Försäsongshäng i gränden med bygrannarnas barnbarnsflickor

Etiketter

, ,

När vistelsen är bara några dagar lång och fylld av allehanda aktiviteter gäller det att tanka franskt byliv på alla de sätt som går. Alldeles väldigt äkta blir det när bygrannarnas hallsoffa flyttar ut i gränden medan kvällssolen kastar långa skuggor över asfalten.

Två små kusiner på majsemester stod för underhållningen medan ett baskerförsett päron spelade franska chansoner på så där lite lagom belevat passande ljudnivå

Vi bonjourade alla förbipasserande och drog in fötterna när bilar fick för sig att den smala gränden nog ändå är en riktigt bra genomfartsled.

Och hundar på kvällspromenad – de gillas!

Fast lillkusinen, några månader yngre än virvelvinden ovan, struntade i både jycke och flanörer och ägnade sig istället åt geologiska undersökningar av grannens husfasad.

Så lite kvällssnacks på trottoarkanten, efter att någon optimist ur den äldre generationen dragit på virvelvinden en snygg pyjamas, och livet kändes nog bra skönt ändå. Lilla M tyckte säkert att den franska sommarkvällen bra gärna kunde ha fått fortsätta länge till, trots att kusin S gått och lagt sig för länge sedan.

Badliv funkade det med, tyckte de två små mademoisellerna…

Här skall bedrivas simskola så småningom, bestämde vi murvelvuxna och började genast fundera över vilka simmärken vi skall uppfinna. Här tränas för den första – ”Murveln” – som kräver full koncentration medan väl vald vuxen drar en barnpool två bassänglängder. Vi kände oss väldigt kreativa och skojiga när vi kom på det. Nästan lite spjuveraktiga, rent av.

När den oundvikliga sista kvällen var ett faktum dröjde jag mig länge kvar ute på terrassen i sällskap av svalor, fladdermöss och högljudda grodor.

Det är sommar i Murviel. Kvällarna tillbringas utomhus igen. Säsongens första kvällsdopp är avklarat och det var svårare än på länge att slita sig därifrån för att åka hem till helt andra temperaturer.

Fast i Solna väntade en liten barnbarnspojke som tidigt imorse stack in sitt soliga nylle i dörrspringan till mormorsrummet i hans hus. Inga fladdrande stearinljus i ljum murvelvind kan mäta sig med den sprittande glädje han väcker.

Lilla B. Älskade unge.

Här skall njutas av skönt majväder… not so much

Etiketter

, ,

Himla härlig känsla det där att sitta vid fönstret och titta ut mot det mödosamt rengjorda och Sioo:X-behandlade terrassgolvet medan regnet strilar nerför den saltkladdiga fönsterrutan.

Jättehärligt.

Verkligen.

Den skall bli ljust grå så småningom, trallen. Och underhållsfri. Silkeslen mot bara fotsulor. Sägs det.

Bara ett litet bekymmer; när i hela håvete skall en stackars nordbo kunna drista sig till att kasta strumporna all världens väg och barfota kliva ut på de trädäckade ägorna?!?

Snö inatt säger vädergurun på TV, så det är lika bra att dra härifrån.

På lördag bär det av. Det blir bra – nästan alltid bättre än vad prognosen brukar visa.

Jag längtar. Jag skall simma, fixa, dra till IKEA och till sopstationen och jag skall umgås. Den ursprungligen planerade hela veckan har dock krympt till en långhelg, för jag skall tillbaka norrut och umgås med lilla B istället!

Lilla B, som fick mig att svänga in till macken på vägen hem från jobbet idag, eftersom FaceTime signalerade dags för rapport från Solna. Lilla B var så full av bus, skratt och små redogörelser om dagen att mitt smajl satt kvar i mungiporna fortfarande när jag en timme senare svängde in framför huset på ön. Han gör mig glad i varje fiber av min kropp, den lilla älsklingen!

Då gör det ingenting att murvielvistelsen blir kortare än planerat. Jag skall ju dessutom dit snart igen. Sedan hjälper det ju att det utlovas väderomslag tills jag kommer tillbaka. Lilla B och jag kan öppna de stora dörrarna i vardagsrummet och ta med oss mellis ut på terrassen när vi kommer hem från föris på eftermiddagarna. Sedan kan vi stanna där så länge vi orkar.

Kanske kastar vi lite grus också. Himla skoj ska det bli.

En tjörnhelg i maj

Etiketter

, , , , ,

För två veckor sedan piskade iskallt regn blandat med snö på rutan och vi eldade i kaminen bakom stängda fönster och dörrar. Mellan sammanbitna läppar väste jag svavelosande förbannelser över sakernas meteorologiska tillstånd och förbannade de förfäder som valde att slå sig ner så långt norrut.

Plattnackar!

Idioter!

Vad tänkte de, egentligen?!?

Alldeles ofrånkomligt kröp sig längtan till murvelhuset på och jag började återigen på allvar fundera över en tidig pension. Väldigt mycket för tidig pension. Nästan tio år för tidig pension. För vem orkar med tröstlös kyla och en vår som aldrig kommer? Vem pallar vantar och varma jackor i april?

Men så plötsligt, lika oväntat som häftigt, kommer värmen. Naturen exploderar, liksom ett blodkärl i mitt pollenangripna öga och här sitter jag en lördagskväll i tidig maj med ett glas vin i glaset och tittar på när solen sjunker ner bakom grannens bergknalle.

Jag drar en långärmad T-shirt över mina bara armar och hämtar en kofta att ha i beredskap men jag fryser inte och jag stannar ute. L tittar på hockey och jag avslutar sjätte boken i en deckarserie av Nicci French.

Imorse åt vi frukost utomhus för första gången för säsongen och det går inte att beskriva hur gott kaffet smakade, hur snabbt L:s färskpressade juice rann ner i strupen eller hur länge en kan njuta av blaskor i skuggan av ett parasoll.

Hunden vet. Hon höll oss sällskap hela tiden, den älskliga lilla livsnjutaren.

Sedan vidtog arbete. Lustfyllt sådant i sol och en ljum vind. Jag fick tips om ett medel som skall hålla i sisådär tio år innan det är dags för nästa behandling.

SiOO:X, heter det.

Det kostar skjortan, så det är bäst att det levererar, annars kan det hända att jag blir besviken. Grannen kom och inspekterade och kom fram till att det skall bli spännande att se resultatet och att det uppskattas att vi testar, så slipper de göra eventuella misstag. Enligt uppgift skall träet efter några veckor bli vackert ljust silvergrått och med en silkeslen yta. Spänningen är naturligtvis olidlig. Bevis publiceras på en blogg nära dig om några veckor.

Mellan strykningarna måste en vänta några timmar. Det har jag ingenting emot. Passar mig tvärtom utmärkt. Att belöna sig efter sådant känns inte mer än rätt, så ädel dryck och ostbågar i solen fick det bli. Med utsikt över ett stilla hav och flera nyanser av blått.

Hunden har just följt med hussen in till hockeysoffan och jag gör mig redo för att vispa de sista strykningarna med altanpenseln för idag.

Sedan går jag kanske in till slut. Fåglarnas konsert sjunger på sista versen…

… och kanske ändå att jag tycker att det börjar bli aningens svalt. Fast det kan jag ta. Klockan är halvnio och solen skickar sina sista strålar mot grannens taknock.

Det skall månader av mörker, kyla, snöglopp och tröstlös vinter för att uppskatta en dag som den vi haft idag.

Magiskt. Ljuvligt. Och alldeles, alldeles underbart.