Nya erfarenheter är ofta, om inte alltid trevliga, så åtminstone lärorika. Jag har just blivit en liten erfarenhet rikare och konsekvensen av denna min nyfunna visdom är att det inte blir någon höstresa till Murviel som planerat.
Det är fullbokat.
Överallt.
Jag har väntat för länge med att beställa resan, helt enkelt. Inte var det för att jag glömde bort eller lite halvslött sköt upp bokningen, utan flera saker medverkade till att det dröjde. Allt har varit jobbrelaterat och helt omöjligt att bortse från eller snabba på, så nu sitter jag här och letar febrilt efter alternativ.
Air France skall ha över 9000:- för en enkel till Montpellier via Paris och Norwegians pariskärra på lördag morgon är lika full som den irländska konkurrentens. SAS har en plats kvar till Nice med mellanlandning i Oslo – den resan tar hela dagen och sedan skall jag ta mig de dryga 40 milen därifrån till Beziers och därmed går det alternativet bort. En enkel till Paris tömmer plånboken på 6000 pix och då måste jag hitta en vettig anslutning till ett rimligt pris vidare till Beziers. Och hela dagen går åt till att resa.
Vad göra?
Jo, jag ger upp. Stannar hemma. Blir sittande med mitt längt.
Höstlov, tätnande mörker, regn, ett stadigt sjunkande kvicksilver och alla vi klimatflyktingar flockas på flygterminalerna. Vi krigar om de de ynkliga kvarvarande flygstolarna och tömmer bankkonton för att kunna fly undan den allt gråare omgivningen för några dagar. Det är inte utan att jag känner mig en smula modstulen.
Tills det hörs ett litet pling i min telefon.
Ett MMS.
Solen! The apple of my life! Och jag flinar stort och inser att nu kan jag hänga med Bertil istället;
Då känns det bättre och till och med helt rätt. Murviel, termiter, slutförande av bilimport och nötfestival i St Nazaire får vänta – mormorn har annat för sig!