… är det allt emellanåt. Ingen dag har dock passerat utan någon form av aktivitet och jag börjar längta efter de där ändlösa vinterveckorna när jag kan dra på mig merylbrallorna och vispa runt med målarpenslarna. Två sovrum och tre innerdörrar återstår att måla på övervåningen, liksom hallväggarna och väggarna i trappschaktet. Det senare får dock överlåtas till en yngre, eller åtminstone stadigare person med vanan inne att klättra på stegar i trappor.
Till master bedroom har en stor vepa införskaffats;
Den döljer den flammiga målningen bakom. Jotun Lady Minerals är väggarna i sovrummet målade med och det blev bra, utom just på den här väggen.
De andra sovrummens väggar skall också få Jotun Minerals på sig, fast en mild halmgul ton. Det får bli i januari, när vi förhoppningsvis skall kunna få till en något längre vistelse än vad hösten förmått bjuda på.
I morse drog vi till Pézenas för den stora antikmarknaden som går av stapeln varje år i maj och oktober. Det är ett spännande spektakel, där saker du inte trodde fanns går att köpa.
Jag fastnar för vackra tjocka särkar i grovt linne,
gamla skor som aldrig använts – troligen kvarglömda i en nedlagd skobutik för länge sedan
– och tavlor, speglar, lavoarer, dörrar och voleter, små utsökta möbler för barn, trampbilar, barnvagnar, dockvagnar…
och krukor, zinkbaljor, grytor och ugnsformar av koppar.
Allt villhövde jag men det märkliga inträffar när överdådet anfaller mig, att jag inte får med mig något av allt det vackra. Det beror dels på att ögonen blir så mätta att blicken måste vändas bort, dels på att vi inte, som så många andra, fått med oss en kärra att frakta inhandlade fynd i. Bilen måste förstås parkeras en bit bort och då är det ytterst begränsat vad som kan få följa med hem.
Så vad FICK till slut följa med hem?
Jo, ett litet decilitermått i koppar som vi absolut inte behövde,
och en tavla med en flöjtspelande liten pojke, som jag inte kunde motstå.
Båda två hittade jag i Ulrikas lilla butik Trois soeurs. Inga antikmarknadsfynd, alltså, även om också de här fynden är gamla.
Vi åt sedan lunch i solen under en platan, tittade på folklivet och lyssnade på en av alla dagens gatumusikanter längre upp i gatan.
Det är varmt men luften är annorlunda nu. Det är höst här också men det är en höst betydligt mer i min smak. När vi kom hem från marknaden, pinnade jag upp till poolen och simmade länge, länge.
Det är något alldeles särskilt med de här säsongens sista bad, just för att det inte är så många av dem kvar. Vattnet är lite varmare än luften och efter badet är det skönt att svepa in sig i en badrock en stund innan solen känns varm igen.
Snart börjar vi kura skymning inomhus. Jag tänder ljus, betofflar fötterna och tar fram sticket. Då känns det som höst också i murvelhuset och det är väldigt fint det med.
