Jag läser brev från Servian och det är aldrig en dålig idé när tankarna vill dra iväg till Herault. Och det vill det ju som bekant ganska ofta. Det finns många vackra saker jag skulle vilja fylla det franska huset med, men en dörrkläpp – det finns det redan en!
Ett av höstens fortsättningsprojekt är ytterdörren, som i somras skrapades, tvättades och fick sig en första omgång linolja.
Då, i juli, trodde jag att jag hade bestämt mig för att måla den i vackert och i för området typiskt dimgrönt med miljövänlig äggoljetempera. Jag såg framför mig hur vacker den skulle bli men kunde inte sätta igång, dels på grund av att det var så varmt, dels eftersom vi var många i huset. Målarfärgen luktar, visserligen gott och naturligt, men också väl starkt alldeles i början. Det lär visst inte vara så nyttigt heller innan färgen oxiderat av sig det värsta. Alltså sköts fortsättningen på dörrmålningsprojektet på framtiden.
Nu verkar det gå som det så ofta gör; jag ändrar mig. Den blir inte grön. Åtminstone inte nu. Den är vacker som den är. Massiv, tung, väderbiten och brun.
Vilken tur att det var för varmt, för socialt och att jag blev lite bekväm. Nu skall istället dörren strykas med tjärolja blandat med ägg tills den inte är törstig mer.
Föreställer mig en textur som på en gammal älskad, väl omhändertagen eka…
Lite doft av hav kring huset i byn mitt bland vinfälten. Visst känner du det i näsborrarna? Blir det inte rentav lite svensk bryggsommar av alltihopa?