Etiketter
Mitt i den allmänna rushen, som är min vardag, lyckades Ewa från Franska hus ringa mig när ingenting annat pockade på min omedelbara uppmärksamhet. Samtalet blev långt och både det ena och det andra avhandlades. Det är bara en dryg månad kvar och små detaljer som försäkringar, godkänt poolskydd och städning av huset innan vi tar det i besittning börjar bli högaktuellt. Trädgårdsmästare – en engelsktalande före detta lärare – finns i byn och lär ska vara duktig och pålitlig. Städhjälp är kanske lite knepigare men skall nog lösa sig det med.
Medan jag sitter där med luren i örat känns det helt självklart men efteråt måste jag nypa mig lite, för det är ju på riktigt. Huset är snart vårt och vi skall njuta av det ohemult mycket men det skall skötas också. Skönt att kunna bolla alla frågor som dyker upp med någon som kan både området och vad det innebär att sköta om franska ägor!
Nästa stora sak att ta tag i blir hur minsta familjemedlemmen skall kunna fraktas fram och tillbaka utan att fullständigt flippa. Hon heter Wilda och är lite harig…
Här lyckas jag inte få några tillfredsställande svar, så resultatet kanske blir att jycken får bo på pensionat hemma i Sverige när vi flaxar söderut, fast det vill vi egentligen inte. Pass och alla vaccinationer har hon men hur hon skall fraktas, det är frågan.
Banta ett kilo för att få flyga i kabinen, kanske?
Fast reglerna är så snåriga , så det är svårt att få grepp om dem. Vi får undersöka vidare, helt enkelt.