Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: september 2019

I väntan på IKEA-leverans klottrar jag om kök

26 torsdag Sep 2019

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Överjärva byggnadsvård, Boulanger, garde manger, IKEA, köksrenovering, Platsbyggt skafferi

Ännu en tung transaktion över nätet är avklarad. Ett antal långsjalar har blixtsnabbt transporterats från vårt konto till Boulanger i Beziers och vi får förhoppningsvis en spis levererad till murvelhuset i mitten på oktober. Då är ingen av oss här. Den lilla detaljen återstår att lösa. Blir nog bra, tror jag. Jag har en plan. Och en backup-plan.

François och jag gick igenom de återstående arbetena innan han avslutade för dagen igår. Han är otroligt stabil att ha att göra med. Han beställer diskbänk och kran och nyss kom de resterande ikeastommarna, som jag tänkte montera innan jag sticker på lördag.

Bit för bit har jag under veckan rensat ur skåp och lådor i den befintliga köksdelen. Nu gapar de tomma.

Det gamla köket är därmed tömt och prylarna därifrån har fått ett tillfälligt viste på de nyligen uppmonterade hyllorna i skafferiet;

Skafferidörr blir en senare fråga!

Det ser ut som ett enkelt jobb men med bara böljande väggar är det allt annat än. Ingen hylla har samma mått som den andra. Vi snackar platsbyggt i den högre skolan!

Ovanför buffén har de öppna hyllplanen kommit upp.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Samma sak där; baksidan av hyllplanen följer väggens ojämnheter. Det krävs hantverksskicklighet och en arsenal av snitsiga verktyg för att få till det. Konsolerna är handgjorda och inköpta på Överjärva gård i Solna och nedfraktade hit. Varje konsol har fått måttas in individuellt, eftersom de, liksom väggarna, inte bjuder på några standardmått.

Men fint blir det. I synnerhet när tapeten bakom kommer upp.

Testar tapeteffekt! Skruvhuvudena skall för övrigt lackas svarta…

Det är som om på en given signal att de gamla vitvarorna suckar djupt och ger upp. Kylskåpet har frustat ett bra tag och det är en definitionsfråga om det fortfarande är funktionellt. Ugnen, en en gång tjusig sak från Gaggenau, har läckt värme så länge jag kan minnas och nu, efter en timmes väntan på att den skall bli varm nog för mina bake-off croissanter och den fortfarande inte lyckats helt, kan jag konstatera att den till slut helt och hållet givit upp. Miljöhänsynen får här bli långsiktiga; köpa nytt är förstås i sig miljöbovigt men så är också förspilld el. Att de nya pjäserna i köket är energieffektivare blir mitt sätt att rättfärdiga förändringen från litet inklämt kök med knasiga lösningar, till  stort luftigt och med plats för många matlagare.

Senare i höst kommer kakel, fläkt och ytterligare hyllplan ovanför en ny rostfri diskbänk upp innan hela klabbet är klart. En mojäng som kyler, bubblar och filtrerar vattnet skall också på plats.

Bubblare från Grohe

Men det är en annan och senare historia. En sak i taget och lugn och fin.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Flygande myror, tunga kylskåp och jättemycket sol.

25 onsdag Sep 2019

Posted by murvielklotter in distansjobb, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Ikeakök, murvelköket, nästan som platsbyggt, Smeg

Jag hade en hel dag bakom min grind igår. Det var inte riktigt meningen men så fick det bli när ett mejl om möjlig leverans av det beställda kylskåpet plingade till i min inbox. Jag satt och jobbade medan jag väntade och eftersom det finns att göra, så var ju inte det alldeles tokigt. Fast solen utanför lockade och hann göra mig en smula otålig, Läs mer →

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Navelskådardag

22 söndag Sep 2019

Posted by murvielklotter in Inredning, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

nya hyllor, söndagsmys, Simtur i regnet, småfix

Jag sovmorgnade mig idag och vaknade till samma ljumma gråväder som igår. Det är vilsamt och jag tycker om det. Veckan som kommer skall enligt väderappen bjuda på soligare dagar och det blir isåfall bra det med. Badar gör jag ändå, för det är skönt i luften. Värmepumpen till poolen har förstås varit av när ingen varit här. Ändå visade termometern dryga 24 grader i vattnet när jag kom, så det var inte alls svårt att hoppa i. Nu har pumpen jobbat i några dagar och morgonens simtur i lätt duggregn var överjordiskt skön.

