Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: mars 2017

Trygghet, wanderlust och miljöombyte i skön förening

28 tisdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Byliv, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Aeroport de Béziers Cap d’Agde, happy place, Le Garde Manger, Ryanair

Jag försöker räkna hur många gånger jag gjort turerna Skavsta – Beziers och tillbaka de senaste fem åren men ger upp och nöjer mig med att konstatera att de är många. Upplevelsen har bytt karaktär genom åren och är nu en helt annan än för fem år sedan, då Ryanair fortfarande var något av ett flygbolag från helvetet. Då var incheckningen både hetsig och militärisk samtidigt och känslan av att bli föst och knuffad likt boskap på väg till något mindre trevligt gjorde just den delen av resan till något som jag nästan bävade inför. Så jag stålsatte mig och bet ihop, trygg i förvissningen om vad som väntade när planet tog mark på den lilla flygplatsen.

Annat är det nu. Både flygplats- och kabinpersonal har skickats på charmkurs och trots att köerna ringlade sig till denna säsongens första kärra, var en aldrig så liten irritation över att planet blev en smula försenat det enda som störde mitt lugn.

Det är som att komma till en välkänd tågstation, både på Skavsta och i Béziers. Jag ser bekanta ansikten och ibland träffar jag till och med någon jag känner och samtal om husen, det sociala livet och vad som hänt sen sist vi sågs, får tiden att flyga iväg.

Det är fint.

Murvieltillvaron är äventyr och trygghet på samma gång. Miljöombyte under kontrollerade former, som är alldeles väldigt passande för en sån som jag, som gärna blir rastlös om jag tvingas vara kvar på samma ställe för länge men som också älskar det trygga och inbodda. Jag reser men bara från ett hem till ett annat. Våra saker finns på båda platserna. Perfekt för mig som trots stark wanderlust tvingas erkänna att det innanför bröstkorgen också bor en trygghetsjunkie.

Vi har glidit förbi bergstoppar delvis täckta av moln,

skymtat allt sydfranskare byar under vingen och efter ett svep över vinodlingarna utanför Agde,

landat på välkänd mark igen.

Utanför den glasade väggen till den pyttelilla ankomsthallen på Aeroport de Béziers Cap d’Agde har bygrannarna H vinkat välkommen och snabbt har den röda bilen levererat mig till lång, härlig middag på Le Garde Manger och sedan vidare till den rostiga grinden, där jag gnisslat mig in, låst upp den tunga ekdörren och slagit upp fönsterluckorna mot den sena kvällen. Natten är stjärnklar, grodorna väsnas och med hela min existens är jag så innerligt glad över att vara här igen.

Happy place.

Så välgörande för axlar som varit på väg upp till örsnibbarna de senaste dagarna.

Och tryggt.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Skytteltrafik

22 onsdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, distansjobb, Familjen, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

öliv, kortvistelser i Murviel, Scandic Haymarket, skavstakärran, turist i egen stad

Det är dags för Stockholm igen – min gamla hemstad lockar och drar, trots naturen, vinden, frihetskänslan och det friska på Tjörn. Den här gången får jag inte ens träffa Bertil, som har åkt till fjälls för att hänga med sina fina farföräldrar. Lyckost dem, tänker jag, samtidigt som jag tänker på hur väl förspänt lilla B har det med så många vuxna omkring sig som tycker att det inte finns någon stund som är bättre eller viktigare än den som tillbringas med just honom. Jag tycker mig se i hans ögon att han vet att han är viktig.

Viktigast. Tillsammans med några älsklingar till.

Istället bor jag på hotell i gamla PUB-huset vid Hötorget.

Scandic Haymarket heter det, lika anglofilt som alltfler etablissemang i vårt avlånga land. Trots min egna synnerligen anglofila bakgrund, skaver och gnisslar det en aning. Varför heter det inte helt enkelt Scandic Hötorget? Eller något med anknytning till grundaren, Herr Bergström? Skulle jag inte till och med som utrikes ifrån kommande turist tycka att ett svenskklingande namn vore lite pittoreskt och trevligt?

Och det anglofila temat fortsätter bortom själva namnet; i hissen på väg upp,

Viktig info om rummet du fått är fönsterlöst…

och på rummets informations-TV,

IMG_7585
IMG_7587

och på varenda liten lapp, på tvålflaskorna och på det lilla kortet där du skall berätta vad du tycker om hotellet. Och vad tycker jag då? What do I wanna say?

Att det blir en smula själlöst, inte bara på grund av att det svenska inte märks. Att med all den historia huset bär på borde de ha kunnat skapa spännande rum och använt sig av rekvisita från tiden när huset var ett varuhus. Vilket det en gång var ritat och ämnat för. Nu är det istället film och Greta Garbo som är temat och det kan ju förstås också fungera. Fast då räcker det inte med några ängsliga tavlor på Den Gudomliga upphängda lite här och där, till synes på måfå.

Så nej. Husets historia är bortstädad. Bortbyggd. Jag tycker inte om det.

De allmänna utrymmena fungerar bättre men inte heller där tycker jag att de utnyttjat den potential som finns. Hus berättar historier, påstod jag häromsistens. PUB-huset tillåts inte göra det och verkar känna sig en smula obekväm i sin nya, alltför påklistrade kostym.

Fin utsikt i frukostmatsalen i väntan på formidabelt sällskap

Så varuhuset, där jag trampat omkring åtskilliga gånger både med barnvagn och utan, ser ut att lite försiktigt pipa att det vill att någon skall komma och rädda det.

Imorse åt jag frukost tillsammans med tre älskliga twenty-somethings och efter att jag fått mina tveksamheter till stället bekräftat av sällskapet, tappade tveksamheterna sin betydelse och jag ägnade mig istället åt att njuta av sällskapet. Till och med ett marskallt Stockholm utan lilla B på plats ter sig som den bästa plats på jorden en sådan gång.

Turen till Stockholm markerar annars början på ett månadslångt flackande. Planerat sedan länge och med hänsyn taget till behoven hos mina tre jobbuppdrag. Några justeringar har jag fått göra men resorna till älsklingar och Murviel ligger fasta som konstanter i mitt annars så föränderliga jobbliv. När månaden är förbi kommer jag att vilja pusta ut på vår lilla ö, hur underbart det än är att umgås och att hänga i Murviel eller i Stockholm.

På tisdag om en vecka hoppar jag på första skavstakärran för säsongen. L ansluter för en blixtvisit nästa fredag via en jobbresa till Paris. Vi skall prata med banken om finansieringsmöjligheter för de fortsatta förbättringsarbetena i murvelhuset. Samarbetar inte vår franska bank, får de fortsatta arbetena sättas på priolista och avklaras efter hand som medel kan avsättas.

Sedan bär det av mot ön igen men bara för några dagar, för sedan är det dags för barnbarnshäng i Stockholm följt av påskvistelse i Murviel. Av ursprungsplanens tre veckor återstår tio dagar men det gör faktiskt ingenting. Med skavstakärran igång för säsongen och med ett flexiblare arbetsliv hinner jag med flera kortvistelser där utan att det kostar skjortan eller hindrar mig från att arbeta.

Jag börjar redan vänja mig…

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hussjälar

18 lördag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, huskärlek, Nathorstarnas hus

Det händer något med hus som överges. Det går fort. Det tar bara några veckor innan husets sorg över att ha blivit övergivet sipprar ut genom porerna i virket, genom de snabbt allt dammigare fönstren och ur de vissna krukväxterna vid den en gång så omsorgsfullt välordnade entrén. Ute på vår ö står ett elegant hus som fram till helt nyligen andats välstånd och där barnskratt ekat i takt med ljudet från allehanda maskiner som använts för de ständiga förbättringar och det noggranna underhåll som huset varit föremål för. Nu är det tyst. Jag tittar ängsligt på det varje gång jag åker förbi, undrar vad det är huset försöker berätta. För berättar gör det. Precis som alla hus.

Vi mer eller mindre övergav det ljusblå huset på ön när vi tog över murvelhuset för ganska exakt fem år sedan; vi tillbringade kanske en och annan pliktskyldig helg i det och jag led med det lilla huset.

Såg förfallet, oroades över murknande brädlappar och rostande hängrännor, såg fukten som kröp in i källarplanet i takt med att ytterdörrar och fasad började ge upp inför vädrets makter.

De är särkilt kraftfulla här på ön, vädrets makter. De är så lite förlåtande som de kan vara.

När flyttlasset gick hit från sjätte våningen för snart två år sedan,

var det som att det spratt till i huset. Yrvaket verkade det undra om det nu äntligen skulle få sällskap igen och det tog emot oss med förhoppningsfullt öppna armar. Allt verkade förlåtet och glömt.

Tålmodigt och stolt har huset sedan dess utstått tuffa behandlingar och för varje avslutat projekt har det sträckt på sig lite till; bröstat sig och malligt visat upp sig för alla som missmodigt kastat medlidsamma blickar mot det tidigare.

– Mina invånare älskar mig! Ser ni?, ropar huset.

Hus har personligheter, de är besjälade. Du kan tycka om dem eller inte. Beundra dem eller ömka dem. Du kan lyssna på deras berättelser och fantisera om allt som de omfamnat. Jag älskar hus.

Grannhuset som sitter ihop med vårt glada murvelhus till höger i bild,

är övergivet och hemlighetsfullt men lyckas fortfarande uttrycka mystisk stolthet. Vad jag unnar det nytt liv och kärleksfull omsorg!

Languedocvänners tillfälligt sovande hus verkar dock inte känna sig övergivna alls, de snarare liksom tar igen sig inför de horder av beundrare som de vet med jämna mellanrum dundrar in. De har vant sig vid förtjusta utrop från invånarnas alla gäster och ser stolt omhändertagna ut.

Skärmklipp 2017-03-18 16.18.39
17191227_10155112067273420_4737065194198420672_n
IMG_6970

Nathorstarnas hus är ännu en spännande hushistoria. Uppvaknandet har liksom inte gett det chansen att morna sig alls. Där är det militäriskt tidig revelj som gäller. Ingen rast och och ingen ro.

– Men vad gör ni med mig, verkar det ropa med skräckblandad förtjusning! Om det hade en spegel skulle det nu försiktigt börja kråma sig framför den och med hoppet väckt inse att nya glansdagar väntar om hörnet. Och av sådant kan ju ett hus bara må bra.

Jag har sett förvandlingen i de gamla byhusens uttryck många gånger under de fem åren vi hunnit tillbringa i Murviel och det är lika fascinerande varje gång. Snabbt börjar de tacksamt leva i symbios med sina stjärnögt lyckliga nya ägare och ytterst sällan uteblir ljuv musik och ytterst sällan behöver husen leta nya ägare. Men när så sker, försvinner snabbt det nyväckta hoppet och huset sluter sig igen i väntan på en bättre matchning.

 

Är det månne det som måste till med det övergivna huset på ön, tro? Lite nödvändig puts inför försäljning och sedan nytt liv med nya ägare? Eller kommer ägarna kanske tillbaka och börjar älska sitt hus igen? Jag tror nog på nödvändigheten av det förra. Även om det har långt kvar till förfallet hos många av de gamla vackra stenhusen i Languedoc!

Lång väntan på nya ägare i Thézan-lès-Béziers…

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

En smula kylslaget

15 onsdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Brussels Airlines, Norwegian

Jag lämnade Murviel tidigt imorse.

Avbokade min ursprungliga flight med Norwegian från Barcelona och tog mig istället till Marseille för vidare färd mot Göteborg via Bryssel. Det gick bra. Lite meckigt med flera byten men med bara handbagage känns det som ett vettigt alternativ. Jag fick boka om min Norwegianbiljett till ett senare tillfälle och flög istället med Brussels Airlines. Allt för att jag inte fick tågförbindelserna att fungera på annat sätt.

Det fanns inga marginaler tidsmässigt, så när jag till slut sjönk ihop i min flygplansstol i Marseille och kunde beställa in en kaffe och en macka, kändes den där pappmuggen och den plastförpackade mackan som rena himmelriket.

Nu är jag tillbaka på min svenska ö. Snön är borta men vinden viner och temperaturen är betydligt svalare än vad jag hunnit vänja mig vid de senaste dagarna. Här är vårvinter. I Murviel är det nästan sommar. Åtminstone med svenska mått mätt.

Det blommar i terrasseringarna...
Det blommar i terrasseringarna…
En ensam tulpan kämpar i skuggan under akaciaträdet i mars 2017
En ensam tulpan kämpar i skuggan under akaciaträdet i mars 2017
Fläckigt carrelage...
Fläckigt carrelage…
... blev nästan rent...
… blev nästan rent…
... med hjälp av rotborste och såpa
… med hjälp av rotborste och såpa

Jag lämnade Murviel på femårsdagen av när vi blev med franskt byhus. Facebook skickade mig en påminnelse om jubileet och det känns förstås lite speciellt.

Nu vidtar några intensiva jobbdagar innan det är dags för en tur till Stockholm, Värmland och sedan Murviel igen. Det vore ju synd att hålla sig på ett och samma ställe för länge. Det skulle kanske kunna bli tråkigt. Ju.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

På distans och ändå mitt i

14 tisdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Byliv, distansjobb, Franskt traggel, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

bignone, Brussels Airlines, distansjobb, Ryanair, SNCF

Jag lever livet intensivt under mina vistelser i Murviel. Det är mycket av det mesta. Det sociala, underbara livet.

IMG_7552
IMG_7551
Med Lysanne i mars
Med Lysanne i mars
IMG_1082
IMG_7546
IMG_1111

Ensamma stunder tillsammans med huset när jag småfixar, måttar, planerar, fantiserar och upphäver en och annan suck över sådant som inte blir gjort. Så glädjen över nya idéer och vänner som kommer med smarta lösningar.

Fast mycket av fixandet kommer att få vänta nu, annars finns risken att vi renoverar upp också reserven som måste finnas för oförutsedda utgifter. Sådana kommer, nämligen. Det kan vi veta med säkerhet när vi skaffat oss ett nära tvåhundra år gammalt stenhus. Så jag försöker prioritera och stilla min otålighet; säger till mig själv att det är så fantastiskt drömskt bra redan som det är!

Den här gången är det också väldigt mycket vardag och jag A-R-B-E-T-A-R faktiskt! Vardag betyder tidig revelj, så jag kliver upp halvsju, äter en snabb frukost och sätter mig framför skärmen.

Morgonarbetsplats innan solen värmt upp verandan

Det går bra. Alla tre uppdragen har fått sitt de här dagarna och jag har dessutom till sist med benägen hjälp fått upp den uppsvällda dörren till förrådet under nya terrassen.

Med nya verktyg från Lidl…

… fick bygranne Claes till slut upp förrådsdörren, som svällt av vinterfukten och fastnat.

Därmed är åtkomst till trädgårdsverktyg äntligen löst, så nu är bignonen ordentligt nedklippt med skarpa verktyg och jag har kunnat putsa till de fula kvistarna som blev kvar efter helgens härjningar med en trubbig sekatör.

En anskrämlig bignone efter languedocvintern mötte mig förra veckan...
En anskrämlig bignone efter languedocvintern mötte mig förra veckan…
img_6098
Men två dagar efter hårdansning...
Men två dagar efter hårdansning…
...växer det så det knakar igen bland de pinniga resterna...
…växer det så det knakar igen bland de pinniga resterna…
Nytt liv...
Nytt liv…
Nedklippt bignone i början av mars
Nedklippt bignone i början av mars

Korta avbrott för hustomteri, stunder i solen, franskkurs och småbesök blir det också och dagarna flyger iväg.

Igår, efter tre timmars jobb, kom Bertrand med ny devis och vi diskuterade infarten innanför den gamla grinden. Han lämnar ingenting åt slumpen och eftersom vi tyckte att den första offerten blev för dyr, hade Bertrand hittat andra gatstenar till mindre än halva priset, fastän nästan lika fina. Noggrant gick han igenom varje delkostnad med mig och tillsammans bestämde vi att vi väntar till nästa vinter med att göra arbetet, inte bara för att finanserna behöver hämta sig, utan också för att säsongen närmar sig med stormsteg och det blir för bökigt med ett så stort arbete med många gäster på ingång.

Imorgon åker jag tillbaka till Sverige men inte från Barcelona, som det ursprungligen var tänkt, utan från Marseille via Bryssel till Göteborg. Det kommer att funka fint, om tåget håller tidtabell. Annars kanske det blir en natt i Marseille…

Om två veckor börjar säsongen för rutten Skavsta-Béziers med Ryanair. Älskar Ryanair. Det ni, det trodde jag aldrig att jag skulle höra mig själv säga!

Favoritkollega på favoritflygplats i augusti 2016

Men så ligger det till. Riktigt hur bekvämt det är med just den rutten blir jag varse just sådana här gånger. Många är timmarna jag tillbringat framför diverse flygbolags och SNCF:s hemsidor, utan att hitta något som känns optimalt. Flera byten blir det på både tåg och flyg men hem skall jag förhoppningsvis ändå komma.

Hem till Sverige, alltså.

Hemma är det ju verkligen även i Murviel.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Den när…

10 fredag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Franskt traggel, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

distansjobb, La mer, Le Maire, Maison de deux

… du nyduschad och med tankarna på annat håll blir uppringd av maireriet och tvingas finna dig och med uppbådande av all kraft och koncentration lyckas ta dig igenom ett samtal på smattrande franska om byte av vattenmätare, om en räkning som skickats till vår gamla sverigeadress och som de undrar om de kan lägga i vår låda här i Murviel och för att boka tid när jag är på plats. Att med duschvattnet droppande kring fötterna upptäcka att du faktiskt förstår och kan svara någorlunda begripligt, om än trevande och fåordigt, eftersom ingen annan finns där som kan hjälpa till, är en trevlig upptäckt. Jag tycker ju nämligen annars att mina språkliga framsteg sker med snigelfart.

Jag visste inte att de skulle ringa men hade fått problematiken flaggad för mig via ett franskt sms från Sandrine kvällen innan, så viss förförståelse fanns. Ett sådant faktum parat med motivation och nödvändigheten att förstå väckte adekvata hjärnceller och bjöd på lagom utmaning. Ett optimalt språkinlärningstillfälle, alltså. Får nog se till att jag hamnar i fler sådana situationer framöver.

Eller den när du vaknar av solen i ansiktet för att voleterna är hos Maison de deux för lite tender loving care, släntrar ner för trapporna till ett rum som inte längre är vintersvalt, öppnar luckorna mot dagen och ett herrans oväsen från både fåglar och morgontrafiken på gatan slår emot dig.

Att sedan, efter tre intensiva morgontimmar med distansarbete och ett otal antal kaffekoppar, få kliva ut på terrassen där solen silar ner genom ett grenverk med frodiga ljusgröna nyss spruckna knoppar för att avnjuta sen frukost; det är njutning som få andra saker.

Jag har uppnått vad jag ville. Åtminstone för nu. Att jobba med spännande och roliga saker men i betydligt högre grad på mina egna villkor och på platser där jag både vill och behöver vara. Om det kommer att kunna fortsätta så är en helt annan fråga. Men jag jobbar vidare på det.

Alldeles snart beger jag mig till Montpellier för att hämta helgsällskap och då vidtar aktiviteter av ett helt annat slag. Jag tänker havet. Medhavd matsäck och en filt i sanden. Hög faktor och solhatt. Långa vindlande samtal om allt och inget särskilt. Systerskap. Imorgon. Om vädret håller i sig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tillbaka i Murviel

09 torsdag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Murvelhuset, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

Barcelona Sants-Beziers, Le Café Nouvel, Norwegian, SNCF

Det där med att ta sig till Murveln innan skavstakärran börjat för säsongen är inte alldeles friktionsfritt. Den här gången valde jag Norwegian till Barcelona med anslutande tåg till Béziers. Med tre och en halv timme på mig att ta mig från flygplatsen till Barcelona och att få i mig något lunchaktigt innan vidare färd mot La France.

Tre och en halv timme. En hinner mycket på tre och en halv timme. Det är till och med så att jag lite undrade om jag inte överdrivit tidsmarginalerna just den här gången.

Men någon lunch hanns inte med. Det var dessutom nära att jag missade mitt SNCF-tåg. Planet blev nämligen två timmar försenat från Landvetter och med trekvarts väntan på bagaget ovanpå det, så hade tre och en halv timme förvandlats till en knapp timme för att tråckla mig hela vägen till mitt tågsäte mot Béziers. Det tog dessutom en stund både att ta sig till flygpendeln och att sedan vänta på att den skulle masa sig iväg.

Fast med hela tre minuter till godo satt jag till slut med andan i halsen på bezierståget, nöjd över att slippa leta upp ett hotell i den i och för sig fina spanska staden. Det skall tydligen till åthävor för att ta sig till Murviel innan säsongen dragit igång.

Nå, nog om detta. Nu är jag här.  I Murviel.

Åkte från minusgrader och snö,

IMG_7486
IMG_7488

via det blåaste av hav,

IMG_7491
IMG_7495
IMG_7503

med floder, Pyrenéer, etanger och solnedgång som tågsällskap,

IMG_7507
IMG_7510
IMG_7513

tills jag till slut kom fram till Murviel efter mer än 12 timmar på resande fot.

Jag har hunnit äta middag på Le Café Nouvel tillsammans med Hansbys och jag har tjattrat, pratat och lyssnat på sorlet i den återigen så livliga bykrogen. Och kindpussats både bonne soaré och bon nuit med restaurangpersonalen. Det är viktiga saker.

Bybor.

Sammanhang.

Gemenskap.

Det okomplicerade livet.

Jag mår så bra här men saknar de mina mer än vanligt denna gång. Fast det där med att ha allt som är fint i tillvaron på samma plats samtidigt är trots allt inget jag kan begära. Det lyckas jag kanske sy ihop högst några dagar om året.

Så.

Murvielnjutning är påbjudet de närmaste dagarna.

Det brukar bli så intensivt att jag inte hinner fundera så mycket vad som inte finns här. Var ynnest har sin tid och sin plats. Så får det vara.

Bon nuit, mes amis!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Husdjur – älskade och inte lika älskade

04 lördag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Jycken

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Anticimex, hemmakontoret, husmöss, livet som husägare, skadedjurbekämpning

Nu när jag ibland får njuta av den oerhörda ynnesten – varaktig eller bara tillfällig – att jobba hemifrån vid mitt köksbord, finns Wilda vid min sida hela tiden,

img_7437

och både hon och jag älskar det. Det lilla pälsdjuret fyller snart tretton år och föga anade jag när vi hämtade hem henne från Blekinge i maj 2004 hur innerligt älskad hon skulle bli. Men så är det; åtta dryga kilon cairnterrier har blivit en så självklar del av våra liv att jag inte orkar tänka på hur livet utan henne en dag kommer att te sig.

Lika älskad som det lilla pälsdjuret är, lika förfärad är jag över de objudna små husdjur som nu gjort oss sällskap i huset på ön. Jag skrev om dem för några blogginlägg sedan. Vi har misstänkt ett tag att de kanske letat sig in och bestämt sig för att bosätta sig i vår delvis nyrenoverade källare. Det började med lilla B:s bilbarnsstol till mormorsbilen, vars säkerhetsbälte fransat sig och såg misstänkt avgnagt ut, och fortsatte med spillning på tvättstugegolvet när vi kom hem från vår nyårsvistelse i Murviel. Musskrämmarna har suttit i källarkontakterna ett tag men helt säker på deras effektivitet är jag inte. Jag klarar inte att ta död på de trots allt ganska så näpna små gynnarna, hur mycket elände de än kan ställa till med. Bättre då att försöka skrämma bort dem med för små musöron ett alldeles olidligt oväsen.

img_7469

Att liksom ge dem chansen att hitta värme och skydd någon annanstans än i vår källare.

Hos grannen, till exempel.

Att ringa till Anticimex för att få hjälp har funnits med på vår to-do-list i några veckor och i torsdags gjorde jag slag i saken och lyfte på luren. Kvinnan i andra änden kvittrade glatt att hon skulle skicka kontaktuppgifter till närmaste skadedjursbekämpare.

Trodde jag.

I lådan låg istället detta:

img_7468

Jag förväntas alltså locka in de små sötnosarna i en svart låda, där de skall mumsa i sig en pasta som de gillar och som ”gör att de somnar in”.

Somna in! De kan använda hur många eufemismer de vill men jag vet nog vad de talar om; de små oskyldiga liven skall alltså glufsa i sig godsaker och sedan förväntas kila iväg och dö.

Någon annanstans än i vår källare. I svåra plågor och vild panik.

Barbari, om du frågar mig.

Så dotter till en ivrig jägare – älskade pappa! – som jag är, klarar jag inte ens tanken på att förgifta de små stackarna mot en långsam men säker död. Jag gör inte sånt.

Istället frågar jag mig var råttfångaren från Hameln är när man behöver honom?!?

hameln1

Skulle kännas bättre. Mer empatiskt. Att liksom locka dem härifrån för att istället möta döden i klorna på en falk, eller nåt. Naturens villkor, typ.

Jag hade ju tänkt att Anticimex skulle skicka en liten mänscha att ta hand om the sordid business of eliminating the mice utan jag skulle behöva vare sig se på eller vara delaktig.

En klen tröst, men ändå, är att kostnaden för råttgiftet bekostas av hemförsäkringen. Tydligen.

En får vara glad för det lilla.

På onsdag sticker jag till Murviel. Där är det vår.

Drägligt...

Drägligt…

Och musfritt…?

Tror jag inte.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • En bättre söndag
  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld

Besöksstatistik

  • 337 359 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
mars 2017
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Feb   Apr »

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om En bättre söndag
  • Cecilia Hedlin om En bättre söndag
  • murvielklotter om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: