Etiketter
Vad skall en säga? Fåglarna har svirrat färdigt för natten och bortsett från lite prassel i vegetationen och en och annan bil på gatan utanför, så är det alldeles tyst. Det svider i ögonen. Jag är trött men vill inte gå och lägga mig för det är ju så förbaskat skönt ute. Vi var hos K och M på La Maison Hansby igår och käkade pizza medan vi beundrade grannens trädgård.
Ikea hann jag med också.
Igen.
Det har blivit många turer till det blågula, dels på grund av att den pågånde köksrenoveringen kräver det, dels för att jag ändå åker till Montpellier för att hämta och lämna på flygplatsen och tågstationen och då passar på.
Ett parasoll mot fågelfekalierna är äntligen införskaffat…
Nu har alla åkt. E och L också. Jag tycker inte om det. Men jag skall använda den resterand tiden till att ge mig iväg på utflykter och till att umgås med alla försummade vänner. Det känns iallafall bra. Till havet skall jag. Tidigt imorgon bitti för att hinna före horderna och middagshettan. Kanske till floden också och till marknaden i St Chinian. En B&B-kväll hos Chez Amis vore fint det med.
Vi får se vad jag hinner med under dagarna som kommer. Idag blev det i alla händelser en kokongdag i huset och trädgården. Jag har hunnit med en del av det som jag sett behöver åtgärdas men som jag tidigare inte hunnit med. Prylar har hittat tillbaka till sina ordinarie platser, leksaker har sorterats och grupperats.
Det ser prydligt ut vid poolområdet igen;
k
Och, som sagt, tomt. Det är som att eftersäsongen redan är här fastän den sydfranska turistsäsongen bara börjat.
Bakom oss har vi tre dagar med nationaldagsfirande och restaurangbesök i Béziers på självaste nationaldagen – med ljusspelsshow om Jean Moulin på Place de la Madeleine.
Idag har jag har skrotat runt och bara varit. Röjt i i poolhusets utekök inför byte av arbetsbänk, städat undan trasiga flytetyg och inrett för stillsamt vuxenliv. Och stillsamt är det. Inget förväntansfullt prinsansikte finns där när mitt huvud bryter vattenytan efter ett dyk, ingen barnbarns-PT finns där att träna mormorns benmuskler när hopp och snurr i vattnet är så roligt att det visst aldrig får ta slut.
Imorgon kommer bygrannars barnbarn och tar över plasket. Himla tur det; kan inte riktigt svara för hur det skulle gå annars!
Murvielklotter 