Månadsarkiv: oktober 2014

Vad som faktiskt hände när kärran drog till Frankrike utan mig

31 fredag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère

≈ Lämna en kommentar

Jag jobbade. På jobbet. Hemma. Hos Bertil. Hos mamma. På promenaderna med hunden. Hade jag åkt till Murviel hade jag jobbat där med.

När jag inte jobbade, tänkte jag på jobbet och hade svårt att fullt ut fokusera på något annat. Det där låter galet trist och det hade det kunnat vara om inte tankarna på jobbet till slut trängdes bort av allt det som är här och nu. Av sådant som jag behöver mer än någonting annat.

Bertil – vackraste, finaste, ljuvligaste bebis! – tillsammans med sin fina mamma i ett trångt baksäte på väg västerut medan en blek höstsol badar landskapet i ett mjukt ljus utanför bilfönstret. Musik med texter om kärlek till ett barn i högtalarna – somt högtravande men det mesta bara vackert och bara lite sentimentalt.

På ett tåg på väg från Göteborg sitter samtidigt den allra finaste av mostrar för att möta upp i den lilla bruksorten där oldemor bor. Tre generationer kvinnor och en pytteliten manlig representant för den fjärde generationen lyckas stjäla några timmar tillsammans. Mostern tillbringar många timmar på ett tåg fram och tillbaka över dagen bara för att få vara med oss de där timmarna.

Tillsammans!

Tillsammans!

De där onsdagstimmarna tillsammans. Mina flickor. Min mamma. Det lilla barnbarnet.

Oldemor och Bertil

Oldemor och Bertil

Höst. Vi.

Så bra det kan bli när flygplan är fulla. Så väldigt lite jag saknat Murviel och favorithuset. Faktiskt.

 

 

Hösten regnar på sjätte våningen

25 lördag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 3 kommentarer

… och i tanken är jag någon helt annanstans. Där skiner solen och ylletröjan får stanna på klädkroken, bygrannarna är på plats och jag skulle ha varit där. Det gnager en del, vilket kanske har framgått och den jämngrå filten utanför fönstret gör inte saken bättre. Jag tycker inte om att behöva tända lampor inomhus redan på morgonen. Dagsljus vill jag ha.
Jag måste dra på mig gummistövlar och regnjacka bara för att gå ut på balkongen och städa undan det sista av en alldeles osedvanlig lång och varm svensk sommar och förhöst. I en omkullvällt och bortglömd ljuslykta bakom en en rottingstol skvallrar ett turkost blockljus fastkletat på glaset om hur varmt det faktiskt varit. I det gassande solljuset har stearinet smällt och stelnat på plats på ljuslyktans ena sida:

IMG_0082.JPG

Nu skall det deformerade turkosa ljuset ersättas med en för årstiden mer passande kulör. Ute i regnet på balkongen väntar parasollfoten på att istället få tjänstgöra som förankring åt en adventsgran.

IMG_0081.JPG

Fast det dröjer förstås några veckor till. Under tiden hjälper det att tänka på hur december inte är svår att genomlida alls. Advent och tinder, det gillar jag.

När kärran drar till Frankrike utan dig

22 onsdag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Nya erfarenheter är ofta, om inte alltid trevliga, så åtminstone lärorika. Jag har just blivit en liten erfarenhet rikare och konsekvensen av denna min nyfunna visdom är att det inte blir någon höstresa till Murviel som planerat.

Det är fullbokat.

Överallt.

Jag har väntat för länge med att beställa resan, helt enkelt. Inte var det för att jag glömde bort eller lite halvslött sköt upp bokningen, utan flera saker medverkade till att det dröjde. Allt har varit jobbrelaterat och helt omöjligt att bortse från eller snabba på, så nu sitter jag här och letar febrilt efter alternativ.

Air France skall ha över 9000:- för en enkel till Montpellier via Paris och Norwegians pariskärra på lördag morgon är lika full som den irländska konkurrentens. SAS har en plats kvar till Nice med mellanlandning i Oslo – den resan tar hela dagen och sedan skall jag ta mig de dryga 40 milen därifrån till Beziers och därmed går det alternativet bort. En enkel till Paris tömmer plånboken på 6000 pix och då måste jag hitta en vettig anslutning till ett rimligt pris vidare till Beziers. Och hela dagen går åt till att resa.

Vad göra?

Jo, jag ger upp. Stannar hemma. Blir sittande med mitt längt.

Höstlov, tätnande mörker, regn, ett stadigt sjunkande kvicksilver och alla vi klimatflyktingar flockas på flygterminalerna. Vi krigar om de de ynkliga kvarvarande flygstolarna och tömmer bankkonton för att kunna fly undan den allt gråare omgivningen för några dagar. Det är inte utan att jag känner mig en smula modstulen.

Tills det hörs ett litet pling i min telefon.

Ett MMS.

Solen! The apple of my life! Och jag flinar stort och inser att nu kan jag hänga med Bertil istället;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då känns det bättre och till och med helt rätt. Murviel, termiter, slutförande av bilimport och nötfestival i St Nazaire får vänta – mormorn har annat för sig!