Etikettarkiv: claystone

Det fina livet som ändå är mitt

17 söndag Apr 2022

Posted by in Familjen, grand-mère, La mer, Murvelhuset, Renoveringar

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Det ligger ett antal påbörjade blogginlägg och blir inaktuella i min reMarkable. Några av dem måste fortfarande få bli egna inlägg, andra får dras ihop till detta enda. Sedan förra inlägget har jag blivit mormor för fjärde gången. Om den känslostormen skall jag berätta när hjärtat slutat fladdra. Men bjuda på en bild med nya lilla ljuvliga Elsie och yngsta, stolta storebror, det kan jag;

Det har varit fullt upp igen och tid för bloggande har inte känts som det viktigaste jag måste företa mig. Vi kom till murvelhuset för en knapp vecka sedan och har njutit i några dagar i det bästa av sällskap. Mitt gulliga farmors-barnbarn Iben har just åkt hem tillsammans med sina päron och huset är tomt och lite ledset. Jag packar undan barnvagnen, babysängen och barnstolen och låter ögonen vila en stund på den prydliga lilla högen med babyleksaker …

När jag kom tillbaka efter att ha lämnat de allra finaste på flygplatsen, tog vi det lugnt och njöt av den sol som varit så nödbedd härnere under i stort sett hela mars månad. Kallaste mars på över 70 år har det visst varit och just den perioden lyckades den lilla familjen pricka in med stor precision. Jag får väl försöka lova att det nog blir bättre väder nästa gång…

Hunden delar mitt vemod över att de åkt. Hon tycker om de där små och vill gärna vara nära mest hela tiden.

Stina och Iben i stort samförstånd …

Men vi har påskat, förstås, comme d’habitude,

och begått poolbadspremiär,

liksom ätit lunch vid havet tidigare i veckan, när solen sken men sommaren ännu inte riktigt klarat att bryta igenom.

Crêpes med glass, mandel och chokladsås …

Vi for till Cap d’Agde, som är fint i försäsong och när havet skummar mot de imponerande lavaklipporna;

Men mest har jag njutit av att få hänga med Iben, som gör mig så glad, så lycklig och stolt.

Sen var det ju det där med badrummen …

Som inte är helt klara.

Fortfarande inte.

I anlända kartonger ligger iallafall tvättställskranar och duschen till gästbadrummet.

Duschväggarna har också äntligen kommit och är åtminstone delvis på plats.

I en suiten är inte kanten på duschkaret helt rakt, så innan duschdörren kan sättas dit, måste karet åtgärdas. Irriterande, men igen, en världslig sak.

Piece of cake!

Snart gjort! Eller kanske bara lite komplicerat …

Duschväggarna, som vi hade tänkt skulle stå fritt för elegansens skull, känns dock en aning fladdriga, så de skall förankras i taket för att barnsäkras. När allt detta, tillsammans med färg i taket, montering av strömbrytare, kragar på duschkranarna, ny tvättställsställning till gästbadrummet, krokar och ett kopparavloppsrör som ersättning för det vita i plast under badkaret är fixat, ja då är det dags för finliret!

Lång mening?

Japp. Lika lång som listan över det som inte är klart.

Med facit i hand hade det kanske trots allt varit bättre att ta ett badrum i taget?
Fast då hade vi å andra sidan fått leva i byggdamm och bråte en gång till. Det slipper vi trots allt nu.

Jag har lovat att inte dra igång några stora projekt igen på ett tag. I ärlighetens namn skall väl också sägas att badrumsrenoveringar inte var min tanke att dra igång än på ett tag, om inte rören i gästbadrummet haft den dåliga smaken att springa läck och ställa till med elände.

Fast nog vore det fint med ett smaragdgrönt-turkost badrum i claystone i badrummet i poolhuset? Som det gänget i Creative Coatings har gjort på Dome Lombok?

Foto knyckt från Dome Lomboks hemsida och sedan beskuret

Tror att jag får låta den frågan bli hängande.

Så var det dags redan

11 fredag Mar 2022

Posted by in Familjen, grand-mère, Hantverkare, Murvelhuset, resa med hund, Resor

≈ 7 kommentarer

Etiketter

, , , , ,

Vi är på väg norrut igen, efter en intensiv månad i murvelhuset. Det har varit veckor helt utan egentlig av­koppling, där hjärnan gått på högvarv hela tiden. Med ständiga beslut, utryckningar till byggmarknader och med öron och ögon överallt blir det till slut mer tröttsamt än roligt. Fjärrjobbat har jag gjort också, fast i upphackade stunder och det är förstås inte optimalt. Sedan har jag jagat på, härjat, bygglett, ringt, pekat med hela handen och lekt general när projektet riskerat att helt gå i stå. Älskade lilla Ibens ankomst markerade hela tiden skarp deadline för färdigställandet och jag använde henne som argument utan att skämmas alls.

Blev det alltså klart?

Naturligtvis inte, utan bara nästan. En suiten saknar ännu så länge glasväggen till duschen, eftersom leveransen av den blev försenad.

  • Fix med badkarsavloppet – både avloppsröret och de blanka badkarstassarna skall bytas ut mot/ få kopparfärg.
  • Spegel och lampor på plats men kranen skall bytas ut mot en i mässing och golvet skall få en stor rund matta.
  • En duschvägg på det, så är det klart! Lägg gärna märke till trekantsskuggorna som bildas av hyllorna😉
  • Korg för toapapper har jag hittat på Jysk …
  • Och kopparfärgade pedalhinkar från Maisons du monde
  • Ventilgaller i mässing från ett båtvarv i Grau Agde …
  • … och ett motsvarande lite mindre under tvättstället.
  • Nya krokar skall upp också. Från Ikea, minsann.

Försenad blev också leveransen av kranarna till handfaten i båda bad­rummen,

liksom duschblandaren och duschväggen även till gästbadrummet. Duscha går det därför inte att göra där ännu men att göra ifrån sig på porslinsfåtöljen och att tvätta händerna går bra!

  • Himla fiffigt med fungerande toa!
  • Ny lampa från Maisons du monde i göstbadrummet
  • … och dito spegel. Kommoden under tvättstället skall bytas ut mot en kopparfärgad ställning med handdukshängare istället. Kommoden blev för ranglig men i några veckor får den duga.
  • Rörfästena fick importeras från England – sådana lyckades ingen av oss uppbringa i Frankrike.

Och i en suiten går det bra att både duscha och bada.

En del smådetaljer för slutfinish återstår också men det tar vi när vi är tillbaka i påsk. Jag har inte kunnat ta de där välbehövliga kliven tillbaka för att betrakta alltihopa, så jag har svårt att avgöra hur helhetsnöjd jag är. Precis som med målningen av det stora rummet för två år sedan, måste vi lämna innan det är helt klart och det är småirriterande.

Men jag vet att jag är otroligt nöjd med claystonen och jag peppar mig själv med att det trots allt inte är mycket som återstår. Nöjd med Garys alla kopparrör och installationer är jag också, så det finns inget förutom fördröjningarna att klaga över. Tvätta händerna går dessutom bra under de gamla kranarna tills de nya är på plats, medan det förstås är svårt att duscha utan dusch.

Men Iben och hennes päron har installerat sig i murvelhuset, vi har firat Emil som fyllt år, ätit lunch vid havet; vi har spankulerat omkring i ett ganska öde Béziers en liten sväng,

och vi har barnvaktat Iben medan föräldrarna unnade sig en middag på tu man hand ute på byn.

Tid att blogga har jag inte haft.

Inte heller har inspirationen infunnit sig.

Att kunna tillåta sig att fokusera på det jag just beskrivit är vardagligt, självvalt och normalt, hur jobbigt det än kan te sig stundtals.

För mig. För oss.

Kanske är det så att den där förtjusningen över två snart färdiga och vackra badrum inte riktigt vill infinna sig för att den allmänna sinnesstämningen är låg? Bedrövelse och oro låter sig inte knuffas bort av sådant som på intet sätt är livsviktigt; som att badrummen är vackra och färdigställda in i minsta detalj.

Ikväll sover vi på vårt stamlokus i Luxembourg. På söndag kväll är vi tillbaka på Tjörn.

Tillbaka till Murviel längtar jag redan. Och efter lilla solskenet Iben! Men i Sverige väntar prinsar och en liten Maj. Till dem har jag bråttom nu!

Min längtan får sitt lystmäte med jämna mellanrum. Bara en sån sak.

Avenue Fernand Schmidt i kvällsmörker …

The Devil Is in the Details

25 fredag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Jag fortsätter att ägna mig åt den ofattbara ynnesten att tillåta mig att stressa över små badrumsdetaljer medan världen utanför min bubbla ramlar sönder. Igen. Jag tror inte att någon av oss ännu hunnit förbi det där nymornade upp­vaknandet till en värld utan att covid håller oss i ett järngrepp längre. Vi – jag, iallafall – planerar glatt framåt, lättad över att världen äntligen öppnar sig igen. Två år är lång tid. Mycket har vi fått ompröva, mycket har vi fått lägga i malpåse. Flera gånger har jag tänkt tanken att allt det vi har kan gå om intet från en dag till en annan men ett krig all­deles i vår närhet? Nej, det går nästan inte att ta in.

Där är vi ändå. Hur det kommer att påverka oss vågar jag inte tänka på. Jag vill vara nära mina allra mest älskade nu, precis som för två år sedan. Jag säger det fortfarande – ännu så länge – från den privilegierades plats. Jag puttrar på med mitt, flaxar runt Béziers på jakt efter passande clips till de utanpåliggande kopparrören i badrummen men miss­lyckas. Misströstar, svär, oroar mig för att falla på målsnöret och tvingas acceptera grå plastclips på de vackra
claystoneväggarna.

De hotar att förstöra hela intrycket.

Ja, ni fattar, ett icke-problem av monumentala proportioner. Djävulen bor inte i detaljerna. Han bor i Moskva. Han flyttar runt en del men nu åter­finns han i Kreml. Inte i mina grå plastclips.

Dessutom behövde jag inte bekymra mig. Gary fixade problemet genom att ringa en vän. Vackra, handgjorda clips i mässing är nu i luften på väg från Storbritannien till Hérault.

Snart sitter de fastskruvade i våra badrumsväggar av claystone och full­bordar hela härligheten. Just nu kommer rör, WC, handfat och tillfällig duschblandare och tvättställskran (de beställda i mässing har inte kommit ännu) på plats i gästbadrummet;

I en suiten åker fuktspärr, primer och fix på i en rasande fart.

Med en del härjande, hårt jobb och med så bestämda krav jag vågar ställa, ser det ut som om vi kommer att ha två fungerande, om än inte helt klara, badrum i slutet på nästa vecka. Budgeten spräcker vi men det är verkligen smått fantastiskt och också väldigt skönt att få fokusera på att ha badrummen klara i tid för Ibens och hennes pärons ankomst nästa vecka. Problemen är sådana som låter sig lösas och resultaten blir synliga meddetsamma.

En ofattbar ynnest, alltså. Jag fattar det.

Kompromisser och en himla massa omtänk

19 lördag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Hunden Stina, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Fredagen fick en hetsig start när Wills grabbar knackade på dörren och ville börja med återställandet av det stora rummet. Det var vi inte beredda på och efter några diskussionsrundor bestämde vi att skjuta på starten av det arbetet med en dag.

Så idag strax efter klockan åtta drog de igång. Vi rasslade runt igår och imorse för att plocka undan och förbereda för ytterligare stökiga arbeten i huset. Nu ser därför det stora rummet ut som för två år sedan igen.

Träet under putsen i taket har varit ordentligt fuktigt på sina ställen …

Jag skulle kunna bryta ihop lite över att behöva börja om igen. Det är dammigt, stökigt, det är grejer överallt och om vi inte hade Claes och Evas hus att fly till om kvällarna, skulle jag nog ha misströstat åtminstone lite. Men humöret är faktiskt på topp och jag är mest glad över farten på arbetet, att allt stök sker samtidigt och att det på så sätt blir gjort innan säsongen drar igång och huset fylls med älsklingar igen.

Claystonefolket har fått flytta upp till poolhuset, som raskt säsongstädades igår.

Plattorna och matplatsen har spolades av medan solen gassade och bjöd på sommartemperaturer.

Under tiden ägnade L ännu en dag åt att flaxa runt för att hitta de sista prylarna till badrum 2. Det svarta badkar jag sett framför mig gick inte att uppbringa. Ordern från Gary var att badkaret måste stå på fötter och inte vara för långt. Sådana finns men inte med svart utsida, så det fick bli ett helvitt.

Inte fanns det vare sig svarta eller vita tassar till badkaret med rätt mått heller, utan det blev lejontassar i silver. Det kan jag inte riktigt leva med, så sprayfärg skall införskaffas.

Kopparfärg eller svart till tassarna och möjligen också svart färg till badkarets utsida.

Handfatet som vi bestämt oss för att behålla, är stort och ganska klumpigt, inser vi. Det går ju att byta ut vid ett senare tillfälle. Tillsvidare får det duga.

Mellan varven petar jag in jobb och jag är oändligt tacksam över möjlig­heten att kunna vara digital nomad. Den här processen hade definitivt inte varit möjlig att delta i på distans. Arbetet med badrummen löper på med en rasande fart och det är resultatet av samarbete, engagemang och know-now.

Gamla badrum 2 …
… innan det revs ut
💣💣💣
Förberett med nytt avlopp under nytt duschkar …
… som byggs upp med tegel. Ny golvvärme …
… och så på med underlaget.

Gästbadrummet, som var först ut är snart klart och jag är både förvånad och glad över hur otroligt smidigt arbetet har flutit på. Det klias inte länge i byggdammiga barr när knepigheter uppstår och kreativa lösningar materialiseras på nolltid när frågetecken uppstår.

Nya gipsskivor kommer upp
Duschkaret finputsas
En besvärlig, fastlimmad spegel knackas bort
Redo för fix och fuktspärr
Hallen på plan två är en byggarbetsplats
Fuktspärr på gång …
Kakelfix på …
Och där åker claystonen på!
Det vita till vänster är primern under claystoneytan

Vi handlar och försöker se till att vi skaffar allt vi kan skaffa. I tid måste det göras också, om inte ställtider och dyra förseningar skall uppstå.

Med jämna mellanrum sätter vi oss i solen, tvingar pulsen in i viloläge och låter oss förundras över att det redan är så varmt. Languedochimlen, ja, den är förstås sådär omöjligt blå!

Stina håller koll så att ingen obehörig kommer in. Alla tar sina arbetsuppgifter på stort allvar.

Tornado, torktumlare eller bara lite turbulens?

14 måndag Feb 2022

Posted by in Hunden Stina, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar

≈ 6 kommentarer

Etiketter

, ,

Nu jädrar är det full fart på Avenue F. Schmidt!

Lützendimma av byggdamm i eftermiddagssolen
Nya rör på gång …
Förberedelser för fuktspärr
Duschförberedelser

Alla de inblandade hantverkarna träffades irl för första gången tidigt imorse och som väntat rynkades pannor, kliades det i barr och möjligen skakades det i lönndom på ett och annat huvud. Hittills har all kontakt skett telefon­ledes, antingen via mig eller som direktkontakt. Oundvikligen leder sådant till ett och annat missförstånd och idag för första gången yttrade Gary dubier kring badrum 2. Kommer det att hinnas med under februari? Jag har medvetet pausat det andra bad­rummet tills vi ser viss progression på det första och bättre kan avgöra hur lång tid de olika momenten tar. Efter dagens fartfyllda arbeten har optimismen börjat leta sig tillbaka igen.
Att tidsschemat är pressat är ett understatement, så det springs upp och ner för trappor, ut och in, iväg till byggmeckan runtom i Béziers och tillbaka igen. Vi är galet imponerade av allihopa!
Under tiden tar vi emot leveranser och köper ännu en dusch men får åka hem utan den beställda badkarskranen. Lika bra det, för något lämpligt badkar har vi inte lyckats hitta. Det jag sett ut fick underkänt av Gary, eftersom det skulle kräva en rörledning genom takbjälken under. Det fattar ju vem som helst att det inte går, så jag får jaga vidare.

Så här i elfte timmen kom jag också på att vi behöver hyllor i duscharna. Lite försiktigt och trevande nämnde jag det och vips materialiserades en plan för den detaljen också.

– Vi skär till några block Siporex och fixerar dem i hörnen, kom raskt svaret på den stilla funderingen. Sedan täcks hela klabbet med Claystone – klart!

Bilden har jag knyckt från claystonarnas Instagramkonto. Creative Coatings heter både kontot och företaget, som har sin bas i Stockholm men världen som sin arbetsplats.

Det sitter inte direkt fast hos någon av dem som är här och hjälper oss.

Ett APT på Teams behövde jag också fixa tid för men det tyckte lilla jycken var väl så övermaga, så hon gjorde sitt bästa för att störa det. Det är mycket hund i den lilla pälskroppen och hennes skall kan överrösta det mesta.

För ett år sedan idag hämtade vi hem henne❤️

Alltså fick hon ta med sig sin husse och gå ut. Att tysta mikrofonen var inte ett alternativ, eftersom det var jag som höll i mötet…

Det känns lite som att rumla runt i en torktumlare. Pulsen stiger medan allt, förutom det jag har alldeles framför nyllet, försvinner. Fokus på här och nu är helt nödvändigt. Det är inte mycket vi kan vara behjälpliga med på annat sätt än genom att serva med kaffe och näring, samt komma löpande när beslut om lampors placering och duschars höjd skall tas. I övrigt hjälper vi till genom att hålla oss undan men ändå närvara.

Tidsschemat har nog redan spruckit men vem hade förväntat sig något annat?

Jag går igång lite på alltihop. Det är spännande, nervöst och tillfredsställande på samma gång. Det händer nu, drygt fyra månader efter att förödelsen upptäcktes. Vi kan börja skönja en tillvaro där vi inte skall behöva förlora nattsömn över oro för trasiga rör och vatten som skvalpar runt i det fördolda.

Full aktivitet på Avenue F Schmidt

11 fredag Feb 2022

Posted by in Hantverkare, Min franska trädgård, Renoveringar

≈ 8 kommentarer

Etiketter

, , , ,

Vi har svängdörrar i murvelhuset just nu. Den ena kommer och den andra går. Telefonen ringer och ringer igen. Och igen. Det plingar i WhatsApp. Nya bilder, nya idéer. Jag springer runt och fotar. Drar iväg sagda foton till Gary för konsultation och goda råd. Jag mood boardar fort­farande. Funderar på om kanske en suite-badrummet skall bli svartvitt och krom istället för koppar som utgångspunkt? Varför då, kan man undra?

Kopparidén ställer till det lite grand och den fördyrar på ett sätt som till slut inte blir riktigt försvarbart. Den senaste planen lyder därför kopparkranar och dito synliga kopparrör i gästbadrummet;

men i en suiten troligen ett svart badkar på tassar, en svart golvkran, det befintliga tvättstället,

och antingen behålls tvättställskranen och den befintliga duschblandaren, i kombination med utanpåliggande, kromade rörledningar, eller så blir det kopparrör och samma kopparkran som i det andra badrummet, medan duschblandaren får bli svart för att matcha badkarskranen.

Alltså svart tillsammans med koppar eller svart tillsammans med förkromat…? Ja, ni hör ju; beslut tas, rivs upp och återupptas för att sedan ändra skepnad igen. Att vara på plats är en absolut nödvändighet!

Nu kan det ju låta som om jag (jo, jag – min andra hälft överlåter valen åt mig men deltar naturligtvis i diskussionen och säger javisst på rätt ställen) inte vet vad jag vill, men det är faktiskt precis tvärtom. Bilderna i mitt huvud är glas­klara. Det som rör till det är omständigheter som tillgång, leveranstider, olika standarder i Frankrike och Sverige, tillsammans med de hänsyn som trots allt måste tas till en plånbok som ändå har sina begränsningar. Det hela är utmattande och en smula stressigt. Men det är vansinnigt kul också och energin är på topp. Att jag sedan med jämna mellanrum kan stjäla mig stunder i varm vårsol med en stickning för händerna gör mig ju inte jätteledsen…

Femte dagen på plats i murvelhuset går snart över i eftermiddag och jag funderar över dagarna som just passerat. De känns snarare som veckor.

Vi har shoppat toastol och handfat till gästbadrummet:

Båda gillades av Gary som slavar på med förberedelserna inför claystone-folkets ankomst på söndag. Vi hittade ingen passande konsol till handfatet under shoppingturen men väl hemma insåg jag att det införskaffade lilla handfatet faktiskt skulle kunna passa i den gamla lavabon, som vi hittills använt som sideboard i vardagsrummet.

Därmed hittade det lilla handfatet sin kommod och jag är ohemult nöjd med att ett sådant hugskott kan förvandlas till en personlig och passande lösning!

Utomhus råder också febril aktivitet. Bertrand och hans nye kompanjon jobbade hela eftermiddagen igår med fortsatt rensning av trädgården, så nu är den stolt, glad och redo för en ny säsong.

Träden har musöron, fåglarna håller hög­ljudd konsert och vinter, kyla och mörker känns långt borta. Igår kom dessutom Will för att mäta och förbereda återställningen av det fukt­skadade taket och väggen i det stora rummet.
Vi har hämtat nycklarna till Claes och Evas hus och i helgen flyttar vi in där för ett par veckor. Murvelhuset blir då på allvar en bygg­arbetsplats, där varken dusch, toa eller sovrum finns tillgängliga för oss. Mer då?

Vi har hunnit med några stunder med bygrannarna och igår kväll traskade vi genom byn för att käka middag hemma hos ett par av dem. Mysigt, fint och otvunget, alltihop.

Jag har röjt och dammsugit hjälpligt för att försöka minimera mängden virvlande byggdamm och L tog igår tillfället i akt och lånade Bertrands höga stege för att byta lysrören i garagetaket. Det har behövts i några år men hela tiden skjutits upp i brist på både stege, tid och ork. Nu lyser det bra i garagetaket igen. Det är bra.

Bra är också vädret. Nätterna är visserligen lika kalla som dagarna är varma när solen är framme men då sover vi gott under duntäckena. Att rabbla veckans aktiviteter får det vara slut med nu. Jag måste få i mig lite lunch och sedan jobba en stund. Skall bara avsluta med att berätta att jag även har beställt en ny soffa. En Söderhamn från IKEA.

Sådär. Skall be att få återkomma med mer work-in-progress, vad det lider.

Dags för en uppdatering, kanske

16 tisdag Nov 2021

Posted by in Hantverkare, Hunden Stina, Murvelhuset, Om dagsläget, Renoveringar

≈ 5 kommentarer

Etiketter

, , , , , , ,

Har det hänt något sedan sist? Har vi kommit närmare diverse lösningar på våra bekymmer med fuktskador, skadedjur och annat som skall åt­gärdas? Har vi bokat in nästa resa till Murveln för att säkerställa just att saker händer?

Joråvars och nej.

Både och inte.

Lopporna ställde onekligen till det och vi har inte kunnat ta med Stina någonstans, så länge lopporna varit aktiva. Nu har dock Stina äntligen fått Bravecto, som till slut verkar ha tagit död på åtminstone de redan kläckta gynnarna. Äggen som eventuellt fortfarande gömmer sig i möbler och mattor skall Anticimex exterminera.

De är bokade till imorgon och de där loppmördarna har jag längtat efter.

Halv tre i eftermiddags ringde de dock och avbokade. Exterminatorn är sjuk och kan inte komma förrän nästa vecka. Imorgon bitti är det jag som ringer och jag tänker inte vara vänlig och försynt…

Men trädet i trädgården i Murviel är borta, precis som avtalat och Gary har täppt till hålet i rörlådan där vi tror att mössen tagit sig in.

Gary såg inga tecken på ytterligare musinvasion, så det låter förstås någorlunda tryggt. Dessutom kom han på avtalad tid, så inga arga samtal behövs heller.

2- 0 till hantverkare i Frankrike kontra i Sverige, alltså.

Låt oss därmed inte i fortsättningen Peter Mayle:a oss över opålitliga hantverkare i Frankrike; de vinner med hästlängder över Anticimex service-mindedness i Sverige iallafall.

Vi har också fått två olika tadelaktkontakter för badrumsrenoveringarna och det känns bra. Sedan kanske det inte blir tadelakt iallafall, eftersom det är lite fläckkänsligt men det finns andra liknande material som vi har fått som förslag istället. Som Claystone eller Monosoft.

Lite åt det här hållet …

Vi kan dock inte trycka på startknappen för det arbetet förrän skadorna inspekterats av försäkrings­bolaget. Ni minns kanske att hon som kom på avtalad tid häromsistens inte hittade någon ringklocka vid den öppna grinden och därför åkte igen…?

Hon kan komma tidigast 20 december, säger de nu.

Jul i Murviel, till slut?

Jag önskar mig en ringklocka.

Murvielskt julfirande eller inte, besiktningskvinnan från försäkringsbolaget måste vi se till att träffa i december, iallafall.

Hur var det nu?

”When life gives you lemons…?

… make lemonade.”

Eller när livet ger dig möss; skriv en barnbok. Den är påbörjad och jag har köpt en musfamilj från danska Maileg.

Jag kan inte teckna, så musfamiljen skall fotograferas i olika situationer och sedan blir det en berättelse om hur de hemlösa mössen emigrerar till MUSVIEL.

Himmel så fyndig jag tycker att jag är. En sådan given succé.

Förlagen kommer att slåss om den. Eller dem. Det skall bli en rafflande trilogi om familjen RasMUSson från Skärhamn. En happy ending utlovas.

Och jag lovar att inte hitta på en saga om familjen Loppa. Där går min gräns.

En sällsynt helg på ön

01 lördag Feb 2020

Posted by in huset på ön, Inredning, Kennari fjärrundervisning, Murvelhuset, Om dagsläget, Renoveringar

≈ 1 kommentar

Etiketter

, , , ,

Det är grått men ändå vackert på ön idag.

Igår kom det lilla pälsundret Kerstin för att tillbringa en helg hos oss;

Detta bildspel kräver JavaScript.

Hon är ett riktigt litet lyckopiller och det passar oss alldeles utmärkt att få vara hundvakter ibland. En egen dogg nu hade inte riktigt fungerat med det kringflackande liv som framförallt jag lever. Det är februari redan och bakom mig har jag ännu en hektisk vecka. Jag undrar allt oftare när jag skall tillåta – eller kanske rent av kräva? – att det skall bli en något lugnare lunk? Vårt arma hus på ön får inte den omvårdnad det behöver och inatt drömde jag om murvelhuset.

Det var ingen trevlig dröm.

Trädgården hade invaderats av turister som inte alls förstod att den var privat och inte förrän gendarmen tillkallades, lämnade de otäcka turisterna motvilligt poolen och terrassen utanför köket. Efter sig lämnade de skräp och förstörelse…

Jag vaknade kallsvettig och orolig och det tog ett tag innan jag insåg att jag bara drömt. Jag funderar mycket just nu över hur vi på bästa sätt skall ordna vårt gemensamma liv, L och jag. Jag älskar huset på ön och att jag bara en halv minut från husets tröskel hittar vyer som tar andan ur mig, oavsett årstid;

Men det är inte helt okomplicerat. Vi bor längst ut vid havsbandet på vår ö och inte många tar sig tid att hälsa på oss här. Det blir lite ensligt och den vackra naturen runt omkring oss kan bara delvis kompensera för det. Kanske blir det bättre om/när de dagliga resorna blir färre? När längre perioder kan tillbringas i Murviel och somrar åtminstone till dels kan avnjutas på vår svenska ö? Är det månne pensionärslivet jag längtar efter alltmer?

Ändå inte, kanske. Men den större geografiska friheten i kombination med mitt numera alltmer spännande jobbliv vill jag ha mer av. Gärna förr snarare än senare.

På besök i Pajala…

Alltid är det dock något som ställer sig i vägen för en längre sejour i Murviel än en vecka. Det blir en dryg sådan den här gången. Bättre än ingenting men inte helt tillfredsställande. Väl på plats hoppas jag kunna sy ihop det sista med köksrenoveringen. Kranen för bubblande vatten är iallafall till sist installerad:

Om spisen och köksfläkten har jag ännu inte fått besked men kaklet är (nästan) beställt.

Fortfarande (dyr) favorit…

Det är ohemult dyrt och jag blir en smula irriterad; köksrenoveringen är, precis som så mycket annat som byggleds på distans, en segdragen process. Återigen är det inte bara av ondo, för nu har jag kommit fram till att luckorna kanske ändå inte skall vara gröna utan ”greige”.

Typ så…

Väldigt trendigt, har jag förstått, så särskilt unik är inte min trendängsliga smak. Dotter S konsulterades och hon har som vanligt kloka synpunkter, så kanske ändå att de gröna köksluckorna förpassas till den mer daterade idébanken…

Isåfall blir det heller ingen clay stone över diskbänken,

Det visade sig nämligen när expertis tillfrågades, att det inte är tillrådligt att ta sig an en sån stor yta som det är fråga om här för en amatör som jag. Kakel upp till de öppna hyllplanen är därför senaste budet.

Det är ändå ganska rogivande att ta sig tid att fundera över handgripligheter som dessa kring köksrenoveringen. Blir det fel, kan vi köpa nya färgpytsar och göra om och ingen kommer att ha mått dåligt i processen. Världsliga saker är det, minsann.

Kvällen sänker sig över ön. Imorgon är ännu en ledig dag just här och det känns fint. Några helger på ön skall prioriteras och det hägrande sportlovet skall vikas åt mamma i Värmland och prinsarna i Solna. Först därefter, och om en knapp månad, är det det dags för Murviel. Jag ser fram emot alltihop.