Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: juli 2019

Roadtrip dag två

28 söndag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Jycken, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

billigt bränsle, Dijon-Münster, Luxembourg, resa med hund, roadtrip

Vår resas andra dag är till ända. Vi lämnade vårt fina hotell i Dijon efter en skön sovmorgon,

Fin trapphall...
Fin trapphall…
och en inbjudande innergård, som dock var för kall denna gång
och en inbjudande innergård, som dock var för kall denna gång
Men plastfönster😱
Men plastfönster😱
Aska installerade sig snabbt
Aska installerade sig snabbt

knappade in vår rutt på navigatorn och rattade ut på vägarna igen.

Inga köer har vi råkat ut för, inte särskilt många eller besvärliga vägarbeten och, eftersom det är söndag, inte heller några långtradare som sinkar och gör trafiken ryckig. En ganska bra resdag, alltså.

Men.

För sådana finns ju alltid.

Vi körde ganska långa sträckor på mindre vägar, framförallt efter Luxembourg på andra sidan gränsen till Tyskland. Söndagar i Tyskland är det mesta stängt inne i byarna och eftersom det inte fanns några serviceställen överhuvudtaget längs med vägen, ökade såväl desperationen som hungern för varje kilometer.

15 mil utan ett enda någorlunda lättillgängligt näringsställe tär på både krafter och humör. Speciellt med tanke på att vi efter det kaosartade tankstället i Luxembourg,

Ett synnerligen omständligt organiserat men prisvärt tankställe i Luxembourg…

irrade bort oss i väglabyrinterna från pumparna till McDonalds och hamnade tillbaka på vägen igen. Utan mat i magen. Jag ryckte lite förment världsvant på axlarna och menade att det var bara att ta nästa ställe. Två timmar senare, på en ledsen plats en bit från vägen, var bratwursten slut och jag ryckte istället åt mig en påse jordnötsbågar.

Vi ångade vidare, lätt desillusionerade men med åtminstone tillfälligt någorlunda återhämtade krafter. Väl framme på Parkhotel Hohenfeld i den ljumma kvällen, belönade vi oss själva med ett glas bubbel i väntan på maten. Inte dumt alls, faktiskt.

Hotellet utanför Münster är precis vad både vi och jycken behöver; en stor, härlig park att sträcka ut i,

och en mysig uteservering för mig och Askas matte.

img_5131
img_5129

Hotellet är aningens bedagat men tyskt ordentligt och därmed ett perfekt stopp på resan för oss. Imorgon blir det tidig revelj, en simtur i hotellpoolen, frukost i det gröna och sedan knappa 40 mil till färjan i Kiel. Känns ganska välplanerat ändå.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Genom ett regnigt Europa…

28 söndag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Resor, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

Dijon, Hotel Jura, roadtrip, väderomslag

Jag lämnade murvelhuset och den ensamma trädgården imorse…

Det är stora resehelgen. Skandinaver är på väg norrut och de mer kontinentala semesterfirarna åker i karavaner söderut. Vi valde en extra resdag för att slippa hetsåka genom Frankrike och Tyskland. Första etappen till Dijon via Millau och Clermont Ferrand hann sinkas med två och en halv timme redan innan vi nått fram till Clermont.

En del köer och långsam trafik var det på spektakulärt vackra A75 men inget stillastående. Ett antal rejäla stigningar i motorvägsfart sätter bilen på hårda prov men det klarar den naturligtvis. Att åka över Millaubron är en upplevelse i sig men kalaset kostar 10.80€ och rastplatsen med bästa utsikten över det arkitektoniska mästerverket tycker att det är helt ok att ta 8€ för en liten flaska vatten och två små kaffe.

Vi hade köpt baguette hos bagaren i Murviel och tagit med smörgåsmat som blivit över och kände oss mycket nöjda över att vi åtminstone inte behövde köpa micropizza till överpris.

Det duggregnade och tröjan jag i sista stund plockade fram innan vi lämnade Murviel åkte på. Jag kastade avundsjukt lystna blickar på raderna av husbilar, där deras passagerare obekymrat intog sina luncher undan regnet. Skulle gärna haft en husbil för de här resorna genom Europa…

Till millautoaletterna var köerna långa, så det hoppades över.

– Vi tar nästa rastplats, föreslog jag och kände mig väldigt klok och resvan.

Nästa rastplats var begåvad med vackra vyer den med.

Och den var till bristningsgränsen full av kissnödiga som köade till illaluktande faciliteter med hål i golvet. Jag snurrade ihop benen ett extra varv och pep, mindre stursk denna gång, att vi nog ändå borde ta nästa rastplats.

Rastplats nummer tre var smått kaotisk. Till toaletterna på McDonalds var det kö. Men det hade snurrats färdigt med skånkorna för min del, så jag fick vackert inordna mig i leden.

Vägen över Clermont är fin och välhållen men servicestationerna, som är så välordnade och ordentligt tilltagna längs med franska autorouter, är av betydligt sämre standard.  Inte sväljer de heller tillnärmelsevis lika många bilar. Eller nödiga med ihopkrullade ben.

Vi nåddes av rapporter om att det stod helt stilla norrut på både A9:an och A7:an och vi insåg att överfulla rastplatser trots allt är att föredra framför stillastående mil på frustande varm asfalt. Jag minns med fasa bilresan upp via Orange och Lyon för några år sedan och det vill jag aldrig uppleva igen.

Klicka på bilden för inlägg om värsta resan hittills…

En annan rutt och den extra resdagen innebär ett större lugn, så visst är jag, som sagt, återigen sjukt nöjd med min oerhörda klokskap.

Till vår första anhalt kommer vi till strax efter nio på kvällen; sisådär två timmar senare än beräknat men ganska ok ändå. Dijon verkar trevligt och hotellet är fint,

Utsikt över innergården från vår franska balkong

så på det hela taget har det ändå varit en lyckad första resdag. Vi gick ut och tog oss varsitt glas vin och satte oss förstås på en av uteserveringarna.

Märkligt folktomma för att vara en lördagkväll var de, men vi blev snart varse varför alla satt inomhus. Det var kallt. En veritabel chock för kroppar som hunnit vänja sig vid att det är varmt ute och svalt inomhus.

No more.

Imorgon kör vi en rejäl sträcka till för att sedan kunna ta det lugnt sista resdagen när vi har en färja att passa. Marginaler är helt nödvändiga att ha när Europas befolkning semestrar samtidigt. Köer hamnar du alltid i – hur långa de är och hur länge de varar, är omöjligt att veta på förhand, hur bra appar och rapporter du än har tillgång till.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vad tänker jag egentligen…?

24 onsdag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, grand-mère, Min franska trädgård, Murvelhuset, Utflykter

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Agde, Les Falaises, snart hemfärd

Vad tänker jag om att jag inte kommit iväg på så mycket under årets sommarvistelse i Murviel? Att det egna huset och trädgården har avnjutits och valts medan utflykterna, åtminstone de något mer långvariga, fått stryka på foten?

Vad tänker jag om att jag varit betydligt mindre social i år än vad jag brukar? Alltså, då menar jag utanför den egna familjen och de som finns i min omedelbara närhet, för fantastiska människor ser jag till att omge mig med ändå.

Och vad tänker jag om det bitterljuva i vilja stanna längre men också uppskatta att det finns plikter som kallar?

Något slags beslut växer fram denna sommar. Det är inga nya tankar; de har prövats många gånger tidigare och antagit lite varierande former men med den gemensamma nämnaren att jag själv måste få styra vad som skall prioriteras. På ett sätt som innebär att jag inte ständigt går och bär på dåligt samvete, oavsett var jag befinner mig.

Jag är femtioåtta år. Har alltid jobbat heltid, rusat genom livet stundtals, har precis som de flesta andra försökt balansera ett ansvarskrävande jobb med den fritid jag behöver för att kunna finnas till för mina allra mest älskade. Och, inte minst, för att själv må bra. Småkrämpor börjar dyka upp och det blir allt viktigare att avsätta tid för att ta hand om mig själv. När jobbet snurrar på, nedprioriterar jag just det, till förmån för häng med familjen, som inte har vett att befinna sig nära mig. Jo då, jag vet; jag flyttade på mig själv, bort från Stockholm, där mina tre barn vuxit upp. Får föräldrar göra så? Borde inte vi päron med utflugna telningar stanna kvar i föräldrahemmet och ivrigt vänta på besök? Som aldrig, förmodligen, kommer tillräckligt ofta?

Vi köpte franskt hus istället och hoppades att det skulle kunna få fylla rollen som samlingsplats för familjen.

När poolen ännu var ett tillhåll för traktens grodor i mars 2012.

Det får jag säga har gått över förväntan. Hit kommer de gärna, både när vi är här och på egen hand och få andra saker skänker mig mer glädje än det. För det är viktigt att ha någonstans att kunna samlas. Det blir dessutom mer jämlikt – traditionerna som etablerat sig i murvelhuset har alla hjälpts åt att skapa.

Det är inte mitt hus; det är vårt.

De många staketen och grindarna på de murvielska ägorna är säkerhetsanordningar och inte till för att stänga ute.

Nu stängs inte grindar med samma frenesi längre, sedan prinsarna och de andra småttingarna återvänt till Sverige. Bara grinden mot gatan är fortfarande superviktig och då är det hunden Aska på besök som vi är rädda om. Men alla barnen har som sagt åkt hem. Mina barnbarn och bygrannarnas. Vid poolen levs vuxenliv de dagar som nu är kvar. Badleksakerna har tömts på luft och flyttat in i poolhusets boxroom och allt stök som omgivit poolen under hela vistelsen är nu bortrensat. Prydligt och fint till slut.

Och; igen, efter en kvarts beundrande av mitt värv, urtrist! Själlöst välordnat och tyst. Till min stora glädje upptäckte jag, medan jag gick och plockade, att det sorgliga och delvis bladlösa citronträdet har fullt med blekrosa små knoppar.

img_4955
img_4957
img_4963

Kanske kan det till slut bära frukt ändå!

Det är alltså viktigt att göra de där räderna med jämna mellanrum. Annars skulle jag missat de där knopparna och kaoset tagit över. Det skulle inte bli trivsamt för någon.

Imorse for vi till havs igen – till falaiserna i Agde, med kaffe och croissanter och badskor.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vattnet är kristallklart, håller behagliga 25-26 grader (enligt France Bleu Herault, som rapporterar vattentemperaturer från sina stränder) och den här gången hittade vi ett ställe med en naturlig badstege ner i vattnet.

Imorgon drar vi dit igen och tar med oss några badsugna till. Tidigt som tusan blir det för att vi skall få de där ljuvliga folktomma morgontimmarna, så jag får gå och knyta mig ganska tidigt ikväll om det skall kunna fungera.

Två murveldagar kvar.

Det är på tok för lite.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Inte tycker jag att det är jätteroligt att laga mat…

23 tisdag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Vin i Languedoc

≈ 2 kommentarer

Etiketter

bygrannar, så botas lappsjuka, Viranel

… men ibland går jag loss. Det krävs att jag varit ledig ett tag och tycker att pastan i längden blir lite enahanda. För äta, det tycker jag om! Gott och vällagat, lite nytt och lite spännande. Om jag dessutom, som nu, är ensam i huset,  får jag ju försöka att locka hit folk för att inte alldeles drabbas av total lappsjuka.

Måndagen inleddes därför med en tidig shoppingtur till SuperU, åtföljt av diverse förberedelser inför kvällen.

Melonshots på gång på nya köksön

Jag kör brasseprincipen och försöker kombinera ihop allt som jag tycker om.

Fick ordna med körschema för att komma ihåg…

Ibland passar det ihop, ibland inte lika bra. Mycket mat brukar det alltid bli, så lunchen imorgon lär vara räddad. Några av våra fina bygrannar var på plats;

Vi är så många svenskar i byn nu att det är alldeles omöjligt att samla alla på en gång. Spridda gracer är det som får gälla.

img_4938
img_4941
img_4943
img_4945

 

Imorgon får det bli en lugn dag. Det närmar sig hemfärd och sakta ställer jag in mig på att det är så det blir. Jag dröjer mig kvar ute i en mild kvällsbris med La Belle Vues spellista på Spotify som sällskap i det sammetsmörka.

Några munnar carignan från vingården Viranel får avrunda det som blev en särdeles underbar semestermåndag i murvelhuset.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Moln över Murviel

20 lördag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, poolliv, Utflykter, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

Jean Jaures, Le Chameau Ivre, Tabouriech le St Barth, Ville de Beziers

Så hamnar jag här igen; på min veranda i den ljumma kvällen framför bloggen. Gårdagens kväll och dagens tidiga timmar bjöd på svalare temperaturer men nu är värmen tillbaka igen. Inte den olidliga hettan men riktigt varmt. Jag avstår ändå från det där ensamma nattbadet som jag tycker så mycket om. Det känns inte tryggt längre. Två poololyckor har under senare år drabbat vänner i vår by; den första med lycklig utgång efter veckor av ovisshet, den andra, alldeles nylig, med så hjärtskärande tragisk utgång att det kommer att ta lång tid att förstå, att acceptera.

Visst har vi ändå byfestat, träffats, skrattat och haft det fint, men tankarna på det som hänt finns där hela tiden. Skall jag hoppa i det turkosa på kvällen får det hädanefter ske i sällskap.

För säkerhets skull. Av respekt för att det värsta faktiskt kan hända.

Denna för ovanlighetens skull mulna lördag med duggregn gav mig fart att rumstera vidare i huset. I det stora rummet råder numera åter ordning;

Kreativt prinskaos
Kreativt prinskaos
Kärleksfull röra
Kärleksfull röra
Liten busbror i liten korg
Liten busbror i liten korg
Själlös ordning?
Själlös ordning?

Badrummet har skrubbats och toan har fått en ny sits som inte glider iväg när du sätter dig på den,

Jorå, du får stå ut med en bild på en toastol!

och den nya snabeldraken – den tredje sedan vi fick huset – har fått dansa ut på premiärtur. Lådorna i gamla köket har tömts på innehåll och näst på tur står kylskåpet, som också det skall förberedas på att det måste maka på sig i september när köksrenoveringen etapp 2 drar igång.

En tur till den berusade kamelen i Beziers – Le Chameau Ivre – fick ersätta den planerade turen till Tabouriech le St Barth, eftersom den webbokning vi trodde att vi hade fått till inte hade fungerat. Vi firade Åsa Margareta på hennes namnsdag;

img_4861
img_4865

Så jätteimponerade av maten blev vi kanske inte. Det kändes som om kockens experimentlusta fått lite för fria tyglar och istället för nyskapande, blev det en smula, pardon my French, sk-tnödigt. Men trevligt är det ändå invid Beziers nyrenoverade stolthet; fontänerna vid Jean Jaures. På väg från restaurangen stannade vi till och njöt av vattenfyrverkerierna:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Imorgon bär det av till St Chinian och söndagsmarknaden. Med vinprovning, om jag förstått det hela rätt.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Så puttrar det på i en knapp vecka till, sedan får volvon gunga mig, Å och hunden Aska norrut igen. Jag har börjat packa, skriva listor över det som skall tas med och inhandlas; tvål, duschcreme, fransk såpa, tvättmedel, vin och diverse attiraljer som lämnats kvar av besökande familjemedlemmar för vidare transport i den packvänliga bilen.

Jag börjar sakta acceptera att det är så det blir. Jag längtar efter mamma(!); fina, nittio år gamla, glasklara, kloka mamma. Prinsarna, förstås, och huset på Tjörn. Ljuvliga, älskade Susanna och fina Erik, som jag inte träffat sedan i början på juni och Dingle, som pockar och behöver andakt nu. Emil och fina Lena. Loj.

Det är dags, helt enkelt. Att åka sverigehem.

Mina två hemma. Lika viktiga båda två. Faktiskt.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Bara murvelhuset och jag

19 fredag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, La mer, Murvelhuset, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

fête Petetas, Le Cap d’Agde, Les Falaises, nytt murvelkök, utekök

Igår kväll.

L sover. Från slottsbacken hörs fortfarande musik; de sista resterna av byns årliga dockfest, Féte Petetas.

36EBDF45-13B4-4565-BC16-ED7724677908
Petetas i Murviel sommaren 2019
Petetas i Murviel sommaren 2019
1EF59961-5566-49D9-86B1-14E257B08CC2
AC56370D-CFF1-46DE-9F1E-F15386A51E62
E227BE9A-B565-4D65-B923-3833FAE813C9
60EF3EAB-BEC8-4587-A330-BE66B296D790
img_4836

Kvällen är som vanligt ljum och vinden har mojnat. Kvällarna när de är som allra bäst; byn som håller fest till långt in på småtimmarna, jag ensam på verandan med mina tankar, planer och funderingar. Inte det där ganska hetsiga, lätt oroliga, som lite för ofta präglar kvällarna hemma när jobb väntar dagen därpå eller när andra plikter kallar på min uppmärksamhet. Här är avkopplingen istället total.

Ikväll sitter jag också på verandan men nu är byn tyst. Det är snart helt mörkt och i huset finns bara jag. Det känns lite märkligt, fast rutinerna är i stort sett desamma; förmiddagstimmarna ägnas vanligtvis åt lite pyssel följt av en lång lunch och några timmars siesta vid poolen.

Flygplatsavlämningar har det blivit några stycken och imorse släppte jag av L. De där turerna till Montpellier har i år fått inbegripa en och annan sväng inom Ikea för att komplettera utrustningen till köksrenoveringen. Det blir raska vändor med inköpslista i handen och skygglappar för allt annat som möjligen skulle kunna locka till onödiga köp. Det får liksom räcka med det som verkligen behövs. En köksstomme till uteköket har jag sedan monterat och därefter, efter konsultation med min alldeles egna fantastiska köksplanerare, fått på en bångstyrig diskho.

Fast jag tappade en högst väsentlig och lite ovanlig skruv och fick ge upp att få dit avloppsrören under hon. Skall jag verkligen behöva åka till Ikea en gång till för något så bagatellartat?

Nåväl, det löser sig säkert.

Occitanska förmiddagar kan annars också inbegripa fjärrintervjuer med nya medarbetare, mejlkoll och telefonsamtal som behöver klaras av. Då släpper semesterkänslan för en stund men jag tror att jag har lärt mig att styra just sådana måsten till specifika tider. Då störs inte det ekvilibrium som jag annars vaktar på så noga.

Eller så innnebär förmiddagar turer till havet innan horderna anfaller. Les Falaises är ännu så länge den plats jag tycker bäst om; klippor som liksom skivats ner i havet och bildat naturliga trappsteg och avsatser;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ingen het sand i sandalerna och, trots allt, färre badare, eftersom platsen inte lämpar sig för vare sig barn eller för dem som hellre vadar än hoppar ut i vattnet.

Det är dessutom en geologiskt fascinerande plats, också för den som har ytterst begränsade kunskaper om de avtryck naturfenomen lämnar efter sig. Falaiserna, eller klipporna, är resultatet av vulkanisk verksamhet för mellan 700.000 till 800.000 år sedan men hur jag än letar efter geologisk information om dem på nätet, så går jag bet. Jag hamnar på turistsidor, oavsett övriga sökord, så fort ”Agde” nämns. Naturistcampingen, hotellen, restaurangerna, vattenlanden, stränderna, kommunikationerna och ”allt jag behöver veta om Agde”. Utom just platsens dramatiska och spännande historia, såväl geologiskt som kulturellt. Jag får helt enkelt återkomma när jag lyckats ta mig igenom turistbruset som omger Agde.

De gör inte platsen rättvisa, de där skräniga turistsidorna. Agde och Cap d’Agde fascinerar mig och där är svindlande vackert bara några minuters promenad bortom semesterkomplexen.

Hur kommer det sig att det så uppenbart intressanta med platsen inte får utrymme på turistbyråernas hemsidor? Är jag kanske dålig på att leta?

I vår by finns en duktig geolog. Jag skall be henne undervisa mig. Jag skall, alltså, be att få återkomma med mer fyllig information vid ett annat tillfälle!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Jaha ja…

16 tisdag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Lugn i murvelträdgården, Son & lumière Beziers

Vad skall en säga? Fåglarna har svirrat färdigt för natten och bortsett från lite prassel i vegetationen och en och annan bil på gatan utanför, så är det alldeles tyst. Det svider i ögonen. Jag är trött men vill inte gå och lägga mig för det är ju så förbaskat skönt ute. Vi var hos K och M på La Maison Hansby igår och käkade pizza medan vi beundrade grannens trädgård.

Ikea hann jag med också.

Igen.

Det har blivit många turer till det blågula, dels på grund av att den pågånde köksrenoveringen kräver det, dels för att jag ändå åker till Montpellier för att hämta och lämna på flygplatsen och tågstationen och då passar på.

Ett parasoll mot fågelfekalierna är äntligen införskaffat…

Nu har alla åkt. E och L också. Jag tycker inte om det. Men jag skall använda den resterand tiden till att ge mig iväg på utflykter och till att umgås med alla försummade vänner. Det känns iallafall bra. Till havet skall jag. Tidigt imorgon bitti för att hinna före horderna och middagshettan. Kanske till floden också och till marknaden i St Chinian. En B&B-kväll hos Chez Amis vore fint det med.

Vi får se vad jag hinner med under dagarna som kommer. Idag blev det i alla händelser en kokongdag i huset  och trädgården. Jag har hunnit med en del av det som jag sett behöver åtgärdas men som jag tidigare inte hunnit med. Prylar har hittat tillbaka till sina ordinarie platser, leksaker har sorterats och grupperats.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det ser prydligt ut vid poolområdet igen;

k

Och, som sagt, tomt. Det är som att eftersäsongen redan är här fastän den sydfranska turistsäsongen bara börjat.

Bakom oss har vi tre dagar med nationaldagsfirande och restaurangbesök i Béziers på självaste nationaldagen – med ljusspelsshow om Jean Moulin på Place de la Madeleine.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Idag har jag har skrotat runt och bara varit. Röjt i  i poolhusets utekök inför byte av arbetsbänk, städat undan trasiga flytetyg och inrett för stillsamt vuxenliv. Och stillsamt är det. Inget förväntansfullt prinsansikte finns där när mitt huvud bryter vattenytan efter ett dyk, ingen barnbarns-PT finns där att träna mormorns benmuskler när hopp och snurr i vattnet är så roligt att det visst aldrig får ta slut.

Imorgon kommer bygrannars barnbarn och tar över plasket. Himla tur det; kan inte riktigt svara för hur det skulle gå annars!

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Röster i natten när prinsar åkt

14 söndag Jul 2019

Posted by murvielklotter in Byliv, Familjen, grand-mère, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

byfest, Le Quatorze Juillet, när gäster åker

Tvättmaskinen surrar. Glasvaser, ljusstakar och bordsdukar plockas fram ur gömmorna igen. Solglasögon hamnar lite varstans nu när inte nyfikna små fingrar letar upp dem. Nycklar blir kvar på bänken. Trappgrind och barnsäng monteras ned, liksom barnsäkerhetsanordningarna på köksskåpen. Barnstolarna torkas av och ställs åt sidan, gungkrokodilen får följa med slottet ner under terrassen och leksakerna åker tillbaka ner i lådor. Chips-, brioche-, kak- och baguettesmulor spolas bort från terrassen medan den röda soffgruppen får komma fram från skynkena som täckt dem de senaste veckorna. Överdraget på den gamla trotjänande Ikeasoffan har fått rumla runt i tvättmaskinen på 90 grader och alla soffkuddar fick gå samma öde till mötes. Lakan, handdukar, dynor och överkast  kommer inte heller undan och i linneförrådet växer högarna återigen tillbaka i precis sådana staplar som jag vill ha. Som väntat sätter jag mig sedan ner med ett glas kallt rosé – fruset, tillochmed, för jag glömde det i frysfacket medan jag skulle bara – och beundrar mitt verk.

Jag tycker till och med att det är lite skönt med de eoner av tid som återstår av kvällen.

Tills ögat siktar en napp halvt dold under köksön, vill säga.

Då brister det och jag börjar längta efter såväl prinsar som sockriga briochesmulor under fötterna.

Men det har blivit fjortonde juli och Murviel firade Bastille-dagen igår.

För tredje året i rad samlas vi hos Joanne och CG,

F068228F-E02C-4A41-A27B-76F22767EF15
img_4573
1C598D53-F25E-4A68-8815-AF5BA29EE469
AD32A9BA-28CB-4F81-8BDD-D336987BEEE2

äter gott och inväntar paraden genom byn.

Vi är många nu och med väldigt många nationaliteter representerade.

”Barnen” på plats placerades, som sig bör, vid eget bord,

och det är en lycka alldeles av egen kraft att se dem sitta där och knyta kontakter; medföljande vänner, partners, vindlingar som knyter samman och gör världen pytteliten. Kanske sitter de själva på vår plats om några decennier och tittar stolt på sina vuxna barn, sedan vi blivit för skröpliga för att ta hand om våra omsorgskrävande franska stenhus?

Drömmer jag om det? Att någon av barnen skall vilja ta över? Kanske, men här och nu räcker fint. Att de tycker om att vara här både med och utan oss på plats.

Kvällen avslutades för vår del vid poolen i vår trädgård och vi gamlingar kroknade först, medan ungdomarna fortsatte att fylla sammetsnatten med sorl och skratt.

Däruppe sitter de….

Jag fullkomligt älskar det här; huset fullt med ätteläggar som tar med sig vänner och njuter av vårt happy place. Återigen kan jag konstatera att verkligheten överträffar dikten. Murvelhuset lockar och drar och alla mina älsklingar hittar sina sätt att njuta av tillvaron här. För barnbarnen blir det ett självklart semesterviste och det gör mig oändligt lycklig att få vara med dem och skapa barndomsminnen för dem, tillsammans med dem.

Bara cikadorna låter nu. De sista gästerna har just åkt men E och hans L är kvar en dag till.

Blommor från de fina unga ❤️

Andra halvan av sommaren är därmed här och jag tycker nog att det gått onödigt fort. Om inte vemodet skall slå rot, är det nog bäst att börja fundera på nästa resa ner. Det brukar kännas bättre då.

 

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld
  • Tredje gången gillt

Besöksstatistik

  • 336 994 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
juli 2019
M T O T F L S
1234567
891011121314
15161718192021
22232425262728
293031  
« Jun   Aug »

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Nej
  • murvielklotter om Nej
  • Anonym om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: