Jag tvingar mig till den idag, dekansen. Lite i halvsmyg för mig själv medan L inväntar fiberfolket från Bouygues, som kommer för att installera vårt bredband. Fast i smyg vet jag inte, för jag deklarerade frankt att jag skulle äta chips. Det kändes lite spjuveraktigt, nästan. Fast L sa bara ”gör det du” och ryckte på axlarna.

Han sitter säkert och snaskar minttabletter i luftkonditioneringen under tiden. Inte i smyg men ändå. Kanske är det Hambergs Agneta som försätter mig i något slags tillstånd som inte är jag? Eller är det jobbspöket som vägrar lämna mig ifred och säger åt mig att skämmas över njutningen? Eller det faktum att jag kan räkna timmarna tills det är dags för avfärd?
Oavsett; rofylld är jag inte. Men det är välbekant, som ett minne som satt sig i kroppen om terminsslutveckor som aldrig vill ta slut och som ändå aldrig räcker till. Där är jag ju inte nu. Jag bara tror det. Ryggmärgen tror det. Kanske är det inte så konstigt; i hela mitt yrkesverksamma liv har jag först varit lärare och sedan rektor. I maj månad och större delen av juni har jag bara existerat, plöjt framåt och betat av, utan att någonsin känna mig tillräckligt effektiv. Vet inte vad det där handlar om men att jag skulle vara på väg att möta den berömda väggen tror jag inte på. Isåfall har jag varit nära en solid stenmur varje terminsslut i 36 år. Men nej, jag är faktiskt ganska bra på avkoppling. Tar fram en stickning när händerna inte klarar av att vara stilla.

Ger jag mig i kast med en roman, vet jag att sinnesron finns alldeles om hörnet och att rastlösheten kommer att ge vika.
Sen är det ju det där med tidiga morgnar. Dagarna blir härligt långa då! När nu dessutom värmen slagit till, är det bara då som det känns ok med fysisk arbete. Imorse rev jag ut den ena garderobsdelen i vårt sovrum. Rensade bort kläder som aldrig används men blivit kvar på typiskt sommarställemanér, fick bort de två otympliga och tippbenägna byråerna och gjorde plats för en juniorsäng.

Här skall en av prinsarna få sin sovplats när de kommer i sommar. Draperier skall upp och myggnät. Det blir mysigt och bra, tror jag.
Sedan kom Gary och inspekterade gästtoan och tvättstugan, där en liten ho behöver installeras. När den inspektionen var avklarad trampade vi upp till poolköket, där han raskt fixade anslutningen under diskbänken. Det hade tagit oss flera timmar och gjort oss rufsiga i håret om vi skulle ha gjort det själva. Vi försökte och det gick inget vidare … Gary blev klar på tio minuter; yrkesskicklighet och rätt verktyg i fin kombination, stavas det!

Pasta med hemgjord pesto till lunch slank nyss ner utan större åthävor. Basilikakrukorna här är större, mörkare gröna och har en djupare smak än hemma. Det är löjligt gott. När värmen klingat av och bredbandet är installerat, skall jag sätta mig och jobba en stund. Men först skall jag hänga lite till med Agneta, Einar och Bonnibelle. Formidabelt sällskap är de. Skuggläge gäller, alternativt blötläggning. Hundtimmen har inletts. Snart vaknar säkert cikadorna ur sin törnrosasömn.