Månadsarkiv: oktober 2014

Vad som faktiskt hände när kärran drog till Frankrike utan mig

31 fredag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Familjen, grand-mère

≈ Lämna en kommentar

Jag jobbade. På jobbet. Hemma. Hos Bertil. Hos mamma. På promenaderna med hunden. Hade jag åkt till Murviel hade jag jobbat där med.

När jag inte jobbade, tänkte jag på jobbet och hade svårt att fullt ut fokusera på något annat. Det där låter galet trist och det hade det kunnat vara om inte tankarna på jobbet till slut trängdes bort av allt det som är här och nu. Av sådant som jag behöver mer än någonting annat.

Bertil – vackraste, finaste, ljuvligaste bebis! – tillsammans med sin fina mamma i ett trångt baksäte på väg västerut medan en blek höstsol badar landskapet i ett mjukt ljus utanför bilfönstret. Musik med texter om kärlek till ett barn i högtalarna – somt högtravande men det mesta bara vackert och bara lite sentimentalt.

På ett tåg på väg från Göteborg sitter samtidigt den allra finaste av mostrar för att möta upp i den lilla bruksorten där oldemor bor. Tre generationer kvinnor och en pytteliten manlig representant för den fjärde generationen lyckas stjäla några timmar tillsammans. Mostern tillbringar många timmar på ett tåg fram och tillbaka över dagen bara för att få vara med oss de där timmarna.

Tillsammans!

Tillsammans!

De där onsdagstimmarna tillsammans. Mina flickor. Min mamma. Det lilla barnbarnet.

Oldemor och Bertil

Oldemor och Bertil

Höst. Vi.

Så bra det kan bli när flygplan är fulla. Så väldigt lite jag saknat Murviel och favorithuset. Faktiskt.

 

 

Hösten regnar på sjätte våningen

25 lördag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont

≈ 3 kommentarer

… och i tanken är jag någon helt annanstans. Där skiner solen och ylletröjan får stanna på klädkroken, bygrannarna är på plats och jag skulle ha varit där. Det gnager en del, vilket kanske har framgått och den jämngrå filten utanför fönstret gör inte saken bättre. Jag tycker inte om att behöva tända lampor inomhus redan på morgonen. Dagsljus vill jag ha.
Jag måste dra på mig gummistövlar och regnjacka bara för att gå ut på balkongen och städa undan det sista av en alldeles osedvanlig lång och varm svensk sommar och förhöst. I en omkullvällt och bortglömd ljuslykta bakom en en rottingstol skvallrar ett turkost blockljus fastkletat på glaset om hur varmt det faktiskt varit. I det gassande solljuset har stearinet smällt och stelnat på plats på ljuslyktans ena sida:

IMG_0082.JPG

Nu skall det deformerade turkosa ljuset ersättas med en för årstiden mer passande kulör. Ute i regnet på balkongen väntar parasollfoten på att istället få tjänstgöra som förankring åt en adventsgran.

IMG_0081.JPG

Fast det dröjer förstås några veckor till. Under tiden hjälper det att tänka på hur december inte är svår att genomlida alls. Advent och tinder, det gillar jag.

När kärran drar till Frankrike utan dig

22 onsdag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Nya erfarenheter är ofta, om inte alltid trevliga, så åtminstone lärorika. Jag har just blivit en liten erfarenhet rikare och konsekvensen av denna min nyfunna visdom är att det inte blir någon höstresa till Murviel som planerat.

Det är fullbokat.

Överallt.

Jag har väntat för länge med att beställa resan, helt enkelt. Inte var det för att jag glömde bort eller lite halvslött sköt upp bokningen, utan flera saker medverkade till att det dröjde. Allt har varit jobbrelaterat och helt omöjligt att bortse från eller snabba på, så nu sitter jag här och letar febrilt efter alternativ.

Air France skall ha över 9000:- för en enkel till Montpellier via Paris och Norwegians pariskärra på lördag morgon är lika full som den irländska konkurrentens. SAS har en plats kvar till Nice med mellanlandning i Oslo – den resan tar hela dagen och sedan skall jag ta mig de dryga 40 milen därifrån till Beziers och därmed går det alternativet bort. En enkel till Paris tömmer plånboken på 6000 pix och då måste jag hitta en vettig anslutning till ett rimligt pris vidare till Beziers. Och hela dagen går åt till att resa.

Vad göra?

Jo, jag ger upp. Stannar hemma. Blir sittande med mitt längt.

Höstlov, tätnande mörker, regn, ett stadigt sjunkande kvicksilver och alla vi klimatflyktingar flockas på flygterminalerna. Vi krigar om de de ynkliga kvarvarande flygstolarna och tömmer bankkonton för att kunna fly undan den allt gråare omgivningen för några dagar. Det är inte utan att jag känner mig en smula modstulen.

Tills det hörs ett litet pling i min telefon.

Ett MMS.

Solen! The apple of my life! Och jag flinar stort och inser att nu kan jag hänga med Bertil istället;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Då känns det bättre och till och med helt rätt. Murviel, termiter, slutförande av bilimport och nötfestival i St Nazaire får vänta – mormorn har annat för sig!

Armageddon, eller…?

10 fredag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Väder

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, ,

Skärmavbild 2014-10-10 kl. 22.54.57

Klicka på bilden för info!

Tredje omgången oväder härjar i Herault och det känns overkligt att titta på bilderna och reportagen från de drabbade områdena. Jag är glad över murvelhusets nya tak men tänker på källaren som alltid tar in vatten när det regnar, eftersom det är öppningar i de gamla vintankarna där vattnet rinner rakt in. Ska det hålla på så här, får nog tilltäppning och fuktspärrning av källarplanet åka högre upp på prioriteringslistan innan det blir skador av allvarligare slag.

Eller drar till sig termiterna från stubben – de gillar ju mörker och fukt, de rackarna. Nu var visserligen termitjägaren där förra veckan och såg då ingenting direkt misstänkt i källaren men det känns olustigt iallafall.

Fast det här är förstås i sammanhanget mindre bekymmer; värre är det att tänka på hur farligt det är på sina ställen därnere nu. Jag hoppas att det ger sig snart och att resten av året bjuder på mer lagom väder.

Får be vädergudarna om det, tror jag bestämt.

L’Automne

05 söndag Okt 2014

Posted by in Betraktelser från hemmahorisont, Inredning, Shopping, Utflykter

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, , ,

Skärmavbild 2014-10-05 kl. 16.20.00

Brunch med efterlängtade bästa blev det på sjätte våningen idag. Alla var inte här men många. Utanför är det tydligt höst nu och kontrasten mot de senaste dagarna i Murviel är större än vad jag hade väntat mig. Det har faktiskt hunnit hända ganska mycket härhemma under den vecka jag varit borta.

Sista dagen på de sydligare breddgraderna präglades av insikten om att det som behövde göras var tvunget att göras just då, eller inte alls och på något mystiskt sätt lyckades Å och jag, visserligen med fördelade krafter men ändå, klara av husvisningar, bankärenden, städning av hus, flera timmars lapande av sol, stängning av trädgård och poolhus, en liten stunds prat med E&C, en tur till Bertrand för att betala trädgårdsarbetet och dessutom ytterligare en tur till Pezenas, innan kvällen övergick i natt och det blev dags att dra täcket upp till öronen.

I Pezenas hastade vi snabbt iväg till Trois Soeurs, där jag till slut fick med mig tallriksstället jag sett ett år tidigare;

Skärmavbild 2014-10-05 kl. 16.52.08

Ner i shoppingpåsen slank dessutom ett litet fat för smycken, som jag inte kunde motstå.

Skärmavbild 2014-10-05 kl. 16.21.09

Nu bor det på mitt handfat i Murvelhuset.

Butiken var på väg att stängas när vi kom men vi fick komma in ändå och medan vi småpratande handlade och nöp i allehanda fina pryttlar, kom flera kunder in – lika välkomna de som vi, trots att det hann bli långt efter stängningsdags innan vi var klara.

Att jag skulle hitta en butik som sålde barnkläder var ingen högoddsare…

En grön groda fick mig att tänka på liten systerson för ganska många år sedan nu…

En skjorta till Bertil införskaffades, med det lustiga märkesnamnet Arsene et les pipelettes,

Skärmavbild 2014-10-05 kl. 16.52.38

Affärsinnehavaren berättade stolt om sin lilla butik, om sina år i Paris och om sin designerbakgrund. Så berättade hon om sin egen vurm för skandinaviska barnkläder för att de är så oömma, praktiska och dessutom coola. Mycket av det hon sålde i sin butik var danskt. Fast jag köpte förstås franskt. Nån måtta får det ändå vara.

En snabb middag i ett hål i väggen inne i en gränd fick avsluta fredagens pezenasäventyr

innan vi for hem genom mörkret. Koftan som jag tagit med kom inte till användning – kvällen förblev ljummen.

Nu är huset och trädgården förberett för höst. Det känns bra. Snart är jag här igen.

Skärmavbild 2014-10-05 kl. 16.52.24

Tidig lördagsmorgon på vår Avenue…

La voiture française

03 fredag Okt 2014

Posted by in Fransk kuriosa, La voiture, Murvelhuset

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Kvällarna är ljumma fortfarande. Nätterna svala utanför det nattöppna fönstret. Jag tar plats i solen om dagarna och njuter av skön sommarvärme. Luften är klar, fåglarna har dragit ner tempot och det råder skön eftersäsong. Av ovädret i början av veckan minns jag ingenting.
Det är tredje oktober och sista dagen i Murviel för den här gången. Jag har tankat styrka, ägnat mig åt eftertanke och min kokande hjärna har fått helt nödvändig vila. Förhoppningsvis kan den därför vara till större hjälp framöver. Det här är det riktigt fina med att vara med franskt hus – att kunna fly för en stund till behagligare temperaturer när minusgraderna gör sig påminda där hemma om morgnarna.

poolglitter

Som vanligt har jag inte hunnit med hälften av det jag föresatt mig att göra, eftersom jag varje gång härnere blir så upptagen av att njuta! Men våra carte bleu är fixade och – j’ai une voiture française maintenant! Många timmar på prefekturen och finanscentret i Bèziers, med en avslutande tur till maireriet idag, krävdes innan jag nu till slut har mitt tillfälliga franska carte grise i handen. Bilens svenska registreringsbevis är borta, om ca en vecka kommer de riktiga pappren och då far Sandrine iväg och fixar de nya registreringsskyltarna.
Bortsett från det irriterande namndebaclet, så har det gått väldigt smidigt och alla de franska ämbetsmännen och -kvinnorna jag mött har varit hjälpsamma, förstående och med ett formidabelt lösningsfokus.

Ikväll blir det en tur till Pezenas igen. För att uträtta de ärenden vi inte lyckades med i måndags, när regnet hällde och butikerna var stängda.

What’s in a name…

02 torsdag Okt 2014

Posted by in Fransk kuriosa

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Ganska mycket, om du frågar mig. Åtminstone när byråkratiska franska myndigheter helt sonika byter namn på dig utan att ens försöka förstå att det här med namnkultur skiljer sig från ett land till ett annat.

Mitt namn förstår de inte. Alls.

Att vara frånskild är en sak. Sådant förekommer också här. Att behålla det namn dina barn bär efter en skilsmässa, det förstår de inte. Däremot.

Jag har dessutom begåvats med inte mindre än tre förnamn. Jag lyssnar om man ropar Elisabeth efter mig men först i raden av de tre namnen kommer Olaug. Norskt, så det förslår men på intet sätt ett namn jag vill använda. Mest kanske för att ytterst få svenskar kan uttala det men också för att det helt enkelt inte är jag. Min mormor hette så – för mig finns det där bara.

Madame G, det är jag, trodde jag.

Men icke.

Här heter jag Mademoiselle Olaug Svensson, oavsett vad jag tycker om saken. Att inte en siffra är rätt när detta skall matchas mot mina identitetshandlingar, ställer till med all möjlig oreda.

Idag var dagen D då bilen skulle bli fransk. Alla papper var förberedda, utom just en räkning där mitt namn finns med och som därmed kan styrka att jag bor i/äger ett hus i Murviel. Sambons namn finns naturligtvis med – han är ju man och åtnjuter därmed per automatik både respekt och tillmäts både intellekt och allehanda förmågor. Men Olaug Svensson, vem är hon?

Handläggarna i Beziérs skakade på huvudet och ursäktade lite försiktigt alla bekymmer det förorsakade att mitt flicknamn inte längre syns i andra papper än i min födelseattest. Hjälpsamma var de också så till den  milda grad att de lyckades vaska fram att jag minsann varit gift med efternamnet G med hjälp av en kopia från det snart tre år gamla köpekontraktet.

Så fick jag min stämpel efter ett antal timmars hattande fram och tillbaka och imorgon är tanken att jag skall traska upp till maireriet, få en stämpel till, invänta det franska registreringsbeviset och sedan med detta i hand få ännu en stämpel och därmed kunna slutföra importen av bilen.

Det blir bra. Tror jag.

En plats i solen revisited

01 onsdag Okt 2014

Posted by in Murvelhuset, Utflykter

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , ,

För exakt tre år sedan satt jag och L på det lilla cafét i grannbyn St Genies och tittade på mäklarprospekt. Bredvid oss satt Eva och Rachel, mäklarna, och visade vilka hus de sett ut åt oss. Vi drack varsinn kaffe och njöt en stund av den varma oktobersolen. Minnet från den dagen är glasklart. Bara dagarna innan hade L:s pappa plötsligt gått bort och vi hade funderat på att ställa in vår resa. Men så tänkte vi istället att det ju bara handlade om några dagar och att vi kanske istället behövde den korta lilla verklighetsflykten ännu mer. Han var ju med oss i tankarna ändå och det kändes fint.

Vemodigt, men fint.

Drömmarna var nära, nära där under platanen på cafét. Vi tittade på bilderna, lyssnade på mäklarpratet och tyckte att det var väldigt skönt att få fokusera på oväsentligheter ett tag. Att det var startskottet på ett formidabelt languedocäventyr visste vi ju inte då.

Idag på treårsdagen var det dags igen.

IMG_8127

Samma café, Karin från Hus i Languedoc och Freddy Ruedas representant och så Å och jag. Samma strålande sol, kaffe i koppen och förväntan i luften. Å:s, inte min.

Två tjocka pärmar och en påse nycklar,

IMG_8129

skvallrade om att det finns ett och annat hus till försäljning. Köparnas marknad fortfarande kanske?

Så for vi iväg, först till Cazouls och ett märkligt men trevligt och fräscht litet hus alldeles vid kyrkan:

Det är två hus, inte ett, så brett är det inte!

Det är två hus, inte ett, så det är smalt som tusan!

Huset till höger är djupt och smalt men förvånansvärt ljust ändå. Smart placerade takfönster tar hand om dagsljusdetaljen.

Stort, fint badrum
Litet vardagsrum med takfönster och utgång till takterrass
Litet smalt men funktionellt kök
Vy mot kök och hall från trappan upp till andra våningen
Takfönster i golvet med köket under

Byn är lite större och livlig med allt på plats men huset ligger alldeles tyst i en liten gränd. Skulle det kunna vara ett alternativ, tro?

Vi for vidare mot nästa objekt och våra hemtrakter; ett hus i Murviel på samma gata som herr & fru H:s hus.

Fönster ut mot den trafikerade huvudgatan, stökigt, eftersom ägarna inte visste att vi var på ingång, men potential fanns med tre sovrum och en bra takterrass.

Ingång rakt in till…
kök och allrum
Takterrass med utsikt…
… om du ställer dig på en pall

Charmigt?

Mysigt?

Ett alternativ?

Hmmm… Skulle vara för att det ligger i Murviel, då men nä, knappast.

Och så till sist  – en grand finale i Laurens, en söt liten by ungefär mittemellan Beziers och Pezenas. Inte en extra pinal framme, renoverat in i minsta detalj och med ett minst sagt svårslaget läge:

IMG_8155

En flodfåra med en för dagen porlande rännil, en helt ostörd, stor och nygjord terrass, ingen trafik alls utanför och mycket som är vackert att vila ögonen på.

Portal upp till ingången
House hunting med Åsa 2014
Grannen!

Jag föll i farstun, Å var mer återhållsam men gillade vad hon såg hon också.

Alldeles nytt kök
Nygjort badrum
Nya golv…
… fina detaljer
… och två stora sovrum

Till och med garaget var ordentligt fixat med nytt innertak…

IMG_8163

… istället för de för området så vanliga gamla taken med trasig puts mellan bjälkarna. Puts som gärna ramlar ner i stora sjok med jämna mellanrum. Inte så kul om bilen som bor där har ett tak av glas…

Ett alternativ?

Jisses, ja!

öFast då behöver det nog finnas lite prutmån.

Efter Laurens for vi hem, intog en mycket enkel lunch under markisen vid poolen,

Lunch

simmade några vändor i det svala men alls inte kalla vattnet

eftermiddagssol

och dröjde oss länge kvar i värmen medan eftermiddagsskuggorna växte sig allt längre…

långa skuggor

Min dröm, den är just här, högst verklig, högst påtaglig och alldeles väldigt tacksamt omhuldad.