Åttiosex ”views” säger statistiken för antal sidvisningar på bloggen idag och jag kan inte låta bli att tycka att det är väldigt roligt att faktiskt bli läst! 86 är fler än dem jag vet följer bloggen så jag blir lite nyfiken på vilka ni är, måste jag tillstå!

Murvelhuset upptar annars en stor del av mitt medvetna jag just nu och om det är något jag gärna vill, så är det att dela mina upplevelser med många. Så här när nyhetens behag ännu har ett fast grepp om mig, vill jag trumpeta till alla att det finns något bortom aprilslask och minusgrader, så släpp snöskoveln och gör som vi! Jag inser dock att så enkelt är det inte; det bara råkade vara rätt för oss just nu, utan att vi egentligen förstod det ens när allt var klart.

Snabbt som attan har det gått och trots att hjärtat fått råda mer än hjärnan, verkar det som vi också på alla möjliga andra sätt gjort ett riktigt val. I lokalblaskan Midi Libre berättar de om låga fastighetspriser i området senaste tiden och jag måste tillstå att jag dagligen under vår nyliga murvielska tvåveckorsvistelse har förundrats över hur mycket hus vi fått.

Vem hade trott det här när jag första gången stiftade bekantskap med Languedoc i lilla byn Cessenon-sur-Orb tillsammans med Å och barnen för 12 år sedan?

Inte alltid fel att vara känslostyrd, uppenbarligen!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Favoritmejlen just nu kommer från Ewa och idag kom ett till inför vår avresa till Murviel imorgon. Mejlet innhöll nya bilder från det nystädade huset och det ser inte dumt ut alls. Lite fix i köket men betydligt mindre än som jag minns det från i höstas. Jag nyper i armen igen och säger till mig själv att jag måste förbereda mig på överraskningar som inte är lika angenäma, för visst vore det konstigt om inte också sådana dök upp?
Huset är städat, fönstren putsade och det enorma garaget sopat.
Hej Huset, nu kommer vi!

En offert från Swiss Life på en hemförsäkring för murvelhuset damp ner i lådan idag och jag kan konstatera att det är billigare att försäkra sitt hus i Frankrike än här hemma. Överraskningar av det slaget är ju trevliga.
I min inbox dök också till slut ett Vente d’immeuble entier upp med besked om att slutbetalningen nått fram. Mitt namn i dokumenten stämmer inte nu heller – det är mitt flicknamn som gäller, tillsammans med uppgift om min ex-mans namn och datum för skilsmässan och trots att jag fått förklarat för mig att så fungerar det i Frankrike, så kan jag inte låta bli att bli irriterad. Jag heter inte det de envisas att kalla mig. Det var länge sedan det var jag. Feministen i mig vägrar dessutom att hålla sig lugn och det är tur att vi har goda relationer, exet och jag, annars skulle jag nog dessutom uppleva det som en ren kränkning. Nu skämtar vi om det istället och jag återgår till att gotta mig åt tanken att snart är vi där hos apelsinträdet, stentrappan och den lätt raggiga trädgården. Runt tjugo grader säger väderprognosen att det skall bli när vi om några dagar dyker upp i Murviel. Det gillar jag. Skarpt.