Etiketter
Dagen har tillbringats på balkongen…
Säsongsinvigning av balkong med languedocvin i faugèresglas på duk inhandlad i Béziers sommaren 2000
Ingvars fina evighetsblommor i gammal kopparkruka kommer att klara långa sommarvistelser ensamma när vi är i murvelhuset
och först nu, under sen eftermiddag, blev vinden som nästan alltid snor runt balkongen på sjätte våningen under sena eftermiddagstimmar lite kylig. Alltså förflyttade jag mig in i lägenheten för att istället drömma mig bort till det där som också är hemma. För en vecka sedan var jag fortfarande där. Med E, L och alla i den brokiga skara expatrioter och fransmän som blivit våra vänner sedan murvelhuset blev vårt. Påskaftons förmiddag tillbringades i trädgården medan lunchförberedelser pågick några hundra meter längre upp i byn. E njöt av värme och sol under parasollet
men bara minuter efter att bilden togs, svepte en tornado fram över trädgården, lyfte med sig parasollet på sin färd över poolhustaket och släppte ner det i grannens trädgård. E såg sig yrvaket omkring, letade inne i poolhuset efter det försvunna parasollet, kliade sig på hjässan och gav sig sedan ut på parasolljakt tillsammans med L, som bevittnat dramat från köksfönstret. Parasollet hittades och återbördades till de egna ägorna men utan den del som sätts i parasollfoten. Den är och förblir borta. Vad vi vet, har ingen träffats av det flygande parasollröret men var det hamnat har vi ingen aning om. Squatters, gendarmer och tornados – det är förknippat med stor dramatik att vara ägare av franskt viste!
Lite omtumlade, skakade och något visare av skadan, fattades sedan det informerade beslutet att inte lämna den nyinförskaffade markisen ute medan vi själva for norrut. Inga betongklumpar hade nämligen införskaffats och det kändes som att utmana ödet att lämna den utan fast förankring i marken:
Om det duger i Mèze… eller nej, riktiga betongklumpar får det bli
Istället bars den till hälften monterade markisen in i poolhuset där den får stå i väntan på vår ankomst i juni:
Men då skall den ut och ge skugga åt matplatsen, som fått ett nytt bord med ledig plats för minst tio hungriga samtidigt:
Äpplarö klaffbord från IKEA i Montpellier
Kan knappt bärga mig.
