Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: Le Maire

Och sommaren fortsätter..

15 fredag Okt 2021

Posted by murvielklotter in distansjobb, Murvelhuset, Renoveringar, studier i franska, Utflykter

≈ 4 kommentarer

Etiketter

bygrannar, Le Maire, takras, vildvin

.. om än med allt svalare nätter. Varje dag i värmande sol känns som en ynnest och vi försöker få till en rejäl siesta mitt på dagen, när det är som allra skönast. Jag simmar ett antal längder i det fortfarande 28-gradiga vattnet, gör mina övningar men sveper en handduk om mig en kort stund efter att jag kommit upp ur vattnet. Temperaturerna räcker trots allt inte riktigt till för att det skall vara jätteskönt att torka i solen efter badet. Men med torrt skinn är det mer än varmt nog! Som en junidag i Sverige, ungefär.

I förrgår satt jag i möte framför skärmen hela dagen men fick avbryta när ägaren till det öde grannhuset kom och knackade på.

Jag vet inte exakt hur gammal han är men nog en bra bit över åttio, kanske har han till och med hunnit passera 90-strecket. L var inte hemma, så jag fick ta till min nyvunna, fortfarande stappliga, franska och förklara för honom att jag hade svårt att gå ifrån, protokoll­förare på ett styrelsemöte som jag var. Både språk- och generationsklyftor för­svårade den saken, så jag gick ifrån mötet en stund och tog hand om vår granne.

Han hade kommit för att inspektera det rasande taket på ladan, som gränsar till vår tomt och som vi tidigare i veckan informerat mairen om.

Han konstaterade raskt att det behövde åtgärdas och lovade att skicka en menuisier så fort som möjligt. Sedan pratade vi om hans vackra, men tomma hus och jag undrade om det fanns planer på att sälja det. Jag frågade bara försiktigt och berättade att vi gärna skulle vilja ha grannar där. Men en försäljning är inte aktuell, fick jag veta. Den gamle mannen ärvde huset efter sin morbror och använder det till att förvara maskiner och verktyg. Mest i ladorna, men tillgången till den lilla innergården är viktig för honom och därför vill han inte göra sig av med det. Kanske skall han hyra ut det, funderade han högt, men det verkade inte vara några bestämda planer. Sen berättade han lite om vårt hus och hur det såg ut förut, innan trapporna i trädgården anlades och innan vi byggde terrassen på baksidan. Han hade lekt med barnen i vårt hus, berättade han vidare.

Jag sög i mig allt han sa. Och han sa det på franska. Långsamt och tydligt och jag hade inga problem att förstå honom. Resultatet av det senaste årets studier? Troligen; någonting har helt uppenbart hänt med språkförståelsen, iallafall. Jag hade gärna velat fråga honom om mer men jag var tvungen att återgå till mitt styrelsemöte. Den där apéron med de alldeles för anonyma grannarna måste bli av nu. Grannarna håller alldeles oombedda koll på vårt hus och åtminstone den äldre mannen och hans fru med huset intill, har säkert mycket att berätta om murvelhusets historia.

En hel del pyssel med huset klaras också av mellan varven och i förrgår kom Aidan med sin van och forslade bort allt skrymmande skräp från vårt garage. Det kostade oss €80, tog knappt två timmar och sedan var en av de senaste årens mest irriterande surdegar ett minne blott.

  • Före …
  • … och efter men före slutstädning

I helgen skall jag ikläda mig merylbrallan,

  • Meryl…
  • Merylwannabe…

ta på munskydd och skyddsglasögon, behandska händerna och greppa såväl kvast som lövblås och städa ur allt damm, alla torra löv och grus. Sedan skall veden få en ordentlig plats längre in i garaget och därmed slipper vi skämmas varje gång vi öppnar garage­porten.

Vildvinet växer så det knakar och jag tycker att det är fantastiskt vackert där det klättrar längs med stenfasaderna. Men jag klipper ner det.

Visserligen med viss sorg, men hur vackert det än är, ökar det klättrande vildvinet risken för att objudna gäster tar sig in där de definitivt inte är välkomna. Som möss, till exempel, eller till och med råttor. De senare vet vi hade hunnit bygga en hel råttby i den täta vegetationen invid laduväggen vid poolhuset.
När den togs ner våren 2020, försvann problemet med nedskräpningen bakom voleterna i poolhusköket. Nu vet vi därför att de klättrande skönheterna inte kan tillåtas växa hur som helst. Vildvinet, alltså. Råttors skenande tillväxt har vi svårare att kontrollera.

Det där med att fasader bör hållas fria från alltför ymnig växtlighet, är möjligen ett trist faktum men sinnesfriden, där den går att någorlunda uppnå, är viktigare. Åtminstone för den här alltmer luttrade, sedan snart tio år lyckliga ägaren av ett charmerande men stund­tals oberäkneligt franskt vinbondehus. Nästa vecka kommer bysnickare Loubets son, som tagit över pappans snickeri, och tittar på vår terrassdörr, liksom det av den nya kranen spärrade köksfönstret,

Man kan inte tänka på allt …🤓

och för att ge oss förslag på diverse andra dörrar inom­hus. Det handlar om skydd mot tjyvar, kyla, möss och annat oönskat, liksom, för innerdörrarnas del, om privatliv på porslinstronen, dammfrihet i garderoben och barnsäkerhet vid den långa stentrappan ner från övervåningen. Där har barn redan trillat, dessbättre bara med blåmärken som följd, men varningsklockorna har ringt tillräckligt starka.

Nästa år tassar ytterligare två par barnbarnsfötter omkring i murvelhuset. All anledning, alltså, att fortsätta barnsäkra det som prinsarna visat oss att vi missat.

Så om någon undrar om gamla franska hus är något för den som helst har så lite som möjligt att fixa med på sin lediga tid, så kan jag berätta att så inte är fallet.

Antingen får du älska DIY eller ha pengar att slänga på problemen. Helst bör du ha en kombination av båda. Vi har ingetdera i outsinliga mängder.

Och ändå.

Att skaffa murvelhuset är det bästa L och jag gjort tillsammans.

Allt härligt bakom den grinden ändå …

Allt har en förmåga att lösa sig till slut. Det har vi också lärt oss.

Imorgon kanske jag berättar om dagens resa till Lodève, Millau och Gorges du Tarn. Vi tog oss en liten paus, nämligen. Miljöombyte är bra.

Ser ni husen …?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Klotter kan ibland provocera…

09 måndag Mar 2020

Posted by murvielklotter in Murvelhuset, Om dagsläget

≈ 6 kommentarer

Etiketter

borgmästarval, Le Maire, murvelbagateller

Ibland ser jag mig föranledd att förklara varför jag skriver på min blogg. Jag behöver ibland på förekommen anledning förklara vad jag skriver om men kanske framförallt vad jag inte skriver om. Det är nämligen sällan särskilt mycket djup eller allvar som tar plats i raderna på bloggen. Det är ett mycket medvetet val från min sida. Har man följt mig ett tag, hoppas jag ändå att det framgår att betraktelserna här bara är en liten, men ack så viktig, del av det som på daglig basis upptar mina tankar.

Vardag är för mig, precis som för de flesta av oss, rader av måsten, tider att passa, problem att lösa, arbetsuppgifter att bocka av, en älskad mamma att oroa sig för eller ett lika älskat barn eller barnbarn som jag bara vill vara nära. Det är inrutade dagar planerade in i minsta detalj månader i förväg och någonstans vid horisonten en förhoppning om ett lugnare tempo. Jag jobbar på det där senare.

Under tiden flyr jag, bokstavligt ibland och bildligt talat andra gånger, till just Murviel. Mitt andningshål. Platsen där det mesta förmås rinna av mig; det är tankar kring det som sedan rinner ur fingrarna på mig och ut till tangentbordet. Det blir funderingar kring en upphittad fågelholk, en vinkel av trädgården jag inte sett förut, högst hanterbara bekymmer kring vilken färg vi skall ha på väggarna och så en förundran över hur starkt orangea vallmor som växer i dikeskanten i grannbyn. Ni som läser bloggen får ta del av den där murvlande sidan av mig.

Jag är dock också en person med ett självklart intresse för min omvärld, både för det som är alldeles nära och för för sådant som får hänföras det större perspektivet. Med såväl mina franska vänner som med mina svenska diskuteras högt och lågt och tillsammans kan vi ondgöra oss över både Herr Åkesson och över nyhetsrapporteringen om coronaviruset. Eller för den delen diskutera vilka lokala frågor vi hoppas skall komma upp på agendan i det stundande franska borgmästarvalet. Det är så mycket mer jag förstår om just det nu, än när det senast begav sig 2014 men det är naturligtvis också mycket jag inte vet. När behovet av att få mer kött på benen, fakta i målet, gör sig påmint, finns det fantastiska källor av allehanda slag att tillgå. En av dem är en för de flesta frankofiler välkänd blogg;

https://franskafonster.blog/

Den föreslår jag för förkovran i ämnet franska kommunalval och annat franskt matnyttigt. Mycket bättre som kunskapskälla än denna klottrares fritt springande tankar om vadhelst som dyker upp under min franskt nyfriserade blonda kalufs.

Imorgon bär det norrut igen. Vardag av ett annat slag än min franska väntar.

Bonne journée!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Den när…

10 fredag Mar 2017

Posted by murvielklotter in Franskt traggel, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

distansjobb, La mer, Le Maire, Maison de deux

… du nyduschad och med tankarna på annat håll blir uppringd av maireriet och tvingas finna dig och med uppbådande av all kraft och koncentration lyckas ta dig igenom ett samtal på smattrande franska om byte av vattenmätare, om en räkning som skickats till vår gamla sverigeadress och som de undrar om de kan lägga i vår låda här i Murviel och för att boka tid när jag är på plats. Att med duschvattnet droppande kring fötterna upptäcka att du faktiskt förstår och kan svara någorlunda begripligt, om än trevande och fåordigt, eftersom ingen annan finns där som kan hjälpa till, är en trevlig upptäckt. Jag tycker ju nämligen annars att mina språkliga framsteg sker med snigelfart.

Jag visste inte att de skulle ringa men hade fått problematiken flaggad för mig via ett franskt sms från Sandrine kvällen innan, så viss förförståelse fanns. Ett sådant faktum parat med motivation och nödvändigheten att förstå väckte adekvata hjärnceller och bjöd på lagom utmaning. Ett optimalt språkinlärningstillfälle, alltså. Får nog se till att jag hamnar i fler sådana situationer framöver.

Eller den när du vaknar av solen i ansiktet för att voleterna är hos Maison de deux för lite tender loving care, släntrar ner för trapporna till ett rum som inte längre är vintersvalt, öppnar luckorna mot dagen och ett herrans oväsen från både fåglar och morgontrafiken på gatan slår emot dig.

Att sedan, efter tre intensiva morgontimmar med distansarbete och ett otal antal kaffekoppar, få kliva ut på terrassen där solen silar ner genom ett grenverk med frodiga ljusgröna nyss spruckna knoppar för att avnjuta sen frukost; det är njutning som få andra saker.

Jag har uppnått vad jag ville. Åtminstone för nu. Att jobba med spännande och roliga saker men i betydligt högre grad på mina egna villkor och på platser där jag både vill och behöver vara. Om det kommer att kunna fortsätta så är en helt annan fråga. Men jag jobbar vidare på det.

Alldeles snart beger jag mig till Montpellier för att hämta helgsällskap och då vidtar aktiviteter av ett helt annat slag. Jag tänker havet. Medhavd matsäck och en filt i sanden. Hög faktor och solhatt. Långa vindlande samtal om allt och inget särskilt. Systerskap. Imorgon. Om vädret håller i sig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

När tankarna vandrar…

10 söndag Maj 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Grand-mère

≈ 1 kommentar

Etiketter

Béziers, Emma Hamberg, franskt byliv, Go'kväll, Le Flamant Rouge, Le Maire, Peyriac-de-Mer, Robert Mènard, SvtPlay

Jag tittade på Emma Hamberg på SvtPlay idag. Hon leker hotellvärd på Le Flamant Rouge i  Peyriac-de-Mer på Go’kväll på torsdagarna på Svt. Jag har missat det men fick tipset på Svenskar i Languedoc, facebookgruppen med likasinnade, en grupp som jag uppskattar mer och mer. Jag tittar på Emma när hon äter ostron hos en vilt flörtande fransos, när hon går till bagaren i byn en tidig morgon och bara så där i största allmänhet sätter fingret på det där enkla, franska men ändå så svårgripbara som gör att längtan sätter in som något nästan smärtsamt förnimbart.

Jag vill till Murviel.

Jag vill säga bonjour Madame till grannen, lyssna på när fåglarna morgonskränar, morgontrafiken på gatan, jag vill sätta tänderna i färskt frukostbröd som L varit och införskaffat hos bagaren, känna grusknastret under fötterna och låtsas att livet bara är enkelt och fundamentalt okomplicerat.

Byliv.

Franskt byliv.

Långt från den verklighet som naturligtvis gör sig påmind också där, i Languedoc, i mitt sydfranska paradis.

Le maire i Béziers, Robert Ménard har bestämt sig för att registrera invånarnas religion, läser jag.

Hur han vet vilken religion de utövar?

”Det ser man på namnet”, lär han ha sagt.

Han tycker att franska städer skall se franska ut. Att inte tvätt skall hänga på tork i invandrarkvarteren i grannstaden Béziers. Att inte kvinnor skall bära slöja och att kebabrestauranger inte har i Frankrike att göra.

Men hur mycket jag än vurmar för det romantiskt franska, tänker jag aldrig blunda för det faktum att den där Le Pen-baksidan finns. Att det inte bara är romantiskt och gulligt. Att vi, som försöker bli en del av allt det där efterlängtade franska, inte glömmer bort att det finns en ful baksida också. De skall inte tro, Le Pen-anhängarna, att vi expatriotiska ”fininvandrare” tycker att bylivet blir mindre charmigt med inslag av både kebab och tvätt på tork.

Robert Ménard kan krypa tillbaka under sin sten. Han är genuint ocharmig.

Under tiden fortsätter jag att njuta av bilder som vännerna på plats lägger upp på Facebook, oavsett om det gäller marknadsbesök i St Chinian, beskrivningar av morgonpromenader genom byar eller röda tånaglar på soldränkt strand. För de beskrivningarna är ju trots allt också en del av verkligheten.

Och säg den kärlek som inte också gömmer mörkare sidor?

Nåja. Trodde ni att jag skulle säga att sådan kärlek inte finns?

Fel.

Den finns.

I min verklighet heter den Bertil. Han är åtta månader gammal och jag kan inte ens börja uttrycka hur många känslor han väcker hos mig. Där finns inga baksidor. Inga hang-ups. Bara ren, okomplicerad förbehållslös kärlek.

Barnbarnet.

Viktigast, finast i hela världen.

Wilda vakar över sovande Bertil
Wilda vakar över sovande Bertil
... nyvaken frippa
… nyvaken frippa
... lek med mormors äpplemaskin
… lek med mormors äpplemaskin
När skall vi dra till Murviel, då?
När skall vi dra till Murviel, då?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Canicule

19 fredag Jul 2013

Posted by murvielklotter in Jycken, Murvelhuset

≈ 3 kommentarer

Etiketter

canicule, Craft collective, hundens franska hoods, Le Maire, ora canis, regn

Det regnade på vår Petetas igår. Rejält. Alla tittade förvånat på hur regnet dränkte de uppdukade borden medan alla gästerna tog sin tillflykt in i maireriet. Så slutade det naturligtvis och solen värmde igen.

Solnedgång bakom krigsmonumentet

Solnedgång bakom krigsmonumentet

Tidigt i morse visade termometern ynkliga 21 grader och jag, som hunnit vänja mig vid betydligt högre temperaturer än så, tyckte rentav att det kändes lite småkyligt. Så jag städade – skurade golv, dammade, bäddade iordning för älskade J och pojkvän som kommer imorgon.

J och G får inviga de nya badlakanen

J och G får inviga de nya badlakanen från Craft Collective

… och dito för händerna

… och dito för händerna

Nybäddat och redo för världens bästa!

Nybäddat och redo för världens bästa!

Nu är det inte svalt längre. Värmebölja – canicule – råder och luftkonditioneringen går på högvarv inne i det igenbommade huset. Där tillbringar för övrigt hunden större delen av sin tid innan kvällen kommer med något mer hundvänliga temperaturer. Då letar hon sig ut i trädgården, sniffar runt för en första bedömning av vilka inkräktare som vågat sig in på hennes ägor under siestan. Det händer att sagda inkräktare inte hunnit undan och då far Wilda ut genom dörren, flyger uppför trappan och blir stående på helspänn.

Wilda ylar ominöst

Wilda ylar ominöst

Hennes husse tycker att hon är särskilt vacker då, med svansen rakt upp och så alert att det ångar om henne.

Kom igen om du törs, kattuschling!

Kom igen om du törs, kattuschling!

Det här är jyckens franska hoods och hit kommer ingen oinbjuden, om hunden själv får välja.

Ikväll blir det middag i Causses et Veyran. Outi på Chez Amis har förberett en hemlig meny åt oss. Blir lite småhungrig när jag tänker på det!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Finalkväll på slottsbacken

14 söndag Okt 2012

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 6 kommentarer

Etiketter

Betraktelser från hemmahorisont, enkupiga bytak, Le Maire, Murviel

Jag vaknar i min stockholmssäng med lilla Wilda vid mina fötter. Hon är glad över att jag är hemma och visst känns det bra att vara hos henne och L igen. Men genom det öppna sovrumsfönstret sveper rå höstvind och jag sluter ögonen, borrar ner näsan i varm hundpäls och tänker mig söderut.

Morgontrött Wilda

Sista dagen i Murviel kändes lite svalare och vi konstaterade myndigt att nu hade det nog ändå kommit in en annan vädertyp med gårdagskvällens regn och åska. Beskedliga 20 grader visade termometern. Det hindrade dock inte att vi tillbringade några sköna timmar i trädgården innan jag tog med husgästerna på guidad tur upp till slottet.

Slottsbalkong & eftermiddagshimmel

En sista dos sol innan hemfärd

Vi provsmakade bytet från eftermiddagen och jag knäppte bilder på vad jag inser har blivit något av ett favoritmotiv för att det så väl återger den avspända stämning som råder i murvelträdgården.

Rosé, sol & pool

Färgerna är intensivare nu under oktobersolen och jag tröttnar aldrig på att se ut över de ockrafärgade, enkupiga bytaken.

Skall det egna taket bytas ut måste det se ut precis som taken som breder ut sig nedanför slottet och här gäller det nog att försöka vara så tydlig som möjligt, eftersom många av de hantverkare vi varit i kontakt med gillar nytt, modernt och lättarbetat. Även plånboken skulle må bra av de enklare lösningarna men kompromisser till följd av detta får vi nog vara försiktiga med. Kanske är det dags att ta ett snack med vår stolte Le Maire Norbert Etienne, för att få goda råd om hur vi bäst bevarar vårt gamla vinbondehus?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 105 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
mars 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Feb    

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: