Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: Väder

Väderfunderingar

18 onsdag Jan 2023

Posted by murvielklotter in Byliv, Murvelhuset, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

Allées Paul Riquet, Café des Arts, Farrow&Ball, L'Orangerie, Skimming stone, ullunderställ

Vi har haft ett par riktigt ruggiga dagar och i förrgår åkte till och med understället i ull på. Det regnade och igår morse blickade jag dessutom ut över en dimgrå trädgård, där termometern visade ynka 7 grader.

Det går snabbt att bli bortskämd med de sydfranska januaritemperaturerna. Allt under 10 grader är JÄTTE-kallt. Lägg till det en nordanvind och vintern är därmed alldeles bestämt på tillfälligt besök.

Ser ni snön i bergen till höger om soldaten?

Den sortens vinter är dock till slut inte värre än att vi vid lunchtid fick ta på solglasögon när vi flanerade på Allées Paul Riquet inne i Béziers,

för att sedan via Place Jean Jaurès ta oss in i gränderna för en formidabel lunch på L’Orangerie,

Äteriet ligger på Rue Barthélemy Guibal, alldeles innan den korsar Rue de la Coquille.

Där, några meter innan den gatan når Paul Riquet, ligger för övrigt ett annat rekommenderat äteri, som vi inte testat ännu; Café des Arts heter det och det ser ut precis som man tänker sig ett klassiskt brasserie.

Det får bli nästa gång.

Béziers fortsätter att utvecklas och utbudet av restauranger blir alltmer imponerande. När vi fick nycklarna till vårt hus för snart
11 år sedan, lockade inte Béziers alls. Annat är det nu. Fasaderna längs med allén är upprustade och själva allén har befriats från
parkeringsplatserna och fått ett rejält ansiktslyft. Ut flyttar istället caféborden och sommarkvällar på Paul Riquet känns alltmer som något att börja längta efter!

Kanske vi borde skicka dit vår Maire på studiebesök? Murviels absolut vackraste plats högst uppe i cirkuladen, framför kyrkan och slottet, är nämligen reserverad för bilarna.

Istället för kullersten är ytan asfalterad och de fantastiskt vackra byggnaderna runtom kommer inte till sin rätt. Utsikten är förstås fortfarande betagande men här borde det faktiskt finnas bänkar och planteringar istället för bilar.

Vackert är det, som sagt, men vi höll på att blåsa bort under vår bypromenad idag. Vi lyckades ändå hitta ett hörn i solen och i lä för vinden och där satt vi en stund och njöt av ett vinterväder som går att leva med.

Stina hukar i vinden!

Medan vi ägnade oss åt lite vardagsmotion, fortskred arbetet med pergolan vid poolhuset.

Lagom till att vi var tillbaka, låg hela däcket på plats, så nu återstår bara en enkel spaljé invid muren och en kassett på däcket för poolhusdörren, sedan är det klart.
Jag tror att detta projekt varit det smidigaste och snabbaste av alla olika projekt vi satt igång härnere. Riktigt bra blev det också. Därmed är ännu ett sorgligt hörn av ägorna fixat,

Fulhörnet i somras, med den avslagna skenan hängande i luften.

och badrummet hänger bättre ihop med resten av poolhuset. Fler snubbelfällor är dessutom undanröjda och det kan ju aldrig vara fel!

Sedan kan jag inte låta bli att fundera över om det inte kan bli ett och annat uppträdande på den scenen i framtiden.

Kanske finns det någon liten teaterapa i barnbarnsskaran som så småningom vill sätta upp en garanterat bejublad föreställning just här?

Imorgon blir det lunch i Quarante, efter att glaset kommit på plats i den nymålade badrumsdörren (det färdiga resultatet kan komma att presenteras på en blogg nära dig).

Skimming Stone från Farrow & Ball har dessutom beställts och skall hämtas upp på Gabanou Decorations i Boujan, så att även garderobsdörren kan få samma kulör som badrumsdörren. Väggarna i det lilla utrymmet mellan sov- och badrum skall också rollas, liksom taket där; de förra dock bara i väntan på att en djungeltapet införskaffats. Kan bli spännande med en liten minidjungel för en och annan småtting som skall sova där under framtida sommarlovsbesök, fick jag för mig!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

En dräglig sorts vintervärld

14 lördag Jan 2023

Posted by murvielklotter in Byliv, Hantverkare, Murvelhuset, Renoveringar, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

badrumsdörr, Farrow&Ball, målning, merylbralla, pergola

Vår by är så tyst, så tyst om natten. Månen lyser upp hela trädgården vid midnatt när Murviel sover.
Inga bilar kör förbi på gatan.
Inga röster hörs och det prasslar inte heller i vegetationen där utanför. Det är januari och lite nattkyligt, så kanske till och med hundarna, som annars kan höras långt borta, har fått komma in i värmen? Dofterna är annorlunda nu jämfört med under de varmare årstiderna men dagsljuset är lika intensivt om dagen som månskenet är starkt om natten.
Och himlen, ja den fortsätter att vara lika languedocblå året om…

Vinter i Murviel är rofyllt, kravlöst och helt speciellt. Kontrasten mot det nordiska vintermörkret är monumental;

Uddevallabron, vägen från Hunnebostrand och utsikt från flygplansfönstret på Kastrup, kontra vägen från Béziers mot Murviel i januari.

Så jag älskar att vara här om vintern. Jag börjar leva igen, efter veckor i sträck utan särskilt många minuters ordentligt dagsljus.
Nu är vi dock inte bara här för att njuta. Det är vi sällan. Jag fjärrjobbar;

Tre olika uppdrag jonglerar jag för tillfället, så parken med IT-prylar är smått bisarr. Det är högst tillfälligt att det är så. Vart och ett är uppdragen dessutom inte större än att de går att jonglera tillsammans.

Igår skulle vi också ha fått en ny elmätare – en s k. Linky – installerad. Det har varit planerat sedan i oktober och är ett av huvudskälen till att just denna tidpunkt valdes för resan ner. Installatören kom på utsatt tid, skakade på huvudet och gick. Han hade fått fel uppgifter, sa han. Sedan konstaterade han att vår befintliga elmätare inte mäter alls. Om det är dåliga eller goda nyheter för kommande elräkningar vet vi inte men installatören lovade iallafall att komma tillbaka så fort som möjligt. Vi får väl se. Vi börjar bli luttrade.
Andra planerade aktiviteter har hittills gått mycket bättre, så idag drog jag på mig merylbrallorna och grabbade tag i en målarpensel.

Badrums- och garderobsdörrarna är på plats och redo för lite färg, nämligen!

Uppe vid poolhuset finns nu också en pergola och de livsfarliga, löst hängande poolhusdörrarna har fått en trygg anordning att löpa längs med.

En spaljé invid muren skall på plats och ett trädäck i nivå med poolhusgolvet skall fixas nästa vecka, sedan är det klart. Återstår sedan lull-lull, ljusslingor och en skön, avskild hörna för en och annan prins, trollunge eller prinsessa som kan behöva få dra sig undan ibland.

Pandemin pausade så mycket av de arbeten vi planerat och den gjorde så att våra olika projekt hamnade på kö. Den situationen är vi förvisso inte ensamma om, så att hitta duktiga och pålitliga hantverkare, som dessutom har tid för just oss, har inte varit en helt lätt uppgift. Bankkontona och den egna orken har också behövt hinna hämta sig mellan varven.
De två nyrenoverade badrummen, som jag för övrig älskar, åt ju dessutom upp allt som satts åt sidan för andra projekt, så om någon undrar varför jag åkt fram och tillbaka till Växjö för att konsulta, så har ni svaret där. Hål i fickorna vill jag ju inte gå runt med när det ändå går att göra något åt det.
Alla de här projekten och jobben som jag måste ägna tid, gör att vi blir ganska låsta i huset. De utflykter vi gör villkoras av det som behöver ske i huset innan det är dags att åka norrut igen.

Leroy Merlin har fått besök för att fixa virke och vi åkte till marknaden i St Chinian i söndags. Där lunchade vi med nyvännerna Anne och Fredrik, köpte tulpaner och mimosa och jag hittade hela korianderfrön hos kryddmonsieur’n.

Sådana har jag letat efter överallt, så turen till marknaden får därmed sägas ha varit en lyckad sådan.

I torsdags blev det så en lång, härlig lunch hos vänner i Castelnau de Guers,

och igår kväll blev det kalas hos och med bygrannar.

Hunden skall få en strandpromenad i helgen och på söndag kväll drar vi till St Nazaire och smörjer kråset.
Det är ett slit och ett släp, vill jag lova.
Under tiden fortsätter solen att värma dagtid men skuggan som tar över terrassen på baksidan när eftermiddagen börjar bli sen, blir snabbt väl så sval. Kontoret kan flytta ut en stund när solen lockar och det är ljuvligt. Men kvällar, nätter och tidiga morgnar är som sagt riktigt svala,

om än kanske inte med svenska mått mätt. Men vinter är det trots allt här också; languedocvinter och en trygg bit över 20 grader i solen mitt på dagen. Sådana vintrar kan jag leva med.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Tredje gången gillt

06 fredag Jan 2023

Posted by murvielklotter in Hunden Stina, Jycken, resa med hund, Resor, Väder

≈ 7 kommentarer

Vår avresa från Ulebergshamn igår präglades av riktigt kasst väder. Allvarliga varningar om dåligt väglag pumpades ut på trafikradion och följde med oss medan vi for söderut igår morse.

Natten innan hade det snöat och den blöta snön hann frysa till is på bilen innan det var dags att åka. Den sista snökakan for av biltaket strax norr om Varberg; men bara lugn, det rörde sig inte om farliga mängder för våra medtrafikanter. Sådant beteende ägnar vi oss inte åt.
Bilen ställde vi sen hos Claes och Eva i Ängelholm, innan vi tog Pågatåget vidare till Köpenhamn. En knasig rutt, kan tyckas, men flyget bokades utifrån att vi skulle ha varit en sväng om Växjö mellan ulebergshamnstoppet och Murviel, men en magbacill satte stopp för det det lilla äventyret. Flyg och kastruphotell var dock, som sagt, bokade, så vi höll oss till åtminstone den delen av ursprungsplanen.

I Köpenhamn regnade det.

Och blåste.

På fredagsmorgonen friskade de i såpass att planen hade svårt att lyfta. Vårt plan kom inte upp i luften förrän på tredje försöket och sådant är ju alltid lite halvt obehagligt. Medan vi försökte lyfta, höll sig oslofamiljen hemma på grund av snökaos.
Om jag tycker att 15-20 varma grader dagtid och blåare himlar låter mer behagligt?

Jag bevärdigar inte ens det med ett svar.

Kommunikationerna ner till murvelhuset vintertid är inte alldeles enkla. Hur vi än beter oss, så tar det tid och det skall erkännas att det är en smula jobbigt. Trettondagen är uppenbart en stor resdag – vårt TGV från Paris var fullt och Gare de Lyon var trångt. Hunden, däremot, var ett under av tålamod, lugn och resvana.

Knappt ett pip men trött blir hon förstås av att försöka hålla ihop sin lilla flock i vimlet av ben och väskor.

Men nu är vi här. Hunden, L, och jag. Vi gör våra olika versioner av glädjeskutt. Hunden hoppar nästan jämfota (jo, faktiskt!) medan L tar plats i sin röda fåtölj.
Jag tänder ljus.

Går runt och säger ”hej huset!”

”Bon soir, ma maison!”

Så myser jag. Nyper mig. Känner mig vimmelkantig av reströtthet och glädje över att vara här.

Hemma.

Det här är hemma.

Vackra murvelhus; jag har saknat dig!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Vinter i december

11 söndag Dec 2022

Posted by murvielklotter in Allmänt strunt!, Hunden Stina, Inredning, Livet i Ulebergshamn, Tjuvkil, Väder

≈ 2 kommentarer

När hade vi senast en så här riktig vinter i advent? På västkusten, dessutom? Här regnar det ju alltid; på tvären, underifrån, i kaskader. Blåser gör det också. Men inte nu, alltså.
Vindstilla, kallt och pudersnö.
Och en sol, om än blek.

Mitt vinterhat till trots kapitulerar jag, för Ulebergshamn i vinterskrud är så andlöst vackert att jag inte kan se mig mätt. En ljust blekblå himmel med molnstråk som sträcker sig mot uleberget och på andra sidan den lilla hamnen ligger en molnbank med snö. Duckar vi den eller drar den in? Det är omöjligt för en amatör att veta, eftersom ingen vindriktning kan anas. Inte så mycket som en krusning syns på hamnens stålgrå vatten.
Det är nästan ominöst.
Som lugnet före stormen, snöpudret före det oundvikliga slasket…

Men hur vackert det än är, drömmer jag om Murviel. Det har införskaffats ett duschdraperi i linne till gästbad­rummet,

och glasskrapor som inte behöver skämmas för sig.

Jag kan reta upp mig ordentligt på fula städattiraljer, som jag ändå vill ha nära till hands. Jag ser bara just dem om de är framme och ingenting annat.
The devil really is in the details.
Ändå är de här djävulska detaljerna fullkomligt ovidkommande. Jag inser förstås det och skäms lite för att jag låter sådana futtiga bekymmer rinna ut i fingrarna som håller i reMarkablepennan. Eller bekymmer, förresten; det kan de ju rimligen inte beskrivas som. Men en stunds verklighetsflykt kanske det kan få vara att låta tankeverksamheten snurra runt sådant som inte betyder något egentligen?

I Ulebergshamn inreder vi inte så mycket men ljus och adventsstakar har förstås plockats fram.

Julgran blir det dock ingen; vi är alldeles för mycket hemifrån denna advent för att det skall vara någon mening med det. Jag fantiserar om nästa advent istället. Tillbringas den i Murviel, tro?

Eller blir det som vartenda år hittills, att adventstiden är så full av åtaganden, festligheter och firationer på hemma­plan att fönstret mot murveldagar inte ens går att hålla på glänt? Eller vill vi fira advent i nya radhuset i Tjuvkil?

I drygt 14 månader har vi vetat att vi kommer att bli tjuvkilsbor. Nu återstår tre och en halv månad innan flyttlasset går. Den makalösa utsikten över Ulebergshamn kommer vi förstås att sakna. Men jag längtar verkligen efter att få boa in mig i ett hem som är mitt igen. Inte många möbler har fått följa med från huset i Skärhamn och vi vill inte köpa på oss nya som sedan måste fraktas i en ny, nära förestående, flytt. Ändå har en till laminofåtölj – en mullvadsfärgad) införskaffats,

liksom en bäddsoffa som skall stå i allrummet i Tjuvkil.

En ny säng och en ny huvudgavel fick det bli också,

men lull-lullet till den får vänta tills vi är på plats. Ni vet, en sängkappa, nytt överkast, snygga kuddar och sånt. Sneglar på nya sängbord från H&M Home också …

Dessutom tvingades vi till kapitulation vad gäller matbord, efter att sedan flytten från Skärhamn bara haft ett visserligen fint, men pyttelitet frukostbord att tillgå.
Jag hoppas och tror att det nya bordet skall fungera både i den ytterst lilla matvrån i tjuvkilsköket,

Runt bord för mig och L i ett träslag som inte passar i ulebergshuset men som blir fint i Tjuvkil

och i förlängt läge i vardagsrummet när vi är många.

En skiva i och plats för åtta
Massiv rökt ek i matbordet från Sweef
Och med två iläggsskivor kan vi vara tio runt bordet

Med min snöälskande lilla vovve i knäet, hoppas jag med endast en hand ledig för redigering att ni haft en fin tredje adventshelg, oavsett om den avnjutits i skjortärmar på en sydfransk uteservering eller i snön med dunjackan på.

Imorgon bär det av till Växjö igen. Jag hör rykten om mer snö.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Det obligatoriska vädergnället

04 söndag Dec 2022

Posted by murvielklotter in Allmänt strunt!, Betraktelser från hemmahorisont, Jobbinvasion, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

adventstider, konsultjobb, Ulebergshamn, Upplid, Växjö

Fjärde december, och andra advent minsann och en liten prins bygger ett Winter Wonderland av årets paketkalender.

Det är tinder på hög nivå och planerna för nästa års kalendrar börjar ta form. Jag har ju barnbarn inte bara i Solna och nästa advent är nog de andra småttingarna gamla nog att tycka att det är kul också.

Nån rättvisa måste det ju vara!

Fram till jul tillbringas annars vardagarna i Växjö och det är inte så dumt alls, faktiskt. Vårt lilla Air BrB är supergulligt och det är advent där också.

Men mörkret…

Den småländska varianten är värre än den västkustska, jag lovar. Jag behöver egentligen gå i ”ide. Eller dra till Murviel. Till blå himlar,

Januaripromenad 2017 på Cap Leucate

och luncher i solen vid havet.

Restaurant Le Marin i Bouzigues

Det blir mörkt om kvällarna där också. Men det är bara mysigt efter en dag med en rejäl dos ordentligt dagsljus. Det gör inte ens något att kvällarna är kyliga; det löser vi med en brasa i det stora rummet i murvelhuset.

Nästa resa ner är bokad. Alldeles nyss. Vi skall inspektera den nya tonnellen på terrassen utanför köksingången och få på lämplig taktäckning på den. Förhoppningsvis har det även hunnit hända annat av det som vi anlitat hantverkare att fixa under vår frånvaro.

Under trettonhelgen bär det av för ett par ynka veckor i Murviel. Inte mer – upp­draget i Växjö har förlängts med några veckors deltid in i februari.

Bokning av resa till Murviel var därmed ett absolut måste för bevarande av förstånd, efter alla bilturerna fram och tillbaka mellan vår lilla stuga och Växjö och fram och tillbaka från Ulebergshamn till lilla Upplid, mellan Värnamo och Växjö.

Vägarna går genom mörk smålandsskog. Vädret pendlar och torsdagens solsken var ett undantag.

I fredags var det grått igen. Åtminstone i Småland. Vägen hem genom skogar mitt i ingenstans var helt renons på färg och så gråtrist att jag ville gråta. Det är faktiskt inte människovärdigt. Men i Göteborg sprack det upp och jag piggnade till.

Det pigga höll i sig ända till Trollhättan, där det började skymma.

Och regna.

Svart asfalt.

Bländande strålkastare.

En och en halv ynka plusgrad. Fy för den lede.

Halvvägs mellan Trollhättan och Uddevalla började det snöa istället. Blöt vänersnö.

Som att köra in i en lovikkavante. Oh, the joy. Not.

I höjd med Munkedal blev E6:an torr igen och igår morse vaknade jag utsövd halvtio(!) av att den bleka, vackra vintersolen badade Ulebergshamn i ett livgivande ljus.

Alltså kommer jag fram till följande; om vinterveckor måste tillbringas i Sverige, då är västkusten att föredra. För ljusets skull. Att det sedan finns små solsken i såväl Solna som i Falun och Oslo, är en annan femma. De kan också med råge uppväga frånvaron av languedocblå himlar. Åtminstone när en resa är bokad och jag får njuta av båda delarna!

Glad andra advent, således!

Jul på murvieltorget en annan december …

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Många anledningar att älska Languedoc

04 tisdag Okt 2022

Posted by murvielklotter in Hunden Stina, Inspiration, Utflykter, Väder

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Auberge de Mauroul, Dejeuner, gourmetrestaurang, Hameau, inkluderande anpassning, Olargues, utflykt i environgerna

Kort stopp för att heja på frihetsgudinnan i lilla byn Lugné på vägen hem från dagens utflykt: ”Cette copie de la statue de la Liberté trônait en 1987 à la proue du Maxim’s des Mers dont Albert ABELANET (natif de Lugné) était commandant”

Vi vaknade till ännu en blå himmel och en dag som lovade sommar. Slöa timmar vid poolen hade varit lockande, men vi hade andra planer. Inspirerade av Therese & Rolle på Doc d’or, gav vi oss inåt land och upp en bit i bergen, till en alldeles bedårande liten hameau mellan bergssidorna, till synes långt borta i ingenstans.

