Kategoriarkiv: poolliv

Omöjligt blå himlar, as ever

11 måndag Okt 2021

Posted by in Byliv, Hunden Stina, Läsning, Murvelhuset, poolliv, Väder

≈ Lämna en kommentar

Etiketter

, , ,

Ödetomten hos grannen…

Söndagen häromsistens var ingen stillsam affär- men härlig! – så imorse blev det sovmorgon ända till 8.30. Jag var ganska trött, men trots att jag formellt sett ägnar mig åt att beta av sparade semesterdagar, så krafsar Luther på axeln åt sådant slöande. Jag tycker ju egentligen inte med mitt förnuft att avkoppling är detsamma som slöhet, men något slags ryggmärgsreaktion från hektiska år bakom mig ger sig nästan alltid till känna, om jag en helt vanlig måndag inte genast kliver upp och gör mig nyttig.

Kanske är det till och med kommentarer från familjemedlemmar under min tonårstid om att jag var lat och slarvig, som rotat sig så till den milda grad att jag fortfarande dras med den självbilden? Men vem var inte på sitt slarvigaste och tröttaste under tonåren?

Oavsett, så är det länge sedan jag by default var lat och slarvig.

Men njuta kan jag!

Och glad blir jag varje gång vid anblicken av en omöjligt blå förmiddagshimmel över grannhusets ödetomt. Vi har haft ett par dagar med lite moln men i övrigt har vädergudarna flörtat skamlöst med oss. Igår försov vi oss lite men kom ändå iväg till antikmarknaden i Pezenas före nio, så det godkänns. Det är spännande att navigera mellan de många torgstånden och jag förvånas över kvaliteten det mesta håller.

Vi var på jakt efter en spegel att hänga över öppna spisen och hittade en, men blev för snåla för att bära hem den 450 euro dyra skönheten. Så vi gjorde inga affärer och jag är ändå ganska nöjd med det.

Vi stötte på flera bekanta under vår antikvandring,

och det är förstås alltid trevligt och med oss hem fick vi till slut ändå ett gäng surdegsbaguetter, grönsaker och en tårta till kvällens kräftkalas.

Vi slurpade, åt och drack oss igenom kvällen och sorlade bort flera timmar i skenet av stearinljus och alltmer tummade vinglas men utan en tanke tänkt på fuktskadan som håller oss duktigt syssel­satta annars.

Och vovven var lycklig över sällskapet! Hon har snart löpt färdigt och har hittat tillbaka till sitt spralliga, kramiga, glada och sociala jag.

Idag läste jag Jus de chaussettes vid poolen, hängde tvätt ute i solen

och frustade ikapp med Stina i värmen. Jag latade mig en stund, alltså. Jag sa ju aldrig att jag inte också äger en latmasks formidabla förmåga med jämna mellanrum!

À bientôt!

Stilla och lugnt i Murvelhuset

08 fredag Okt 2021

Posted by in Hunden Stina, Min franska trädgård, Murvelhuset, poolliv

≈ 2 kommentarer

Etiketter

, , ,

För ganska precis en vecka sedan baxades den iordningställda packningen ut till Madame P i hällregn och västkustvind.

Jag gav upp om att hålla mig torr och såg efter väl förrättat värv ut som om jag duschat med kläderna på…

Höst på ön, alltså.

Höst är det alldeles bestämt i Murviel också, men den är av ett helt annat slag. Nätterna är svala och i solen, som värmer rejält om dagarna, kan ändå anas en lätt bris, som påminner om att dagarna i en solsäng snart får sättas på paus.

Fast ännu är det makalöst skönt i solen! Den står lägre på himlen här också och poolen är till hälften i skugga hela förmiddagen. 29 grader håller den idag, så simturer blir det flera av, fastän senare på dagen än vad som är brukligt sommartid.

Städ, fix, jobb och franskplugg får vänta..

Hjärnan behöver vila.

Ögonen behöver få återupptäcka allt som de brukar fastna på, nu när golvet i det stora rummet är ordentligt renskrubbat och en ny, mer avskalad ordning är någorlunda återställd efter bedrövelsen som det läckande vattenröret åstadkommit.

Flera rundor i trädgården har det förstås blivit.

Jag har pliktskyldigt ryckt upp ogräs ur gruset på gårdsplanen nedanför terrassen – väl i näven, spred ogräset en omisskännlig doft av vitlök; vild vitlök, minsann! – och jag har kunnat konstatera att oliverna snart är mogna,

att smultronträdets frukter håller på att skifta färg,

och att apelsinträdet dignar av gröna kart;

Sådan höst kan jag leva med.

På söndag kör vi en aldrig så liten kräftskiva innan vi kavlar upp ärmarna för ännu en vecka full av bestyr.

Kanske hinner vi med en snabb sväng till antikmarknaden i Pezenas på söndag förmiddag. En spegel över öppna spisen är jag på jakt efter och den skall helst vara en bedagad skönhet för att kunna passa där.

Jag är nere i varv idag och tankarna upp­tas av bagateller. Det är himla skönt, faktiskt.

Lugnt, stilla och städat

18 söndag Jul 2021

Posted by in Byliv, Familjen, grand-mère, Murvelhuset, poolliv

≈ 1 kommentar

Etiketter

,

Två ynka inlägg har det blivit sedan barnbarnen kom för två veckor sedan. Dagarna har rusat iväg och fyllts med bad, förberedande av måltider, bortplockning av desamma, glass, tvätt, nattningar och undanplockning med jämna mellanrum; det senare ett formidabelt sisyfosarbete!
Men mest har dagarna fyllts med glädje, skratt, Brors sång och dans,

kompis Noel som lärde sig simma,

och Bertil som precis som jag har vattnet som sitt rätta element.

Vi har hängt i trädgården större delen av tiden, eftersom det var precis det avslappnade lugnet som både barnen och deras föräldrar behövde.
Men vi tog oss till havet, iallafall!

  • Bertil på Valras Plage

Och 14 juli firades med fackeltåg – vi höll oss coronasäkert i svansen av tåget – och fyrverkerier,

innan halva gänget i torsdags for tillbaka till Sverige igen.

Så till sist Bertils lilla hand i min när det blev dags även för honom och hans mamma att åka hem…

Vi sa hejdå vid säkerhetskontrollen på Montpelliers flygplats igår, Bertil och jag, fastän ingen av oss ville. Vi höll varandra i handen, ville inte släppa. Men att flyga är spännande och när vi svängde in på parkeringen utanför avgångshallen konstaterade Bertil att det var flyga han skulle. Han har ju varit här förut och vet vad som gäller. Lite allvarstyngd vid incheckningen,

i en för mig ny avgångshall, utan köer och mycket lugnare än den ordinarie, som nu är tillbaka i sedvanligt, resefebrigt läge.

Till slut är det tyst i murvelhuset och ute är det stjärnklart och lugnt
Huset är städat och utgrävt och nästan alla spår efter de smås upptåg är borta. Möblerna har hamnat tillbaka på sina platser,

terrassen är städad och återställd,

sofföverdrag och dynor är tvättade,

och vid poolen syns inte längre några badleksaker eller blöta handdukar i högar.

Jag njuter en stund av det innan rastlösheten sätter in och jag måste blogga av mig den. Hunden Stina deppar och letar efter sina små kompisar och säkert märker hon att också vi håller på att packa ihop oss.

Imorgon åker vi norrut. Hemma väntar fantastiska saker snart.