Etiketter
Det är tyst i lokalerna. Barnen har sportlov, personalen har gått för dagen och jag har administrerat färdigt för idag. Överallt står flyttkartonger, dammelefanter virvlar runt och det känns kusligt övergivet. På torsdag går flyttlasset till nya jobblokaler och det skall bli så skönt att lämna de gamla, slitna, lätt klaustrofobiska rummen som varit min arbetsplats de senaste fyra månaderna.
Tiden har gått galet fort. Mest för att jobblivet varit otroligt tillfredsställande, samtidigt som det krävt oceaner av tålamod och diplomati. Det har inte lyckats varje dag men personalen har jag med mig och de är på alla sätt otroligt professionella, kreativa och entusiastiska. Skratten ekar mellan väggarna och vi trivs tillsammans.
Det gamla tvingas sakta men säkert lämna över till det nya och med en fysisk flytt blir det högst påtagligt. Förändringen omfamnas av alla dem som skall driva skolan vidare men det känns alldeles säkert kämpigt för dem som skall lämna över sitt livsverk utan att kunna påverka vad som sedan skall hända med det. Själva den livsviktiga entusiasmen hos personalen upplevs stundtals som nästan hotfull av de två som lämnar. Jag anstränger mig för att försöka visa att jag både förstår att det är svårt och respekterar det de byggt upp. Till slut når det fram men någon lätt dans är det inte.
När jag satte mig på ett TGV mot Paris från Beziers första dagen i november i höstas hade jag allt detta framför mig. Höstdagarna i Murviel hade hunnit bli många och jag kände mig nöjd med det och mogen för att kavla upp ärmarna igen. Jag hade kanske inte tänkt att det skulle dröja så länge innan jag kunde åka tillbaka och det var kanske tur. Fast det känns ok. Jag är ju snart där.
Ikväll skall jag ordna med transfer från Montpellier, fundera över vad som skall packas med och roa mig med att tillsammans med L bestämma vad vi skall fylla dagarna med.
Runt de kala södermalmsträden utanför jobbfönstret skymmer det nu. Imorgon är det en annan dag – fylld av intensitet den med, gissar jag. Rackarns skoj, om du frågar mig.
Murvielklotter 