Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: Murviel lès Béziers

Jubileum, tydligen

17 tisdag Jan 2017

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset, Reminiscenser

≈ 6 kommentarer

Etiketter

köpa hus i Languedoc, Murviel lès Béziers, This Is My Happy Place

Fem år med tämligen regelbundet bloggande firar Murvielklotter idag.

skarmklipp-2017-01-16-22-48-07

Fem år.

679 inlägg. 680 med det här.

146.174 visningar.

1763 kommentarer.

Det allra första inlägget var på bara några rader och gjorde inte mycket väsen av sig. Inlägget hade två visningar. Mina egna, för ingen visste ännu om klottret.

Det första inlägget på plats var lite längre men utan bilder. Det har hänt mycket med möjligheter till uppkoppling på de fem år som snart gått sedan vi satte nyckeln i låset i murvelhusets gamla port för första gången. Jag hade skaffat ett franskt mobilt bredband och satt mitt i natten och skrev, efter att ha härjat i flera timmar med att få det att fungera. Att lägga upp bilder var inte att tänka på. Datamängden tog slut på två röda.

I andra inlägget på plats las bilder in efter att jag kommit tillbaka till Sverige. De hamnade lite hur som helst och det tog några inlägg till innan jag började få någorlunda snits på bildsättningen.

Det börjar faktiskt till slut kännas ganska länge sedan. Livet har stått allt annat än stilla under de fem åren som gått. Stora, omvälvande händelser och andra mindre betydelsefulla har funnits med. Pirrande, sprittande glädje – och betydligt mörkare stråk som inte har tillåtits ta plats här. För bloggen handlar ju i allt väsentligt om livet i Murviel, om hur bra jag mår på min favoritplats. Mitt Happy Place…

Kudden i den holländska soffan skulle passa bra här med

Kudde i en god väns happy place

Några inlägg ligger nu på vänt, färdiga att redigeras och bildsättas. Numer är det inte bristande uppkoppling som sätter P för klottrandet på plats, utan alla begivenheter som vi lockas ut på. Så vi hörs snart om det sociala franska vinterlivet, Bertrands nya trädgårdsplaner och om några andra små bagateller.

Bonne nuit!

img_6956

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Med tankarna i Murviel

28 söndag Aug 2016

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Murvelhuset, Reminiscenser

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Murviel lès Béziers, Occitanie, tillbakablickar

Jag har skrivit sexhundrafemtiotre inlägg sedan huset blev vårt. I snitt innebär det 145 inlägg om året i fyra och ett halvt år eller sisådär 12 inlägg i månaden. Mer frekvent under sommarmånaderna och under dagar tillbringade i murvelhuset än annars men sällan med mer än en veckas mellanrum. Jag inser att jag skrivit med en regelbundenhet som är ganska olik mig, som annars är en något mer impulsstyrd personlighetstyp. Passionerat intresserad kan jag bli av än det ena, än det andra men som med de flesta passioner brukar de svalna efter ett tag. Som när jag blev med trädgård första gången och planterade för glatta livet och kände mig mallig när jag for till trädgårdscentret och köpte fem säckar jord för hundra spänn.

– Här går en som har en trädgård och inte bara en futtig balkong på andra våningen i en stockholmsförort. Tänkte jag medan jag stolt rullade den lånade skottkärran fram till kassan.

Fast jag tröttnade snart. Kirskål och ohemula mängder maskros saboterade mina trädgårdsmästarförsök och den ena rabatten efter den andra planterades istället med lättskötta buskar alternativt ersattes med dåligt samvete över deras ovårdade tillstånd.

Annat är det med Murviel. Passionen har måhända mattats aldrig så litet men har isåfall istället ersatts av djup kärlek. Så djup en kärlek nu kan bli till en plats, ett hus.

Så jag skriver oförtrutet vidare om den lunk som blivit vårt murvielliv. Vi har blivit många fler utsocknes i byn sedan den där marsdagen då vi fick nycklarna till huset och den trolska trädgården. Jag tycker inte att vi har gjort så särskilt mycket sedan dess; att det mesta är sig likt. Men när jag bläddrar tillbaka i inläggen, inser jag att det hänt en hel del. Trädgården är fortfarande trolsk men numer något mer välordnad än den en gång var:

IMG_1872

mars 2012

IMG_3329

mars 2016

Köket är visserligen något vi planerar att göra om så småningom men det fungerar och är betydligt mer funktionellt än när vi flyttade in,

Bänkskivor hade vi inga...

Mars 2012 – bänkskivor hade vi inga…

IMG_1498

September 2015

och det stora, tomma rummet har fyllts med välkända möbler och pryttlar som andas familjeliv och trygghet.

IMG_1869

Mars 2012

IMG_1490

Jag tänker att kanske var det mer spännande att både skriva och läsa om vår oförblommerade entusiasm över allt det som var nytt, fantastiskt, spännande och nästan overkligt än att ägna tid åt sådant som blivit välkänt, välmående och tryggt.

Det blev ju bra. Inga cliff hangers i sikte.

Jag funderar på om det inte är dags att berätta om alla dem jag möter i Occitanie, vars äventyr är nyare än vårt? Det händer spännande saker både i Murviel och i byarna runt omkring oss och det är alldeles omöjligt att inte bli både nyfiken och engagerad. Jag skall be att få återkomma om just detta.

Här regnar det och är tretton grader idag. Myser i huset på ön men längtar till Murviel. Det är liksom lite varmare där. Och soligare.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

De gamla breven

25 söndag Okt 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Byliv, Reminiscenser

≈ 2 kommentarer

Etiketter

gamla berättelser, historia, Murviel lès Béziers, tinndøl

Jag har skrivit om det tidigare i bloggen, hur jag på något märkligt sätt känner mig nära mitt ursprung när jag är i murvelhuset. Det är kanske trots allt mer som skiljer min lilla franska by från min barndoms norska grässlänter än vad de båda platserna faktiskt har gemensamt. Men det kan inte hjälpas. Det är någonting med stämningen, det småskaliga. Eller kanske framförallt att historien är nära, både i Murviel och i Tinn i Norge, där jag tillbringade alla mina barndomssomrar. Påminnelsen om att de liv som levts varit fyllda med förhoppningar, glädje, rusande lycka, sorg och hårt slit. Väggarna i vårt murvelhus viskar till oss, små plaketter här och där i byn berättar mer konkret,

Här och var sitter små informativa skyltar för den historieintresserade

Här och var sitter små informativa skyltar för den historieintresserade

krigsmonumentet utanför slottet,

Skärmavbild 2015-10-25 kl. 17.41.10

gatorna med namn efter fallna hjältar,

_MG_2536

berättar vad som faktiskt hänt. I Tinn berättades istället historierna muntligt för mig. Av bestefar på klingande vacker tinndøl och av andra familjemedlemmar som också de funnits med ett tag. Inte tänkte jag så mycket på när jag växte upp, vilken skatt vi får med oss när de gamle berättar för oss om sina liv. Jag kan inte räkna alla de gånger senare i livet jag tänkt tillbaka på de berättarstunderna och önskat att jag haft sinnesnärvaro nog att spela in eller skriva ner allt som jag fick mig till livs.

Nu talar de till mig igen, de gamle. Nya röster utifrån ett annat perspektiv. Gamla brev, skrivna med snirklig handstil, av en liten tonårsflicka, en åldrande far och syskon till en av mina släktingar under norskt trettio- och fyrtiotal.

Brev 5 Kuvert
Brev 1 Kuvert

Det är som att få fatt i ett filmmanus. Det är dramatik, kärlek och snubblande förvirring som spiller ut över över de tunna, gulnade brevarken och jag läser dem, ödmjukt medveten om hur utlämnande de är och hur de alls inte var menade för mina eller någon annans ögon. Hon skriver det också i breven till syskonen, den lilla trettonåringen, att ingen vet att jag skriver de här breven…

Det är rörande, upprörande, vackert och sorgligt. Och det är en historia som ber om att få bli berättad. Fast jag förstår ännu inte hur. I 594 inlägg – detta är det femhundranittiofemte – har jag delat med mig av mina tankar till vem som gitter läsa. Helt offentligt.

Ganska personligt.

Alltid väger jag orden, funderar över hur jag skall balansera det personliga mot det privata.

Trettonåringens stundtals nästan febriga snirklingar, skrivna i förstulen hemlighet, dyker upp hos mig 86 år senare och jag funderar över vad hon skulle ha tyckt om det. Som den trettonåring hon var då, skulle hon förmodligen blivit alldeles förfärad. Kanske skulle kinderna blossa på henne och brevarken hamnat i papperskorgen. Kanske hade det varit det allra bästa?

– Lilla vännen, säger jag högt, var inte rädd. Kanske berättar jag en liknande historia någon gång men inte din.

Den lilla byn, där ingen historia går den nyfikne förbi.

Gubbarna sitter fortfarande på samma mur...

Gubbarna sitter fortfarande på samma mur…

Gemenskapen, tryggheten, glädjen men också skvallret, ibland illviljan, skammen som försöker döljas, en efterlängtad anonymitet när livet är svårt men som inte är möjlig.

Murviel.

Och Tinn.

Och där har jag det nog, med hjälp av trettonåringens brev. Det är bylivet i sig som är så förunderligt och tryggt välbekant. På både gott och ont.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Senaste nytt från klottrar’n

21 torsdag Maj 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 5 kommentarer

Etiketter

bostadsmarknaden, Mäklare, Murviel lès Béziers, sjätte våningen

Det är maj.

Idag sken solen.

Jag är fortfarande skolmänscha.

IMG_7143

Alltså tittar jag på solen genom fönstret, noterar att temperaturen idag är något behagligare än igår, för att sedan fokusera på allt det som skall vara klart om bara några veckor.

Det är stressigt bortom allt förstånd men sommaren hägrar. Murviel tränger sig fram i mitt medvetande allt ivrigare och jag lyckas åtminstone nästan mota bort jobbtänket när dagen övergår i kväll.

Vi har hastigt och lustigt bestämt oss för att låta sjätte-våningen-eran lida mot sitt slut.

IMG_0573
Fint balkongliv på sjätte våningen ändå...
Fint balkongliv på sjätte våningen ändå…
Vi ser inte längre de vita husen i fonden...
Vi ser inte längre de vita husen i fonden…

Idag träffade vi en mäklare och gav honom uppdraget att sälja vår lägenhet. Den är stor. För stor för oss. Läget är formidabelt, om du lätt vill ta dig fram i Stockholm och vi har till slut kommit fram till att allt har sitt pris på en bostadsmarknad så överhettad att vi till slut inte kan motivera att stanna kvar i en bostad som många enligt uppgift är ute efter. Vi tänker istället leta efter något mindre och billigare.

Vi säljer innan vi har hittat något annat, har is i magen, tänker att det ordnar sig. Det har det ju gjort förut.

Murvelhuset kräver ytterligare lite fix och eftersom det är där inredningsivern får sitt huvudsakliga utlopp numera, är det lika bra att låta fokus få finnas där fullt ut. Livet i Stockholm får därmed klara sig på färre kvadratmetrar framöver.

Kommer jag att sakna sjätte våningen? Jovars, lite kanske. Jag har trivts här. Den har varit funktionell, lägenheten. Trivsam, rentav. Framförallt har den varit kravlös men det blir ju inte mindre kravlöst på mindre yta – snarare tvärtom…

Och till sist, kära vänner; mentalt, en smula undermedvetet, är detta ytterligare ett steg närmare Murviel. Ett mindre viste, alltså, nära allra finaste Bertil och hans päron i Stockholm, det andra – vårt ”hemma” – i Murviel. Vi drar ner på utgifterna där vi kan för att så småningom kunna tillbringa mer tid bortom semestrar där vi trivs allra bäst!

Tänk ändå hur det blivit. Hur vi alla deltidsboende i Languedoc tävlar i kreativa lösningar på att maximera antalet dagar som nyfransoser i sömniga byar bland vinfälten! Just detta förstod jag inte när jag för drygt tre år sedan för sista gången rattade bilen bort från huset där vi bott i nästan elva år. Snöglopp och sörja och hela bohaget i en flyttbil framför mig på väg till vårt nya urbanare vardagsliv.

Hemmet på rull

Hemmet på rull

Alldeles nyss och jättelängesen.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Min randiga tillvaro

30 fredag Jan 2015

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Corneilhan, Murviel lès Béziers

Det har blivit fredag i min soffa och kroppen har parkerat sig i sitt vanliga hörn och vägrar flytta på sig. Egentligen är den sugen på snacks, vill ha vin eller åtminstone ett glas vatten, för det senare har den visst glömt att förse sig med denna randiga fredag. Fast den orkar inte gå och hämta något av det utan sträcker sig istället efter äpplemaskinen för lite bloggande och tankefärd söderut.

Det drar ihop sig till murvielfärd och jag har visst förträngt hur hysteriskt det alltid blir att få saker att falla på plats innan dörren till arbetsrummet kan låsas och helg skall avnjutas. Jag ser liksom allt som genom ett raster. Jag staccato-jobbar; påbörjar en uppgift, blir avbruten och påbörjar något brådskande, blir avbruten igen och lägger det brådskande åt sidan för att lösa något annat ännu mer brådskande innan jag ställer mig framför mina hårt arbetande underverk av uthållighet och ropar att jag blir randig av stress!

Mitt randiga tillstånd gör ingen glad, så jag stänger min dörr och håller upp en förmanande hand när någon försynt knackar på glasrutan. Då går de därifrån. Jag känner mig som en skurk men rastret försvinner och ersätts av ett något mer ostört synfält. De förestående dagarna i Murviel känns som något jag själviskt och tanklöst klämt in i en tillvaro som inte gärna vill lämna något utrymme för sådana utsvävningar. Det är nästan så att jag ångrar fingrarnas glada dans över tangentbordet när datumen för resan knappades in på flygbolagens hemsidor för några veckor sedan. Förmågan att koppla av och ifrån vill inte riktigt infinna sig.

Tur då att jag vet att jag, när vi kommer över kullen alldeles vid Corneilhan och ser vinfälten breda ut sig med Murviel och de blåa bergen i bakgrunden, kommer att bli varse hur axlarna sjunker ner och släpper fram Mig.

20140107-230811.jpg

Jag blir mig själv igen med de där vyerna framför mig. Kan kränga av mig skavande krav för en stund och få fatt i de kreativa tankarna igen.

När jag sedan är tillbaka i vardagen är hjärnan rensad och jag kan gå in på upploppet till en deadline som heter duga. En deadline, som när den möts, ger utrymme för en helt annan balans mellan måstena och det lustfyllda. Är planen.

Vi får väl se!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tredje advent

14 söndag Dec 2014

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, Min franska trädgård

≈ 2 kommentarer

Etiketter

apelsinträd, Murviel lès Béziers, Roquebrun

10866864_10152965020458420_229640922_n

Det brinner ljus överallt i lägenheten på sjätte våningen och jag tycker nog ändå att det är ganska mysigt. Ute är det frostigt men ännu ingen snö och jag har fått umgås med familjens yngste en bra stund under eftermiddagen.

Jag tycker om advent, december och jul, min vinterfobi till trots. I facebookflödet följer jag mina languedocvänners julmarknadsbesök under de där blåa himlarna som jag kan längta mig sjuk efter. Också här hemma har solen visat sig de senaste dagarna. Den är blekare, kämpar mot mörkret, som ändå till slut avgår med segern och det är vemodigt vackert. Den ultraurbana miljön utanför våra svenska fönster badas i ett mjukt ljus och det är riktigt vackert. Med tre loja figurer i förgrunden blir det finfint:

10799396_10152965020788420_1024749227_n

När jag inte ägnar mig åt att se allt fint runtomkring mig seglar jag söderut i tanken. Tittar avundsjukt på bilder på mogna satsumas och citroner på franska träd och funderar över om apelsinerna på det egna trädet i murvelträdgården är goda… Tänker att det vore trevligt att pricka in en vistelse därnere när de är mogna. Nästa år, kanske?

Mimosafestivalen i Roquebrun går av stapeln 8 februari nästa år och den vill jag också pricka in. Nu ser den ut att vara i farozonen iallafall, med viktiga saker på jobbet som skall förberedas och vara klara bara en vecka senare. Jag blir irriterad över det. Över att plikter knuffar undan det jag vill ägna mig åt privat. Ingenting unikt med det, inser jag förstås, men ändå; kan en få gå på mimosafestival någongång?!?

Ska nog önska mig det av tomten.

skylt-for-tradgarden-till-tomten.jpg

Fin tredje advent på er alla!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Senaste nytt från Murviel

25 tisdag Nov 2014

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 7 kommentarer

Etiketter

B&B, garde manger, Gites, La Taverne de Léa, Murviel lès Béziers

Han är hemma igen, sambon. Med favorittvättmedlet, tvål, skinka, dressing och färskt byskvaller. Det rör på sig, kan jag konstatera. Slottet i byn är enligt uppgift sålt och stolta nya ägare lär vara restaurangägarna som hittills huserat i en ganska trist, nybyggd lokal vid infarten till byn:

Garde Manger
Garde Manger
IMG_0467
IMG_2110

Stämmer det, tycker jag att det är ohemult goda nyheter – en restaurang kombinerat med B&B i de vackra, medeltida rummen på slottet är en miljö som inte går av för hackor. Med ett minimum av inredningskänsla kan det bli hur bra som helst. Utgångsläget är nämligen inte det sämsta, bara lite lätt bedagat.

Vårt rum under husjakt hösten 2011...
Vårt rum under husjakt hösten 2011…
IMG_0502

Jag ser mig själv dinerande på borggården under stjärnorna en ljum sommarkväll…

IMG_0512
IMG_0493

Maten på Garde Manger har aldrig gjort mig besviken och med en miljö som matchar kvaliteten på maten, lär vår lilla bytaverna Léas få tuff konkurrens. Det är välkommet. Murviel är inte en jätteliten by och en restaurang som håller hög klass, både vad gäller inramning och mat är något vi ändå tycker har saknats.

Slottets B&B utgår jag ifrån kan få leva kvar och det är bra det med. Det behövs lite TLC och nytt blod där. Konkurrens finns vad gäller B&B också, både i byn och runtomkring men jag tror att det finns utrymme för ett till, även om de kanske behöver nischa sig. Enligt säker källa finns svenska planer på att öppna ytterligare ett B&B eller gite i byn – ett av de större husen på huvudgatan har sålts till ett svenskt par som har för avsikt att driva sådan verksamhet i huset.

Jag gnuggar händerna, tycker att det är spännade och tänker att alltsammans kan ge byn nytt liv. Den är värd det, byn. Den ligger där fantastiskt vackert på en kulle med utsikt över de omgivande vinfälten.

IMG_3020

Spännande utflykter finns på behändigt avstånd och varenda sten andas fascinerande historia.

Liv och rörelse.

De kan vara stolta, murvielborna, över den lockelse deras by utgör för tillresande frusna skandinaver. Tänk om en skulle göra slag i saken och strunta i kommande svenska novembrar helt och hållet?

Skall allvarligt överväga saken.

Igen.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

En plats i solen revisited

01 onsdag Okt 2014

Posted by murvielklotter in Murvelhuset, Utflykter

≈ 5 kommentarer

Etiketter

Cazouls, franska mäklare, Freddy Rueda, hus i Languedoc, köpa hus i Languedoc, Laurens, Murviel lès Béziers

För exakt tre år sedan satt jag och L på det lilla cafét i grannbyn St Genies och tittade på mäklarprospekt. Bredvid oss satt Eva och Rachel, mäklarna, och visade vilka hus de sett ut åt oss. Vi drack varsinn kaffe och njöt en stund av den varma oktobersolen. Minnet från den dagen är glasklart. Bara dagarna innan hade L:s pappa plötsligt gått bort och vi hade funderat på att ställa in vår resa. Men så tänkte vi istället att det ju bara handlade om några dagar och att vi kanske istället behövde den korta lilla verklighetsflykten ännu mer. Han var ju med oss i tankarna ändå och det kändes fint.

Vemodigt, men fint.

Drömmarna var nära, nära där under platanen på cafét. Vi tittade på bilderna, lyssnade på mäklarpratet och tyckte att det var väldigt skönt att få fokusera på oväsentligheter ett tag. Att det var startskottet på ett formidabelt languedocäventyr visste vi ju inte då.

Idag på treårsdagen var det dags igen.

IMG_8127

Samma café, Karin från Hus i Languedoc och Freddy Ruedas representant och så Å och jag. Samma strålande sol, kaffe i koppen och förväntan i luften. Å:s, inte min.

Två tjocka pärmar och en påse nycklar,

IMG_8129

skvallrade om att det finns ett och annat hus till försäljning. Köparnas marknad fortfarande kanske?

Så for vi iväg, först till Cazouls och ett märkligt men trevligt och fräscht litet hus alldeles vid kyrkan:

Det är två hus, inte ett, så brett är det inte!

Det är två hus, inte ett, så det är smalt som tusan!

Huset till höger är djupt och smalt men förvånansvärt ljust ändå. Smart placerade takfönster tar hand om dagsljusdetaljen.

Stort, fint badrum
Stort, fint badrum
Litet vardagsrum med takfönster och utgång till takterrass
Litet vardagsrum med takfönster och utgång till takterrass
IMG_8132
Litet smalt men funktionellt kök
Litet smalt men funktionellt kök
Vy mot kök och hall från trappan upp till andra våningen
Vy mot kök och hall från trappan upp till andra våningen
Takfönster i golvet med köket under
Takfönster i golvet med köket under
IMG_8133

Byn är lite större och livlig med allt på plats men huset ligger alldeles tyst i en liten gränd. Skulle det kunna vara ett alternativ, tro?

Vi for vidare mot nästa objekt och våra hemtrakter; ett hus i Murviel på samma gata som herr & fru H:s hus.

IMG_8146
IMG_8147

Fönster ut mot den trafikerade huvudgatan, stökigt, eftersom ägarna inte visste att vi var på ingång, men potential fanns med tre sovrum och en bra takterrass.

Ingång rakt in till...
Ingång rakt in till…
kök och allrum
kök och allrum
IMG_8143
IMG_8142
Takterrass med utsikt...
Takterrass med utsikt…
... om du ställer dig på en pall
… om du ställer dig på en pall

Charmigt?

Mysigt?

Ett alternativ?

Hmmm… Skulle vara för att det ligger i Murviel, då men nä, knappast.

Och så till sist  – en grand finale i Laurens, en söt liten by ungefär mittemellan Beziers och Pezenas. Inte en extra pinal framme, renoverat in i minsta detalj och med ett minst sagt svårslaget läge:

IMG_8155

En flodfåra med en för dagen porlande rännil, en helt ostörd, stor och nygjord terrass, ingen trafik alls utanför och mycket som är vackert att vila ögonen på.

Portal upp till ingången
Portal upp till ingången
House hunting med Åsa 2014
House hunting med Åsa 2014
Grannen!
Grannen!

Jag föll i farstun, Å var mer återhållsam men gillade vad hon såg hon också.

Alldeles nytt kök
Alldeles nytt kök
Nygjort badrum
Nygjort badrum
Nya golv...
Nya golv…
... fina detaljer
… fina detaljer
... och två stora sovrum
… och två stora sovrum
IMG_8153

Till och med garaget var ordentligt fixat med nytt innertak…

IMG_8163

… istället för de för området så vanliga gamla taken med trasig puts mellan bjälkarna. Puts som gärna ramlar ner i stora sjok med jämna mellanrum. Inte så kul om bilen som bor där har ett tak av glas…

Ett alternativ?

Jisses, ja!

öFast då behöver det nog finnas lite prutmån.

Efter Laurens for vi hem, intog en mycket enkel lunch under markisen vid poolen,

Lunch

simmade några vändor i det svala men alls inte kalla vattnet

eftermiddagssol

och dröjde oss länge kvar i värmen medan eftermiddagsskuggorna växte sig allt längre…

långa skuggor

Min dröm, den är just här, högst verklig, högst påtaglig och alldeles väldigt tacksamt omhuldad.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 230 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
mars 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Feb    

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: