nog bäst på backen, trots allt.

Men.

Utan närhet till den här lille pilten

Får upp värmen efter ett kvällsdopp i plaskdammen

Får upp värmen efter ett kvällsdopp i plaskdammen

blir det inte så särskilt kul, hur insmickrande än havet blänker i farvattnet nedanför tjörnhuset.

När ostindiefararen siktades utanför badplatsen...

När ostindiefararen siktades utanför badplatsen…

Denna vår senaste manöver är tänkt att fungera som ett steg närmare Murviel men också ett steg närmare ett mindre hetsigt jobbliv och som förhoppningsvis så småningom skall innebära mer tid för det som är viktigt här och nu. Det kan faktiskt inte bara sättas på vänt i hopp om att en lugnare lunk helt mirakulöst skall infinna sig. För att det skall ske, måste mått och steg tas.

Ensam i huset på den tysta gatan på Tjörn och när en mild variant av panik sätter in, påminner jag mig om varför jag är här. Att framtiden visserligen inte är huggen i sten men att jag iallafall vet vad jag vill. Jag bestämmer mig för att det får vara en bra början.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Kvällar i Languedoc

07 fredag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken, Shopping, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Heidelberg, Hotel am Kornmarkt, Latino Beach, Murviel-Heidelberg med bil

… har för dagen bytts ut mot en dito i Heidelberg. Inte så dumt det heller, skall jag säga, för där väntade Emil och en fantastisk kväll under ett parasoll på torget. Ljummet, tända ljus och en kall en;

11855513_10153579939153420_1189748838_n

Det blev dock inte många klunkar av den innan jag insåg hur trött jag faktiskt blivit av de nästan hundra milen på autorouter och autobahn, så det fick vara, annars hade jag somnat på fläcken. Resan så här långt har gått bra men det har gått åt litervis med vatten och åtskilliga muggar espresso får att orka hålla uppe koncentrationen hela vägen. Jag stannade och tog mikropauser en gång i timmen. Långa pauser var helt enkelt inte möjligt. Det var för varmt.

11855517_10153579939148420_390511057_n

Det blir komplicerat att köra ensam så långt med en hund som sällskap på sommarens hittills hetaste dag.

Lämna hunden i bilen för att gå på toaletten? Kan en ju egentligen inte men nöden har till slut ingen lag, så jag armbågade mig fram, uträttade blixtsnabbt vad som skulle uträttas och rusade ut till jycken igen. Sedan var det hennes tur men hon var inte särskilt pigg på att lämna den svala bilen.

Sitta ute och käka lunch, glass och dricka sitt kaffe?

Alldeles galet omysigt och rent outhärdligt.

Svårt att hitta skugga på rastplatsen...

Svårt att hitta skugga på rastplatsen…

Den heta sommaren har lämnat sina tydliga spår:

... när träden torkat ihop och inte längre har ett tätt bladverk som kan skydda för solen

… när träden torkat ihop och inte längre har ett tätt bladverk som kan skydda för solen

Så jag tog med mig min lunch tillbaka till bilen och glufsade i mig den innan jag hunnit känna vad den smakade (kanske lika bra) alltmedan motorn surrade och AC:n arbetade för högtryck. Och jag erkänner att jag varit ungefär så miljöovänlig som en bilist kan bli idag, trots att trafikradion gång på gång varnade för höga halter luftföroreningar på grund av hettan. Den lilla hunddamen behövde skyddas för värmen, så idag blev det Wilda 1, miljön 0.

Lufttrycket i däcken och koll på motorn förmanade de också om och det var nog rätt och riktigt att göra det. Jag körde förbi flera bilar som blivit stående längs vägkanten med exploderade däck eller med motorhuvar tillräckligt heta för att steka ägg på.

För tredje gången har jag tagit in på Hotel am Kornmarkt i Heidelberg. Läget är perfekt, stämningen fin och garageplats finns alldeles om hörnet. Jag drömmer mig tillbaka till alla kvällarna i Languedoc. Gästerna har inte varit jättemånga denna sommar men lite besök har vi fått och det är tur, för då ser vi oss omkring lite mer än vad vi annars gör. För en vecka sedan for vi till havet för en middag på restaurangen med det något fåniga namnet Latino Beach.

IMG_9343
IMG_9355
IMG_9365

Vi kom dit strax efter fem och då var stranden full av solbadare och barn som lekte i strandkanten. Det lockar mig inte alls att göra dem sällskap, tvärtom blir jag beklämd över hur många rödbruna axlar och solimpregnerade kroppar som utan en tanke på någon morgondag låter sig bestrålas. Vårt sällskap påpekar att snart är nog det beteendet lika lite PK som att tända en cigarett bland en samling ickerökare och det har hon nog rätt i. Att jag, en soldyrkare som blivit försiktigare med åren, reagerar kan vara ett tecken så gott som något att attityderna kring solandet förändrats.

Vi satte oss istället i skuggan under restaurangmarkiserna, fick smörjt våra respektive krås och njöt av folklivet framför oss med solen sjönk ner bakom sanddynerna.

IMG_9357
IMG_9367

Stranden avfolkades sakta, några letade sig upp till strandbaren för att släcka törsten och försvann sedan därifrån. Istället kom uppklädda restauranggäster och till strandkanten kom semesterfirare med andra intressen än att sola och riggade upp sina metspön. Ljuset blev mjukt och vackert, havsbrisen behaglig och stranden återfick sin skönhet. För vackert är det när lugnet sänker sig och jag tänker att jag nog borde åka ut till havet lite oftare.

IMG_9369
IMG_9373
IMG_9369
IMG_9370

I söndags skjutsade jag vår gäst till flygplatsen i Carcassonne och blev, som så många gånger när jag är ute och kör solokvist, tvungen att stanna för att njuta av utsikten. I höst, förhoppningsvis, skall jag ta en tur till den gamla medeltida staden. Så här års är det nog ingen hit, med horder av turister och dallrande värme mellan de gamla murarna.

IMG_9383

Aktiviteter av ett helt annat slag blev det på söndagskvällen, då havet byttes ut mot en alldeles nyanlagd trädgård hos bygrannar. Där firades födelsedag med den äran och vi smaskade engelska ostar och en massa andra godsaker medan vi beundrade hur de förvandlat ett typiskt grottliknande garage till en riktig festsal med travertiner på golvet och de vackra gamla väggarna putsade och fina.

IMG_9397
IMG_9399
IMG_9408
IMG_9404
IMG_9406
IMG_9409

 

Tänk om vi skulle hitta på något sådant med vårt garage?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

J’ai fait du shopping aujourd’hui

06 torsdag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Inredning, Shopping

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

dukar från Safeco France, marknaden i Saint-Chinian

11824240_10153576156638420_552458149_n

Les chiens tänker de förstås på och att de kan bli nödiga… Fin service och bajsfritt torg. I bästa fall.

Jag for till marknaden i St Chinian idag igen. Tidigt på morgonen stack jag iväg och fick uppleva något helt annat än när söndagsruschen med sådana som jag traskar omkring där i värmen och nyper i alla klädtrasor, vänder på alla korgar och stryker med handflator över typiskt franska dukar. Idag styrde jag själv som vilken annan fransk madame som helst resolut stegen till brödbagarens torgstånd och fick med mig två rustika baguetter. 11844022_10153576151673420_136486198_n En korg till fick jag med mig också – måste ju ha något att lägga baguetterna i IMG_9443 och sedan nåddes målet för morgonens snabba torgtur – ståndet med dukarna. Igen. I söndags införskaffades en kraftig bomullsduk med mjölsäcksinspirerade ränder på: IMG_9393 250×150 meter skulle den mäta men det gjorde den inte. Med hem följde istället den mindre storleken IMG_9392 och jag blev en smula irriterad och bestämde mig därför för att göra ett nytt försök och få med mig rätt storlek hem istället. Det hade jag ingenting för. De större dukarna var slut och försäljaren berättade animerat hur oerhört populära de varit förra söndagen, så jag köpte en liten till istället. Skall sy ihop dem vid tillfälle, tänkte jag.

Vägen hem bjuder på vyer av det vackrare slaget, så jag blev tvungen att stanna och föreviga det jag såg.

11853931_10153576156213420_1866069568_n

Madame Caroux är lika vacker som vanligt

Resten av dagen skall jag njuta i min trädgård och låtsas att klockorna har stannat.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Sista dagarnas skälvande vemod

05 onsdag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Byliv, Min franska trädgård

≈ 1 kommentar

Etiketter

La Taverne Lea, petetasdockor

Jag har hängt tvätt under stjärnorna. Blå och svart tvätt. Det var inte helt lätt att skilja strumpor från kalsonger i mörkret, skall jag säga. Fast det blir så när en dröjer sig kvar så länge under de kulörta lyktorna och alldeles glömmer bort att tvätten ligger  där i sin blåa IKEA-kasse och väntar på att bli hängd. Inte förrän jag nästan snubblade över den på väg in i huset för att ta natt, fick tvätten min uppmärksamhet och hamnade där den skulle. Tror jag, iallafall. Det var lite svårt att se, som sagt. Det var alldeles tyst och alla dofterna från den varma marken blandade sig med de nytvättade handdukarnas som åkte upp i torkvindan.

Det är nästsista kvällen innan hemfärd och jag förstår inte riktigt hur det ska gå till att tråckla sig ut ur den avkopplande bubbla jag befunnit mig i de senaste veckorna. Jobbtelefonen, som varit alldeles tyst i flera veckor har försiktigt börjat ge ljud ifrån sig igen men istället för att hoppa upp med adrenalinpåslaget från ett RIKTIGT varmt ställe och svara, har jag först lojt övervägt om jag verkligen måste ägna den någon uppmärksamhet alls. Fast jag har svarat, fixat det som skall fixas och sedan gått in i semester-mode igen.

Jag går upp tidigt nu. Jobbar några timmar och låter sedan resten av dagen ta hand om mig. Idag blev det lunch på Leas tillsammans med C och E.

11830704_10153575245363420_762765863_n

Vi valde dagens lunchmeny

Petetasdockorna står kvar i byn ett tag till

Petetasdockorna står kvar i byn ett tag till

och blev inte besvikna, trots att jag egentligen inte så gärna trycker i mig rediga biffar till lunch så där utan vidare.

11830200_10153575245818420_1476789887_n

Men med roquefortostsås och mumsig sallad till smakade det gudomligt.

Med magen alldeles fyrkantig av mättnad, stapplade vi sedan hem de tvåhundra metrarna och lade oss i blöt under resten av eftermiddagen.

Så fick vi en apéro hos Karin och Maffe i Servian

IMG_9480

Ett glas mycket gott vitt slank ner utan några större svårigheter

och avslutade hemma med lite ost och bröd medan mörkret sakta svepte sin sammet runt oss. Det fick bli vatten till ostarna, för det får ändå vara någon måtta på vinpimplandet!

Nu går jag och knyter mig, så att jag är pigg om Bertil vill facetimea imorgon bitti. Han brukar göra det när han äter morgongröten och det är en rutin som den här mormorn tycker är alldeles formidabel. Snart får jag träffa honom IRL igen. Om jag längtar? Äsch då.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Magisk kväll på Chateau Coujan

05 onsdag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Byliv, Utflykter, Vin i Languedoc

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Chateau Coujan, paëlla, påfåglar

En lappad och smal liten väg ringlar sig genom vinfälten från Murviel till Chateau Coujan, där samma familj odlat vin i många generationer. Egendomen är enorm, huset stort och vackert och på gårdsplanen, på taken, på parkeringen och bland traktorer och andra redskap flanerar magnifika påfåglar omkring, fullständigt oberörda av alla människor och all aktivitet som pågår.

På fälten...
På fälten…
På gårdsplanen visar pappsen de ståtliga fjädrarna för påfågelbarnen
På gårdsplanen visar pappsen de ståtliga fjädrarna för påfågelbarnen
På taket ovanför oss
På taket ovanför oss
Bara fjädrarna sticker fram
Bara fjädrarna sticker fram
De flyger men inte långt...
De flyger men inte långt…

Etiketterna på slottets vinflaskor pryds av en logga föreställande just en påfågel, eftersom de stolta djuren har funnits på gården mycket, mycket länge. Det är inte så att de föder upp påfåglar på Coujan utan de bara är där, har valt platsen som sin. Cirka 40 fåglar struttar omkring, flyger de korta sträckorna mellan taken, skränar och vaktar sina små. En av dem är en albinopåfågel och det går ett sus genom samlingen av matgäster när den plötsligt dyker upp på takåsarna ovanför oss.

Det äts paella och ankfilé på krispigt vita dukar inne på en liten borggård,

IMG_9464
IMG_9448
IMG_9466
IMG_9460

vi provar oss igenom gårdens viner och sköljer ned alltsammans med ohemula mängder vatten, för det är varmt. Det är gott, kvällen är varm, cikadorna är på gott humör.

IMG_9458
IMG_9459
IMG_9468

Ett tvåmannaband spelar medeltida musik blandat med Elvis och annat av modernare stuk. Det märkliga är att det fungerar att spela ballader och pop i en respektlös blandning och på instrument du inte ser varje dag. Nyckelharpan varvas med mandolin, såg(!) och något annat märkligt instrument som jag inte vet namnet på. En gitarrslinga följer med hela tiden.

IMG_9477

Påfåglarna kryper så småningom tillbaka upp i träden igen och cikadorna, som gnisslat längre denna kväll än vad de gjort de senaste dagarna, slutar låta och berättar att det är dags att dra sig tillbaka.

Det är svårt att slita sig därifrån men vi lyckas så småningom. Jag har två dagar kvar innan det är dags att ratta upp genom Hexagonen och Tyskland mot Sverige igen. Men två hela dagar återstår och dem skall jag försöka fylla till brädden.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Adoucisseurerna – teknikens under!

03 måndag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

adoucisseur d’eau, överhettad iPhone, canicule, dH-värde för vattnets hårdhetsgrad, Kinetico Water Systems, Softeau

Så var det klart. M. Pinot från Soft’eau har varit här och i dallrande hetta installerat inte bara en, utan två adoucisseurer; en för vattnet som går in i huset och en för vattnet i poolhuset.

11830651_10153563301583420_2091481656_n

Klicka på bilden för att komma till hemsidan med information om systemet!

Vår installatör anlände punktligt precis när middagshettan satte igång och dök meddetsamma in i garaget med den första adoucisseuren alldeles där vattnet kommer in till huset och tomten.

IMG_9411
M. Pinot från Soft'eau
M. Pinot från Soft’eau

Raskt installerades de två tuberna med mjukgörare och behållaren för de salttabletter som skall rena mjukgörarna i tuberna med jämna mellanrum. Systemet, som är helt mekaniskt, kräver ingen elektricitet och sköter sig helt och hållet självt. Service kan behöva göras någon gång ibland men enligt vår väl insatte Agent General i byn, så skall det inte behövas här, där vattnet som passerar systemet är rent och bra.

Två behållare arbetar växelvis och renas med...
Två behållare arbetar växelvis och renas med…
...salt. Ca en säck om året hälls i en behållare
…salt. Ca en säck om året hälls i en behållare
... och så läggs locket på.
… och så läggs locket på.
Kärlen töms när behållarna rengör sig själva
Kärlen töms när behållarna rengör sig själva

De två behållarna arbetar växelvis och behöver med jämna mellanrum – fast inte så ofta – tömma sig och då är det ju tur att garaget har en gammal vask kvar från den tid då det alls inte var något garage, utan en cave för vinproduktion.

När bostadshuset fått sin mjukgörare, hastade M. Pinot upp till poolhuset och installerade nästa eleganta lösning för vattnet där. Den är förstås mindre, eftersom mindre mängd vatten passerar förbi mjukgöraren här men principen är densamma.

IMG_9425
Blått till vänster = mjukgöraren arbetar...
Blått till vänster = mjukgöraren arbetar…
... rött till höger och mjukgöraren av avstängd
… rött till höger och mjukgöraren av avstängd
IMG_9424
IMG_9426
IMG_9427
IMG_9421

Den lilla burken, som är en renoverad, begagnad adoucisseur, är på hjul för att det skall vara lätt att komma åt och fylla på salttabletter.

Medan vår installatör arbetade, gassade solen, cikadorna toksjöng och temperaturen i poolen steg med ungefär en grad i timmen. Jag var inte avundsjuk på honom som var tvungen att ligga på knä under vår köksbänk men han var vid gott mod och berättade hela tiden vad han gjorde och hur det fungerar. Jag blev så fascinerad att jag inte såg hur solen flyttade sig och började steka min iPhone, som jag hade lagt i skuggan innan jag nyfiket började iaktta arbetet som fortlöpte under köksbänken:

Telefonen fick värmeslag

Telefonen fick värmeslag

Nu har vi så äntligen mjukt vatten – vi har gått från ett dH-värde på 40 till ett värde på 6,5-7, så skillnaden är avsevärd. Enligt M. Pinot kommer kalkavlagringarna i både rör, på duschväggar, kranar och hushållsapparater att successivt avkalkas med hjälp av det nya mjuka vattnet. Det låter nästan för bra för att vara sant, så självklart tänker jag hjälpa det på traven med såpa, skurborste och andra avkalkningshyss. Blir ju hur bra som helst.

Så här långt är vi supernöjda. Vi ringde Soft’eau för mindre än en vecka sedan, hade en offert inom ett par dagar och nu är det installerat och klart. Sådan effektivitet är det bara att buga och tacka för.

Och jo, det pratades så bra engelska att jag inte heller denna gång fick öva min tragglande franska. Glöm alltså ryktet om att ingen i Frankrike pratar engelska – det stämmer helt enkelt inte längre.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 227 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
augusti 2015
M T O T F L S
 12
3456789
10111213141516
17181920212223
24252627282930
31  
« Jul   Sep »

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: