Etikettarkiv: köksrenovering

Inte bara vanligt vatten

06 fredag Dec 2019

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Hantverkare, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 2 kommentarer

Etiketter

,

Jag har sagt det förut men det kan måhända tåla att sägas igen; det är ingen enkel sak att byggleda på distans. Någon som minns att det pågår en murvielsk köksrenovering, till exempel? Etapp 2 var planerad att vara klar i september, så jag rusade runt under min septembervistelse för att få fatt i vitvarorna och lyckades nästan. Spisleveransen fick jag låta bygrannar ta hand om, medan kylskåpet hann komma innan jag flaxade norrut igen. Under min snabba oktobervistelse hann jag sedan montera återstående skåpstommar och jag hann också planera vidare med François.
I övrigt stod köksarbetet still.
Det står fortfarande till synes still och nu är det december.
Men inte allt arbete syns, minsann! Mejlväxling fram och tillbaka har pågått i några veckor och nu är till slut kökskranen – vår robinet – beställd! Ur den kommer vi att kunna fylla många glas med bubblande, kylt och filtrerat vatten.

Med knapp till vänster för att välja med eller utan bubblor
Kylaggregat, filter och kolsyra under diskbänken

En kraftfullare variant än vad som normalt installeras i vanliga hem fick det bli, men med varma somrar och semesterfirande familjemedlemmar och vänner i långa rader, känns det bra att arbetet med att hålla vätskebalansen blir mindre slitsamt när kranen är på plats. Inget mer kånkande på petflaskor från affären och ingen kyl proppfull med vattenflaskor på kylning. Bara att vrida på kranen och voilá; friskt, kallt, bubbligt och miljövänligare vatten!

Ville bara berätta. Att jag ser fram emot det. Kökets kanske mest nödvändiga pryl, faktiskt. Och jag är inte ens lite ironisk.

Bara trött, för det blev visst lite sent igen.

Bonne nuit!

 

Under gråa moln på Charles de Gaulle

30 onsdag Okt 2019

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, poolliv, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Sommar, bad och frukost på terrassen är det färdigt med för ett tag. Fönsterluckorna har stängts mot omvärlden

och murvelhuset får klara sig själv ett tag igen. Det är som vanligt ännu svårare att lämna huset än vad det är att komma runt våndan inför resorna ner. Skillnaden i väder redan vid mellanlandningen i Paris på väg mot Sverige är monumental och den nedpackade tröjan åker fram så snart planet tar mark. Skillnaden är som störst nu. Den där milda höstvärmen i Murviel är alldeleles speciell.

Ljuset är intensivt fortfarande och i solen är det så varmt att bad i poolen känns helt rimligt.

30 oktober plöjer jag turkosblått, tjugofyragradigt vatten en stund innan det är dags att packa ihop både mig själv, mina väskor och resten av huset. Baddräkten hänger tvättad och på tork i badrummet och jag vet att jag kommer att le åt åsynen av den när jag kommer ner nästa gång. Då är poolen vinterstängd, dagarna kanske varma nog för lunch utomhus men bad tror jag inte kommer att locka, trots allt.

Igår kom François förbi och vi diskuterade det fortsatta köksbygget.  Jag försökte vara ganska bestämd och ställde krav på att det skall vara klart för användning när vi kommer ner över nyår. Jag har monterat skåpsstommarna –

fick för övrigt lite hjälp med det av nybygrannen medan han väntade på att dottern skulle ha poolbadat klart.

Den måttanpassade, rostfria diskbänken har vi lyckats pruta ner med några hundra euros men den är fortfarande inte billig. Men att försöka hitta andra alternativ i en hast riskerar att göra oss mindre nöjda med slutresultatet. Kompromisser med planer som trots allt vuxit fram under lång tid är kanske inte en så strålande idé.

Så återstår kakel och fläkt liksom en anordning för barngrind in mot matlagningsdelen av köket. Det måste bli så när en köpt en spis som saknar barnspärrar och som har vred som lätt går att pilla loss! Grinden kan vi dessutom ställa undan när inga barn är på plats och så slipper vi fula spärrar på skåp och lådor. Tänker att det blir bättre på alla sätt, även om det inte var planerat så.

Vi skall själva måla hela klabbet när det är på plats men det får ta sin lilla tid. Det gröna kaklet skall få bestämma nyansen på luckor och lådfronter. Så lite tapetsering och målning av väggar i det stora rummet och vi kan förhoppningsvis pusta ut från renoveringar för ett tag. Eller ja, så lite målning är det nu inte som behövs och så var det det där med fasaden och resterande fönsterluckor. Och dörren till badrummet och garderoben. Vi kommer nog att hålla oss själva och diverse hantverkare sysselsatta framöver också.

Tjugofem grader i solen

29 tisdag Okt 2019

Posted by in Byliv, grand-mère, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Denna blixtvisitens sista dag sopade jag till sist bort stormen,

la på en matta

och åt ännu en frukost i sval morgonsol på terrassen.

Det var en rejäl frukost jag bunkrade upp och jag blev därför sittande länge. Fåglarna kvittrar om förmiddagarna som om det vore våren och solen började värma ordentligt genom parasollet när klockan började närma sig tio.

Se där en bra sak med vintertid!

Att jag vaknar utan väckarklocka redan vid 6-snåret är förmodligen en övergående konsekvens men det är ganska skönt det med. Sovrumsfönstret är alltid öppet mot natten och att ligga i sängen med täcket upp till öronen och lyssna på byn som vaknar är ren meditation. Stenväggen bakom sängen färgas svagt rosa av morgonsolen och i telefonen dyker två prinsar upp. De klappar på varandra, morgonmyser däruppe, 250 mil ifrån mig och är så ljuvliga att det riktigt knyter sig i bröstkorgen på den gamla mormorn.

Det är tjugonionde oktober. Tjugofem grader i solen och tjugotre i poolen mitt på dagen och jag tar årets garanterat sista dopp.

Det är som en bättre svensk sommardag, om det inte hade varit för att solen ändå står lägre på den languedocblå och därmed kastar längre skuggor över trädgården än vad den gör på sommaren.
Efter badet blir jag snabbt varm igen och jag får nypa lite i skinnet för att konstatera att jo, det här är på riktigt. Sedan frågar jag mig själv varför jag inte genast ser till att låta just detta bli min höstverklighet redan nu. Bättre än så här blir det liksom inte.

Men jag är inte riktigt där.  Det är inte dags för pension riktigt ännu. Fast visst känns det en smula knäppt att sitta på sin terrass och blicka upp mot det blå, iklädd endast T-shirt, tunna brallor och ett par Birckenstock på tossingarna ännu när eftermiddagen håller på att övergå i kväll, och konstatera att imorgon bär det iväg mot nattfrost och mörker igen.

Galet, förstås. Vad väntar jag på, liksom?

Trots att ingenting hänt med köksrenoveringen jag åkte ner för att kontrollera,

En salig röra…
… och monterade stommar…
… i solen på terrassen

har axlarna sjunkit till en behaglig nivå och motviljan att åka ner som jag kände dagarna innan det var dags för nerfärd kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Hur tänkte jag?
Hur kan jag inte minnas från den ena gången till den andra, just hur lycklig jag känner mig när jag väl är på plats?

Nåja, imorgon bär det av norrut igen. Den måttbeställda diskbänken har prutats ner till nästan acceptabel nivå och mötet med François idag kändes bra. Viktig resa ned, kan jag konstatera, återigen med ännu en erfarenhet rikare om att det är hart när omöjligt att byggleda på distans.

Eftermiddagen och tidig kväll tillbringades sedan med bygrannar och tillresta spekulanter på framtida languedocliv. Det är fint på alla sätt och jag har fått ett nytt tillskott till min vokabulär; kaffedorvlar, minsann! Eller gigantiska vetebröd. Gott var det, i alla händelser.