Månadsarkiv: juni 2015

Klottraren ägnar sig åt DIY

30 tisdag Jun 2015

Posted by in Hantverkare, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , ,

Det där med att äga ett franskt gammalt hus är ju smått fantastiskt. Jag nyper mig fortfarande i armen med jämna mellanrum. Nu tycker jag mig också känna till alla dess små egenheter, förtjänster och svaga sidor. Det börjar bli en del småfix som inte kan vänta längre och jag dokumenterar, mäter, skriver listor och förbereder för att få fram en någorlunda realistisk budget över vad kalaset kommer att kosta.

Jag inser att trots hettan som parkerat sig över nejden,

11694222_10153487960108420_1076138763_n

får jag kavla upp ärmarna – bildligt talat; har inga ärmar på mig – och ta tag i en del av fixet på egen hand.

Igår skred jag till verket.

Den nya kökskranen vi fick installerad har inte fungerat något vidare, så jag kröp in under diskbänken och plockade bort den

 

En ny, mer anpassad modell, införskaffades på IKEA härom dagen

IMG_8941

och nu sitter den elegant monterad på porslinshon från samma blågula varuhus

IMG_8943

Fixat av undertecknad, som är plågsamt självbelåten över bedriften.

Nu klarar jag väl ändå allt, tänker jag, och kvistar in på gästtoaletten för att ordna med den igenkalkade flottören. Då upptäcker jag vatten på golvet och en fuktfläck på väggen som jag inte sett tidigare…

11666956_10153487959698420_1203727247_n

Läckage bakom kakelplattorna i rör som byggts in i väggen, alltså.

Dumt men snyggt med dolda rör.

Ända tills sagda fläck växer sig allt större och pockar på omedelbar uppmärksamhet.

Jag flyger hem en sväng ikväll, så rörmokeriet får vänta några dagar men när jag kommer tillbaka, tarvas en expert på området. Min grandiosa hantverkarsjälvbild till trots, inser jag ändå mina begränsningar. Och när rörkrökaren ändå är här, får hen ta sig en titt på badrummet på övervåningen, där den vägghängda (och opraktiskt snygga) toaletten bär sig misstänkt och läckande åt.

Note to self och till vem som går i badrumsbyggartankar:

Function over fashion.

Varje gång.

Det blir billigare så och i längden snyggare, trots allt.

Och en liten maskin – adoucisseur d’eau – som avkalkar vattnet – det borde vi ha installerat för länge sedan. Man skall lyssna på generella agenter och andra som vet.

En vänlig grönskas rika dräkt

29 måndag Jun 2015

Posted by in Byliv, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , , ,

Det blir inte sommar på riktigt förrän jag hört en kör sjunga grönsaken i kyrkan. Religiös är jag inte men alla tiders bästa sommarpsalm sätter sandaler på mina fötter, skickar doftminnen av syrener på skolavslutningar och manar fram bilder på mina sjungande döttrar, vars körer tvingats ha med psalmen på sin repertoar varje år. För min skull. För att jag rörd till tårar skall få känna hur riktigt somrigt och fint allt är. Jag är aldrig så nostalgisk, aldrig så sentimental som när de där tonerna letar sig in i mina hörselgångar.

I år sjunger ingen av döttrarna i någon kör, så underbara S och hennes vänner skickade en liten filmsnutt på midsommarafton och då behövdes ingen kyrka. Jag blev rörd ändå. Bonusfrun ordnade så att hennes kör skulle sjunga den på sin sommarkonsert men då hade jag dubbelbokat mig och fick hålla i ett föräldramöte istället. Grönsakslyssning med vissa förhinder i år, alltså.

Ända tills jag igår for med bygrannarna till St Nazaire och lyssnade på Karlstads kammarkör som nedresta till våra sydligare breddgrader levererade både favoritpsalmen och Värmlandsvisan med bravur.

Klicka på bilden för att lyssna!

Så helt utanför min vanliga kontext härnere och samtidigt så hemtamt. Axlarna sjönk ner, jag lutade mig tillbaka och så matchade till slut min sinnesstämning den frustande sommaren utanför svalkan i kyrkan. Tack, fina kammarkören för den upplevelsen – vem hade väl trott att jag behövde ta mig till en pytteliten by just där bergen börjar för få årets nödvändiga dos av nostalgi och sommarsentimentalitet?

Kultur är bra för aptiten,

 

Picknickgeneralerna in action

så vi for vidare, förbi Cazedarnes och upp på en kulle med vidunderlig utsikt mot Mons Caroux och åt medhavd picknick medan solen bjöd på skådespel av ett annat slag. Ivrigt ackompanjerad av cikadorna förstås och av en värme som vägrade ge vika.

 

Så packade vi ihop oss, for vidare hem till byn, fick en kaffe på blivande B&B:et D’Oc d’or, varefter jag gick en batalj med småmyggorna i det varma sovrummet innan jag till slut kände ögonlocken ge upp och stänga butiken för dagen.

Idag är en ny varm dag. Om den kanske jag skriver ikväll. Om jag har tid – det är ju så mycket att stå i.

Les Cigales

27 lördag Jun 2015

Posted by in Byliv, Min franska trädgård

≈ Lämna en kommentar

Det är full fart på cikadorna i år och den sydfranska sommaren beter sig som jag minns den. Fjolårets blåsiga och inte lika varma sommar var en parentes och det tydligaste tecknet på att ordningen är återställd är den ständiga ljudmattan av insektsgnissel i träden runt omkring.

image

På väg ut ur sin puppa inför våra ögon…

De är fascinerande, de där gynnarna. De drar igång när nattsvalkan gett vika för morgonsolen. Jag vaknar tidigt, ligger och lyssnar på tystnaden – nåja, en och annan bil drar förbi – och ungefär samtidigt som de första solstrålarna letar sig in över mina randiga lakan, drar de igång, högt och samtidigt. Som på en given signal. Maestro börjar med några ensamma gnissel, liksom för att ange takten och sedan lägger de inte av förrän kvällen blivit tillräckligt sval. Måste vara slitsamt. Det är hannarna som väsnas för att berätta för honorna hur snygga de är och med tanke på ljudnivån, lär vår trädgård vimla av stiliga snubbar. Enligt uppgift har sagda snubbar svårt att klara av sitt eget oväsen men då är det så fiffigt ordnat att de helt enkelt kan stänga av hörselnerven för att slippa höra sig själva. Låter ju praktiskt.

Jag älskar det där ljudet. Det är trolskt, semester, fascinerande och tryggt.

Jean Henri Fabre, en fransk entomolog från förra seklet, tyckte också om cikadorna och bad om fördragsamhet hos den lyssnande mänskligheten, med tanke på vad de stackarna fått uthärda för sin korta tid i solen (hittade citatet i en text av Bengt Sändh; http://www.bengtsandh.se/data/uploads/cikadan.pdf):

”Fyra års grovt arbete under jorden, en månads solskensfest, sålunda förlöper cikadans liv. Låt oss inte missunna den vuxna insekten dess jublande triumf. Genom fyra år har den vistats i sin smutsiga pergamentskittel i mörkret, fyra år har den grävt i jorden med sina spetsiga klor. Och så ser vi den fordom smutsiga jordgrävaren iförd en elegant dräkt med vingar, som kan tävla med fåglarnas, berusad av värmen, badad i ljus, den högsta fröjd i denna värld. Cikadan kan aldrig larma högt nog för att fira en sådan lycka, så hårt vunnen, så flyktig”.

Den känslan kan jag förlika mig med. Efter månader av kyla, mörker, snö, regn och en obarmhärtigt kall vår känner jag också starkt för att ge hals och skrika ut min förtjusning över värmen, solen och över allt det lättsamma sydfranska. Men av hänsyn till min omgivning, överlåter jag nog det till stekarna i trädgården.