Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Månadsarkiv: juli 2020

Om det inte hade varit för Moa och Linus…

30 torsdag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Byliv, grand-mère, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget, poolliv, Renoveringar, Väder

≈ 3 kommentarer

Etiketter

avancerad fruktstund, barnbarnsapéro, melonigelkott

Foto Maria Hansby

…hade det inte blivit någon barnbarnsapéro i år. De egna barnbarnen är inte här men det har ju faktiskt inte hindrat oss tidigare. Vi ordnar barnens apéro varje år och det minns minsann Moa och Linus. Kanske var det så att Moa började undra när den där inbjudan skulle komma, eftersom de åker hem om några dagar. Inte konstigt då att man får ta saken i egna händer och försiktigt fråga hur det egentligen blir med årets igelkott?

Detta bildspel kräver JavaScript.

Jag blir så löjligt glad över frågan och svarar naturligtvis att traditioner är viktiga saker och att en igelkott självklart måste produceras. Det är fjärde sommaren som vi samlas för party i och vid poolen, med fokus på de yngre festdeltagarna och insikten att det är något barnen minns och förväntar sig gör något med mig. Vi får vara en del av deras barndomsupplevelser och alla har skoj.

img_2894
img_2900
img_2904
img_2895
img_2897
Varsina skålar och fat till godsakerna...
Varsina skålar och fat till godsakerna…

Det är varmt; jättevarmt. Det är omöjligt att inte bada, så alla badar.

img_2903
Foto Maria Hansby
Foto Maria Hansby
Foto Maria Hansby
Foto Maria Hansby

Vågorna går höga i poolen, igelkotten slaktas snabbt,

popcornen får följa med i egen skål till poolkanten, mini-colaburkarna är lika populära som oranginan,

Foto Maria Hansby

och den som inte vill bli blöt gör klokast i att befinna sig någon annanstans. Fast alla vill självklart bli blöta. Det vill man när det är eftermiddagshetta och hundtimme.

Under tiden som vi partajar, står vår målare Iliana och tar hand om köksluckorna i det luftkonditionerade huset. Hon skall ha barn om några månader och jobbet hos oss är det sista hon gör innan hon tar ledigt för att förbereda sig för lillens ankomst.

Luckor förberedda för målning…

Hon är metodisk och skicklig. Det hinner inte bli klart innan vi åker men vi hinner vara med om större delen av arbetet och nästa vecka skall det ändå vara klart. Hon kan inte dra ut på det längre än så själv, förstås. Deadline för arbetet har ändå nästan hållits. Det spiller över med några dagar, bara. Kunde jag, skulle jag nog skjuta på vår hemfärd men vistelsen här är redan tidsmaximerad som den är, just för att vi skulle se köket färdigställt.

Fläkten på plats till slut, iallafall. På grund av corona drygt 4 månader försenat.

En aning frustrerande är det att falla på målsnöret men den här gången känns det ändå stabilt och tryggt. En tur i september behöver det få bli men det är mycket som kan ställa sig ivägen för en sådan tripp, så vi får se.

Idag fick det först bli en stund framför datorn men nu har en ordentligt sävlig lunk infunnit sig. En canicule håller på att placera sig över Murviel och då gör man klokast i att hålla sig sval och ordentligt vattnad både inom- och utombords. Poolliv för bloggarn, alltså. Igen.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Jag kan förstås ha fel men jag vet var jag står i munskyddsfrågan…

27 måndag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Murvelhuset, Om dagsläget, Reminiscenser, Utflykter, Vin i Languedoc

≈ 5 kommentarer

Etiketter

ansiktsmask, Bouzigues, covidtider, Gaujal de Saint Bon, Ikea Montpellier, munskydd

Nu skall jag börja med att slå fast följande som ett kraftfullt ”färdigdiskuterat” nej; fransmän är INTE mer coviddisciplinerade än någon annan nationalitet. Inte heller övriga nationaliteter som befolkar ett franskt IKEA en sketen måndag.

Plexiglasskärm och beställningsskärm mot kund. Ingen kontakt här inte.

Det är i utgångsläget en imponerande ordning och reda som gäller. Nästan precis, faktiskt, som i Sverige. Markeringar i golvet, insläpp en och en, tydliga skyltar, handsprit överallt och på alla sätt de bästa förutsättningar för att vi skall sköta oss. Personal patrullerar dessutom, men bortom deras blickar och vänliga påminnelser ballar det ur. Vi skall ha samma vara och medan jag tålmodigt väntar på min tur, sladdar någon annan emellan. På droppsmitteavstånd från den som är på väg därifrån. Jag håller mig på min kant och vevar hotfullt med min kundvagn för tydligt avståndstagande.
I hissarna, som bara tillåter två i taget, såvida du inte är en familj, blir det snabbt fullt. Maskerna hängs från örat eller under hakan för nu har de ju handlat klart. Jag trycker in mig i ett hörn och vevar återigen okontrollerat med min kundvagn. Det ser nog oerhört hotfullt och galet ut. Ingen verkar iallafall våga sig innanför den stipulerade 1,5-meters radien från mig.

Tycker ändå att texten är tydlig och strategiskt placerad. Lägg gärna märke till hur det dessutom pillas med munskydden…

Mitt ärende var av snabb karaktär. Det saknades en kökslucka och imorgon påbörjas målningen av dem. En ganska nödvändig tur, alltså, annars hade jag inte åkt dit.
Munskyddet är ingen behaglig historia. Det blir snabbt varmt och fuktigt bakom det och det kliar. Så jag kliar försiktigt precis i kanten och sedan spritar jag händerna med min medhavda sprit. När mitt ärende är avslutat och varorna lagts i bakluckan, tar jag av munskyddet.
I snörena, förstås. Sedan slänger jag den i en medhavd plastpåse.
Så spriten på det igen.
Jag är så jäkla helylle.
I bilen har jag en hel plastlåda full med allt vad man kan behöva för att sanera sig. Med våtservetterna tvättar jag nyllet efter den fuktiga och äckliga masken. Sen spritar jag händerna igen. Jag spritar mycket mer än hemma, så jag misstänker att ansiktsmasken gör mig mycket mer vaksam och så långt kan jag hålla med maskförespråkarna.
Men alla är inte lika helylle som jag😇 och jag tappar räkningen på alla de gånger då masktvånget troligen genererar ökad smittrisk snarare än tvärtom.
Alltså vidhåller jag att det att hålla avstånd och tvätta händerna troligen är ett bättre mantra att pumpa ut än det att tvinga folk att trä på sig ansiktsmasker.

Vårt lager med 50 engångsmasker är snart slut. Bara en sån sak.
Nåväl. Vi tror oss ändå ha överlevt ikeaturen. Det var inte jättemycket folk och vi uträttade det vi skulle snabbt.

Det blir ju till slut för trist med bara Ikea när man ändå är iväg, så det fick bli en lunch i Bouzigues efteråt,

Séte sett över etangen från Bouzigues...
Séte sett över etangen från Bouzigues…
img_2852

följt av ett besök i lilla Pinet och ett återbesök på vingården Gaujal de Saint Bon.

Här var jag tillsammans med bygrannar E och C i september 2013; ganska längesedan, alltså. Den gången köpte jag bara deras ljuvliga rosé men nu fick det bli ett par av deras Picpoul också.

Vi får se om jag tycker att rosén är lika god som för sju år sedan! De vita var vi inte så imponerade av den gången men att degustera vin i coronatider är inte alldeles lätt – alltså klunkade jag mig pliktskyldigast igenom några, tyckte att de var intressanta och fick med mig några hem.
Sist vi var där var det mamma Gaujal som hjälpte oss. Denna gång var dottern på plats och hon skickade med lite druvsaft till eventuella barn också!
Coolt är det med alla tuffa, självständiga kvinnor som driver vingårdar härnere. I flera generationer, dessutom. Kan bara ana vilka chauvinistiska hinder de behövt ta sig förbi genom åren.
De har min respekt och beundran.

Mamma vinodlare i september 2013

Så sen eftermiddag och kväll hemmavid på det, och dagen är fullbordad. L lägger sig alltid tidigare än jag medan jag dröjer mig kvar ute tills jag inte längre orkar hålla ögonen öppna.

Sena kvällshänget…

Ännu en vecka har gått och bara en återstår. Köket verkar bli klart i tid och vi har börjat städa och röja. Det skall bara vara att ta huset i besittning nästa gång någon kommer ner hit igen. Kanske blir det vi, kanske blir det någon annan. Oavsett, blir det första gången på ganska länge som inte det stora rummet är en byggarbetsplats, alternativt ett pågående projekt i olika stadier av planering. Det skall faktiskt bli ohemult skönt!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Efter regnet

24 fredag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Byliv, Min franska trädgård, Murvelhuset, Om dagsläget, poolliv, Reminiscenser, Väder

≈ 6 kommentarer

Etiketter

covidsemester, orage, stilla liv

Vi vaknade tidigt idag till en sval och fräsch morgon med intensifierad grönska och en luft som är lättare att andas. Idag är den languedocblå återigen prickfri och förhoppningsvis hinner regnet sjunka ner i myllan ordentligt innan middagshettan, sin vana trogen, slår till igen.
Nattens oväder var av det där riktigt formidabla slaget, ett sådant som överraskar med sin snabbt tilltagande styrka. Vi ägnade oss åt nattligt poolbad igår men fick vackert krypa in under torgmarkisen tills regnet dragit vidare. Vi kunde på första parkett låta oss fascineras av såväl skyfall som blixtar med efterföljande dunder och brak. De senare höll sig dock snarare runt oss än direkt ovanför oss.

Nattbad blev det ändå, när åskan bedömdes vara på tillräckligt avstånd,

sedan gick den yngsta badmademoisellen, Saga, 11 år, och hämtade det största av våra badlakan (ett som införskaffades på semester i Florida för 15 år sedan), packade in sig i detsamma och fällde upp ett kvarglömt paraply till skydd för regnet som piskade in från sidan.

Jag myste och tänkte nostalgiskt tillbaka på min första resa till Languedoc tillsammans med barnen som då var mellan 6 och 15 år gamla. Jag var ganska nyligen frånskild och hade med hjälp av jobb på sommarskola lyckats skramla ihop till vår första ordentliga semesterresa sedan uppbrottet från barnens pappa. Den gången överraskades vi av skyfallet på en takterrass i vårt hyrda hus i Cessenon och vi kurade ihop oss under ett litet parasoll medan vi storögt och fascinerat njöt av skådespelet.
Regnoväder kan vara äventyr nog. Jag påmindes om det igår igen, när badmademoisellen alls inte ville gå hem, trots att klockan hunnit passera midnatt.

Min äldsta dotter, som fortfarande älskar att somna i soffan ihopkurad under en filt precis som när hon var barn, påminner mig ibland om hur tryggt det var att som liten få somna så, omgiven av sorlande vuxna. Jag minns det också, förstås; hur mysigt det var med ett tryggt litet barn bredvid sig, som efter att ha klippt med ögonen och kämpat mot sömnen ett tag under filten, till slut ger upp och låter sig övermannas av tröttheten.
Det stilla livet i Murviel fortsätter alltså.

Nyregnad natträdgård

På andra sidan gränsen mot Spanien är läget allt oroligare. Barcelonaborna uppmanas hålla sig hemma för att undvika smittspridning men gränsen verkar hållas öppen. Det är en skarp varning om att vi inte får trycka ner gaspedalen inom överskådlig framtid, så vi väljer bort turistande i år. Det går trots allt bra att ”hemestra” i vår trädgård med böcker, blaskor på paddan, stickning och vänner i småportioner och med distans.
Alltså blir bilderna därefter. Poolen som vy dominerar. Eller den från sovrumsfönstret, alternativt terrassen, ut mot trädgården. Men så till slut, efter en kort sväng ut i byn efter middag på Le Café Nouvel, en bild på de senast inflyttade bygrannarnas trappa i en smal, smal gränd.

Franskt, så det förslår, att ta med sig förfriskningar och njuta av kvällssvalkan på sin uråldriga stentrappa med alldeles för höga steg. Det är ju så de gör, byborna inne i cirkuladen, när uteplats eller takterrass saknas. En skön kudde under gumpen, en ljuslykta och en ljusslinga och trivseln är ett faktum. I det enkla bor det vackra, som han sa, floskelmästaren Ernst. Och det har han ju rätt i.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Så går en vecka i Murviel…

23 torsdag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Byliv, Hantverkare, Murvelhuset, poolliv, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

apéro, bygrannar, minifest i coronatider

Det känns som om vi varit här mycket längre. Det är en långsam lunk och en stilla vistelse. Vi får besök av badglada barn ibland, som tur är,

men umgänget i övrigt får ske i små portioner, några i taget.

Medan vi semestrar vid poolen med slöläsning, korsord och ohemula mängder vatten, fortgår arbetet nere i huset. Halva rummet är klart och attiraljerna har flyttats till den färdigmålade delen och målarna har kastat sig över köket. De är alltid tre stycken, ibland fyra och det går undan, vill jag lova!
Städar efter sig gör de hela tiden också.

img_2715
img_2714

Det känns nästan oanständigt slött att överlåta allt arbete på andra men jag tror inte de vill ha vår hjälp. Skulle vi gjort det själva, som jag i något outgrundligt anfall av optimism hade tänkt mig, är det tveksamt om det hade varit helt klart ens nästa sommar! Lika bra hade det definitivt inte blivit och inte hade vi gett oss på bjälkarna heller. Och bjälkarna, ja, de gör hela rummet och jag älskar dem! Dessutom kommer de att knyta ihop alltihopa, eftersom de har nästan samma nyans som bänkskivorna av ek.

Hyllplanet vid bjälken är densamma som bänkytorna

Varje morgon knatar L till bagaren medan jag får fram frukosten på terrassen. Då är de redan igång med arbetena inne i det stora rummet. Efter frukost far L och handlar medan jag får undan äteriet och kanske hinner med första simturen innan han är tillbaka. Det är samma rutin varje morgon och vi är tidigt uppe numera. Fast imorse for jag iväg istället, utrustad med handsprit och munskydd. På SuperU var alla väldigt noga med att hålla avstånd, måste sägas, trots att det ändå var en hel del kunder i affären. Och munskydden? Jag kan inte låta bli att fundera över om de där hemmatillverkade av tyg verkligen tvättas efter varje användning? Och det petas och pillas på dem; jag gör det själv utan att tänka men då åker den medhavda spritflaskan fram och händerna spritas! Munskyddet åker i tunnan utanför affären direkt när inhandlingen är avklarad. Inget återbruk här inte!

Vanligtvis har jag inga som helst problem med att handlingen inte sköts av mig. Fin arbetsfördelning, rentav. Men idag var det dags för en apéro med några av bygrannarna för att fira sagda L, som fyllt jämnt och då kan jag ju inte gärna överlåta införskaffandet av varorna åt honom. Något slags överraskningsmoment fick det ju ändå lov att bli.
Maria, byns totala tårtmästare, fixade tårtan;

 

En bragd under normala omständigheter men nu, i värmen, inget mindre än ett mirakel!

En pyramid med hieroglyfer till pensionären (nåja, kanske ändå inte riktigt) som skall läsa arkeologi i höst. Dessutom fick han en surikat iklädd khakiuniform – passande i öknen och för att L gillar surikater.

I övrigt fick tilltuggen vara av sådan karaktär att ingen tillagning krävs, eftersom köket är täckt av både fint byggdamm och skynken som skydd för målarskvättet.
Jag försökte göra mig till med presentationen istället, inspirerad av en bild på Instagram…

img_2726
img_2727
39BCB887-AF95-4148-92E6-B7999CBE3F4D

Vi hade egentligen planerat för en stor sommarfest men det var före Corona… Nu fick vi istället se till att vara tillräckligt få för att kunna sitta familjevis och buffén fick bli coronaanpassad den också, med den obligatoriska spritflaskan strategiskt placerad vid ena änden av buffén.
Det blir sisådär ett års förskjutning på allting, så det är mycket som förväntas hända nästa säsong. Den manar till eftertanke hela tiden, denna covidriga situation, men det finns något högst tillfredsställande i det också. Det behöver inte alltid vara så stora åthävor; en liten fest är också en fest!

Och barnen badade, drack Orangina och lekte med hängstolen

medan vi vuxna sorlade på medan myggorna bet. Inte mig men de andra.
Nu sover jubilaren, allt är bortstädat och jag, comme d’habitude, dröjer mig kvar på terrassen omsluten av sammetsnatt.

Klicka på bilden för ett kvällssvep med musik!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Semester

18 lördag Jul 2020

Posted by murvielklotter in grand-mère, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ 1 kommentar

Etiketter

ensamma ugglan, mera cikador, murvielsemester, sammetskvällar, tornsvalor

Den har infunnit sig. Semesterkänslan. Jag har inte lämnat huset och trädgården alls idag. Jag har läst, stickat lite, simmat, slumrat, simmat lite igen, ätit en lätt lunch, simmat, slumrat på ett flytetyg,

fått stekt medelhavsmakrill till middag, ätit en glass, sippat lite rosé och har njutit av kvällen och utsikten. Loj, som läser deckare på schäslongen iklädd tubsockor och gympaskor,

och himlen och träden som speglar sig i poolen. En och annan pytteliten languedocsk mygga gör sig påmind men de är inte många. Enligt säker källa for en myggbil genom byn några nätter innan vi kom och sprejade giftigheter på kräken. Tur det, för trevliga är de inte och Loj blir också trevligare när de är färre. De gillar honom, nämligen, men han gillar inte dem.

Cikadorna har tystnat, svalorna har jobbat klart,

och ensamma ugglan håller mig sällskap.
Kvällarna avslutas på terrassen nere vid huset. Framför mig ligger trädgården i sammetsmörker och det prasslar lite i lövverken. En turkos strimma upplyst pool syns, ackompanjerad av ljusslingor och solcellslampor lite här och var. På bordet levande ljus och ett glas vatten. Det är allt.

Jag tror att kvällarna är det jag tycker allra mest om här. Mörka, varma, omslutande.
Sorlet från trädgårdarna runtomkring. Loj som gått och lagt sig och jag ensam kvar ute.
Och så lilla älskade Bertil, som drömt något och vaknat och vill ringa mormor på Facetime. Jag får vara med en stund och natta på distans, sedan säger han pussåkram och gonatt och jag känner mig för en stund alldeles äktlycklig.
De här kvällarna…❤️

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

En viss tvekan

15 onsdag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

Försenad säsongsöppning, målning av stora rummet

Det är som att vi trevande letar oss tillbaka till varandra igen, murvelhuset och vi.
Till och med solen har tvekat lite idag.

Jag har rensat i poolhuset och spolat rent i poolbadrummet, tvättat klinkersen och betongsulan vid matplatsen.

img_2614
img_2625

Mattor har kommit på plats och ljuslyktor har placerats ut. Kuddar och dynor har skakats av och lagts på utemöblerna. Här är vårt vardagsrum om somrarna och det kommer att vara ännu mer så nu, medan arbetena pågår nere i huset:

img_2631
img_2615
img_2630
img_2616

Torgmarkisen är fransig och tyget sprött; den får göra sin sista säsong i år.

Poolbadrummet ramas in av nytt vildvin – det är helt galet hur fort det växer! – och jag tycker det är så charmigt.

Vi lämnar det kvar tills i höst men då måste det ner, tillsammans med murgrönan och vildvinet på grannladans vägg, annars kommer råttorna och bygger stad i det igen.

I takt med att vinter- och vårskräp försvinner, blir huset åter mer och mer vårt. Det surar en aning fortfarande, som om det vill berätta att det känt sig övergivet. Bortglömt.
Hus skall bebos.
Murvelhuset vill bebos av många men i år får det nöja sig med L och mig. Vi är ändå glada över att äntligen få ta hand om varandra, vårt hus och vi. Jag inbillar mig att jag kan se på husets väggar, hur det lite nymornat och stelt sträcker på sig och undslipper sig ett försiktigt ”välkomna”. Vi ber om ursäkt att det dröjt så länge och förklarar för det att ett virus kom i vägen,

Fransk coronahumor...

för både den sedvanliga säsongsöppningen under påskveckan och för hela familjens sommarplaner. Jag berättar att familjen längtar hit och med det tycks huset låta sig nöja.

Det är ljuvligt.

Cikadorna håller samma konsert som alltid, duvorna, som verkar ha slagit läger på grannladans tak, har skrämts iväg och poolen glittrar som den alltid gör.
I byn finns de fastboende vännerna men flera badkompisar saknas i år.
Claes och Eva, som alltid är pigga på tidiga morgonutflykter till falaiser och till ställen de hittat och gärna visar oss andra.

Juli 2019

Bitte, min mesta badkompis och Janne med den underbara takterrassen och Åsa, som kommer cyklande med sin lurviga lilla Aska från grannbyn St Genies.

Aska sprang lägligt in i bild!

Den här sommaren kommer de inte och trots all sommarparafernalia blir det inte riktigt murvelsommar utan dem och familjen i omgångar på plats.
Vi utnyttjar detta något trista faktum genom att låta hantverkare gå loss på det stora rummet, som sagt. Skulle någon nu lyfta på luren och hojta ”hej, vi kommer!”, skulle vi tvingas säga att det inte går. Alla sovrum utom vårt är tillfälligt plomberade och i hallen på andra våningen står möbler staplade. Fint damm ligger över alltihopa, trots att Will och hans kompanjoner ägnat två dagar åt att städa bort så gott det går.

img_2610
img_2611

Första dagen på plats har varit sval för att vara sydfransk sommar och det var kanske lika bra det. Risken hade annars varit överhängande att jag legat blötlagd i det turkosa större delen av dagen. Imorgon kanske jag gör det och då är det dessutom trevligare och lite mer iordninggjort runt omkring mig än vad det annars hade varit. Lite socialare är vi förhoppningsvis då också. Det dräller ju faktiskt av bra folk härnere, trots att den vanliga skaran inte är komplett. Och dem vill vi ju träffa!

Påsk 2019

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Framme

14 tisdag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Min franska trädgård, Murvelhuset, Renoveringar, Resor

≈ 3 kommentarer

Etiketter

övergiven trädgård, Roadtrip dag 2, takbjälkar

Murviel tystnar och 14 juli går så sakteliga mot sitt slut. Vi har blåst genom Frankrike på nästan tomma vägar utan att fastna ens i den minsta lilla kö. Nästan inga långtradare, definitivt inga husbilar och ytterst få utbölingar befolkade autorouten. Vi kände oss nästan exotiska i vår vita, svenskregistrerade Volvo.
Det är surrealistiskt.

Vår resa ner har heller inte den varit självklar. Jag har frågat mig själv hur ansvarsfullt det egentligen är? Borde inte också vi hemestra? Hur nödvändigt är det att vi åker ner?
Vi har hemestrat också och åker ner betydligt senare än vad vi brukar. Vi kan heller inte stanna särskilt länge. Men i samma stund som jag kliver in genom dörren inser jag att vår närvaro definitivt behövs.

Huset har längtat efter oss och trädgården känns övergiven och oälskad.

Apelsinkarten, som är otroligt många i år, hänger där som om de väntat på att vi skall komma ner och förundras. Det ser ut att bli en god skörd i år.

En del av trädgården är ansad av Bertrand, men på andra håll börjar den anta djungelformat;

På väg att ta över igen...
På väg att ta över igen…
img_2589
Väggen rensad från vildvin i februari 2020
Väggen rensad från vildvin i februari 2020

De friserade träden har hämtat sig och växer återigen som om de hade betalt,

Nyansade träd i februari…

… och i juli 2020…

Olivträdet uppe i backen sträcker sig också det stolt mot himlen, glad över ljuset som når det sedan träden runtomkring fått kortare frisyrer. Även olivträdet nedanför terrassen, till höger i bilden ovan, ser stoltare ut, så nog behövdes den där friseringen som gjordes i vintras.

Men huset då?
Jorå, där pågår febrilt arbete. Will blev lite förskräckt när vi dök upp. Han hade hoppats på sedvanliga köer för vår del, så att han och hans kompanjoner skulle ha hunnit städa undan innan vi kom. Istället klev vi rakt in i ett centimetertjockt lager sågspån.

img_2582
img_2580
img_2581

Det bekom mig inte och jag försäkrade att det hade jag förstått; att det skulle bli stökigt. Jag tittade istället upp i taket och såg de strippade, trärena, friska och vackra takbjälkarna.

De är fantastiska! De ser ut som om de höggs i ekskogen bara häromdagen, trots att huset är ca 150 år gammalt. Tänk att de döljts av den där förfärliga vita färgen så länge! Enligt Will var de målade med vanlig väggfärg och det var därför ovanligt kletigt och svårt att få bort färgen. Men offerten gäller och att det tagit längre tid är inte en kostnad som hamnar hos kund enligt franska regler. Det är förstås bra och ekonomiskt tryggt för beställaren – i det här fallet vi.

Ett stilla sorl fyller nu natten. Det är inte bara jag som dröjer mig kvar ute i den sammetslena. Men cikadorna har tystnat, liksom tornsvalorna, och bara en och annan bil på gatan utanför bryter stillheten. Jag är i Murviel, äntligen. I mina mörkaste stunder drömde jag mardrömmar om att huset plundrades, förstördes och ockuperades av squatters. Men det har tålmodigt väntat på oss. Lite coronarufsigt, det också, men i allt väsentligt som när vi lämnade det häromsistens.
Eller kanske ändå inte! Kaoset som råder just nu är inte klokt! Men det blir fint och det är helt nödvändigt att vara här under processen.
Imorgon skall jag ta ett morgondopp innan frukost, sedan skall jag ställa iordning resten av poolhuset. Jag är så ödmjukt glad över att vara här, äntligen.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Turist i coronaland

13 måndag Jul 2020

Posted by murvielklotter in Hantverkare, Renoveringar, Resor

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

ansiktsmask, coronasommar, roadtrip, social distansering

Sommaren och turisthorderna har kommit till Skärhamn. Det är fullt med båtar i gästhamnen och det sjuder av liv på kajerna.

E0F28B49-7ED2-4F0F-BE25-1C23DB01647D
17035D8C-31D0-443C-931A-725F52B02268

Fortfarande känns det hanterbart och flanörerna är inte fler än att det går att hålla avstånd. Det känns sommaridylliskt och vanligt. Inte skrämmande alls på det sätt jag läser om andra platser där turister flockas om somrarna.
Men jag flanerar inte på kajen, utan inhandlar istället det sista inför resan till Murviel och till parkeringen på Ica ringlar sig en bilkö. Klockan är tjugo i tre och snart stänger systembolaget. Att få tag på sin bag-in-box eller sina IPA är viktigare än allt annat. Jag vill vända men bestämmer mig ändå för att gå in och få mina ärenden uträttade. Vår lokala Ica-handlare sköter sig dock exemplariskt och överallt finns stora skyltar som påminner om att mitt i idyllen finns fortfarande coronahotet.

6BE74358-4ADD-48BE-8382-70DD4B943FA3
E57C1547-BFA8-4599-8445-DA58B76B8AB5

Alltså får jag vårt bilapotek och coronakit ordnat och vi är redo för avfärd.
Färjan är nästan tom och vi har medhavd middag som vi äter i vår tjusiga hytt.

A2C0E2CC-A753-402F-9EE5-D3FE21E48151
C393C8BC-249B-4C8A-A372-A2ACC9ED2801
83A33847-F355-4693-8B7F-A1131CE29DD6

In kommer en i besättningen med en flaska champagne i ishink och där finns också vin, om vi skulle bli sugna. Det är trevligt, förstås, och känns lite halvdekadent men champagnen förblir oöppnad. Vi stoppar ramlösaflaskor i ishinken istället.

Jag kan inte låta bli att reflektera över att det kanske inte borde vara självklart med fri tillgång till så mycket alkohol för två personer i en hytt på en bilfärja. En lång färd på autobahn väntar och även om en nattsömn kanske räcker för att få sagda alkohol ur blodet, är du kanske inte jättefräsch om du tryckt i dig sådana mängder?
Nåväl, jag dricker lite vin till vår medhavda mat och vi förser oss i övrigt med iskylt vatten istället.
Präktigt?
Kanske det, men också ansvarsfullt.
Ansvarsfullt känns också munskydden i hissen när många trängs på liten yta. Jag väljer till och med att inte åka i samma hiss som stora familjen utan munskydd. Med det framför mun och näsa känner jag mig inte nämnvärt tryggare men det är en gest mot dem jag har runtomkring mig.

Det är svårt att göra rätt. Det blir snabbt varmt och fuktigt bakom det och innan jag hinner tänka, har fingrarna varit där för att rätta till det. I frukostmatsalen på färjan är vi inte många och den povra frukosten portioneras ut till oss bakom glas och med upprätthållande av avstånd. Markeringar i golvet och skyltar med påminnelser hjälper till. Jag inser snabbt hur viktiga de där påminnelserna är när jag vid kaffeautomaterna får ta flera demonstrativa kliv åt sidan när en annan gäst vill ha sin påtår och alldeles glömmer bort sig. Tänker jag att personen ifråga är korkad? Ovanligt svensk? Dum i huvudet?
None of the above.
Det ÄR svårt och vi glömmer alla av oss med jämna mellanrum. Jag tror inte att någon kommer för nära för att de skiter i restriktionerna. Du kan helt enkelt inte hålla detta i minnet precis hela tiden. Skillnaden i hur folk beter sig har heller ingenting med nationalitet att göra. Oavsett geografisk hemvist, är vi olika duktiga på att hålla i och hålla ut. Den ena tröttsamma tråden efter den andra i facebookgrupper jag är med i försöker envist hävda motsatsen men där ger jag mig inte in i debatten särskilt ofta längre.
Så vad göra?
Hålla sig hemma?
Ingen dum idé och skall du ändå iväg, är det nog att rekommendera att åka till ett annat ”hemma” där du kan fortsätta att praktisera social distansering och att bete dig förnuftigt under resan dit.
Svensken i gemen har definitivt valt att stanna hemma.
På färjan såg jag en(!) husbil och ingen karavan av svenskregistrerade bilar körde längs med Schwedenkai i riktning mot autobahn. Det är påtagligt mycket mindre trafik än vad som är vanligt i juli. Mest tydligt manifesterar sig det genom frånvaron, som sagt, av husbilar.


Vi har stannat i Luxembourg för övernattning. Grannlandet Belgien stängde gränsen igen idag och har infört karantän för dem som tar sig över gränsen. Det känns en aning kymigt… På hotellet där vi bor går alla iklädda ansiktsmasker och det pillas och petas och absolut ingen, inklusive jag själv, hanterar dem korrekt. Gjorde jag det, skulle jag under en kväll som denna ha avverkat sisådär en tio stycken. Har engångsmasken väl åkt av, skall den inte åka på igen. Den blir ett koncentrat av snusk väldigt snabbt och kontaminerar allt den kommer i kontakt med. Och var skall jag slänga den avtagna masken när jag satt mig till bords för att äta?
I en medtagen soppåse?
I fickan så länge?
Nej, vet ni; det räcker med några timmar på en plats med tvång på ansiktsmask för att konstatera att det inte skyddar hela vägen, helt enkelt eftersom det i vardagen blir helt omöjligt att använda ansiktsmasken rätt.
Men förutom ansiktsmaskerna känns beteendet igen – alla (nästan)visar hänsyn och håller avstånd.
Det är en lite märklig stämning ändå. Vi känner oss välkomna överallt men också nästan exotiska på ett sätt som absolut inte brukar vara fallet på kontinenten i juli. Vår svenskregistrerade Volvo sticker ut. Men vi får god mat på hotellets terrass och jag har simmat en kilometer i hotellets pool och nu släcker jag snart lampan.
I Murviel väntar byggstök, bråte och strippade takbjälkar…

EB0CC81C-EFF0-4811-B6EE-BA179D490B09
2F127A77-C126-4651-B3BB-72F0A3F69ED9
1CDFA04C-7CD6-42F4-B2DF-2D6974075E5E
3984917B-7CA7-4961-83F0-F182888F09C2

Spännande skall det bli att se hur långt de kommit Och hur det kommer att bli!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Déménagement et les voisins
  • Plötsligt slår det mig
  • Med Covid på återbesök
  • Kort mellanlandning i Ulebergshamn
  • En bättre söndag

Besöksstatistik

  • 340 225 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb flyttbestyr Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 138 andra, prenumerera du med.
juli 2020
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728293031  
« Jun   Aug »

Arkiv

  • mars 2023
  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Plötsligt slår det mig
  • Cecilia Hedlin om Plötsligt slår det mig
  • murvielklotter om Med Covid på återbesök
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: