Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Etikettarkiv: canicule

Nu har lugnet lagt sig över Murvelhuset

15 fredag Jul 2022

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère, Murvelhuset, poolliv

≈ 3 kommentarer

Etiketter

#flygstrejk, canicule, Det bidde en tumme, ensamma kvällar, familjen åker hem, Geodis, husröjning, Maisons du Monde, prinsar och tåg, reMarkable, SAS, Woodeez

Prinsarna och lilla Karlsson har åkt hem. Resan gick bra men blev lång, eftersom SAS strejkar och anslutande flyg från Köpenhamn till Stockholm var inställt. Men prinsarna älskar tåg och fick nu inte bara en tågresa, utan två och klarade dagen, som började i ottan

Morgontidig Bertil och månen … 🌕

och slutade i sena kvällen, alldeles galant.

Imponerande ändå; fyra småttingar (kompis Noel var också med på resan) med varierande grader av spring i benen tog sig an utmaniningen både resvant och med för det mesta gott humör.

Medan prinsfamiljen med vänner reste, städade jag. Alla kuddfodral, dynor, badlakan , dukar och annat som hamnat under små händer fulla med ketchup och glass, är tvättade eller ligger i högar redo för tvättmaskinen.


Poolhuset är röjt, badrummet där är renspolat och i huset har badrum, sovrum och vardagsrum rensats, dammsugits och plockats.

Rastlösheten när älsklingar åkt är alltid monumental. Den här gången får jag dessutom inte ens till minsta lilla njutning av att allt är tillbaka på plats, att diskbänken är utan en prick och att både hus och poolområde bit för bit kommer fram ur det kontrollerade kaos som rått de senaste knappa tre veckorna. Det har nämligen varit så alltigenom lyckat hela vägen. Barnen föll snabbt in i trygga murvelrutiner och de trötta päronen kunde låta axlarna sjunka.

Nu är det varmt.
Jättevarmt.

Det som inte är gjort före klockan tio på morgonen får vänta, såvida det inte är sådant som kan göras i ett luftkonditionerat inomhus. Att tvätta går bra men att hänga samma tvätt utomhus kräver skugga över torkvinda, annars kokar skallen.

Idag intogs därför lunchen inomhus och vi stannade sedan bakom stängda dörrar och fönster tills det blivit tidig kväll. Då är poolvattnet sammetslent och med bara lätt svalka.

Det är ljuvligt skönt med stillsamma simturer då.

Vi har en vecka kvar här innan vi styr norrut för flytt från huset på ön. Den veckan skall fyllas med sådant vi inte hunnit med hittills; söndagsmarknad i St Chinian, tidig frukostpicnic på falaiserna vid Cap d’Agde, restaurangbesök och en tur in till Béziers. Förutsatt att värsta hettan klingar av, förstås.

Jag håller ensamhet i varma kvällen i skenet av stearinljus,

klottrar fram ett blogginlägg, medan myggor inar och cikadorna håller låda. Jag skriver på min reMarkable men det är nästan för mörkt. Jag har beställt uppladdningsbara lampor för dylika aktiviteter utomhus men de dröjer. Dröjer gör för övrigt också soffan jag be­ställt till matplatsen vid poolen.

Den kom i måndags men killarna från fraktfirman Geodis/Woodeez hade så bråttom att vi inte hann ner till grinden innan de drog vidare.

Sedan dess har vi mejlat, ringt, hållit vakt, kramat om två telefoner, mejlat och sedan ringt igen. Varje dag i tre dagar. Varje gång har de sagt att ”leveransen kommer imorgon!

Och imorgon kommer som bekant alltid. Det gör dock inte leveransen. Till slut fick jag bli arg.

I skrift.

På franska (tack Göteborgs universitet för allt ni ändå lärt mig).

Fast jag ursäktade förstås min brist­fälliga franska och fick till svar – ”Ne vous inquiétez pas, je comprends tout à fait.” – med förhoppning om att inte låta otrevlig.
Det är viktigt att vara artig.

Och snäll.

Nu lovar den vänliga kvinnan att särskilt bevaka mitt ärende.

På måndag.

Den kommer på måndag, lovar hon.

Tänk om också lamporna kommer då?

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Ännu en sammetskväll

01 lördag Aug 2020

Posted by murvielklotter in Byliv, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget, poolliv, Väder

≈ 4 kommentarer

Etiketter

apéro, bygrannarna, canicule, fladdermöss, ora canis, tornseglare

Det drar ihop sig till hemfärd och det innebär som alltid ett visst vemod. Jag saktar ner, ser mig omkring, njuter, sniffar i luften, lyssnar. Trafiken som till slut tystnar. Kyrkklockorna.
En enstaka cikada som inte fattat att kompisarna gått och lagt sig. De hetsiga, högljudda tornseglarna som avlöses av de tysta, skygga fladdermössen. De är vackra mot den allt mörkare blå natten och jag välkomnar dem. Säger;
⁃ Varsågoda! Det finns myggor så att det räcker till er alla.
Simturen i en upplyst pool med långa, lugna, eftertänksamma simtag; ena vändan på mage, andra på rygg. Blicken som ömsom iakttar de egna händerna när de plöjer genom vattnet, ömsom riktas mot kvällshimlen och svalorna. Fladdermössen. Vänliga, trygga. Alltid där, alltid samma tid och lika flyktiga varje kväll.

En röd katt kommer släntrande och får syn på mig i poolen och blir stående. Våra blickar möts och jag ropar schas! med hög röst. Varför vet jag inte – jag tycker ju om katter. Snabbt försvinner den och jag kommer på mig själv med att tycka att det var väl dumt gjort. Om svalorna och fladdermössen tillåts ta hand om myggorna, kan väl katten få hjälpa till med eventuella gnagare?
Sedan både katt och flygfän lämnat trädgården, drar ensamma, sorgsna ugglan igång, denna kväll ackompanjerad av musiken från Café Nouvel, eftersom det är fredag.

Tidigare under dagen träffade vi Benjamin och Bertrand och med dem diskuterade vi trädgården. Cypresserna mot grannen är fem till antalet och slåss om utrymmet och därför skall två av dem tas bort.

I vinter skall grusytorna fyllas på med mer grus. Det har sjunkit undan såpass att det blivit otrevliga kanter här och var, medan vildvinet mot grannens laduvägg veckar unge Benjamins panna. Vi kommer överens om att den måste kapas varje år.

På väg att ta över igen...
På väg att ta över igen…
... fem månader tidigare!
… fem månader tidigare!

I terrasseringarna hade jag visst rensat bort vad jag trodde var ogräs men som tydligen istället är en synnerligen trevlig ört. Jag tyckte den såg ut som en jättebjörnloka på tillväxt och blev lite skraj men vad vet väl jag!
En vit Afrikas lilja beundrar jag varje gång jag går förbi den och såväl apelsinträd,

Ännu gröna blivande godsaker på tillväxt i juli 2020
Ännu gröna blivande godsaker på tillväxt i juli 2020
img_2621
img_2618
img_2812
8A9433CE-904B-44EC-AF49-8DD1DFE28BA2

som den övriga djungeln frodas och trivs. Lite av att inte se skogen för alla träd har det blivit i sommar och flera av de växter jag tycker allra mest om skyms av sina högresta grannar.

Det har varit en otroligt varm dag idag och nu efter att klockan passerat midnatt, sitter jag, såväl nysimmad som nyduschad, på vår terrass och svettas om mina bara armar. Det är en märklig känsla men efter ett tag i värme av sådant slag blir man lite van och jag tycker ändå att det är smått fantastiskt. Värmen kan få den spänstigaste att vilja avstå varje aktivitet men vi drog ändå iväg på apéro till våra bygrannar under eftermiddagen, under den riktiga hundtimmen.

Jyckarna, på vars ägor vi satt i skuggan och sippade på aperol, flämtade i värmen och höll sig still nära oss.

849CA1A3-5D95-41DE-9202-6C08111B066B
DEC82118-072D-40FD-B36A-1FF912339405

Grandiosa, ståtliga och gulliga på samma gång. Så himla snälla också, att vi tilläts klia dem bakom öronen allihop.
Jyckarnas trädgård är den gamla slottsträdgården i Murviel; en magnifik oas mitt inne i den gamla delen av byn och förstås unik i sitt slag. Trädgårdar är nämligen ingenting som brukar tillhöra husen inne i cirkuladen, speciellt inte sådana stora som denna och med pool.

4F408587-53C5-4EE7-831D-F5D7FE9943CF
9B40D667-E57C-4E21-890E-B0507449F740

Under tiden som jag klottrat har kvällen blivit svart och det är nästan fullmåne. Fredagskvällen är livlig. Fler bilar än annars kör förbi, glada bybor hörs utanför grinden och några grannungdomar stojar i sin pool. Det är trivsamt. Jag tycker om att lyssna på livet runtomkring oss. Och jag dricker vatten från vår nya bubbelkran och konstaterar att det drickat nog faktiskt slår det mesta!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Nous avons des voisins!

02 torsdag Aug 2018

Posted by murvielklotter in Byliv, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

a vendre, canicule, les cigales, voisins

Minsann!

Det råder febril aktivitet i murvelhuset, i murvelträdgården och i det stora grannhuset som sitter ihop med vårt. Halvåtta imorse drog det igång utanför sovrumsfönstret. Jag var redan vaken, eftersom förmiddagen var inplanerad för arbete framför skärmen. Jag slog upp fönsterluckorna och skymtade orangea tröjor i den djungelliknande trädgården på andra sidan muren.

Röjsågar vrålade och det ena trädet efter det andra föll till backen. Nu, när det snart är lunch, ser vi för första gången på flera år hur det ser ut på den lilla gården på baksidan av det stolta huset. Den har jag fantiserat om förut och önskat att den skulle sjuda av liv och få leva upp till den fantastiska potential den har.

Ljuset i vår trädgård är nu helt annorlunda. Jag hade inte ens tänkt på att vegetationen där skulle påverka oss nämnvärt, eftersom det bara är den sena eftermiddagssolen som letar sig in till oss den vägen. Men skillnaden är faktiskt monumental.

Före...
Före…
... och efter
… och efter

Det slår mig också att det kanske, förhoppningsvis, kan påverka den ständigt växande myggpopulationen i vår trädgård. Mygg gillar ju djunglar. I alla händelser är det fantastiskt skönt att vegetationen är borta. Det är som att trädgården drar djupt efter andan och nyvaket plirar mot det intensiva ljuset.

Men dagens absoluta klo är att vi äntligen, efter sex och ett halvt år av total avsaknad av grannkontakt äntligen fått skaka tass med grannhusets ägare!

Monsieur och madame invid den blå porten

Ägarna är ett äldre par, som ju faktiskt tar hand om sitt obebodda hus, och de berättade att de bor i Causses et Veyran och att ingen har bott i huset på många år. Den gamle mannen går med kryckor efter en olycka men de verkar pigga i övrigt. Och väldigt vänliga på det där sättet som de så gott som alltid är här. Tusen frågor stångas i mitt huvud men dels kan en ju inte gå till omedelbar attack, dels räcker inte min franska riktigt till för att driva samtalet i den riktning som jag vill. Jag får vara glad för att jag ändå numer förstår åtminstone det mesta. Ta reda på om ägarna har några planer för det stora, ensamma huset får jag göra en annan gång. Tänk om det kommer upp en skylt om a vendre snart? Det skulle vara väldigt trevligt med lite liv och rörelse på andra sidan muren!

Häromdagen träffade vi dessutom för första gången grannen i det gigantiska huset på andra sidan gatan. Honom har jag verkligen aldrig sett och han har inte sett oss heller. Han berättade för oss att han flyttat hit för ganska många år sedan för solens skull. Från Carcassonne! Vi måste ha sett ganska frågande ut, för han skyndade sig att förklara att det går en klimatgräns ungefär vid Capestang i en kil ut mot kusten. Den där förklaringen har jag hört förut och den går ut på att Murviel och byarna i närheten ligger i en särskilt gynnsam klimatzon. Runt omkring oss lär det skall både blåsa och regna mer.

Hur det egentligen förhåller sig med den saken kan kvitta lika. Jag är bara så glad över att äntligen ha fått prata med våra osynliga grannar!

Det har varit frustande varmt idag. Så varmt att vi satte oss i bilen för att åka några hundratal meter upp till våra nya bygrannar Paasi och Bretton. Där bjöds vi på storartad lunch i ännu en av byns makalösa trädgårdar med tillhörande magnifikt hus.

Pasi och Brettons magnifika villa
Pasi och Brettons magnifika villa
...och lika imponerande fågelbur!
…och lika imponerande fågelbur!

Inte gammalt och traditionellt, utan modernt, smakfullt och, hm, filmiskt. Här har uppenbarligen en arkitekt varit i farten och den tretusen kvadratmeter stora tomten slingrar sig i spännande vindlingar runt det vita snörräta huset.

img_8541
img_8543

Som en romersk villa. Eller en californisk. Lite Frank Lloyd Wright meets Alvar Aalto och Corbusier. Elegant, personligt och avspänt på samma gång. Till och med hundarna passar perfekt i miljön.

Men vi är i Murviel. En liten by där invånarna i generationer slitit ute på sina vinfält. Finns ingenting fancy över vår lilla by. Tror inte att några världsberömda arkitekter eller konstnärer satt sin fot i byn. Den är fin, har potential att vara riktigt charmig och den är medeltida med en spännande historia. Det är nu Murviel förvisso inte ensamt om. Occitanie är strösslat med medeltida byar med spännande historia.

Rue Victor Gelly med slottet i fonden

Så vart vill jag komma med detta? Jo, bakom rostiga gamla grindar eller anonyma, mer moderna diton döljer sig fantastiska pärlor. Ingenting skvallrar om prakten bakom grindarna. Väl innanför de där grindarna är det sedan lika svårt att ta in att inget av husen kommer upp i en prisnivå motsvarande vad du får ge för en högst ordinär villa i en högst ordinär stockholmsförort. Men bäst som jag sitter här och förundras över just detta faktum, inser jag att vi som köper hus här, om inte nu, så kanske inom en snar framtid kommer att haussa upp priserna och knuffa undan de lokala unga, som kanske annars skulle ha velat lägga vantarna på våra hus. En angenämare tanke är den att husen kanske skulle förfalla om inte vi tokiga svenskar kom hit och förbarmade oss över dem? Att vi är välkomna i byn för att vi både skapar jobb och bidrar till byns glans?

Nåväl, ingenting har gett mig anledning att tro att vi inte skulle vara välkomna här, oavsett hur vi eventuellt bidrar eller tär. Gäster har vi många, såväl välkomna som något mer oväntade besökare som råkat irra sig in i vårt hus. Som den här gynnaren, stor som en tumme på en rejäl labb och högljutt gnisslande;

Jag fick rycka ut och förklara för den att vi inte brukar ha konserter i vårt badrum och att chansen att hitta kompisarna skulle öka väsentligt därute i trädgårdens täta vegetation. Den höll med och lät sig villigt lotsas ut igen.

Nu är den tyst. Kompisarna också. Dagens dallrande hetta har klingat av och det är dags att dra de svala (jo, faktiskt!) lakanen över axlarna och sova. Imorgon kommer elektrikern igen.

Det var 36 grader. I skuggan
Det var 36 grader. I skuggan
Isoleringen på den gamla elsladden sönderbränd av solen
Isoleringen på den gamla elsladden sönderbränd av solen

Och Bertrand kommer också för att fortsätta med småjusteringarna innanför grinden. Tidig revelj är därför ett troligt scenario imorgon också.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Gazpacho, canicule och ändrade rutiner

24 tisdag Jul 2018

Posted by murvielklotter in Inredning, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar, Shopping, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

canicule, småfix, taklampor med kristallhängen

Jorå, en är ju inte sämre än att en kan ändra sig! Medan horder av turister letar sig ner till medelhavsstränderna och, som fallet oftast är längs med den occitanska östkusten, ofattbart nog klämmer in sig i någon av alla de ökentorra semesteranläggningarna med strandnära läge, börjar jag så smått drömma om fläktande tjörnvindar. För nu är den här, hettan. Vi klarar oss bra med både iskall gazpacho till lunch, pool och clim, men igår eftermiddag fick den här värmedyrkaren till slut nog i de heta seneftermiddagstimmarna och så smått kippande efter andan, flydde jag inomhus och stängde omsorgsfullt dörren efter mig.

Då hade jag nyss försökt svalka mig i den trettiogradiga poolen utan att få önskad effekt, så nu får poolaggregatet kyla vattnet istället. Som inbitet huttrande skandinav känns ju det helt bakvänt men det är faktiskt helt nödvändigt. Det finns alltså gränser även för mig för när jag tycker att det är varmt nog och lite till.

Fast klaga skall jag verkligen inte! Jag får bara rucka på de rutiner som fram tills nu fungerat alldeles utmärkt; istället för runtlufsande tidiga morgnar för att få någonting gjort, får badliv levas de där tidiga morgnarna istället, om det skall bli något badliv alls.

När sedan solen bränt på i några timmar, är det istället småfix inomhus som får ta vid. Precis tvärtom, alltså, och bara för att huset har en klimatanläggning.

Så monterades till slut taklamporna, som skall hänga först över matbordet och sedan över den planerade köksön, när vi till slut hittar orken och tiden samt när plånboken fått chansen att återhämta sig, för att sätta igång projekt murvelköket. Jag såg lamporna första gången i en inredningstidning för flera år sedan, gjorde slag i saken först i vintras och beställde dem från USA(!). De skickades därefter ner till murvelhuset med möbeltransporten för några veckor sedan.

De landade på köksbordet, som så mycket annat och där har de blivit liggande. Ligger där gör de för övrigt fortfarande, men nu är de åtminstone ihopmonterade, de beresta miljöbovspjäserna!

img_8285
img_8286

Upp i taket får de komma en annan dag; den för dagen avsatta tiden tog slut och montören – petite moi!- behövde vila sig efter den oerhörda ansträngningen.

I poolhuset snurrar för övrigt takfläktem igen. Gardinerna hamnade bakom dörrarna när jag öppnade dem imorse och då insåg jag att med dörrarna uppslagna, kan inte gardinerna fladdra in i fläkten och just den faran är därmed avvärjd.

Den där analysen att den skulle kunna lossna från taket och dansa ner med sina roterande vingar, får vi lösa med en extra säkerhetskontroll istället.

Så voila!, det fortsätter att fläkta skönt i poolhuset. Fast utan romantiskt fladder av flortunna gardiner då, förstås. En kan, som sagt, inte få allt.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Lagom är liksom inte grejen i år

11 onsdag Jul 2018

Posted by murvielklotter in Byliv, Jobbinvasion, Om dagsläget, poolliv, studier i franska

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Cafe Nouvel, canicule, Vieussan

Det fläktade till slut lite skönt under de tidiga kvällstimmarna igår och det blev lite lättare att andas. Det  var annars varmt. Riktigt varmt. Det blev lite jobbigt till slut med min rossliga hals och under eftermiddagens hundtimmar var det till slut svårt att avgöra om jag hade feber eller om det var hettan som fick omgivningarna att snurra. Termometern i trädgårdens mest skyddade hörn visade 48 grader innan kvällsbrisen kom och lättade på trycket. Så varmt var det dock inte men kvicksilvret var ändå uppe och nosade på fyrtiogradersstrecket innan solen försvann bakom grannens tak.

Isolationen bakom vår rostiga grind bröts ändå Igår och jag dristade mig iväg på en aldrig så liten utflykt. Vi for iväg till den fantastiska flodstranden vid Vieussan och badade i det strömmande svala och glasklara vattnet. Det var en näst intill religiös upplevelse! .

img_7735
img_7705
img_7710
img_7723

Så galet skönt och svalkande att det började spritta rejält i livsandarna. Här var jag i maj när Languedoc plågades av oupphörligt regn och betydligt svalare temperaturer än vad som är vanligt i maj. Kontrasten igår kunde nästan inte varit tydligare. En tröja över axlarna i maj kändes lika självklart då som det hade varit fullständigt otänkbart igår!

Lunch intogs sedan på Le Lezard bleu, där vi valde dagens matiga, vällagade och kryddiga meny.

Utsikt mot Vieussan från vårt lunchbord
Utsikt mot Vieussan från vårt lunchbord
... och mot floddalen
… och mot floddalen
img_7742

Det var en väldigt lagom utflykt för den halvkrassliga bloggaren och resten av dagen tillbringades i trädgården hemma med poolbad, sagotröjsstickning

img_7775
img_7777
img_7781

och framemot kvällen ett aldrig så litet sippande på rosé. Med trevligt spontansällskap, kan tilläggas. Resterna av gårdagskvällens vindlande samtal över immande rosé, fick jag städa bort imorse..

Idag tog till slut det mer sociala livet fart igen. Besök av numera simkunniga barn blev det äntligen men precis när de kom, var jag tvungen att fara till Cessenon för lite konversationskurs i franska.

Det var föredömligt ordnat, måste jag säga, så det lär bli fler sådana sittningar för min del!

Fotboll med bybor på café Nouvel, med obligatorisk nationalistisk yra över Les Bleus fick avsluta kvällen;

Det fläktade lite under promenaden hem från bykrogen men det är fortfarande mycket varmt. Att sitta inne i restaurangen istället för utomhus kändes därför helt rätt, även om mysfaktorn därinne är tämligen låg. Men stämningen steg i takt med att Frankrikes chans att vinna kändes allt säkrare.

Rykten om regn på sina ställen därhemma når mig och det gör mig försiktigt glad. Ingen skadeglädje, tvärtom. Det behövs regn denna årets mest olagoma, otypiska vår och sommar både här och där. Men frågar du geologen i byn, säger hen att variationen är normal och att jorden i perioder varit skållhet och att det är ytterst lite vi kan göra för att påverka och bromsa skeenden i naturen som vi helst inte vill se. Jorden klarar sig alltid men med oss kan det gå som för dinosaurierna, oavsett vad vi gör. Eller så går det bra. Jag röstar för det sista och passar på att önska regn och gott gräs till världens alla betesdjur!

Nu skall jag försöka sova. Jag tror att det skall gå bra. Ljudet från biltutorna har stillnat och murvlarna verkar ha gått hem till sig.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Två gamla damer på roadtrip – en med päls, en utan

21 torsdag Jul 2016

Posted by murvielklotter in La voiture, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

A7, canicule, Heidelberg, Hotel am Rathaus, hunden på resa, Murviel-Heidelberg med bil

Ingrid försöker få med sig Wilda nerför trappan

Ingrid försöker få med sig Wilda nerför trappan

Igår lämnade jag Murviel. Jag hade siktet inställt på att ta mig en bit norr om Lyon och att vara framme där senast nio på kvällen. Jag hann städa ur vårt sovrum, packa ihop mina saker, äta lugn frukost på verandan, simma några längder och surpla åtskilliga koppar kaffe medan samtalen vindlade sig fram i alla möjliga riktningar. Huset har nya gäster, som får klara sig utan oss nu. Det är lite saker att stå i därhemma.

För någon vecka sedan fick jag den ljusa idén att låta Lorf (barnen på besök gav honom ett nytt namn – de försökte med Rolf och Loyd också men jag fastnade för Lorf) flyga hem medan jag och hunden skulle frakta hem oss själva och bilen. Då sparas det semesterdagar så att vi kanske kan komma iväg en sväng tillsammans i höst också. Jag är nämligen beredd att gå ganska långt för att kräma ut så många dagar jag bara kan i Murvelhuset. Jag gillar’t, förstår ni.

IMG_5218

Riktigt hur långtgående denna min osjälviska(?) uppoffring skulle bli, var jag dock lyckligt ovetande om när jag lugnt njöt mitt otium på verandan. Hunden och jag har ju roadtrippat genom Europa solokvist ett antal gånger nu och det brukar gå bra. Jag har mina inarbetade ritualer och rutiner och den nya bilen är löjligt bra. Lite köer hade jag räknat med – det är ju semestertider – så jag gav mig iväg utan att boka första hotellnatten för att kunna svänga av om det skulle visa sig ta längre tid än beräknat. Det var ett mycket klokt och vist beslut, skulle det visa sig.

Det tog lite längre tid än beräknat. Nämligen.

Sisådär en fem timmar längre tid.

Inte fanns det någon plats för mig och hunden på något härbärge heller, för vi var många som inte kom dit vi hade planerat igår.

Jag kom till Orange, sedan tog det stopp. Och då menar jag stopp. Termometern i bilen visade 38 grader, cikadorna gastade men i övrigt var det tyst. Wilda och jag tog en promenad på motorvägen tillsammans med de andra bilisterna.

På autoroute-kanalen 107,7 varnades det för hela Rhonedalen – undvik A7 och vägarna runtomkring, om ni kan, mässade den. Så pratade de om caniculens återkomst och den märkte vi ju av, hunden och jag. Hettan dallrade i asfalten men bilen höll sig ganska sval, trots att motorn och därmed också AC:n inte kunde vara igång hela tiden.

image

Det lilla pälsdjuret är hur cool som helst men igår var det lite svårt att få henne att dricka vatten och det blir förstås nervöst i värmen. Det är också helt nödvändigt att fokusera på att hon skall ha det bra, så motorn fick gå mer än vad den hade fått göra annars. Inte vid något tillfälle verkade hon bli för varm. Jag hade dessutom ohemula mängder vatten med mig och hade en blöt handduk i beredskap i kylboxen, utfall att.

Så snart vi kunde lämnade vi motorvägen och tråcklade oss fram på småvägar men det var vi naturligtvis inte ensamma om heller. Det blev stillastående köer där med, fast under alléer av skuggiga plataner, så det kändes bättre. Bredvid oss löpte A7:an med mil efter mil av stillastående långtradarkaravaner. Navigatorn bekräftade kaoset med ilskna röda kryss längs med hela autorouten mellan Orange och Montelimar.

image

Beräknad försenad ankomst till Lyon 21.56 blev 23.45 i Vienne…

Vi körde 37 mil igår. Det tog drygt åtta timmar. Utan någon egentlig rast.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Nu sitter jag på ett sött hotellrum med en något daterad inredning och lyssnar på kyrkklockorna och sorlet på Heidelbergs stora rådhustorg.

image

Hunden har, som sig bör, installerat sig i min resväska.

image

Ute är det fortfarande dryga trettio grader fastän timmen börjar bli sen. Jag är trött men lättad över att ha kommit så här långt. Dagens etapp gick betydligt bättre och jag slapp köer helt och hållet ända fram till Karlsruhe från Vienne, där jag till slut fick tag i ett snordyrt hotellrum strax innan midnatt igår.

Hur skön ser en säng på ett trist hotellrum ut efter åtta timmars tröstlöst bilkrypande?

Hur skön ser en säng på ett trist hotellrum ut efter åtta timmars tröstlöst bilkrypande?

Nu skall jag följa den snarkande jyckens, tillika världens bästa resesällskaps, exempel och krypa till kojs. Imorgon är en ny resdag. Det får bli bra.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Adoucisseurerna – teknikens under!

03 måndag Aug 2015

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Murvelhuset

≈ 2 kommentarer

Etiketter

adoucisseur d’eau, överhettad iPhone, canicule, dH-värde för vattnets hårdhetsgrad, Kinetico Water Systems, Softeau

Så var det klart. M. Pinot från Soft’eau har varit här och i dallrande hetta installerat inte bara en, utan två adoucisseurer; en för vattnet som går in i huset och en för vattnet i poolhuset.

11830651_10153563301583420_2091481656_n

Klicka på bilden för att komma till hemsidan med information om systemet!

Vår installatör anlände punktligt precis när middagshettan satte igång och dök meddetsamma in i garaget med den första adoucisseuren alldeles där vattnet kommer in till huset och tomten.

IMG_9411
M. Pinot från Soft'eau
M. Pinot från Soft’eau

Raskt installerades de två tuberna med mjukgörare och behållaren för de salttabletter som skall rena mjukgörarna i tuberna med jämna mellanrum. Systemet, som är helt mekaniskt, kräver ingen elektricitet och sköter sig helt och hållet självt. Service kan behöva göras någon gång ibland men enligt vår väl insatte Agent General i byn, så skall det inte behövas här, där vattnet som passerar systemet är rent och bra.

Två behållare arbetar växelvis och renas med...
Två behållare arbetar växelvis och renas med…
...salt. Ca en säck om året hälls i en behållare
…salt. Ca en säck om året hälls i en behållare
... och så läggs locket på.
… och så läggs locket på.
Kärlen töms när behållarna rengör sig själva
Kärlen töms när behållarna rengör sig själva

De två behållarna arbetar växelvis och behöver med jämna mellanrum – fast inte så ofta – tömma sig och då är det ju tur att garaget har en gammal vask kvar från den tid då det alls inte var något garage, utan en cave för vinproduktion.

När bostadshuset fått sin mjukgörare, hastade M. Pinot upp till poolhuset och installerade nästa eleganta lösning för vattnet där. Den är förstås mindre, eftersom mindre mängd vatten passerar förbi mjukgöraren här men principen är densamma.

IMG_9425
Blått till vänster = mjukgöraren arbetar...
Blått till vänster = mjukgöraren arbetar…
... rött till höger och mjukgöraren av avstängd
… rött till höger och mjukgöraren av avstängd
IMG_9424
IMG_9426
IMG_9427
IMG_9421

Den lilla burken, som är en renoverad, begagnad adoucisseur, är på hjul för att det skall vara lätt att komma åt och fylla på salttabletter.

Medan vår installatör arbetade, gassade solen, cikadorna toksjöng och temperaturen i poolen steg med ungefär en grad i timmen. Jag var inte avundsjuk på honom som var tvungen att ligga på knä under vår köksbänk men han var vid gott mod och berättade hela tiden vad han gjorde och hur det fungerar. Jag blev så fascinerad att jag inte såg hur solen flyttade sig och började steka min iPhone, som jag hade lagt i skuggan innan jag nyfiket började iaktta arbetet som fortlöpte under köksbänken:

Telefonen fick värmeslag

Telefonen fick värmeslag

Nu har vi så äntligen mjukt vatten – vi har gått från ett dH-värde på 40 till ett värde på 6,5-7, så skillnaden är avsevärd. Enligt M. Pinot kommer kalkavlagringarna i både rör, på duschväggar, kranar och hushållsapparater att successivt avkalkas med hjälp av det nya mjuka vattnet. Det låter nästan för bra för att vara sant, så självklart tänker jag hjälpa det på traven med såpa, skurborste och andra avkalkningshyss. Blir ju hur bra som helst.

Så här långt är vi supernöjda. Vi ringde Soft’eau för mindre än en vecka sedan, hade en offert inom ett par dagar och nu är det installerat och klart. Sådan effektivitet är det bara att buga och tacka för.

Och jo, det pratades så bra engelska att jag inte heller denna gång fick öva min tragglande franska. Glöm alltså ryktet om att ingen i Frankrike pratar engelska – det stämmer helt enkelt inte längre.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Canicule, vinresa och irländska bygrannar

16 torsdag Jul 2015

Posted by murvielklotter in Byliv, Jycken

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

canicule, irländarnas by

Imorgon, mina kära bloggvänner, bär det av på äventyr. Efter bara fem dagar i det älskade murvelhuset, skall vi alltså helt frivilligt ge oss iväg igen. Vi skall bila norrut och under en dryg vecka undersöka vad resten av hexagonen har att erbjuda. Hunden, som haft det lite tufft denna canicule-sommar, får följa med.

11739655_10153528059958420_901907305_n

Eftermiddagen idag förde med sig lite moln, som nu tagit udden av den värsta hettan.
Cikadorna gnisslar inte fullt lika frenetiskt men kallt är det ändå inte. Annat var det igår, då vi bjöds på apéro hos ett irländskt par som bott i byn i sexton år.

IMG_9021
IMG_9020

Där gick det åt ohemula mängder vatten i den dallrande hettan och vi var många som fick använda servetterna till att badda våra svettiga ännen istället för att världsvant torka läppen ren från tjusiga viner. Men rackarns trevligt var det.

IMG_9025

Slottet från en för oss ny vinkel

Irländarbyn Murviel håller på att bli svenskbyn istället, klagade våra nyfunna irländska vänner  skämtsamt, och så enades vi om att vi nog ändå har väldigt mycket gemensamt.
Väl hemma efter detta iriskt/svenska sociala event, kunde vi konstatera att ännu ett parasoll flaxat iväg till sällare jaktmarker. Inte för att det är en särskilt blåsig sommar i år men det räcker med en liten kastvind, så är det kört. Idag fick därför ett av två blårandiga parasoll göra de utrangerade parasollkadavren sällskap på parasollkyrkogården.
11736907_10153528060083420_827240169_n
Slutstationen är dechetteriet men det får vänta tills vi återvänt från vår lilla roadtrip.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld
  • Tredje gången gillt

Besöksstatistik

  • 336 994 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
februari 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728  
« Jan    

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Nej
  • murvielklotter om Nej
  • Anonym om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: