Category Archives: Byliv

När Minou fyllde fyra och hade poolparty

08 tisdag Aug 2017

Posted by in Byliv, Familjen, grand-mère, huset på ön, Murvelhuset, poolliv, Reminiscenser

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Så ohemult nöjd är jag över att vi nu äntligen inte bara fått fiber draget, utan också till slut fått den irrande routern att hitta hem, att jag i pur eufori tankat över löjliga mängder bilder in i bloggens mediabibliotek. Vi är tillbaka på vår västkustska ö och jag har hunnit ha inte bara en folkilsken helg med strumpor på de frusna tårna, utan har också avverkat två hela arbetsdagar.

Ilskan har hunnit rinna av mig och min numera äkta hälft lade inte benen på ryggen för att undkomma mitt fräsande munläders kraftiga vinddrag. Det kan vara så att det i byarna uppnådde orkanstyrka och det kan också hända att han råkade hamna ivägen, trots att vindarna inte hade en tydlig riktning. Jag längtade bara tillbaka till Murviel. Till värmen. Till alla dem som förgyllt min tillvaro under några intensiva sommarveckor.

Nu är sommarsäsongen i allt väsentligt ett avslutat kapitel och det är vemodigt. Jag fick den längsta sammanhängande vistelsen där på flera år och jag hann liksom vänja mig. Och nu, med sommarbilder fladdrande in på bloggen i en rasande fart,  är jag där igen, intensivt i tanken.

Jag ser ett rufsigt litet gingerhuvud en tidig morgon i murvelhuset,

runt henne står vi och sjunger och de små händerna sliter i papper och paketsnören. Det rufsiga lilla huvudet tillhör Minou, en av sommarens yngre gäster, och dagen är hennes fyraårsdag.

Vi ställde till med poolparty med några favoriter i repris från fjolårets barnbarnsapéro.

De vuxna fick också sitt lystmäte…

Dagen var varm och en stor del av den tillbringades som så många gånger tidigare i poolen.

Lilla B har ännu inte riktigt insett tjusningen med sådan blötläggning, utan uppsökte skugga i närheten av godsakerna istället.

Fast plask på bassängkanten, det går bra!

Idag ringde han till mig på FaceTime, undrade om jag kommer snart och konstaterade glatt att jag åkte bil (eller iallafall satt i en). Det där allra vackraste av små ansikten som dyker upp på skärmen när jag trycker på svara-knappen får det att spritta i varje fiber i min kropp och ingen förmår jaga bort stress och irritation som Lilla B. Av helgens mentala åskmoln ovanför mitt huvud finns därmed ingenting kvar.

Så mycket att stå i. Så himla trevligt.

04 tisdag Jul 2017

Posted by in Byliv, Familjen, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Shopping

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , , , ,

Första veckan på plats i Murviel har rusat iväg och trots att jag tog med mig den svenska sommaren ner och inte förrän igår på riktigt kunnat njuta av det som jag förknippar med sydfransk sommar, har dagarna varit så fyllda av må-bra-aktiviteter att  både blogg och sommardeckare fått klara sig själva. När jag nu till sist sätter mig ner vet jag inte vara jag skall börja. E sitter mittemot mig och läser. Han är kvar ett par dagar till. S och hennes E lämnade huset imorse och for norrut igen. I bilen på väg tillbaka från Montpellier kändes det outsägligt tomt och trist utan dem.

Sena kvällen är sammetssvart och mjukt varm. Myggen har stillat sig, cikadorna har gått och lagt sig och svalorna har slutat svirra. Maison de deux har varit här och jobbat vid poolhuset och jag lekte lärling en stund och fick gnussa linoljefärg på poolhusdörrarna.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vi testade först med järnvitriol men den blev på tok för dyster, så nu är det languedocgrönt som gäller, precis som på fönsterluckorna på stora huset. Inne i huset blir väggarna brutet vita och resten går i solblekta pasteller.

Jag är ute efter sommarstämning, där ändlösa dagar avlöser varandra och där vi varje sommar hittar en keps som någon lämnat kvar, en okänd handduk, boken som inte lästes ut och skrynkliga, årsgamla veckotidningar som påminner om rader lästa i skuggan av en solhatt från marknaden i St Chinian. Egna minnen och andras. Sådant jag upplevt tillsammans med husets gäster och minnen gästerna skapat utan mig på plats. Jag älskar det. Njuter av vetskapen om att huset används, älskas och stökas runt i.

Så föreställde jag mig det när jag första gången klev in genom de gnisslande grindarna hösten 2011. Barnens hus. Deras vänners. Vårt och våra vänners. Familjens.

Nu har jag inte bara stillsamt kontemplerat husets och trädgårdens förträfflighet sedan jag kom hit. Aktiviteterna har avlöst varandra och vi har hunnit med en tur till IKEA,

Shoppingteknik på IKEA Montpelleier

där en algotlösning till linneförrådet inhandlades och som senare monterades upp av S och E. Där har nu lakan, handdukar, täcken och kuddar flyttat in utan att de behöver trängas. En ljugarbänk till terrassen fick följa med hem också, trots att den drog igång en lång tirad av svordomar (från mig) när vi skulle baxa in den i bilen. Nu både pryder den sin plats och fyller sin funktion och jag är glad att den fick följa med hem.

Middag på Café Nouvel andra kvällen,

Après travail på D’Oc d’Or,

Sakta vi går genom byn – på väg till D’Oc d’Or

överraskningsfest hemma hos oss när L kom med flyget,

lunch i Leucate i lördags,

många sena timmars carcassonnespel med några av de allra mest älskade,

liksom ett alldeles fantastiskt restaurangbesök vid Etang du Thau igår kväll, har vi hunnit med.

Fast allt det där förtjänar faktiskt sina egna blogginlägg, så de raderna sparar jag. Fortsättning kan följa, med andra ord.

Försäsongshäng i gränden med bygrannarnas barnbarnsflickor

17 onsdag Maj 2017

Posted by in Byliv, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

, ,

När vistelsen är bara några dagar lång och fylld av allehanda aktiviteter gäller det att tanka franskt byliv på alla de sätt som går. Alldeles väldigt äkta blir det när bygrannarnas hallsoffa flyttar ut i gränden medan kvällssolen kastar långa skuggor över asfalten.

Två små kusiner på majsemester stod för underhållningen medan ett baskerförsett päron spelade franska chansoner på så där lite lagom belevat passande ljudnivå

Vi bonjourade alla förbipasserande och drog in fötterna när bilar fick för sig att den smala gränden nog ändå är en riktigt bra genomfartsled.

Och hundar på kvällspromenad – de gillas!

Fast lillkusinen, några månader yngre än virvelvinden ovan, struntade i både jycke och flanörer och ägnade sig istället åt geologiska undersökningar av grannens husfasad.

Så lite kvällssnacks på trottoarkanten, efter att någon optimist ur den äldre generationen dragit på virvelvinden en snygg pyjamas, och livet kändes nog bra skönt ändå. Lilla M tyckte säkert att den franska sommarkvällen bra gärna kunde ha fått fortsätta länge till, trots att kusin S gått och lagt sig för länge sedan.

Badliv funkade det med, tyckte de två små mademoisellerna…

Här skall bedrivas simskola så småningom, bestämde vi murvelvuxna och började genast fundera över vilka simmärken vi skall uppfinna. Här tränas för den första – ”Murveln” – som kräver full koncentration medan väl vald vuxen drar en barnpool två bassänglängder. Vi kände oss väldigt kreativa och skojiga när vi kom på det. Nästan lite spjuveraktiga, rent av.

När den oundvikliga sista kvällen var ett faktum dröjde jag mig länge kvar ute på terrassen i sällskap av svalor, fladdermöss och högljudda grodor.

Det är sommar i Murviel. Kvällarna tillbringas utomhus igen. Säsongens första kvällsdopp är avklarat och det var svårare än på länge att slita sig därifrån för att åka hem till helt andra temperaturer.

Fast i Solna väntade en liten barnbarnspojke som tidigt imorse stack in sitt soliga nylle i dörrspringan till mormorsrummet i hans hus. Inga fladdrande stearinljus i ljum murvelvind kan mäta sig med den sprittande glädje han väcker.

Lilla B. Älskade unge.