Det har varit prinshelg, kramarna många och goset en självklarhet. Det är som att vakna en födelsedagsmorgon när jag hör de där två komma tassande uppför trappan och kryper ner i sängen.

Fast ganska snart sätter hungern in och vi lufsar ner till köket och får fram frukost.

Så tar Bertil – B1! – och jag en busstur till Solna Centrum – B1 gillar fordon av alla de slag – medan B2 sover middag hemma hos pappa.

Mjukglass, bubbelvatten med päronsmak och så ännu en busstur hem via lekparken.

Sedan blir det lördagskväll och mamman kommer hem från sin jour och när morbror E ansluter blir det så roligt att det alls inte går att gå och lägga sig. Jag ser mig omkring och mår bäst.

Söndagsmorgon är pyjamasbarn och många koppar kaffe, en tur till lekparken,

och att sedan bli följd av en skuttande glad Bertil till tåget.

Det är ljuvlig sensommar denna augustis sista dag och septembers första. Den virvelvind som vardagarna bjudit på de senaste veckorna känns långt borta och avkopplingen är faktiskt total. Närvaron också. Bertil och Bror är här och nu. Det är bara två veckor sedan jag var här senast men det har hänt massor. Går det mer än några veckor mellan besöken, blir jag otålig.

Längtar och behöver.

Mormorskap.

Nästa helg fyller Bertil 5. Ljuvliga, fina, godmodiga Bertil. En äppelkindad skatt som får stå ut med en beundrande liten fantastisk Bror som följer honom hack i häl.