… och i tanken är jag någon helt annanstans. Där skiner solen och ylletröjan får stanna på klädkroken, bygrannarna är på plats och jag skulle ha varit där. Det gnager en del, vilket kanske har framgått och den jämngrå filten utanför fönstret gör inte saken bättre. Jag tycker inte om att behöva tända lampor inomhus redan på morgonen. Dagsljus vill jag ha.
Jag måste dra på mig gummistövlar och regnjacka bara för att gå ut på balkongen och städa undan det sista av en alldeles osedvanlig lång och varm svensk sommar och förhöst. I en omkullvällt och bortglömd ljuslykta bakom en en rottingstol skvallrar ett turkost blockljus fastkletat på glaset om hur varmt det faktiskt varit. I det gassande solljuset har stearinet smällt och stelnat på plats på ljuslyktans ena sida:

Nu skall det deformerade turkosa ljuset ersättas med en för årstiden mer passande kulör. Ute i regnet på balkongen väntar parasollfoten på att istället få tjänstgöra som förankring åt en adventsgran.

Fast det dröjer förstås några veckor till. Under tiden hjälper det att tänka på hur december inte är svår att genomlida alls. Advent och tinder, det gillar jag.