Midvintervackert i Skärhamn

Taggar

Mörkret har sänkt sig över en magisk västkustdag,

Detta bildspel kräver JavaScript.

Långkalsonger åkte på under mysklänningen från For Good Luck tidigare idag och ljusslingor, liten utegran och ljuslyktor kom på plats.

Inne brinner en brasa, en julros har tagit plats i trappan som fortfarande väntar på renoveringsstegen,

img_0866

och utanför glasväggen till badrummet på övervåningen tronar den magra tomten med de långa benen tillsammans med fakegran från IKEA. Ljusslingor ormar sig runt både tomte och gran, för nu går jag all in. Det är advent och allt som betvingar mörkret är tillåtet.

img_0868

Några dagar efter jul går färden söderut och det håller mig upprätt mer effektivt än det mesta. E, jag och jycke bilar vägen om Heidelberg för att hämta upp lite magasinerade pryttlar och sedan fortsätter färden mot Murviel. E flyger vidare till ön i Nordsjön för att fira nyår med sina mates från Aberdeen, medan jag plockar upp L i Montpellier på nyårsafton. Det är mycket logistik för att få till det men det är det värt. Jag blir kvar i två veckor, L i en, sedan kommer E farande för att vara medchaufför norrut igen.

Fast dessförinnan skall jul firas på Tjörn med svärmor och en kalkonmiddag avnjutas i nya radhuset i Solna på annandagen.

Bertil i nya huset innan flyttlasset kom

Bertil i nya huset innan flyttlasset kom

Hela storfamiljen sluter upp och medan småttingarna i vanlig ordning får julklappar, kör vi vuxna Secret Santa. Det lutar åt en mindre klapphysterisk jul i år. Det blir bra.

Medan advent rusar mot jul hemmavid, kommer en ny varmvattenberedare på plats i Murviel. Vi har två stycken i huset och fick den ena lagad för ett par månader sedan, bara för att upptäcka att den andra sprungit läck och blötlagt en av de gamla vincavarna. Dessutom var eländet bortom all räddning. De tråkiga utgifterna avlöser varandra men nu är snart det mesta utbytt. Nästa höst får det bli en ny reverterande klimatanläggning. Den gamla sjunger på sista versen och klarar bara av att kyla ner om sommaren men inte värma upp på vintern. Det senare behövs. Det gamla stenhuset blir svinkallt när nattemperaturerna närmar sig nollgradersstrecket och trots att det inte är under så lång tid som just det är ett problem, så är det nog så besvärligt medan det pågår.

img_2553

Fast framför den murvielska brasan är det varmt och gott. Jycken vet precis hur den ultimata placeringen ser ut. Snart är hon där igen.

Första advent

Taggar

, , , , ,

Jag och julbakarkompis Åsa tjuvstartade advent förra helgen. Adventsstakarna åkte upp i fönstren,

img_0785

de gamla CD-skivorna med Absolute Christmas plockades upp och varvades med gamla crooners på Spotify. Varje år i över 30 år har kavlarna rotats fram, mormors gamla köksassistent, de ohemula mängderna pepparkaksformer och stora morteln dammats av och alla köksytor rensats från allt som inte har med de gula bullarna och deras magra bruna kompisar att göra. Det är en ritual. Åsa skall ha synpunkter på hur pepparkaksdegen kavlas (hon gör det bäst och tunnast, skall tilläggas) – jag skall med hökblick övervaka att inte bullarna läggs i plastpåsar innan de hunnit svalna. Det hände en gång för sisådär en tjugo år sedan och sedan dess kan Åsa inte anförtros den viktiga uppgiften att påsa katterna.

Så var det där med russinen; inbakade och i snurrorna eller bara i snurrorna? Julbak är allvarliga saker och det är inte på riktigt om inte Åsa är med, iklädd sitt rödrutiga förkläde och alltid med nya julstrumpor som blir mjöliga intill oigenkännlighet efter en dags härjningar i det julstökiga köket.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag älskar det. Bagarstugan är alltid startskottet på de där underbara veckorna när mörkret utanför är ordentligt och effektivt betvingat.

Men jag ljög lite när jag sa att vi gjort det varje år i mer än trettio år. Ett år läste Åsa franska i Chambery och mina småttingar och jag fick klara oss ensamma. Det året bakades pepparkakor från köpt Ica-deg och det är ju alls inte samma sak. Förra året bakades det inte heller. Det lät sig liksom inte göras…

12308961_10153799904908420_702331836_n

Säkert var det därför det kändes extra mysigt i år. Nya köket levererade och de flyttbara köksöarna agerade föredömligt i sin gemensamma tillfälliga roll som bagarbord.

img_0783

Halvvägs igenom belönade vi oss själva med fika med spetsad björnjägarglögg. Den smakade ok men inte särskilt glöggigt.

Denna årets riktiga första advent är jag i Stockholm och hänger med lillprinsen. Päronen ägnar sig åt flyttbestyr för nu är det dags för radhusliv för familjen. Imorgon tar Bertil och jag in på hotell och lämnar de arma föräldrarna i flyttkaoset.

img_0794

Hemma på Tjörn har adventsarrangemanget fått svarta blockljus för att bryta av mot all juleröd nostalgi. Den kan annars upplevas som en smula övermaga för de mindre adventfnattiga av er bloggbesökare. Ni kanske också undrar vad lussebullar och glögg har med bloggens vanligen så franska tema att göra? Svaret är att det inte har ett skvatt med Murviel, Languedoc eller någon del av Hexagonen att göra.

Fast den randiga duken av siden köptes på marknaden i St Chinian och den skarpögde hittar bilder på måltider i murvelträdgården på väggen bakom bagar-Åsa. Det får duga som fransk anstrykning denna gång.

Glad advent, hörrni!

 

Stunder att minnas när novemberdimman belägrar ön

Taggar

, , ,

Det är tofflor på fötterna. Tända stearinljus precis överallt.

En brasa i kaminen. Rödvin från Ravanès i glaset. Det senare har en hint av vinäger över sig, eftersom det blivit över efter helgens middag med lammracks från Knottens gård utanför Uddevalla. L är i Oslo, hunden har borrat ner sig i en filt i sin favoritstol och utanför regnar det på tvären igen. Dimmigt är det också. Både lilla jycken och jag vet att kvällsdrillen närmar sig men vi förtränger detta trista faktum. Kan man ha kattlåda för hundar, undrar jag? Alltså bara när vädret är så här ovärdigt, menar jag? Inte annars. Inte i Murviel. Inte när vädret beter sig.

För precis en vecka sedan åt jag middag i Vieussan. Kvällen var sval efter en solig och ljuvlig novembermåndag. På vägen dit blev vi tvungna att att stanna på bron över Orbfloden för att fotografera Roquebrun, som i skymningsljuset var vackrare än någonsin.

roquebrun-by-night

Kjell Hansby knäppte bilden

Väl framme i Vieussan hade mörkret sänkt sig och av den vidunderliga utsikten såg vi inte mycket. Men vilket ställe! Ett sådant hus! Här har gäster avlöst varandra under hela säsongen men nu vilar både hus och värdpar. Att Maison Vieussan har en framgångsrik säsong bakom sig är inte svårt att förstå – de vet vad de gör, Gunnar och Lotta!

Kanske kan jag pricka in nästa års franskkurs med Franska Johanna just här i byn som klamrar sig fast längs med bergväggen ovanför floddalen? Får sätta lårmusklerna i hårdträning inför ett sådant äventyr, dock; bygatorna är branta och sätter trötta knän på rejäla prov men sådant är förstås bara nyttigt.

Planen bortom årsskiftet för egen del är annars att kunna arbeta mer flexibelt och jag är försiktigt hoppfull om att det skall kunna gå vägen. Våren skall användas åt att förbereda två verksamheter med planerad start hösten 2017. Skolrelaterat, förstås, och ännu så länge lite halvhemligt men jag skall inte vara en aktiv rektor i vår. Behöver jag nämna att planen då är att kunna tillbringa mer tid i Murviel…?

Till helgen kommer Åsa med jyckens släkting Aska och då blir det premiär för julbak i tjörnköket. Förra året var det överhuvudtaget inte aktuellt. Vatten till kaffet fick hämtas i ett trött spygrönt badrum och disken togs om hand i tvättstugan i källaren. Köket var i sitt värsta stadium av renoveringskaos och överallt stod flyttlådor, verktyg och annan bråte som en totalrenovering för med sig.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Men den som väntar på något gott…

… hittar sig själv ett år senare i ett hus med nytt kök, två nya badrum, nymålad fasad, ny tvättstuga, nya golv, nya ytterdörrar och med bara lite tapetsering och målning av lister kvar innan hela huset är genomgånget. Det är vansinnigt skönt. Jag kan titta ut genom nyputsade och nymålade fönster och njuta av månen (innan dimman rullade in, vill säga) utan att störas av skräp och bråte både utanför och innanför fönstren.

img_0763

Fast det vore ju synd att inte ha något projekt på gång och med en älskad dotter som ritat kök på IKEA och ett murvielskt kök, som under de år vi haft huset lappats och lagats utan att bli riktigt bra, så börjar det bli dags…

Planen nu är att den där ljuvliga dottern och jag skall bygga kök i Murviel tillsammans i vår. Med viss hjälp, förstås, men mycket av det på egen hand. Jag hoppas att inget kommer emellan. Jag hoppas att det isåfall inte blir jättemycket jobbigare än vad jag föreställer mig. Vi skall ha snickarbyxor, svettpärlor i pannan, skiftnycklar och skruvmejslar i fickorna och upprullade tröjärmar. På fötterna utslitna Birckenstocks, på fingrarna småsår och när solen fjäskat och kråmat sig länge nog, en lunch, en kopp kaffe eller kanske ett glas vin på verandan.

IMG_4417

Idealiserad bild?

Alldeles säkert.

Men vad gör väl det? Behöver sådana när novembermörkret parkerat sig.

img_0760