Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: oktober 2019

Under gråa moln på Charles de Gaulle

30 onsdag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Min franska trädgård, poolliv, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

köksrenovering, oktober i Murviel

Sommar, bad och frukost på terrassen är det färdigt med för ett tag. Fönsterluckorna har stängts mot omvärlden

och murvelhuset får klara sig själv ett tag igen. Det är som vanligt ännu svårare att lämna huset än vad det är att komma runt våndan inför resorna ner. Skillnaden i väder redan vid mellanlandningen i Paris på väg mot Sverige är monumental och den nedpackade tröjan åker fram så snart planet tar mark. Skillnaden är som störst nu. Den där milda höstvärmen i Murviel är alldeleles speciell.

Ljuset är intensivt fortfarande och i solen är det så varmt att bad i poolen känns helt rimligt.

30 oktober plöjer jag turkosblått, tjugofyragradigt vatten en stund innan det är dags att packa ihop både mig själv, mina väskor och resten av huset. Baddräkten hänger tvättad och på tork i badrummet och jag vet att jag kommer att le åt åsynen av den när jag kommer ner nästa gång. Då är poolen vinterstängd, dagarna kanske varma nog för lunch utomhus men bad tror jag inte kommer att locka, trots allt.

Igår kom François förbi och vi diskuterade det fortsatta köksbygget.  Jag försökte vara ganska bestämd och ställde krav på att det skall vara klart för användning när vi kommer ner över nyår. Jag har monterat skåpsstommarna –

Köksmontering, oktober 2019
Köksmontering, oktober 2019
983B893B-308B-4598-8CBD-2C1F9BCCD86E

fick för övrigt lite hjälp med det av nybygrannen medan han väntade på att dottern skulle ha poolbadat klart.

Köksmontering, oktober 2019
Köksmontering, oktober 2019
315BBE17-D20B-411D-9B9A-9D87C33C1537

Den måttanpassade, rostfria diskbänken har vi lyckats pruta ner med några hundra euros men den är fortfarande inte billig. Men att försöka hitta andra alternativ i en hast riskerar att göra oss mindre nöjda med slutresultatet. Kompromisser med planer som trots allt vuxit fram under lång tid är kanske inte en så strålande idé.

Så återstår kakel och fläkt liksom en anordning för barngrind in mot matlagningsdelen av köket. Det måste bli så när en köpt en spis som saknar barnspärrar och som har vred som lätt går att pilla loss! Grinden kan vi dessutom ställa undan när inga barn är på plats och så slipper vi fula spärrar på skåp och lådor. Tänker att det blir bättre på alla sätt, även om det inte var planerat så.

Vi skall själva måla hela klabbet när det är på plats men det får ta sin lilla tid. Det gröna kaklet skall få bestämma nyansen på luckor och lådfronter. Så lite tapetsering och målning av väggar i det stora rummet och vi kan förhoppningsvis pusta ut från renoveringar för ett tag. Eller ja, så lite målning är det nu inte som behövs och så var det det där med fasaden och resterande fönsterluckor. Och dörren till badrummet och garderoben. Vi kommer nog att hålla oss själva och diverse hantverkare sysselsatta framöver också.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tjugofem grader i solen

29 tisdag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, grand-mère, Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Bad i oktober, köksrenovering, poolliv

Denna blixtvisitens sista dag sopade jag till sist bort stormen,

la på en matta

och åt ännu en frukost i sval morgonsol på terrassen.

Det var en rejäl frukost jag bunkrade upp och jag blev därför sittande länge. Fåglarna kvittrar om förmiddagarna som om det vore våren och solen började värma ordentligt genom parasollet när klockan började närma sig tio.

Se där en bra sak med vintertid!

Att jag vaknar utan väckarklocka redan vid 6-snåret är förmodligen en övergående konsekvens men det är ganska skönt det med. Sovrumsfönstret är alltid öppet mot natten och att ligga i sängen med täcket upp till öronen och lyssna på byn som vaknar är ren meditation. Stenväggen bakom sängen färgas svagt rosa av morgonsolen och i telefonen dyker två prinsar upp. De klappar på varandra, morgonmyser däruppe, 250 mil ifrån mig och är så ljuvliga att det riktigt knyter sig i bröstkorgen på den gamla mormorn.

Det är tjugonionde oktober. Tjugofem grader i solen och tjugotre i poolen mitt på dagen och jag tar årets garanterat sista dopp.

Det är som en bättre svensk sommardag, om det inte hade varit för att solen ändå står lägre på den languedocblå och därmed kastar längre skuggor över trädgården än vad den gör på sommaren.
Efter badet blir jag snabbt varm igen och jag får nypa lite i skinnet för att konstatera att jo, det här är på riktigt. Sedan frågar jag mig själv varför jag inte genast ser till att låta just detta bli min höstverklighet redan nu. Bättre än så här blir det liksom inte.

Men jag är inte riktigt där.  Det är inte dags för pension riktigt ännu. Fast visst känns det en smula knäppt att sitta på sin terrass och blicka upp mot det blå, iklädd endast T-shirt, tunna brallor och ett par Birckenstock på tossingarna ännu när eftermiddagen håller på att övergå i kväll, och konstatera att imorgon bär det iväg mot nattfrost och mörker igen.

Galet, förstås. Vad väntar jag på, liksom?

Trots att ingenting hänt med köksrenoveringen jag åkte ner för att kontrollera,

EE10D90D-528B-4E92-BB38-CF7977E69BB6
4866C705-F106-4C42-8DD9-AA7BD9A17792
... i solen på terrassen
… i solen på terrassen

har axlarna sjunkit till en behaglig nivå och motviljan att åka ner som jag kände dagarna innan det var dags för nerfärd kan jag överhuvudtaget inte förstå.

Hur tänkte jag?
Hur kan jag inte minnas från den ena gången till den andra, just hur lycklig jag känner mig när jag väl är på plats?

Nåja, imorgon bär det av norrut igen. Den måttbeställda diskbänken har prutats ner till nästan acceptabel nivå och mötet med François idag kändes bra. Viktig resa ned, kan jag konstatera, återigen med ännu en erfarenhet rikare om att det är hart när omöjligt att byggleda på distans.

Eftermiddagen och tidig kväll tillbringades sedan med bygrannar och tillresta spekulanter på framtida languedocliv. Det är fint på alla sätt och jag har fått ett nytt tillskott till min vokabulär; kaffedorvlar, minsann! Eller gigantiska vetebröd. Gott var det, i alla händelser.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Nötfest och sol

27 söndag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, poolliv, Utflykter, Väder

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Chez Amis, Fête de noisette, St Nazaire de Ladarez

Sovmorgon blev det inte. Strax efter klockan 6 gol grannens tupp, trots att det ännu var mörkt, och fåglar kvirrade och kvittrade utanför det öppna fönstret. Jag drog täcket upp till hakan mot den ändå behagligt svala morgonluften och log för mig själv över glädjen att vakna just här. Prinsarna i Solna var också vakna och vi myste en bra stund digitalt. Bra start på en söndag, helt enkelt.

Så fick jag på mig paltor och for till grannbyn Lignan-sur-Orb för att proviantera på byns söndagsöppna Intermarche.

Gigantiska krysantemumbollar utanför Intermarché…

Där var det stängt, dock. Jag var för morgonpigg och fick vänta en halvtimme innan jalusierna drogs upp. Det gjorde ingenting. Jag lyssnade på fransk radio och betraktade parkeringsplatsen, som fylldes på och var nästan full när klockan var nio. Det är viktigt det där med klockslagen, för den här en gång mycket morgontrötta, numer relativt morgonpigga, bloggaren vill gärna berätta för hela världen att jag numer oftast vaknar tidigt. Det betraktas ju liksom som lite fiiinare att vara morgonpigg än morgontrött och jag vill gärna kråma mig i just den glansen. Kanske vill jag rent av kokettera en smula med detta faktum. Bara så att ni vet.

Frukost på terrassen den 27 oktober vill jag gärna stoltsera med också.

Känner du, som befinner dig längre norrut, att du nu blir en smula avundsjuk, är det helt i sin ordning. Det borde du vara, nämligen. Det är, utan överdrift, något av det ljuvligaste jag kan tänka mig.

En lunch på Chez Amis i St Nazaire på det och söndagen är tämligen komplett.

Outtröttliga Outi i farten i köket

Den stillsamma lilla byn bytte skepnad idag och de små gatorna fylldes av marknadsstånd och doften av rostade kastanjer. Nötens dag firades där idag medan solen badade dalsänkan i varm oktobersol.

img_6469
img_6463

Inte är de gamla bygatorna dimensionerade för en sådan anstormning av fordon och gendarmens deviation satte min Gamle Svarten på hårda prov genom de trånga gränderna. Jag parkerade långt upp i byn och när det var dags att vända hemåt protesterade den svarte högljutt, livrädd som hen var om sin redan synnerligen skrapade och tilltufsade svarta lack.

Men hem kom vi och jag gav mig ut på inspektionsrunda i trädgården. Smultronträdet har massor med frukt, apelsinträdet har också det frukt som så smått börjar skifta i svagt orange.

Fascinerande att frukterna har olika färger!
Fascinerande att frukterna har olika färger!
blomklasarna liknar liljekonvaljklockor
blomklasarna liknar liljekonvaljklockor

Poolen är förstås fylld till bredden och ganska skräpig, eftersom vattennivån inte tillåter skimrarna att arbeta men är annars precis som vanligt.

Imorgon får det nog därför bli en simtur, oavsett väderlek.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

När du till slut egentligen inte vill åka

26 lördag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Murvelhuset, Resor

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Air France, flodvågor, Glömda nycklar, Le Café Nouvel, oktober i Murviel, Solnaprinsar, Viranel

Resorna – de kortare – är många denna höst. Jobb och privatliv har hittills inte varit helt kompatibla och i år har heller inte skavstakärrans sista tur söderut fungerat med höstlovet. Den kommande hemresan, efter denna min planerade blixtvisit till Murviel,  blir därför irriterande bökig.

Jag skulle egentligen inte ha åkt.

Det är det ännu inte färdigrenoverade köket som jag fick för mig behövde tillsyn och nu är jag ändå glad att jag åkte ner.

Himla fin spis ändå!

Den gångna veckans förfärliga oväder har påverkat mig på ett sätt jag inte riktigt var beredd på. Jag har sovit oroligt, drömt konstigt och resan ner företogs denna gång med ett smått gnagande obehag. Snälla grannar, som tittat till huset, försäkrade mig om att ingenting hänt med vare sig hus eller trädgård. Taket som lades om för sju år sedan har visat sig vara precis lika gediget som det ser ut och det är förstås tryggt. Vatten i en stenkällare med gamla vintankar är inte en källa till oro; vattnet rinner rakt igenom och ut på gatan, som har ett ordentligt nerförslut. Det har hänt flera gånger förut och vattnet torkar snabbt upp igen.

Istället oroar jag mig för sådant som kanske inte syns. Sättningar i marken vid terrasseringarna, till exempel. Sådant som kan visa sig först senare.

Imorse fick jag en liten stund med småprinsarna i Solna innan avfärd.

Så mycket kärlek…

Bertil tyckte inte riktigt att jag skulle åka och det tyckte inte jag heller. Det kändes alldeles väldigt lockande att avblåsa hela resan denna gång och bara ägna mig åt dem istället. Alldeles särskilt som den planerade hemresan med TGV till Barcelona saboterats av flodvågor som sköljt bort banvallarna. Eftersom det är ytterst oklart när det kan vara fixat igen, har jag bokat en ny resrutt med Air France från Montpellier via Paris istället. Jag har lovat mig själv att aldrig mer fundera över Barcelona igen, för den rutten är alldeles uppenbart jinxad! Buss till Barcelona finns, men till slut går det åt alldeles för många restimmar för att det skall kännas som ett vettigt alternativ.

Solen skiner över Murviel igen. Om resorna allt oftare känns väl så besvärliga, är tillvaron när jag väl är på plats så axelsänkande att det ändå alltid är värt det. Jag vet ju det. Men det blir också alltmer uppenbart att vistelserna behöver vara längre för att inte resorna skall upplevas som alltför besvärliga.

Igen skriver jag om behovet av en annan lunk, inser jag. Denna höst är jag ändå mycket piggare än förra och kroppen protesterar inte. Men hur är det egentligen med knoppen? Hänger den med?

Jag glömde murvelnycklarna på ön och det har aldrig hänt förut. Men bygrannarna finns där och det är en trygghet bortom något jag någonsin hade kunnat föreställa mig. Med resväskan innanför den låsta grinden, traskade jag genom byn för att hämta vår husnyckel, fick en snabb återkoppling om den gångna veckans fasor och hastade sedan hemåt igen.

Bortsköljda banvallar, glömda nycklar och bara uppbokade helger framöver borde kanske ha räckt som skäl att avstyra alltihop denna gång?

Men här är jag ändå.

Kvällen så ljum att till och med fransmännen sitter ute på Café Nouvel när jag springer förbi med extranyckeln till vårt hus, äntligen.

I kylskåpet en flaska vitt från Viranel, i skafferiet en påse chips och kvällen avslutas med tända ljus och ett lugn som intar min denna dag något oroliga själ.

Och det är ljuvligt.

Min plats. Och lugnet som snabbt parkerar sig.
Imorgon blir det nötfestival och lunch i St Nazaire hos Magnus och Outi.

Fast först sovmorgon.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Den stockholmska blixtvisiten…

22 tisdag Okt 2019

Posted by murvielklotter in distansjobb, Kennari fjärrundervisning, Murvelhuset, Om dagsläget, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fjärrundervisningskonferens, Luzette Stockholms Central, tågresor

… avslutas med en Croque Madame på Restaurang Luzette på Centralen. Här blir en både så madamad och omhuldad att en rent av sticker ut lillfingret i en snipig gest när glaset förs till munnen. Jag vet inte jag, om det är en slump att jag letar upp matställen med franska förtecken när hungern sätter in och jag fått lite egentid att slå ihjäl innan avfärd västerut? Sådana ställen har dessutom mycket litet med det Frankrike jag lärt känna att göra. På vår bykrog, Le Café Nouvel, springer inte personalen omkring i svarta västar och långa, vita förkläden och ser ut som från en annan tid. Skägg som på en Toulouse Lautrecmålning verkar också det obligatorisk.

Jag fnissar lite, fast bara i smyg, för croquen är god,  personalen så himla gullig mot den här rufsiga, ensamma madamen att jag rent av roas av att spela med.

Men är det franskt?

Joråvars, filmiskt och romantiserat franskt. Parisiskt, kanske. Som på La Cupole. Eller, det kanske är att ta i, men någonting ditåt. De illgröna, orangea och cerisa servetterna lyser i alla händelser med sin frånvaro och det är lika bra det. Är inte överförtjust i dem, bara överseende. Det är trots allt så mycket annat som aldrig går att återskapa på en järnvägsrestaurang i Stockholm i oktober, hur mycket stärkelse som än gått åt för att ge servetterna den rätta looken.

De får iallafall fem murvlar av fem. För ansträngningen, liksom. Och för att frankofilen tillåtits drömma sig bort en stund.

Nu återstår tre dingledagar innan nästa resa; den till Murviel via Stockholm och lite lördagsmys med prinsarna. Det blir snabba ryck över den också, för fjärrundervisningsprojektet puttrar vidare, Dingle pockar på uppmärksamhet och när förkylningsbacillen nu är på reträtt, måste också mamma hälsas på.

Denna höst stavas tempo. Högt sådant.

Jag flaxar hit och dit. Har roligt. Njuter. Och försöker planera in ledigheter när jag bara är. Det senare är lättare sagt än gjort. Ser jag tillbaka, är det nog så jag för det mesta levt mitt liv, åtminstone de senaste dryga tjugo åren. Det där märkliga drivet att kasta mig in i spännande men ytterst osäkra projekt, var kommer det ifrån?. Det kittlande i att inte veta?

Något av det mest kittlande jag gjort är att tillsammans med L impulsköpa murvelhuset. Alla mina impulser har inte lett till bra saker men alla har de varit utvecklande. Med murvelhuset vaknade ett nytt mod och en ny kreativitet. Målet är hela tiden större frihet och större flexibilitet för att inte vara slav under geografin.

Håller det på att lyckas?

Jag tror nästan det.

Jag hoppas det.

Händer det inte snart, får jag kanske ändå fundera på att hitta en lugnare lunk.

Inte blir jag yngre, och hur bra är jag egentligen på att känna mina begränsningar?

Koketterar jag med min upptagenhet nu? Risken finns men det är inte meningen. Jag tror inte alls att jag står över sådant, utan tvärtom ser jag det som en av baksidorna med min blåögda optimism; eller uttryckt med den numer ganska populära pippi långstrumpklyschan; ”det har jag aldrig gjort förut, så det kan jag säkert”.

Eller inte.

Det har jag blivit varse fler gånger än jag vill minnas.

Det är ändå annorlunda nu. Barnen är vuxna, jag kan experimentera. Och just det, inser jag, är något jag längtat efter. Går det åt skogen, drabbar det främst mig själv och på ett sätt som ändå blir hanterbart, för mitt i alltihop knarkar jag trygghet också. Jag ser till att ha något att falla tillbaka på. Hängslen och en halv livrem, typ.

På tåget hem tänker jag sova. Bonsoir, tout le monde!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

DIY-helg på ön

20 söndag Okt 2019

Posted by murvielklotter in huset på ön, Renoveringar

≈ 4 kommentarer

Etiketter

bordsrenovering, Skrapa färg, underarbete, varmluftspistol

Det vore ju synd att ta det lugnt när så mycket pockar på ens uppmärksamhet. I vårt garage i huset på ön har ett matsalsbord stått och väntat i fyra år på att få lite välbehövlig TLC. Dessutom har det den gamla matsalsmöbeln flyttat till Dingle och i vardagsrummet väntar en ensam matta på att få sällskap av nygamla möbler. En sällsynt hemmahelg senare kan mattans väntan snart vara över. Med nödvändig (?) skyddsutrustning,

kastade jag mig under lördagseftermiddagen över det stackars färgflagnande bordet;

Halva bordskivan klar…

Varmluftspistolen fick snabbt färgen att släppa och efter några timmar med sagda verktyg och en färgskrapa, var bordsytan befriad från den förfärliga gamla plastfärgen.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Några söndagstimmar senare är bordet redo för slipning innan det blir dags för målning med äggoljetempera. Det här har jag planerat sedan vi flyttade till ön för drygt fyra år sedan men annat har hela tiden kommit i vägen och behövt prioriteras. Runt bordet skall 6 nya stolar stå, efter att också de fått några lager färg. Vardagsrumsväggarnas mörkt gråbeiga färg skall de få. Fast jag skickar dem nog till sprutlackering, annars har vi garanterat inga stolar att sitta på vid bordet på hitsidan om jul.

Så kan alltså en oktoberhelg tillbringas; med skyddsmask, handskar och en värmepistol i högsta hugg i vårt garage och med porten öppen mot stunder av mjuk höstsol i ryggen.

Och med en aldrig vikande längtan till Murviel. Förstås.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Nu blir du nog förvånad för nu skall det mest handla om hästar

18 fredag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Om dagsläget

≈ 1 kommentar

Etiketter

Dinglegymnasiet, dingleliv, naturbruksgymnasium, reseavdrag, Skatteverket

Mödosamt och efter många månader har jag till slut lyckats övertyga Skatteverket om att jag faktiskt sätter mig i bilen och kör nio mil till jobbet och lika många mil därifrån väldigt många dagar om året.

Det får en ju förstå, att ens trovärdighet ifrågasätts när sådana stolleprov presenteras. För vem kliver upp i mörkerottan och pressar sin vita trotjänare genom dimma, mörker och regn på tvären för att ta sig till jobbet? Över ån efter vatten är det ju. Vi skolmänscher är in demand numer,  så att hitta en skola att rektora över närmare huset på ön är förmodligen inte svårt alls.

Vad skattmasen inte vet är att det ändå inte vimlar av dingleskolor. På ytterst få skolor får rektorn följa med när hästarna skall tas in för dagen. Inte på särskilt många  skolor kan du spionera på stallkatten Saga när hon vigt tar plats på en välkänd axel för att överinse utfodrandet av kusarna.

Eller le åt den trotsiga hästen som smitit ut ur hagen och som sedan klapprande släntrar in i sin spilta tillsammans med bästisen när hen lydigt låter sig ledas in.

Det är en riktig gråvädersdag och när Ho Chi Min, även kallad Hochi, hör vår bil svänga in framför stallet, skyndar hon sig fram,

liksom för att säga ”hallå!!! Det regnar. Jag är hungrig. Jag vill in i min spilta.

Inte heller vet Skatteverket att jag blir kvar en bra stund efter avslutat fredagsmöte för att lyssna på hästfolkets smittande glädje över att ha kunnat köpa just Ho Chi Min, den väna regnhataren som längtade in från fukten och leran i hagen.

Just detta, att vilja dröja sig kvar, att dela skratt och vänligt gnabb om våra respektive tillkortakommanden, att låta sig förundras över gedigen kunskap om sådant en aldrig tidigare kommit i närheten av; det är att på riktigt trivas på jobbet.

Dingle är värme, inkludering och klokskap och jag får uppleva den stora ynnesten att vara en del av det.

Typiskt, tänker jag, som gärna hade sett att Dingle låg närmare Murviel!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Utsikt från ett verkstadsfönster

16 onsdag Okt 2019

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Bilia i Stenungsund, köksrenovering, Piano de cuisson, Smeg spis

För den som inte visste det, kan jag berätta att alla mackor har kanter. Faktiskt också de runda hällakakorna; det har Bertil lärt mig.

Jag började min lördagsmorgon häromsistens med Bertil, sedan anslöt mamman och lillebror Bror. Det är ett svårslaget sätt att börja sin morgon på.

Av mamman fick jag en powercocktail för att ta hand om min kraxiga röst, så att den blev, om inte sonor, så åtminstone hörbar. Att tappa rösten när inte bara en, utan två mässor samma vecka är inplanerade – och där min närvaro är påkallad – kan ju se ut som sjukt dålig planering. Eller bara otur. Det är tyvärr också ett faktum att det inte faller sig alldeles naturligt för mig att hålla tyst; jag vill liksom vara med och bidra till vilken som helst ljudmatta jag har runt mig. Jag inser också hur mycket tid jag tillbringar i telefonen och har hunnit reflektera över att jag kanske behöver begränsa min tillgänglighet lite mer. Åtminstone kring det som är relaterat till mina två jobbsysslor.

Idag är det onsdag. Inga prinsar nära, inget gos med dem har rustat mig för dagen som ligger framför mig. Dagen har istället börjat på Bilia i Stenungsund där bilen får på sig vinterskruden.

Jag väntar.

Trycker i mig kaffe och väljer att inte använda tiden till jobb.

Avkoppling, tror jag bestämt, under lysrören och till ljudet av elektriska skruvdragare från verkstan.

Ute är det fortfarande dunkelt, trots att klockan snart är åtta. Dis och duggregn men milt. Det går att överleva. Fast nu börjar den där tiden på året när jag på allvar låter mig drömskt längta till murvelhuset. Det är höst i murvelhuset också men av en helt annan kaliber än den utanför de stora glasrutorna där jag nu sitter. Där äts ännu lunch ute, höstsolen är varm och även om det regnar, vilket det förstås gör ibland, så känns det inte som om Armageddon är i antågande. I tanken sitter jag på verandan under de nu av sommarens hetta sönderstressade träden i murvelträdgården och läser. Eller jobbar framför datorn. Eller så målar jag köksluckor.

Startskottet för etapp 2 av köksbygget har gått och murvelhuset skickar bilder på en stor svart pjäs som tagit plats bredvid kylskåpet mitt i det stora rummet:

Nästa vecka skall de få komma på plats. Skåpstommarna som ligger staplade på golvet likaså. Det kan hända att jag måste dit för att inspektera att allt går rätt till.

Om en liten vecka, typ.

 

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Dagar fyllda till brädden
  • Murviel Norra
  • Livet som levts
  • En sådan vacker stad …
  • Déménagement et les voisins

Besöksstatistik

  • 344 621 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
oktober 2019
M T O T F L S
 123456
78910111213
14151617181920
21222324252627
28293031  
« Sep   Nov »

Arkiv

  • maj 2023
  • april 2023
  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • Cecilia Hedlin om Dagar fyllda till brädden
  • Cecilia Hedlin om Livet som levts
  • murvielklotter om Livet som levts
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: