Etikettarkiv: poolliv

Tjugofem grader i solen

29 tisdag Okt 2019

Posted by in Byliv, grand-mère, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, ,

Denna blixtvisitens sista dag sopade jag till sist bort stormen,

la på en matta

och åt ännu en frukost i sval morgonsol på terrassen.

Det var en rejäl frukost jag bunkrade upp och jag blev därför sittande länge. Fåglarna kvittrar om förmiddagarna som om det vore våren och solen började värma ordentligt genom parasollet när klockan började närma sig tio.

Se där en bra sak med vintertid!

Att jag vaknar utan väckarklocka redan vid 6-snåret är förmodligen en övergående konsekvens men det är ganska skönt det med. Sovrumsfönstret är alltid öppet mot natten och att ligga i sängen med täcket upp till öronen och lyssna på byn som vaknar är ren meditation. Stenväggen bakom sängen färgas svagt rosa av morgonsolen och i telefonen dyker två prinsar upp. De klappar på varandra, morgonmyser däruppe, 250 mil ifrån mig och är så ljuvliga att det riktigt knyter sig i bröstkorgen på den gamla mormorn.

Det är tjugonionde oktober. Tjugofem grader i solen och tjugotre i poolen mitt på dagen och jag tar årets garanterat sista dopp.

Det är som en bättre svensk sommardag, om det inte hade varit för att solen ändå står lägre på den languedocblå och därmed kastar längre skuggor över trädgården än vad den gör på sommaren.
Efter badet blir jag snabbt varm igen och jag får nypa lite i skinnet för att konstatera att jo, det här är på riktigt. Sedan frågar jag mig själv varför jag inte genast ser till att låta just detta bli min höstverklighet redan nu. Bättre än så här blir det liksom inte.

Men jag är inte riktigt där.  Det är inte dags för pension riktigt ännu. Fast visst känns det en smula knäppt att sitta på sin terrass och blicka upp mot det blå, iklädd endast T-shirt, tunna brallor och ett par Birckenstock på tossingarna ännu när eftermiddagen håller på att övergå i kväll, och konstatera att imorgon bär det iväg mot nattfrost och mörker igen.

Galet, förstås. Vad väntar jag på, liksom?

Trots att ingenting hänt med köksrenoveringen jag åkte ner för att kontrollera,

… i solen på terrassen

har axlarna sjunkit till en behaglig nivå och motviljan att åka ner som jag kände dagarna innan det var dags för nerfärd kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Hur tänkte jag?
Hur kan jag inte minnas från den ena gången till den andra, just hur lycklig jag känner mig när jag väl är på plats?

Nåja, imorgon bär det av norrut igen. Den måttbeställda diskbänken har prutats ner till nästan acceptabel nivå och mötet med François idag kändes bra. Viktig resa ned, kan jag konstatera, återigen med ännu en erfarenhet rikare om att det är hart när omöjligt att byggleda på distans.

Eftermiddagen och tidig kväll tillbringades sedan med bygrannar och tillresta spekulanter på framtida languedocliv. Det är fint på alla sätt och jag har fått ett nytt tillskott till min vokabulär; kaffedorvlar, minsann! Eller gigantiska vetebröd. Gott var det, i alla händelser.

Lyckans minut

28 fredag Jun 2019

Posted by in Familjen, grand-mère, Murvelhuset, poolliv, Resor, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Ja, var skall jag börja? I den fullständigt sammetslena natten på terrassen med tre sovande grabbar i åldersspannet ettochetthalvt till femtionio år gamla bakom den stängda terrassdörren i Murviel?

Eller skall jag kanske berätta om hur en förväntansfull Bertil tillsammans med lillebror tar plats i bilen, far till Skavsta, bordar ett plan och landar i en ljummen languedockväll?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Eller skall jag berätta om hur en liten kille kastar sig ut i poolen första morgonen i Murviel innan solen tagit sig förbi de skuggande träden runtomkring? Fullständigt otippat, efterom de tidigare två somrarna tagit emot en betydligt mer tveksam liten badare? Fotbadet från tidigare somrar ersattes nämligen resolut av en fullständigt orädd badglädje som inte vet något slut.

Lillebror hakade på dag två, efter att ofrivilligt ha stått på örat från pooltrappan. Istället för att skrämmas, var det som att insikten kom ifatt även lillebror. Det ljumma, plaskbara vattnet lyckades därmed utöva sin välkända magi också på honom.

Visst blir vi lite trötta, L och jag; det blir inte många lugna stunder när prinsarna är vakna, men mest är vi både förvånade och nöjda över hur bra det går. Päronen vilar upp sig i Champagne och när de imorgon ansluter till oss murvlare, hoppas jag att de tänker fortsätta låna ut prinsarna till oss. Vi har nämligen barrikaderat oss på bottenvåningen, där sängarna, sofforna, och kuddarna delas, allt efter tycke, smak och dagsform. Lite stökigt blir det allt men vem bryr sig om det? Jag har prinsar hos mig i mitt favoritviste och det är förstås svårslaget.

Att det råder Alerte Orange på grund av den annalkande caniculen kanske oroar en smula men vi har redan etablerat en värmeanpassad rutin; Bertil och L drar till bagarn när de vaknat,

Frukost avnjuts antingen i skuggan på terrassen eller i klimatanläggningens svalka inomhus

och åtföljs av morgondoppet medan skuggan ännu skyddar uppe vid poolen.

Sedan blir det lunch och siesta; idag blev det en tur med bilen, dels för att maximera svalkan, dels för att hämta upp de beställda muggarna tillverkade av Joanne i vår by, i samarbete med Maison de deux.

Sååå fina🥰

Siestan bryts sedan av tidig prinsmiddag vid fem-snåret och därefter är det dags för kvällsdoppet när poolen återigen skuggas från den intensiva languedocsolen. Det är sen gammalt; kvällsbad efter middagen, även om mormor och L:s badkar är något större än det i Solna…

Prinsarna somnar sedan ovaggade, trötta av såväl värmen som av det myckna badandet.

Siesta i svalkan inomhus mitt på dagen

Skapar vi barndomsminnen nu? Jag vill tro det. Jag hoppas det. För egen del försöker jag spara varje sekund av de här dagarna. Det blir fint att tänka tillbaka på när höststormarna viner runt knuten igen.

Jag var ju lite vemodig när vi lämnade Tjörn på sitt allra vackraste för några dagar sedan men av det finns ingenting kvar. Det är här och nu som gäller.

Med prinsarna.

I Murviel.

Lycka i sin ädlaste form.

Det där andra som är vardagsliv och oro lyckas inte tränga igenom. Älskade, älskade barnbarn har den effekten. Fint så in i norden. Just precis nu.

När huset undrar vart alla tog vägen

15 lördag Apr 2017

Posted by in Byliv, Familjen, Murvelhuset, poolliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , ,

Lata sommardagar i april har rusat förbi med bästa tänkbara sällskap. L har som vanligt fixat för fransk frukost så nödvändiga croissanter, pain au chocolat och baguetter hos bagaren, handlat mat på SuperU klockan halvett varje dag och sedan basat över både grill och grytor inför middagar al fresco. Allt medan vi andra ägnat oss åt andra väsentligheter.

Som att läsa god litteratur…

… spela disneymonopol mellan baden,

… eller lösa hjärnknölskrävande korsord i skuggan under torgmarkisen.

Fågelkvitter, grodserenader, hoande ugglor, grannens galande tupp och hundar i fjärran har blandats med skrattet från glada barn i poolen och vi som inte lagat mat  har röjt i både ute- och innekök medan solen sakta seglat ned bakom grannens tak.

Blöta handdukar, kvarglömda badkläder, en och annan strumpa och poolleksaker i en stilla vattenspegel vittnar om badglädje, skrynkligt fingerskinn och en murvelträdgård som fungerar precis så som det var tänkt.

Idag är det påskafton. Påskafton i Murviel betyder så gott som alltid påsklunch med allt som krävs för en svensk i tillfällig fransk förskingring. Traditionsenligt som sig bör hos K och M med utsikt mot slottet.

Utomhus förstås.

Det är ju sommar.

Efter lunchen bar det av till flygplatsen med guddöttrarna och deras far och nu är huset tyst. Det är huset inte alldeles nöjt med. Det tycker bättre om att få sjuda av liv, att få fyllas med skratt och att få omsluta unga favoriter som mumsar nutella på frukostmackan. Eller hänger i soffan efter en lång dag vid hav och pool.

Kom snart tillbaka, säger huset. Ni gör er bra här!