Utsikt mot Caroux från Pic de Tantajo

Det var då väl själva den hur svårt det varit att hinna med bloggandet de senaste dagarna! Sällskapet är ljuvligt, kvällarna nästintill magiska och att sätta sig framför en skärm för att knappa ned några rader hamnar långt ner på prioriteringslistan. Ändå finns det där; behovet av att få ner det jag upplever på pränt, så nu ligger inläggen på kö. Rubriksatta och med nyckelord för att jag inte skall glömma vad som kändes viktigast.

Jag flyttar mig därför några dagar bakåt, till torsdagen, då jag for på utflykt med bygrannarna och våra vänner hemifrån. De letade sig ner till oss på motorcykel från Stockholm men den här dagen lät de hojen stå och följde med i bilen istället.

S hade fixat en pastasallad för vår picnic och det kändes väldigt avancerat för en sån som jag, som aldrig riktigt greppat det där med förberedelser för picnicätande. Jag tänker mer ett bord på en uteservering och någon som bär fram maten åt mig. Mer den grejen.

Fast med picnickorgen full med godsaker och en utsikt to-die-for blir det ändå rackarns trevligt

Lunch på Pic de Tantajo

Orienteringstavla högst upp på toppen

Utflykten fortsatte nerför berget där vi ätit vår lunch högt ovanför Bedarieux och sedan vidare till lilla sömniga Pézènes.

Klicka på bilden för info om Pézènes

Inte en synlig själ men dova röster bakom stenväggarna och till slut ett möte med en dam och en hund på promenad i en av de smala gränderna.

Tänk om de kunde tala, de tjocka väggarna och portarna, så sällan använda att spindlarna tagit över

Inga fabriksgjorda skyltar här inte!

Finns det ingen rondell, får man fixa till det själv

Tja, varför inte…?

Bra utsiktspost

Vinprovning efter vägen? Jo, naturligtvis…

Caven i Alignan du Vent

Vi är snyggare än fasaden, ta kort på oss istället!

Hemåt med nytt byte

Men getostfarmen var stängd, så det får bli en annan gång

La ferme du Mas Rolland – klicka på bilden för mer info!

Det är vackert här i Languedoc. Andlöst vackert stundtals. Imorgon åker S hem och på tisdag L och hunden. Jag stannar ytterligare några dagar för att ställa iordning men sedan är sommarens vistelse här över även för mig.

Märkligt.

Jag behöver åka hem nu, trots allt, om inte annat så för att bestämma mig för hur tillvaron skall se ut bortom sammetsnätter och sorglösa utflykter i vackra landskap. Sedan finns ju älsklingar därhemma som jag behöver krama på nu. Viktiga saker.

Men dessförinnan har jag mer att berätta – helgen har varit fylld av aktiviteter även den och något litet om dessa kanske jag trots allt vill dela med mig av också de närmaste dagarna…