Men det är just det som är det fina, att det inte är långt borta alls. Fyra mil från oss, inte långt från Olargues, där vi också gjorde ett kort stopp,

Olargues och Pont du Diable och med berget Caroux i bakgrunden

klamrar sig pyttelilla byn Mauroul fast en bit upp i en dalgång.

Där är det som om tiden stått stilla och ändå inte. Här finns såväl ett litet airbnb – La maison du Bonheur

– som en restaurang som verkligen inte behöver skämmas för sig. Som så ofta är utsidan tämligen oansenlig,

Trappan upp till restaurangens takterrass till vänster

men uppe på takterrassen är utsikten alldeles ljuvlig och stämningen är vänlig och välkomnande.

På baksidan av huset finns en ny utbyggnad som säkert är jättemysig när vädret inte inbjuder till al fresco-luncher.

Men vi satt förstås ute. 27 grader, strålande sol, en ljum, försiktig vind och ett pergolatak ovanför våra huvuden var alldeles ideala förut­sättningar för lång lunch en alldeles vanlig tisdag.

Fram på bordet kom snabbt en skifferbricka med amuse bouche; en shot svampsoppa samt krutonger med tapenade och paprikaröra fick fart på aptiten.

På det följde fisk, anka och gris för oss fyra,

hembakat bröd,

och till det potatismos med färskost på Tomme, som var alldeles himmelskt.

Till dessert blev det Mont Vanille, och en tarte au citron till Eva.

Stina fick en skål vatten och vänliga blickar, så hon kände sig välkommen hon också.

Därmed, för att avrunda, varför slutar jag inte att älska Languedoc?

En sådan här dag säger egentligen allt. Det är med svenska mått mätt full sommar, naturen är storslagen och bortom varje krön väntar över­raskningar och vyer som det är omöjligt att tröttna på. Medelhav, strand och vågskvalp ena dagen, poolliv en annan och hisnande bergs­formationer nästa. Från Murviel och en knapp timme upp i bergen eller en halvtimme ut till havet väntar ständigt nya upplevelser.

Men hur hittar man de här väl gömda pärlorna som Auberge de Mauroul?

Och hur kommer man på att öppna en gourmetrestaurang i en sån avlägsen, pytteliten by som Mauroul?

Det senare har jag ingen aning om, men hittar dit på slingriga vägar gör du nästan bara om någon som varit där berättar för dig. Om den utsökta maten, det fräscha vinet, det engagerade och välkomnande värdparet och byn själv; pittoresk och sömnig.

Nu får ni därmed höra om den från mig, så åk dit, njut och pass it on!

Och som en fin och inkluderande gest; trots att byn är backig skulle det nog faktiskt med lite påpuffningsassistans gå att ta sig fram och in till den nybyggda delen på baksidan i rullstol. Därinne finns både ramper och en stor (och fräsch!) handikapptoalett. Bil går att köra ända fram, om det behövs, så avståndet från bil till dörr behöver inte vara långt.

Bara en sån sak i en urgammal by med branta gränder uppe i bergen!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Igår kom sommaren på återbesök

03 måndag Okt 2022

Posted by murvielklotter in Hunden Stina, La mer, poolliv, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

boardwalk, Cap d'Agde, eftersäsong, petit déjeuner, sydfransk höst

I förrgår natt, när Stina tog sin midnattsdrill, var det 19 grader fortfarande och igår var det nödvändigt att också bada, om man ville sitta i solen.

Det ville jag.

Jag sökte inte skugga, utan satte istället på mig hatt och solglasögon. Efter söndagsförmiddagens utflykt till stränderna vid Cap d’Agde för hundpromenad och en typiskt fransk petit déjeuner invid boardwalken längs med stranden,

blev det sedan en stunds njutning vid pool­kanten. Och simturer. Flera stycken.

Min mesta favoritgadget; min reMarkable!

Söndagar, ändå. I Languedoc, i tidig oktober, när flanörerna på strandpromenaden är i huvudsak franska och betydligt färre än mitt i sommaren.

Med lätta steg passerar de snabbt och rytmiskt förbi oss där vi sittande på ett eftersäsongstrött strandcafé inleder vår söndagsutflykt. De är allt annat än sönderbrända och de flesta ser vältränade ut. Restaurangen där Åsa och jag åt en överraskande god och mysig söndagslunch för tre veckor sedan, verkar ha stängt åtminstone sin uteservering nu.

Några badade fötterna eller hela kroppen i det stilla, glittrande havet,

segelbåtar samlades på redden och Stina mötte många bepälsade kolleger efter att vi tömt våra kaffekoppar och flanerat iväg längs med stranden.

Heta sommardagar med brännande sand och ett gytter av soldyrkare med olika grader av brännskador på sina kroppar är ingenting för mig. Längre, kanske skall tilläggas; i yngre dagar var det få saker som för mig framstod som härligare än en hel dag på stranden. Numer är det tidiga morgnar som gäller, om jag sommartid skall leva strandliv för en stund. Då är det främst de salta vågorna som lockar och senast vid lunchtid packar jag ihop och åker hem.

Men oktober, som sagt. Det är ljuvligt. Jag blir återigen varse hur stor skillnaden mellan nordisk och sydfransk höst är. Vi kan ha dagar när skillnaden i temperatur kanske inte är så stor men att få njuta av dagar som denna är förstås otänkbart uppe i norr.

Men denna franska vistelse är som sagt på upphällningen och jag är redo för hög, klar luft, mysiga ylle­tröjor och brasor i kaminen om kvällarna. Det är faktiskt inte ett dugg svårt att se njutningen i det efter att ha fått njuta av sommar i ett halvår. Visserligen med några avbrott, men i stort sett. Vetskapen om att vi kan sätta svensk slaskvinter på paus hjälper också när mörkret hotar att påverka mig mer än vad som kan anses nyttigt.

Tacksamheten över den möjligheten är monumental. Årstider är fina. Jag behöver dem. Fast hur de fördelar sig i tid hemmavid, det har jag starka åsikter om. Men här, i Murviel är inte sommaren för kort; jag tycker att den är lagom lång.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Hösten kryper på oss också i Murviel

01 lördag Okt 2022

Posted by murvielklotter in Allmänt strunt!, Hantverkare, Inredning, Murvelhuset, Renoveringar, Väder

≈ 4 kommentarer

Etiketter

Eric Baisset, ferronnier, La Belle Vue Neffies, orangeri, pergola, Snickare Loubet, tonnelle

Vi har en vecka bakom oss, då strumpor på fötterna och en tröja över axlarna känts helt rimligt. Det har blåst och solen har varit ganska opålitlig. Som tidig höst, helt enkelt. Det har ändå passat mig ganska bra, eftersom jag hade en skarp deadline att hålla med jobbet, så jobb har varit mitt huvudfokus den senaste veckan. Bara en sim­tur på fem dagar säger något om vädret, temperaturen och för all del också om arbetsbördan framför skärmen.

Sommar ena dagen, höst nästa och så sommar igen …

Min deadline höll jag, därmed, tack vare det något ostadiga vädret. När den var nådd, gick jag loss med snabeldrake, dammvippa med långt skaft (vi har mycket högt i tak), skurhink med mopp och fönsterputs. Det senare var välbehövligt, om än lite vemodigt, för nu är kladd från sommarens små barnhänder bort­städat och säsong 2022 slutgiltigt ihoppackad.

Brors lilla hus och studsmattan har fått flytta in under en presenning i garaget och det lilla husets tillbehör har diskats och stuvats undan.

Väldigt lite påminner just nu om de små barnbarnens närvaro och efter en kort stunds tillfredsställelse över ett väl­städat hus, infinner sig som vanligt ett visst vemod.

Men jag börjar känna mig färdig med sommaren 2022 nu. Vi är här i en dryg vecka till och jag skall simma medan jag drömmer om nästa år.

Tanken var när vi for ner för snart en månad sedan att åtskilligt hantverksspill skulle få, om inte sin lösning, så åtminstone en färdig tidsatt plan för när saker och ting skall vara klara.

Så blev det inte.

Så gott som dagligen har vi tjatat på stackars snickare Loubet om besked men svaret har varje gång blivit att han inte kan ge vare sig devis eller datum ännu. Till slut tvingades vi ge upp och söka oss vidare. No hard feelings, skall påpekas; han är inte ensam om att ha mycket att göra.

Är det en efter-covid-effekt, frågar vi oss, att alla hantverkare är så upptagna, alltmedan vi jagar vidare efter en ersättare för Loubet. Vi hittar honom tämligen kvickt, även om datum för färdigställande ännu inte är spikat. Vi skall ha pergolan och dörrfix vid poolhuset ordnat, det behövs en badrums- och en garderobsdörr i vårt sovrum, nytt glas ovanför entrédörren (där har en trasig ruta suttit sedan vi fick huset och först nu får den prioritet – märkligt hur en del saker bara glöms bort …) och i det stora rummet behöver vi fler bokhyllor.

Nu finns åtminstone en försiktig plan för allt det.

Under tiden har Gary varit här och bytt ut den trasiga varmvattenberedaren mot en ny,

och vår ferronnier i byn, Eric Baisset, har till slut varit här och tagit ordentliga mått för tonnellen på vår terrass. Vi tror att just detta kommer att fixas på hitsidan om nyåret men det vet vi inte säkert. Eric pratar med tjock occitansk dialekt, så mycket av det lilla han sa gick mig förbi. Han såg dessutom vettskrämd ut när jag stapplade loss på min franska.. Det får man ju förstå – den är inte lätt för den ovane, den heller!

Medan jag väntar på besked från diverse hantverkare, kommer jag på nya projekt. På framsidan, utan­för ytterdörren och framför ett av fönsten, vill vi ha ett enkelt orangeri. Inspirationen har jag fått från La Belle Vue i Neffiès för flera år sedan, utan att riktigt ha listat ut hur det skulle kunna fungera hos oss.

Skärmdumpade en bild från La Belle Vues Instagramkonto – visst är det magiskt vackert?

Men till sist har tankarna på det skramlat färdigt och nu vet jag precis hur jag vill att det skall se ut. Tanken är att ett sådant litet orangeri skulle kunna skydda den gamla ytterdörren och ge oss ett bättre inomhusklimat om vintern. Samtidigt skulle vi få en liten slags ”hall” med plats för en liten sittgrupp, en tambur­major och en skohylla. Men vem vi skall kunna hitta, som kan ta sig an den uppgiften, det vete fåglarna! Jag skall be att få återkomma i just det ärendet.

Annars, då?

Igår körde vi middag med vänner igen. Före detta kollegan Sussie och hennes man, som i våras flyttade till Languedoc,

liksom våra nya St Chinian-vänner, kom farande.

Vi satt ute medan mörkret sänkte sig men åt vår dessert inomhus. Vi har sköna kvällar fortfarande, men de varar inte lika länge som under den franska högsommaren. En mustig burgundisk gryta värmde därför gott!

Imorgon ger vi oss nog iväg på en utflykt igen. Jag skall dessutom plocka ut ytterligare några semesterdagar nästa vecka, för att kunna njuta av de sista dagarna här för den här gången.
Kanhända blir det ett inlägg om det också, så småningom.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld
  • Tredje gången gillt

Besöksstatistik

  • 336 994 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
februari 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728  
« Jan    

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Nej
  • murvielklotter om Nej
  • Anonym om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: