Etiketter
… med nytt sidhuvud föreställande murvelhuset i nyårsstass! Vi har skålat via Skype, så lite där är jag allt!
Jag önskar er alla ett riktigt gott 2013!
31 måndag Dec 2012
Etiketter
… med nytt sidhuvud föreställande murvelhuset i nyårsstass! Vi har skålat via Skype, så lite där är jag allt!
Jag önskar er alla ett riktigt gott 2013!
31 måndag Dec 2012
Posted
in OkategoriseradeEtiketter
Jag lämnade älskade huset tidigt imorse tillsammans med ännu mer älskad son och L, som skjutsade oss till Barcelona. Det är en speciell stämning så tidigt på morgonen när resten av byn sover och gatan utanför är alldeles tyst.
Jag drar mig till minnes en sådan morgon i våras, när jag tog stadsbussen in till Beziers och såg solen gå upp över vinfälten på vägen in. Då var jag så tidigt ute att jag såg bussen innan den hunnit vända uppe i byn och chauffören ropade till mig att hoppa på turen genom byn istället för att stå ute och frysa. Och visst var den morgonen lite kylslagen precis som imorse, då det faktiskt var lite is på bilrutorna.
Kallt kan det bli även i Murviel, alltså, och vi har kommit fram till att det nog är en bra idé att stänga av vattnet när vi åker därifrån! Frysta ledningar som springer läck fick vi ju faktiskt uppleva under köldknäppen förra vintern. Då hade alla papper skrivits på men vi hade ännu inte tagit huset i besittning och läckan fixades snabbt med hjälp av alerta grannar och Francois.
Tankarna far här uppe i luften på väg hem – eller är det kanske på väg hemifrån, eller både och? Murviel har snabbt blivit en betydelsefull plats för mig och det är definitivt ett hemma. Nyårsfirandet om några timmar hoppas jag blir bra också utan oss två här uppe och för egen del blir det en stillsam historia. Tur för mig då att nyårsfirande visserligen kan vara väldigt trevligt men inte något jag har samma nostalgiska kärlekshistoria med som till julhelgen!
30 söndag Dec 2012
Posted Murvelhuset
inEtiketter
Nu skulle jag egentligen ha suttit på ett plan hem till Sverige för att vara hos mamma men det är inte mycket som vill sig denna vår första jul- och nyårsvistelse i Huset. Montesumas hämnd har drabbat två av husinvånarna – de två som egentligen borde stått för fiolerna – och att sätta sig på ett plan i ett sådant tillstånd är inte att tänka på, både för egen del och för medpassagerarnas. Inte är det heller ett tillstånd du tar med dig för att åka och hälsa på hospitaliserade sjuka.
Alltså har vi bokat om. Igen. Men när det är Norwegian det flygs med är ombokning uppenbarligen inga större problem och det enda vi behövde skiljas ifrån var några futtiga hundralappar, så var det klart. Sådant kan jag bli på gott humör av, mitt i alltihopa.
Vänner på väg ner för att fira nyår väljer att inte utsätta sig för den murvielska smitthärden och det är nog till slut klokast så. Men trist är det att inte få träffa dem.
Så nu sitter jag här med min yoghurt och med solen i ryggen. Dörrarna står öppna och grannarna lägger upp bilder på lunch utomhus på Facebook. Runtomkring mig är det ljuvligt och jag ser det och berättar för mig själv att allt det här finns kvar och att det med all säkerhet inte blir lika komplicerat nästa gång jag är här.
Lilla A trär snäckhalsband, större lilla A lägger ut inredningsdetaljer på Instagram, julpyntet har städats bort och huset är lika fint också det förutan. A:na tycker båda två att ett dopp i poolen hade varit skönt idag och kan inte riktigt förstå varför det är nödvändigt att ha den vinterstängd. Vi vuxna håller nog ändå inte med – betydligt varmare än hemma är det ju men badväder kan det inte sägas vara!