Det tjugoåttagradiga vattnet kändes mjukt som silke men nu har jag en liten aning träningsvärk; jag ville liksom aldrig sluta simma!

En stadig brunch följde,

medan jag kastade lystna blickar på de nya, ännu tomma, hyllplanen. En lagom aktivitet för en söndag att fylla den, bestämde jag och skred till verket;

Hyllplanen är ännu inte fastskruvade, eftersom både de och väggen bakom skall målas. Inte heller har riktigt alla böcker kommit upp men det här får räcka så länge. Nu finns åtminstone läslektyr lättillgängligt för den hugade. Återstår bara att söndagsbeundra resultatet en liten stund,

Långbänken har fått flytta bakom soffan..
Långbänken har fått flytta bakom soffan..
Soffor och stolar får hålla sig på mattan!
Soffor och stolar får hålla sig på mattan!

innan jag tar tag i beställning av köksinredning. Susanna har förberett allting, så jag behöver bara knappa in artikelnummer, betala och skicka iväg beställningen. Kylskåpet finns dessutom redan för avhämtning, så snart finns alla förutsättningar för köksetapp 2 på plats. Det verkar gå bra nu.

Jag omger mig med fantastiska, hjälpsamma, oerhört skickliga och omtänksamma mänscher! Vackra är de också – som prinsarna, till exempel.

Söndagsmys i älskad ”pöl” hos storfavoriterna!

Jag är en riktig lyckans ost, jag.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vilsam och ändå produktiv lördag

21 lördag Sep 2019

Posted by murvielklotter in Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping, Väder

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Agent General, Castorama, husfix, hyllplan, regn i Murviel

Stilla regn utanför den öppna terrassdörren och en ljum morgon gaddade imorse ihop sig tillsammans med de tända ljusen; fransk musik ur högtalaren och den jämna strömmen av skramlande skörderedskap på gatan utanför och jag fullständigt kapitulerar. Jag tittar dumt på datorn som om jag rent av funderar över vad det där är för en tingest. 

Jag vaknade tidigt av fönsterluckor i kamp med vinden utanför det vidöppna sovrumsfönstret. En sedvanligt lång frukost följde, komplett med susannainspirerade ingredienser och facetime med prinsar och där i min frukosthörna med vy över hela det stora rummet, tickade planeringshjärnan igång. Rummet andas projekt, påbörjade och bara planerade.

Före…

Den nya, utbyggda köksdelen har tippat den gamla balansen i rummet och ett nytt, bättre flöde börjar kunna skönjas. En så enkel sak som att vända på den stora mattan framför öppna spisen gav soffdelen bättre harmoni. Jag har varit så rädd om den nyrenoverade CM-gruppen att jag inte velat riskera stabiliteten genom att bara ha halva möbeln på mattan. Antingen helt och hållet på mattan, eller annars vid sidan om. Nu står de på och hela möblemanget stramade upp sig. Inga engelska avstånd mellan soffa och bord längre! Jag kanske visar imorgon. Eller nästa dag. Vi får se vad jag har lust med.

Agent General dök upp med mått och klokskap;

Vi diskuterade de sedan mycket länge planerade hyllorna invid öppna spisen. Det har inte kommit upp några tidigare, eftersom vi använt den ytan till storbildsteven. Men nu är ingen av TV-tittarna här och då passar jag på!

Jag hade redan bestämt att jag skulle åka till Castorama för att köpa hyllplan och då föreslog agenten att jag skulle köpa bänkskivor att såga till istället. Känner jag någon som har en såg, undrade jag då… Och jodå, jag känner en sågägare. Agenten själv, skulle det visa sig.

Så jag for iväg på bänkjakt och hittade tämligen kvickt vad jag letade efter.

På väg mot kassorna med mitt byte…

Så for jag hem och gjorde potatismos – jag älskar potatismos – som jag åt tillsammans med grönsaksbiffar och tsatziki, samtidigt som jag satt och måttade hyllväggen mellan tuggorna. Vi hade bestämt att hyllorna skulle monteras under några söndagstimmar men agenten, som gillar eldrivna verktyg, och hans arbetsledare, tyckte att det var lika bra att få det gjort, så nu är de uppe!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den här hyllplatsen har jag i princip planerat sedan vi köpte huset men annat har kommit ivägen. Nu skall till slut nedfraktade böcker få komma upp och den gapande tomma vita ytan får liv. Den nya planen är att måla både sagda yta, liksom hela rummet men det får vi ta en annan gång. Eller så får jag fart senare i veckan och drar igång!

Nu kanske någon fångar upp att bloggarns sinnesstämning är en annan än under de senaste inläggen? Korrekt noterat, isåfall. När blicken börjar svepa runt rummen och stanna vid än den ena, än den andra detaljen, när idéer kring handfasta saker börjar ta form, då har den smått överhettade hjärnan gått ner i varv.

Jag älskar vårt hus. Ser med ömhet på både skavanker och sådant som bara är vackert. Som de gamla fönstren; idag med regnet lätt strilande utanför och grannens taktegel lätt krokigt genom det ojämna, handblåsta glaset.

Eller det vanligtvis så ljusa rummet som idag varit insvept i ett mjukt regndunkel. Till och med andningen saktar ner, liksom handen över tangentbordet, tankarna, diskborstens rörelser över frukostdisken. Det går långsamt och det är som det skall.

Ingen tid att passa.

Lördag i Murviel i september.

Så långt från den febriga intensitet som råder under högsommarmånaderna här. Fint det med, förstås, och jag vill vara med om båda delarna. De är liksom varandras nödvändighet för att uppskattning av båda tillstånden skall vara möjlig.

Hemma i norr har det varit en strålande vacker septemberlördag. Här har det regnat. Men luften är ljummen och jag har fått en del gjort inomhus och, som sagt, stressen har runnit av mig för en stund. Och det är bara så skönt!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Rapport från min franska trädgård

19 torsdag Sep 2019

Posted by murvielklotter in Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ 1 kommentar

Etiketter

Bertrand och Benjamin stresspåslag, trädgård

Det är sammetskväll. Lite som en riktigt fin sommarkväll i Sverige i början av augusti. Men det här är Frankrike, andra hälften av september och dagen efter ett riktigt skyfall.

Välbehövligt, efter månader utan något egentligt regn.

När jag slog upp mina trötta ljusblå imorse var himlen fortfarande grå men med ljusare stråk där solen kunde anas,

Jag hade tänkt mig en frukost på terrassen men den fick stå tillbaka för ett surr av telefonsamtal, mejlande och annat fix som de där telefonsamtalen genererade. Istället blev det en lunch. Telefon, dator och annat elektroniskt förpassades in i huset utom hörhåll och jag tvingade mig till en paus från allt det jag visste behövde åtgärdas.

Gärna genast.

Gärna igår eller förra veckan.

Men solen sken på min uppvarvade uppenbarelse och med några djupandningar lyckades jag till slut höja blicken och se ut över det jag hade omkring mig.

07701FED-863E-49F7-BA5A-40C01DFA0263
23D9B250-8179-410C-8D9E-A228B53F76AA
img_5871
img_5870
img_5879

Då såg jag torra, kämpande trädkronor, ett terrassgolv som behöver spolas rent och började genast fundera över hur den kommande murvelveckan skall kunna rymma allt det jag vill få gjort. Insikten drabbar mig att jag är så uppe i varv att jag faktiskt måste bromsa. Tillåta mig att inte vara klar, att jag inte är ett under av simultankapacitet hela tiden.

Vilken tur att Murviel finns!

Vilken tur att Claes och Eva gnisslade upp den rostiga grinden och kom och pratade med mig en stund!

Om inte, kunde jag ha rusat iväg mot något som inte är alldeles nyttigt. Jag har inte förstått stresspåslaget, har inte känt efter.

Det krävdes ett miljöombyte och ett besök med samtal om mer jordnära, praktiska saker för att jag på riktigt skulle stanna upp och lyssna, se, få axlarna att sjunka.

Det finns ingen som helst anledning att kokettera med att en har mycket att göra, många järn i elden, många bollar i luften, en fylld kalender. Det är till och med ganska korkat. Jag är femtioåtta år och definitivt ingen übermensch. Jag bara får för mig att jag är det ibland. Fast übermänscherna är sällan trevliga och inte heller jag blir särskilt trevlig när hjulen snurrar allt fortare. Engagemang är fina grejer men också potentiellt riskfyllt; det är svårare att sätta stopp när det som engagerar är lustfyllt och roligt.

Jag går in och hämtar en tunn kofta som jag drar om axlarna. Jag tänker på alla prestationsprinsessor och -prinsar därute, mig närstående, flera av dem. Om jag har några som helst ambitioner att vara en förebild för dem, så handlar inte det om vad jag eventuellt presterar, utan om hur jag handskas med mig själv och med det som är viktigt för mig. Tack Murvelhuset för att du alltid påminner mig om vad som till slut räknas.

Septembersol på grannens hus om kvällen…

Eftermiddagen ägnades, min återfunna insikt till trots, åt mera jobb men strax före fem förpassades apparaterna återigen in i huset, medan jag stegade upp för den välbekanta stentrappan upp till poolen. Där kunde jag konstatera att Bertrand och Benjamin fyllt på med mer grus,

fått undan den livskraftiga men giftiga oleandern och istället placerat citronträdet på dess plats i en ny kruka, istället för den spruckna, gamla. Citronträdet fortsätter att vara tilltufsat men kanske kommer det att trivas bättre i sin nya hörna, där det råder mikroklimat och där vinden inte kommer åt på samma sätt? Små, små citronembryon syns i det glesa lövverket, om jag tittar noga,

och får det förnyad kraft, kommer det att göra sig fint i sin nya, gröna keramikkruka.

Så fick jag av mig mina paltor och dök ner i i det till en början svalkande turkosblå.

Tjugofyra och en halv grad visade värmepumpen, som varit avstängd sedan vi for, så inte var vattnet egentligen kallt. Jag simmade några längder och njöt, både av ensamheten, stillheten och det mjuka vattnet som till slut inte kändes svalt alls. Fast värmepumpen, den har jag dragit igång nu. Jag tycker om när vattnet känns varmt när jag kliver i.

September i Murviel. En blandning av febril aktivitet ute på vinfälten när vinskörden går in i sitt slutskede och det lugn som alltid ersätter sommarsäsongen. Gatan utanför är klibbig av druvsaften som droppar från flaken. Med jämna mellanrum bryter de tystnaden på andra sidan grinden när de ilar förbi mellan fälten och cavarna.

Så här på kvällen är det dock alldeles tyst. Inga cikador, inga kvirrande svalor, inga fladdermöss och heller ingen mygg, men varmt nog att sitta ute om kvällarna fortfarande.

Trädgården, nu i skymning, bär spår av Bertrands och Benjamins aktiviteter. Automatbevattningen har reparerats och det märks på plantstatusarna i terrasseringen,

den vissna bambun har fått ge plats åt en mer torktålig växt,

img_5867
66F3CE15-30AC-4DFA-BF6F-326B94C801E0

bignonen, den alltid så djungellikt vildvuxna, har klippts ner

och det lilla trädet/ busken innanför grinden har fått en brutalansning för att kunna växa sig tät och livskraftig igen.

Det är rogivande att sitta i sammetsnatten, som under tiden jag suttit här till slut blivit såpass sval att det börjar bli dags att dra sig in i huset, och fundera över växtligheten i trädgården, över stillheten och över det faktum att inget kackel och ingen galande tupp har hörts av idag.

Jag tror bestämt att grannens höns har flyttat någon annanstans.

Jag saknar dem, litegrand.

And on that note; bonne nuit, mes amis!

À bientôt!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Det hann bli kväll i Paris

19 torsdag Sep 2019

Posted by murvielklotter in distansjobb, Jobbinvasion, Kennari fjärrundervisning, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Air France, CDG, förseningar, fjärrjobb, Kennari

Plötsligt sitter jag på Landvetter. Några timmar senare en mellanlandning i Paris innan vidare färd mot Montpellier. Jag jobbar, naturligtvis. Med två jobb, comme d’habitude, förstås. Telefonsamtal från en fåtölj med kupa runt för att blockera alla ljud, så att jag inte avslöjar att jag sitter på en flygplats. Det känns inte alldeles seriöst med en sådan ljudmatta bakom samtalet, nämligen. Jag mejlar, skickar sms, attesterar diverse saker, fakturerar, anställer och knyter ihop lösa trådar från de senaste dagarna.

Jag har i ett antal veckor tvingats göra flera saker samtidigt och har ömsom känt mig stolt för att jag klarar det, ömsom känt en krypande stress över att inte kunna göra bara en sak i taget, att så mycket krockar med vartannat.

Igår styrdes det med vikarieanskaffning, årligt besök av arbetsmiljöinspektionen, tre parallella fjärrlektioner med mig i bakgrunden och sedan ett skypemöte i ett par timmar kring ett Erasmusprojekt. Jag hade kontakt samtidigt med personer i Stockholm, Umeå, Pajala, Italien, Grekland, Rumänien och så i Dingle då förstås.

Ett samtal med Norge hanns förresten med också. Ingen av oss behöver egentligen leta efter internationella sammanhang. Numer är de bara där.

Det är hisnande.

Inte minst för att dörrarna verkligen är vidöppna och att det bara är att kliva över tröskeln.

Imorgon sitter jag i Murvelhuset och fjärrjobbar. Sorgligt eftersatt dingleadministration skall betas av och Kennaritrådarna skall nystas upp och få falla ordentligt på plats. Nya uppdrag väntar möjligen men av dem blir intet om jag inte tar tag i dem nu.

Mitt i allt detta slår mig tanken att jag snart skulle kunna vara framme vid den tillvaro som jag  den senaste tiden mest misströstat om. Att kliva över tröskeln till något nytt är en lång process, har jag insett. Inte för att jag själv räds det; det har jag aldrig gjort, men för att etablerade verksamheter är så förbaskat trögrörliga. Nymodigheter som fjärrundervisning ses på med stor skepsis men nu upplever jag ändå att det börjar röra på sig. Under tiden hittar vi kennarianer nya lösningar hela tiden för att möta kraven i både skollag och från uppdragsgivare. Det är bortom spännande och trots att varje tillfälle att få undan arbetsuppgifter utnyttjas och trots att datorn plockas fram en stund igen på kvällen efter en lång dag på Dingle, så får det mig att må bra. Det kickar igång något i mig som det var länge sedan jag fick fatt i. En av de viktigaste faktorerna är att jag äntligen i grunden bestämmer själv. Jag måste inte. Jag vill.

Nu väntar dock några dagar med lugnare tempo. Det dåliga samvetet över att inte vara på plats på Dingle skall jag försöka hålla stången, för trots allt behöver jag se till att det inte blir för mycket övertid. Berättar jag för mig. Om och om igen. September månads timmar är förbrukade men arbetsuppgifterna är naturligtvis inte slut för det. De är de aldrig.

Jag längtar efter första simturen. Efter revisitation till falaiserna i Agde och dopp i havet, efter frukost på terrassen med grannens galande tupp i bakgrunden och vyn över trädgården från sovrumsfönstret när jag vaknar på morgonen.

En dryg vecka fylld med både måsten och vila väntar. Och – förstås – umgänge.

Jag ser fram emot alltihop.

En alltigenom väloljad dag går mot sitt slut. Väloljad, vill säga, innan vårt plan halvvägs ut på landningsbanan fick vända om och vi blev sittande i informationslös väntan. Eller information fick vi, typ, men på så nervöst och grötigt smattrande franska att inte ens fransoserna bredvid mig uppfattade vad som sas. Han sansade sig till slut, lotsade oss ur planet, och tre bussturer, kryddat med en vända in i terminalen igen senare,

kom vi till slut iväg med ett friskare plan. Effektiva och inte bara vänliga – till slut – och med lite humor, uppgivna gester och rullande ögon lyckades de få oss iväg från Charles de Gaulle.

Bra saker med trasiga plan?

  1. En magnifik solnedgång över Paris kunde nästan avnjutas.

2.  Jag kunde ta det där fotot över nya food courten på Terminal F, som jag insåg att jag glömt men som jag ville visa Åsa,

3.  Prinsar ringde på Facetime och jag kunde svara – annars hade jag varit uppe i luften vid vår vanliga fejstid,

1BEF73A6-EC40-46D7-914B-B8D22AF0F651
6C5DDEAF-E4ED-4200-BFD2-F268C8986940

4.  …

5.  Öhhh…

6.  …

7.  Nej, jag kan inte komma på något mer

I Montpellier regnade det.

Jag fick raskt min resväska och traskade ut ur terminalen för att vänta på Maria och Alains plåtis.

Det fortsatte att regna men det var skön temperatur. Sist jag gick, eller snarare sprang över det där övergångsstället, var det 46 grader varmt, varmaste dagen som någonsin uppmätts i Frankrike. Regn är att föredra framför sådan extremhetta, konstaterar jag.

Men jag svamlar. Det är mitt i natten och ögonen svider. Men jag är i Murviel och allt är bra.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

15 söndag Sep 2019

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, distansjobb, Kennari fjärrundervisning, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Bastevik, distansjobb, Kennari fjärrundervisning

Vi är hemma igen efter en utflykt till murvelvänners svenska viste i Lysekil.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vilda vindar från havet rycker i våra västkustska fönster och jag har svept en filt runt benen. I händerna en stickning som får mig att fånigt leende tänka på prinsarna jag lämnade i Solna för en knapp vecka sedan:

Hejdåvink utanför solnaköket

”Landet runt” rullar på vår tv-skärm och jag låter den första, allvarliga höstkänslan svepa in över mig. Helt oävet är det inte. För en liten stund, iallafall.

Jag åker snart till Murviel för att försöka få igång köksrenoveringen del 2. Kylskåp är beställt,

Ett stort rostfritt monster från Smeg…

kakelprover är fixade,

Detta bildspel kräver JavaScript.

och François är vidtalad, så jag hyser någorlunda gott hopp om att det kommer att komma igång.

Spis har jag hittat fast ändå inte. Vi vet vilken vi vill ha men just de måtten vi bestämt oss för är naturligtvis såpass ovanligt att jag ännu inte lyckats lokalisera just den. Liknande, ja, men med fel mått. Monteringen av skåpen blir liksom avhängigt av att de där större pjäserna som kylskåp och spis är på plats för att det inte skall bli oväntade glipor och därmed skarvar. Det lutar därför åt en bredare variant, trots att det innebär mindre bänkyta på sidorna men med den fördelen att den verkar finnas inne både på Boulanger och Darty, med möjlighet till någorlunda snabb leverans. Något billigare är den också, sin större storlek till trots.

6FC3C52B-2C3D-4D6D-86E0-28329D8D12F4
24F5CD65-6148-45B4-9E1E-2C2ECAC7E7F1

Susanna är genast på och ritar en ny variant med den bredare spisen och det ser ut att kunna fungera det med.

Precis som det varit de senaste gångerna inför resorna ner till Murviel, så kryper en stress in under skinnet på mig och den är inte alldeles lätt att mota bort. Jag behöver liksom en ursäkt (som att planera ett kök….) bortom att jag bara vill dit med jämna mellanrum för att rättfärdiga resorna ner. Det är faktiskt riktigt fånigt men så fungerar jag. Jag har också skaffat mig en inte oansenlig hoper nya förpliktelser som ständigt pockar på uppmärksamhet. De är ena riktiga illbattingar, de där förpliktelserna, och de får allt som tar min uppmärksamhet ifrån dem att framstå som trivialt, onödigt och som något som faktiskt borde få vänta. Att de i grunden är förpliktelser jag i högsta grad valt och som jag också trivs med, bidrar förstås till kluvenheten.

Helt och hållet kan jag sällan släppa taget om jobbet. Jobben. Jag vill det inte heller. Det är mycket att göra, rent av kniven mot strupen, men bit för bit tar vi gemensamt kommando över sakernas tillstånd och min dingleskola har mig i sitt grepp. Det får den. Det är fint att få vara engagerad i något som känns viktigt.

Fina Dinglegymnasiet...
Fina Dinglegymnasiet…
43F8C588-A644-414A-B7AE-55EC537E6E02

Samtidigt har jag de senaste dagarna gett simultankapaciteten ett ansikte, när jag i fredags morse sladdade in på skolan tidigare än vad jag brukar, drog igång Adobe Connect för att kunna supporta mitt lilla språkföretags lärare under deras första fjärrlektioner i spanska och tyska, och samtidigt satte mig i ett möte om städrutiner inför en inspektion nästa vecka.

En mängd saker pockar på min uppmärksamhet samtidigt och ibland får jag spel. Fast oftast inte ändå, för saker blir gjorda, både av mig och av alla proffs runtomkring mig. Jag känner mig rentav för stunden priviligierad och jag är dessutom smått tagen av och fascinerad över hur bra det ändå går att ha lärare på två olika platser i den södra halvan av landet, medan eleverna sitter på två olika skolor nästan så långt norrut i landet som det går att komma.

Att jag kan bli nästan löjligt lycklig där jag befinner mitt i en virvelvind och ser hur det ändå fungerar, skvallrar måhända om att det är tur att det inte riktigt är dags för pension än på flera år.

Så var det det där med älsklingarna. Dem som jag alltid vill vara nära. S som finns mindre än en timme bort men som jag ändå inte hinner träffa så ofta som jag hade önskat. Mamma i Värmland. Och De två äldsta tillsammans med prinsarna, som jag trots allt ser till att prioritera. Den minsta prinsen i Solna älskar att titta på mina inspelade filmsnuttar på paddan. ”Ärtil!” ropar han förtjust när jag tar fram den, i förhoppning om att han skall få titta på sin rolige och högst älskade bror Bertil. Att han själv finns representerad bland de där filmklippen vill han inte riktigt gå med på. Det är Bertil för hela slanten.

Häromsistens satt det lilla grynet i mitt knä när vi bläddrade bland klippen och tryckte fram ett klipp från december 2018. Ingen Bertil finns med i det och ingen Bror heller. Istället står fönster och dörrar öppna mot vår murvelträdgård, solen skiner och fransk musik ljuder ur högtalare i bakgrunden. Det är lite stökigt. Julförberedelser pågår och det sköljer över mig hur mycket jag längtar dit.

För vad den där filmsnutten förmedlar till mig är att avkopplingen, den totala, den finns där. Den väntar på att sänka mina axlar och på att få mig att släppa den knottriga stressen för ett tag. Jag vet att när jag väl är där, är det lättare att släppa taget och hitta mitt ekvilibrium igen.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Mina fina solnaskatter

01 söndag Sep 2019

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère

≈ Lämna en kommentar

Det har varit prinshelg, kramarna många och goset en självklarhet. Det är som att vakna en födelsedagsmorgon när jag hör de där två komma tassande uppför trappan och kryper ner i sängen.

EC4B61AB-179A-4B75-8427-51304B09C13D
E046EC6A-C949-47F2-8822-A047A65F3DB1

Fast ganska snart sätter hungern in och vi lufsar ner till köket och får fram frukost.

Så tar Bertil – B1! – och jag en busstur till Solna Centrum – B1 gillar fordon av alla de slag – medan B2 sover middag hemma hos pappa.

40A3D774-E782-41E4-AF3E-0DBF2DCC35FD
2170E962-5FE2-4D9B-A9FE-1F2C3F6B6964
EFE443BF-7AAD-416D-A756-E204FD1B474A

Mjukglass, bubbelvatten med päronsmak och så ännu en busstur hem via lekparken.

Sedan blir det lördagskväll och mamman kommer hem från sin jour och när morbror E ansluter blir det så roligt att det alls inte går att gå och lägga sig. Jag ser mig omkring och mår bäst.

Söndagsmorgon är pyjamasbarn och många koppar kaffe, en tur till lekparken,

731E761A-B622-4549-B7BD-E2F0037B0A7E
752327A3-EFDB-4961-9F13-4FA59AA6B614
D56AFA61-0A94-4E82-8C58-BB806205FCF3

och att sedan bli följd av en skuttande glad Bertil till tåget.

4507ABB3-47A8-48D7-B6CA-ABC09A8601DB
E4F3236C-EF0D-4440-87A7-F6A25E7B2B0F

Det är ljuvlig sensommar denna augustis sista dag och septembers första. Den virvelvind som vardagarna bjudit på de senaste veckorna känns långt borta och avkopplingen är faktiskt total. Närvaron också. Bertil och Bror är här och nu. Det är bara två veckor sedan jag var här senast men det har hänt massor. Går det mer än några veckor mellan besöken, blir jag otålig.

Längtar och behöver.

Mormorskap.

Nästa helg fyller Bertil 5. Ljuvliga, fina, godmodiga Bertil. En äppelkindad skatt som får stå ut med en beundrande liten fantastisk Bror som följer honom hack i häl.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld
  • Tredje gången gillt

Besöksstatistik

  • 336 992 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
september 2019
M T O T F L S
 1
2345678
9101112131415
16171819202122
23242526272829
30  
« Aug   Okt »

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Nej
  • murvielklotter om Nej
  • Anonym om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: