Murvielklotter

~ …om livet i Murviel lès Béziers

Murvielklotter

Kategoriarkiv: huset på ön

Bara dagar kvar

20 lördag Aug 2022

Posted by murvielklotter in huset på ön, Inredning, Om dagsläget

≈ 2 kommentarer

Etiketter

flyttbestyr, memorabilia, sista dagarna på Vrakvägen, Ulebergshamn

Vi har packat ihop båda våningsplanen så långt det är möjligt och har kommit en bra bit på väg med källare och garage. Vi röjer det sista där imorgon, sedan är vi redo för flyttgänget som kommer på tisdag.

På vinden har vi i princip inte varit sedan flyttlasset gick från Blåsut för sju år sedan men dit hade heller inte särskilt mycket burits upp. Några kassar CD-skivor gicks igenom, men av alla dem har bara fem sparats.

Precis som vid våra tidigare flyttar, går det flera lass till återvinning och loppis och jag förundras över hur det är möjligt att samla på sig så mycket. Då har vi ändå röjt flera gånger, i takt med att huset renoverats rum för rum.
Jag kan trots allt konstatera att detta så här långt varit vår smidigaste flytt hittills. Vi har i princip inte haft några helt oöverskådliga kaoshörnor att hantera, eftersom vi i princip har haft koll på vad vi sparat och varför. Det som får följa med nu är noga utvalt. Ytterst få möbler får följa med och det som inte ratas har antingen en egen historia, som behöver få fortsätta att vara en del av oss, eller så tycker vi helt enkelt att de fortfarande är jättefina. Som den knarriga laminostolen som L: s pappa fick redan på 50-talet.

Snyggare patina än vad den har får du leta efter!

Eller Anna-Stinas två skåp; egentligen inte alls den stil jag är ute efter i radhuset i Tjuvkil, men de är fina och jag tror att svärmor ler i sin himmel över att de tas omhand.

Glasskåpet med de tunna, tunna benen skall få husera mina garner och bo i vårt sovrum. Varje morgon i Tjuvkil skall det vara det första jag ser. Fast det dröjer förstås, så skåpen får mellan­landa i Ulebergshamn, dit vi tar vårt pick och pack redan nästa vecka.

Det blir dock inte många dagar i Ulebergshamn innan jag först åker på turné i två omgångar, för att sedan ramla ner i Murviel om knappa tre veckor.

Där skall vi pusta ut och skapa fransk vardag för ett tag. Jag skall jobba, förstås, men framför allt skall vi njuta av septembersommar och ge oss iväg på små utflykter tillsammans med stackars lilla Stina, som börjar bli en smula otålig över att hon får leka så lite med oss. Det får bli ändring på det, helt enkelt.

Och hur har jag det med flyttångesten? Jo tack, den har ingen fram­trädande plats längre. Överallt står nu flyttkartonger och över golven dansar dammet som virvlats upp när allt flyttats runt. Det är helt enkelt inte mysigt här längre och jag vill till slut bara härifrån.

Det är inte bara minnen av mitt egna liv som dyker upp i gömmorna som nu gås igenom. Kärleksbrev(ha ha!) jag fått, sista aulauppsatsen jag skrev en majdag i Bregårdsskolans aula, där svensklärare Bengt kommenterat med att det jag skrivit var poesi (jorå, han gillade det mesta jag skrev), hittade jag bland barnens teckningar och hundratals foton, som jag glömt bort. Ytterst lite av det har jag kastat. De har fått ligga där och vänta på att bli återupptäckta i hur många år som helst. Det märks dock att de redan sorterats och bedömts ha ett värde.

Artonåriga jag kliver fram, och hon som var 35. Hon känns ändå ganska lycklig. Och älskad. Omhuldad, sedd och respekterad. Jag ler och lägger tillbaka allt i de prydliga lådor sakerna redan låg i.

Förrådet är nu nästan tömt och i hallen utanför tornar staplar av flyttkartonger och förvaringsboxar upp sig. Jag bestämmer mig för att det får vara nog för idag och tar mig upp från källaren. I vardagsrummet sitter L med en stor trälåda i knäet.

I den hittar han sin mammas första körkort och sin mormors folkskolebetyg från 1898! Tanken svindlar. Så bläddrar han vidare bland gulnade ark och hittar sin mosters dödsannons från 1936. Då var svärmor tio år och den döda systern 25.

Tuberkulos.
En liten runa får henne att kliva fram som en ung kvinna med många vänner. Hennes sjukdom och död påverkade min svärmor starkt. Systern, som var 15 år äldre än henne, betydde mycket för barnet Anna-Stina. Jag förundras igen över att de där små gulnade tidningsklippen över­levt inte bara en, utan mängder med flyttar och vemodet griper tag igen.

Bilder på andra, sedan länge döda släktingar fladdrar förbi. Många av dem minns jag, andra har jag aldrig träffat. Vad finns kvar av dem? De gör sig åtminstone påminda när de kryper upp ur gömmorna och för en kort stund får liv igen. Allt stillnar för en stund.

När lådan med foton och papper, som jag fått med mig från rensningen av min egen mammas lägenhet förra året, ramlar en avriven bit brunt kuvert ut. Min mammas handstil griper tag i mig och tiden stannar helt. Den sorglösa artonåringen släpper det sorglösa. Hon -jag- hade bara ett år tidigare förlorat sin pappa. Texten på den bruna lilla lappen har mamma skrivit av från pappas dödsattest.

Men artonåringen som var jag VAR lycklig. Efter fem år i skuggan av cancer var jag trots allt lättad och äntligen ung på det där be­kymmerslösa sättet som en tonåring av någon underlig anledning förväntas vara. Och det var mycket tonår som behövde tas igen.

Evigheter sedan, alltihop, och ändå plötsligt så nära.

Fyra nätter återstår på Vrakvägen, sedan går första etappen av vår utdragna flytt. Kommer vi att plocka fram alla de här minnena igen eller får de stanna kvar i sina lådor tills vi flyttar nästa gång? Jag gissar att de raskt kommer att knuffas längst bak i minnesbanken igen men det var fint av dem att hälsa på för en stund.

Jag tror att det är dags för ett sista bad under” stjärnhimlen” i vårt fantastiska badrum;

Jag är dammig efter timmarna i förrådet, och badrummet är nu det enda stället i hela huset som är fritt från flyttkartonger.
Och minnen.

Det blir skönt.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Så slår det mig att nästa gång jag packar min väska …

14 söndag Aug 2022

Posted by murvielklotter in huset på ön, Om dagsläget

≈ 2 kommentarer

Etiketter

återvinning, flyttbestyr, hjälpsamma vänner, Loppis i ladan, tillfällig bostad, Ulebergs hamn

… för att lämna huset på ön, så är det för gott.
Jag kom hem från ännu en roadtrip härom dagen, efter värmländsk grillfest,

välbehövligt häng hos tre av fem barnbarn och efter en sväng inom mamma. Det kläms in en hel del under de där tripperna och jag får erkänna att jag efter en sådan tur ändå är lite trött. Då är det skönt att komma hem, packa upp väskorna och flytta ut ur necessären och in i tomma badrumsskåpshyllor. Men den här gången; lite långsamt, men som vanligt på autopilot, gör jag som jag brukar, när blicken möter min egen i badrumsspegeln och jag blir stående. Med ansiktskrämen i ena näven, tandborsten i den andra, stirrar vi dumt på varandra, spegelbilden och jag:

– Du gör det här för sista gången just här på den här fläcken, i det här huset, säger jag till spegelbilden; du kommer inte att packa upp någon necessär här igen, har du tänkt på det?

Jag gör en massa saker för sista gången de här veckorna. Jag kör över tjörnbron i augustisolnedgång och utbrister för mig själv, högt och med rösten full av beundran, att det verkligen är makalöst vackert. Jag ringer mamma och hojtar glatt att ”nu är jag på broa”, precis som jag brukar göra för att mamma skall få koppla av och släppa oron över att något skall hända mig ute i trafiken. 

Mamma är 93. Klar i knoppen men långsammare nu och allt hänger hon inte med på längre.

Sista samtalet till henne från just broa har troligen ringts nu. Av rätt anledning, skall tilläggas, för mamma finns ju kvar, medan huset på Tjörn snart är någon annans.

Vi njuter av vår näst-sista helg i tjörnhuset och jag pendlar mellan att otåligt vilja lämna och en känsla av lätt panik över att det snart inte längre är vårt. Kanske har det med tidpunkten att göra; så här års, hemkommen från Murviel och tillbaka på jobbet igen, brukar jag köpa nya blommor, kanske byta gardiner, möblera om och fundera över hur vi bäst skall höstmysa till tillvaron bakom dörrar stängda mot höstrusk.

Bertil på höstlovsbesök 2018

Istället packar vi ihop. Kastar lystna blickar ut till det ljuvliga augustivädret innan vi dyker ner i flyttkartongerna igen. Vi åker till Loppis i ladan och återvinningen istället för till badklippor, och den occitanska färgen på skinnet bleknar istället för att bättras på under västkustsk sol. 
I fredags åkte jag tidigt till Dingle och tappade som vanligt andan vid åsynen av slöjorna över daggvåta ängar med betande får och kossor och över viken alldeles innan Tjörnbron.

Tidig morgonfärd i augusti 2019

På måndag gör jag också det för sista gången; åker till jobbet i Dingle från Tjörn, alltså. Sådana stunder får jag jobba hårt för att mota vemodet.

Kollegan i Dingle utbrast i fredags, efter att jag gnällt en stund över flyttångesten, att jag ju valt helt fel tidpunkt att flytta på. Man flyttar i november, när västkusten är som jävligast,

Stockevik, Tjörn november 2018
November 2019

inte i augusti, när det är som allra bäst.

Hon har, som alltid, helt rätt.

Som tur är vet jag att vemodet kommer att övergå i lättnad när allt är klart. Vi har dessutom fått erbjudande om att hyra ett hus i Ulebergs hamn medan vi väntar på att vårt radhus skall bli klart. Det kommer att göra livet betydligt enklare under det limbo som uppstår under vår tillfälliga bostadslöshet. Pryttlarna får följa med till sagda hus, magasinet kan sägas upp och jag slipper leka baglady med resväskan ständigt packad. Vi kan helt enkelt fortsätta att leva som vi gjort hittills; med två hem med nästan allt på plats och bara en kabinväska med när vi reser mellan de två hemmen.

Ulebergs hamn, Hunnebostrand

Galet vacker utsikt kommer vi att få njuta av också, allt tack vare bekymrade vänner som hör sig för och på alla möjliga sätt hjälper oss att hitta lösningar.

Himla tur när de egna planerna möjligen är en smula vidlyftiga …

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Ett vemod knuffas undan av otålig beslutsamhet

06 lördag Aug 2022

Posted by murvielklotter in huset på ön, Om dagsläget

≈ 2 kommentarer

Etiketter

flyttbestyr

De har åkt nu, kusinerna Iben och Maj. Till slut lyckades båda familjen i semesterns sista skälvande dagar trycka in en tripp till Tjörn. Två små roliga, gulliga, ljuvliga ettåringar, som båda börjar i barnehage/på för­skola på måndag, gav mig den energi och beslutsamhet som jag behövde för att komma igång ordentligt med flyttbestyren.
Majs mamma och Ibens pappa rensade de lådor med deras saker som blivit kvar här (tjörnhuset har otroligt mycket förvaringsplats) och sedan dök de ner i lådorna med sparade barnkläder. Åtråvärda kläder valdes ut och fördelades och min nostalgitripp ville aldrig ta slut.

Men nu är det gjort. De har sagt hejdå till tjörnhuset och kört vidare hem till vardag och alldeles nya rutiner bortom föräldraledigheterna.

Kvar är vi och ett allt tommare hus. Det är nu det märks att det trots allt de senaste sju åren gjorts en del rensningar. Det som stått i förråd, garage och hyrt magasin är i allt väsentligt redan uppsorterat, möjligen med undantag för en del av de saker som vi tagit hand om efter våra mödrar. Det hyrda magasinet har sedan fotografering och visning varit svårt att överblicka. Det var bråttom att få bort saker och det fanns inte tid att sortera ordentligt. Inför gårdagens färd dit gruvade jag mig därför – tänkte att det här kommer att ta tid att få ordning på…

Möbler och flyttlådor huller om buller …

Men en dryg timme senare stod tjuvkilsprylarna prydligt till vänster i magasinet, kläder och skor för kommande höst och vinter lättillgängligt till höger, murvielprylar i högra hörnet längst in, och alla möbler som skall lämnas till loppis i mitten.

Möblerna är min svärmor Anna-Stinas. De är jättefina, men det är en inredningsstil som trots allt inte är vår. I radhuset i Tjuvkil tänker vi ta ett omtag och inreda utan vare sig nostalgi eller krusiduller. Alla sådana böjelser får murvelhuset istället ta hand om. Jag längtar till sagda murvelhus nu mer än någonsin. Där är fortfarande vårt ”hemma” intakt. Det är tryggt, välkänt och vårt.
Det är känslomässigt ansträngande att flytta. Det har jag knockats av vid de flyttar vi gjort det senaste decenniet. Jag tycker otroligt mycket om vårt tjörnhus men jag påminner också mig själv om att när vi flyttade hit till vårt tidigare sommar­ställe, så var tanken att stanna ett år eller två för att renovera …

Sedan skulle det säljas och vi skulle flytta tillbaka till Stockholm och prinsarna. Istället blev det sju fina år i lugnet och vinden på Vrakvägen.

Tankar på Stockholm finns överhuvudtaget inte längre, trots prinsar och numera lilla elsietrollet. De bor stort och jag hälsar på dem ofta.

Ett drygt halvår utan ett sverigehemma väntar. Hur kommer det att påverka oss och våra framtida planer? Blir Tjuvkil det fasta? Eller blir Murviel rentav ett primärhemma?

Mycket hinner hända på ett halvår, det har jag lärt mig. Jag kommer säkert att hinna dryfta mina tankar här många gånger innan vi står där vid dörren till det splitternya radhuset och sätter en blänkande nyckel i låset.

Mest känns faktiskt allt det här bara spännande nu. Jag pausar flyttbestyren i några dagar och drar på grillfest till Värmland, följt av efterlängtat häng med solnafamiljen. Efter det är det ingen pardon. Då finns inte längre något det där kan vi ta imorgon. Men jag är beslutsam nu. Det bockas av på att-göra-listan i planerad takt och mentalt har jag till slut redan flyttat. Jag säger förlåt till tjörnhuset och bedyrar att det är högt älskat och alldeles säkert får nya fans i familjen som snart tar över.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Om att vara mitt uppe i en eftertanke

28 torsdag Jul 2022

Posted by murvielklotter in huset på ön, La mer

≈ 3 kommentarer

Etiketter

Flyttågren, kjosken i Tjuvkil, nostalgi, pensionärsfunderingar

Jag vaknar ganska tidigt av mig själv numera. Riktigt pensionärstidigt, fastän jag ännu inte är pensionär på riktigt. Har liksom bara börjat nosa på möjligheten att inte vänta så länge till på det livet. Numer verkar det där med livet som pensionär fungera annorlunda än förr för väldigt många. De pensionerar sig och sedan konsultar de, coachar, hoppar in på vikariat eller jobbar extra. På egna villkor och när de har lust. Eller för all del för att pensionen blev så mager och mer kulor behöver flyta in.

Mitt huvud är som vanligt fullt av planer. Jag ser inte framför mig en stilla tillvaro där varje dag är den andra lik. Det har mina dagar hittills sällan varit, så varför skulle jag vilja leva annor­lunda när jag har full frihet att forma mina dagar utan de fasta ramar som ett jobb tvingar på mig?

Imorse slog jag upp ögonen strax före åtta. Hunden krävde morgonkramar medan dagen utanför de tunna fördragna gardinerna med lagom sommarfladder avslöjade en sådan där typiskt inställsam, nästan vindstilla sommardag som bara Tjörn förmår ordna fram.

Snabbt får jag i mig frukost och hastar upp till badrumsbalkongen för en stund i morgon­solen och där slår det mig med full kraft att de här stunderna har ett väldigt nära förestående slut. Jag håller andan en stund. Känner efter. Lyssnar på Lena PH: s sommarprat om just ingenting men med hög igen­känningsfaktor och kommer fram till – igen – att det ändå är som det skall. För hur många förmiddagar varje sommar har jag kunnat sitta här?

Vi åker ju härifrån när möjligheten till det är som störst! Hur många är istället dagarna när jag kurar inomhus medan vinden viner och regnet piskar? Förvisso ganska mysigt det också, men ett mys mindre kopplat till en specifik plats.
Jag är inte ledsen över att flytta, bara stundtals lite vemodig. Men det är en bra känsla för den betyder att vi har haft det bra här; att vi inte flyttar från något vi vill bort ifrån, utan till något som förhoppningsvis skall passa våra behov nu bättre. Förändring är bra när den får vara självvald. Då kan den bjuda på både spänning, förväntan, lite skräckblandad förtjusning och till och med lite krydda i tillvaron. När tvivlet griper tag om mig, åker jag till Tjuvkil. Där blir jag faktiskt glad varje gång. Arbetet på radhusen ser ut att ha stått mer eller mindre stilla sedan vi var här sist.

Men i den lilla småbåtshamnen råder sommar. Vinden knäpper i segelmasterna,

vid badbryggan har badföreningens medlemmar picnic i medhavda campingstolar och i ”kjosken” köper jag en lakridsstrut.

Jag får barndomsvibbar här. Slitna träskor mot grusig vägren, sommarlov och dagens femte glass (nejdå, jag nöjer mig med högst en om dagen numer). Stämningen är lite sömning, ett förr i tiden som stannat kvar. Jag hoppas att det får förbli så, lite skevt, en aning avskavt och inte alls tillrättalagt. En buss med gles tidtabell och ett frivilligt flit som håller bodarna upprätta. Med tanke på hur mycket som nu byggs på Tjuvkils ängar, är förstås risken stor att vägen breddas och asfalten slätas ut, men jag skulle vilja kulturminnes­märka hela klabbet. Jag vill ta mina besökande småtroll i handen och traska ner till kjosken och köpa glass. Den skall vi äta vid ett av de uppställda borden under ett GB-parasoll medan vi tittar på vattenglitter och guppande småbåtar. Jag bestämmer att havet känns mer tillgängligt här än nedanför björnbärssnåren vid huset på ön.

Det är inte vackrare, kanske till och med tvärtom, men på något sätt känns det snällare, mer tillåtande och mer allmänt än vid vår vrakvik, där bryggorna trots allt är någons privata.

Och Tjuvkil är definitivt riktigt charmigt! Tror jag tänker bli en sådan där riktig bevarandepensionär som far runt med namninsamlingslistor i högsta hugg! Att jag själv utnyttjar förnyelsen på ängen och armbågar mig på plats i den lilla idyllen tänker jag inte låta bekomma mig alls.

Så det så.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Mellandag med almanacka och att-göra-listor 

26 tisdag Jul 2022

Posted by murvielklotter in Hunden Stina, huset på ön, Jycken, Murvelhuset, resa med hund, Resor

≈ 1 kommentar

Etiketter

att-göra-listor, autobahn, flyttbestyr, Heiligenhafen, Hotel Seestern, murvielhemma, Rusta, stau, vägarbeten

Jag har dråsat ner i soffan tillsammans med hunden i huset på Tjörn, efter tre resdagar genom Europa.

Vi hann fram till Hannover innan första bilkön satte stopp för vår smooth sailing.

I två och en halv timme segade vi oss fram innan det släppte och vi kunde ta oss vidare till Heiligenhafen och Hotel Seestern.

Vi fick ett rum med utsikt över restau­rangens soptunnor och med kuddar så knöliga att jag höll på att gripas av panik. Jag blev lite besviken på Heiligenhafen denna gång. Mitt i turist­säsongen lyckades den vackra lilla staden kännas trött och oinspirerad. Det lilla hotellet med en lång historia gemensam med en och samma ägarfamilj i flera generationer har egentligen en ganska skön retrokänsla och hade säkert upplevts charmigare med utsikt över strand och småbåtshamn istället för soptunnor. Och med en kudde som låtit nacken vila… Men jag fick en god Grauburgunder till min vegetariska grillmix och sedan en riktigt gräddig mjukglass i hamnen, så jag får sägas vara relativt nöjd med stoppet ändå.

Extra skönt var det ändå att väl framme på Tjörn få krypa ner i rena lakan, med örat mot favoritkudde och insvept i skönt duntäcke invid sovrums­fönster på glänt. Sval och frisk havs­luft svepte in och Stina, vår älskade fantastiska, resvana globetrotter,

återtog snabbt sin vanliga position på min arm. Så har hon inte legat på hela vistelsen i Murviel; det har varit för varmt för det. Jag stoppade näsan i hennes mjuka päls, klappade henne och viskade gonatt i hennes öra och somnade på stört.
Idag tillåter vi oss en mellandag för att planera och samla krafter innan tjurrusningen mot överlämningen av huset på Tjörn i slutet av augusti. Från soffa och fåtölj har detaljerade att-göra-listor skrivits och vi har avtalat med både städ- och flyttfirmor. Det känns som om vi ligger bra till tidsmässigt, med tanke på hur mycket vi rensade inför fotografering och visning. Luttrade flyttare som vi kanske ändå får sägas vara, så räknar jag dock med att total flyttstress och tidspress ändå kommer att sätta in. Vi laddar alltså för det också.

Idag är det till slut jeans, T-shirt och små strumpor på för första gången på över en månad.

Hade jag ens sådana kläder …?

Växlande molnighet, frisk vind och en aldrig så liten höstkänsla präglar redan första dagen på vår ö. Det är faktiskt njutbart, för en stund, med luft som är lätt att andas. Jag älskar sommar och värme men har heller ingenting emot att ta paus från det en stund. Tack vare Murviel finns inte längre någon väderstress kvar hos mig om somrarna. Jag sveper gladeligen en kofta om axlarna för ett tag, trygg i förvissningen om att sommaren fortsätter i Murviel långt efter att den gett upp på vår ö.
Imorgon skall jag krama på Maj, äntligen!

Maj iklädd mormors bralla❤️

Och jag skall införskaffa diverse förvaringspryttlar – på Rusta; var annars? – för såväl nomadliv som magasinering. Vad blir ”hemma” det närmaste halvåret? Vi har adressändrat tillfälligt till Murviel, så då måste det vara murvelhuset som blir vårt ”hemma” för ett tag. Åtminstone får brevlådan bo där. Och det känns ju till och med lite spännande!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Nu har vi städat i Frankrike

23 lördag Jul 2022

Posted by murvielklotter in grand-mère, Hunden Stina, huset på ön, Murvelhuset, resa med hund, Resor

≈ 2 kommentarer

Etiketter

Hotel Parc Alvisse, Roadtrippin’

Ni kommer väl ihåg, kära bloggkompisar, att Frankrike ligger på Fernands aveny i Murviel? Det kom Bror fram till när han var här och då måste det ju vara så. En annan ung poolbesökare fastslog lika säkert häromsistens att Frankrike faktiskt ligger i Sverige och om det förhåller sig så, måste det rimligen ligga en hel del i den stora klimatskräcken, för det har varit riktigt varmt i Frankrike. Som ju alltså ligger i Sverige, som vanligtvis inte brukar vara riktigt så varmt.

Kuddar, dynor, lyktor och dukar undanstuvade …
… medan poolen överlåts till badgäster för plask utan oss.oo

När jag lämnade prinsarna och deras lillasyster på flygplatsen i Montpellier för en dryg vecka sedan, var båda prinspojkarna ledsna. Bror tyckte att jag gott kunde följa med till Paradgatan och sa med bestämdhet att jag absolut ville åka dit tillsammans med honom.

– Såklart vill jag det, sa jag. Jag måste bara tillbaka till Frankrike och städa först, sen kommer jag!

Med det svaret lät sig Bror nöja ända fram till gaten när det var dags att gå ombord. Uppbragt deklarerade han då, enligt uppgift, att de förstås inte kunde gå ombord på planet innan mormor kommit tillbaka från städningen av Frankrike! Jag skulle ju följa med till Paradgatan hade jag ju sagt. Begreppet ”sedan” som mått på tidsrymd är onekligen en tolkningsfråga.

Nu är vi till slut på väg norrut och från bilen facetimeade vi med Bror imorse. Han sken som en sol, glad över att Frankrike äntligen var färdigstädat så att vi snart kan hänga på Paradgatan igen. Och jag är förstås lättad över att kunna hålla mitt löfte, om än med en aldrig så liten fördröjning.

Vi lämnade murvelhuset tidigt imorse för färden norrut och förestående flytt från huset på ön.

Blodapelsinssol i höjd med Orange!

Förutom prinsar och lillasystertrollet får jag snart träffa Iben och Maj; barnbarnsflickorna som jag inte har träffat på ett bra tag och som båda har lärt sig så mycket sedan vi sågs senast. Båda två fyller ett år väldigt snart och med bara ett par veckors mellanrum. De födelsedagarna vill jag inte missa!

Det är alltid vemodigt att lämna Murviel men jag vill det ändå nu. Vi åker inte ”hem” den här gången. Hemmet på Tjörn är sålt och skall packas ihop och jag vet inte riktigt hur jag kommer att känna inför huset de kommande veckorna. Jag gissar att jag kommer att behöva vara så effektiv och välplanerad att jag inte kommer att hinna fundera så mycket.

Bilen upp är bara lätt packad. De kläder som behövs och några av familjen L:s saker är det enda som följer med norrut. Inga sedvanliga tvättmedelspaket, tvålar, vinlådor eller marknadskorgar har stuvats in och det känns ovant och märkligt. Istället skall våra två bilar stuvas fulla med prylar åt andra hållet i höst; till ett hemma som är franskt, ett murvelhus som för ett halvår kommer att vara vår enda fasta punkt, vårt enda hemma.

Vi har landat på vårt stamlokus i Luxembourg. Jag har simmat i en stojig bassäng, ljusår från den stillsamhet som rådde här förra sommaren, då covidrestriktionerna fortfarande hårt reglerade antal personer i poolen samtidigt och då middagen fick intas på rummet.

Så här stilla var inte poolen idag …

Trots platsbristen i poolen idag, är det otroligt skönt att få sträcka ut i vattnet efter många timmar i bil. Hund och husse sträcker ut de med. Fast i sängen …

Imorgon fortsätter vi genom Tyskland till Heiligenhafen och ännu en hotellnatt innan vi far vidare genom Danmark till Tjörn via Puttgarten-Rödby. Men först middag på den luxemburgska hotellterrassen

och sedan rejält med sömn innan vi är redo för autobahn och en och annan högst sannolik kö.

À demain!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

De här dagarna..

17 fredag Jun 2022

Posted by murvielklotter in Betraktelser från hemmahorisont, huset på ön, Resor, Väder

≈ 1 kommentar

Etiketter

förestående flytt, Fer & Pierre, Maileg, sista dagarna på ön

Det är inte många dagar vi har tillbringat på Tjörn de senaste veckorna; betydligt färre än vad jag hade önskat och de dagar vi faktiskt har kunnat landa här, har det blåst allt annat än behagliga vindar. Då har jag misströstat lite, för jag vill krama ur det sista ur vår tillvaro på Tjörn när det är som allra bäst.

Men igår!

Igår golvade ön mig så där som bara den kan! Vinden mojnade, himlen var fullständigt utan en prick och det enda som hördes var fåglar, humlesurr och ett och annat måseskrik. Det var riktigt varmt men med jämna mellanrum kom en lagom svalkande bris från havet. Jag måste nypa mig i armen. Jag skickade en liten filmsnutt till de nya ägarna för att de skall förstå vilket paradis de har fått fatt i.

Jag funderar över om vemodet skall koppla greppet om mig igen men konstaterar att det gör det inte. Jag är tillfreds med att få njuta av ännu några sommardagar innan vi lämnar över nycklarna och börjar istället fantisera om Tjuvkil. Där ser jag mig själv i en havskajak på ett stilla sommarhav eller tidiga morgnar på badföreningens brygga i den lilla småbåtshamnen.

Kanske köper jag mig en glass i sommarkiosken invid småbåtshamnen innan jag släntrar hem för en brunch i skuggan vid vårt radhus. Vi lämnar ju inte havet när vi flyttar. Tvärtom kommer det kanske att kännas närmare, även om avståndet i meter blir ungefär detsamma. Vägen till vattnet blir dock mindre snårig och mer lättillgänglig i Tjuvkil. Och brisen från havet hoppas jag skall leta sig fram till radhuset lika bra som jag också hoppas att vi blir mer skyddade från de narigaste vindarna.

I sommar skall vi ha husvakter på Tjörn, så jag har åbäkat mig med blommor i krukor och kryddor i pallkragen.

Det är ett sätt att mota känslan av övergivet hus. Det går annars så fort när en flytt rycker allt närmare. Jag vill inte det. Jag vill bo här tills vi inte bor här längre. Förvalta det ända tills det är dags att lämna över det. Huset är värt att känna sig älskat hela vägen. Det blir lättare att lämna då.

Om några dagar åker vi till Murviel. Vårt franska hemma och ett omåttligt älskat hus också det!

Vi skall förbereda för prinsarnas och prinsessan Karlssons ankomst; åka till Ikea i Montpellier med Johannas inhandlingslista i högsta hugg och en lite längre tur till Fer et Pierre i trakten av Toulouse för att köpa nya dynor till järnsmidedmöblerna och en ny bänk till matbordet på köksterrassen.

Studsmattan skall riggas,

och mössen, som emigrerat till Murviel,

skall få sitt hus monterat. Tanken är att Bror och övriga gästande barn skall hjälpa dem att ställa iordning deras nya hus. Sedan hoppas jag att barnen också hjälper mig med att få till be­rättelsen om de stackars bostadslösa mössen som äntligen hittat ett nytt hem där solen lyser och ingen jagar bort dem.

Jag kom på mig själv igår med att sitta och vara bara lycklig, alldeles ifred i en gungstol i solen invid hus­väggen.;

Från det öppna köksfönstret hördes L slamra med middagsmaten. Jag hade ingen aning om vad klockan var, behövde inte veta. Lamm från Knottens gård puttrade i grytan tillsammans med vitlök, vin och örter och jag kände kraften återvända. Två helt lediga dagar alldeles utan måsten var en absolut nödvändighet.
Idag blev det däremot en del jobb och imorgon skall jag packa klart, städa undan och rensa några av skåpen i biblioteket. Det kommer att kännas bra det med. Solen lyser inte över ön idag och det är betydligt svalare än igår men det gör inte så mycket; jag behövde ändå hålla mig inne och fixa med förberedelserna inför avfärd mot Murviel. På måndag är vi där. Det blir fint.

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …

Förändringstider

14 tisdag Jun 2022

Posted by murvielklotter in Familjen, grand-mère, huset på ön, Murvelhuset, Om dagsläget, Resor

≈ 6 kommentarer

Etiketter

bröllop, Falun, förestående flytt, kusinträff, Namnfest, nomadliv, Nytt radhus, Oslo, Risör, Solna, Tjuvkil

Det är nästan exakt en månad sedan vi lämnade Murviel. Sedan dess har jag/vi varit på mer eller mindre konstant resande fot. Det uppdämda behovet av att få träffas, ha fester och att resa är nästan löjligt påtagligt. Jag pustar ut i några dagar efter att i en hektisk månads inledning hälsat på älskade Maj i Falun, följt av syttende-maj-firande med Iben i Oslo, så en kort sväng tillbaka till Murviel direkt efter flaggviftandet, följt av det bedårande bröllopet i Sunne och en sväng förbi mamma på mors dag. En dag hos Stinas uppfödare för trimkurs hanns ju också med innan det blev dags för studentmiddag i Dingle med utspring påföljande dag;

Sedan kallade återigen Norge för Ibens namnfest (Iben var självklart som huvudperson ivrigt fotograferad men det visar jag inte här). Så fint, så fint var det.

Hemmajobb i flera dagar kändes sedan omåttligt skönt, för även om jag både gillar att köra bil, tycker om att resa och går igång på förändring, så kan det ändå bli för mycket när resorna avlöser varandra utan så mycket tid på hemmaplan däremellan.

Hemmakontor på frukostbalkongen

Den gångna helgen var vi i Norge igen, denna gång för kusin- och kusiners kusinträff. Två långa resdagar med färjor åt båda håll med bara en dag på plats är till slut ganska tröttande. Fast åh, vad glad jag är att vi kom iväg! Jag träffade personer jag knappt träffat annat än på begravningar sedan vi blev ordentligt vuxna och det är så fint att få roliga minnen väckta till liv efter decennier av glömska. Omgivningarna skämdes inte för sig heller, i huset alldeles vid vattnet i en vik inte långt från Risör på norska Sörlandet.

Två arbetsdagar på plats på Nuntorp för kvalitetsarbete tillsammans med våra två naturbruksgymnasier rundar av en ganska galen månad och nu har jag sjunkit ner i soffan och myser med Stina. Jag har gillat varenda festlig helg men jag är ändå glad över att de nu är avklarade.

Här hemma på Tjörn ligger resväskor uppslagna på sängen i det blå gästrummet.

Det är mindre än en vecka kvar tills det är dags för sommarsemestern i Murviel. Tjörnvädret har varit bångstyrigt de dagar vi varit hemma och utemiljön inbjuder inte till terrasshäng. Vanligtvis så här års förnyas kuddförrådet, nya lyktor kanske införskaffas och terrassen ser både bebodd och inbjudande ut.

Tidigare sommarsäsonger på vår tjörnterrass …

Inte i år; vår kringflackande tillvaro hela våren, i kombination med det faktum att vi lämnar huset och Tjörn i slutet av augusti, har gjort att det årliga projektet iordningställande av terrass har nedprioriterats.

Fokus nu är istället radhuset i Tjuvkil och jag sparar inspirationsbilder i en särskild mapp allteftersom jag ramlar över dem i inredningsmagasin eller när jag googlar efter inredningsdetaljer till vårt nya hem. Jag börjar bli ivrigt otålig och mentalt släpper jag alltmer taget om tjörnhuset. Istället boar jag i fantasin in mig i det halvfärdiga radhuset i Tjuvkil.

Den oundvikliga och planerade kappsäckstillvaron i höst och i vinter kommer alldeles säkert att tära, så med jämna mellanrum ställer jag mig frågan varför vi utsätter oss för en sju månader lång tillvaro i hus- & hemlimbo?

Murviel blir vår fasta punkt, vårt ordentliga hemma under den här perioden. Hur kommer det att påverka vår fortsatta planering? Hur mycket kommer vi att kunna vara där? Jag jobbar ju trots allt fortfarande och även om mycket kan skötas på distans, så behöver jag med jämna mellanrum befinna mig på svensk mark. Kanske skall jag också ta några konsultuppdrag i höst.

Åsså barnbarnen, då; de ljuvliga, som jag ständigt längtar efter och regelbundet måste få träffa. I sommar kommer de till mig; solnaklanen till Murviel och falun- och osloklanerna till Västkusten och Tjörn. Jag försöker planera runt dem alla men det går förstås inte alltid. Trots allt behöver jag ibland hålla mig geografiskt stilla.

Trots allt är det fantastiskt fint att ha dem alla att längta efter. Mellan träffarna finns också Facetime och det är ju en evinnerlig tur!

Dela detta:

  • Tweet
  • Skriv ut
  • E-post

Gilla detta:

Gilla Laddar in …
← Äldre inlägg

Translations

These are automated translations which are very far from perfect but they may give you a general idea. I take no responsibility for any of the inevitable errors!

  • English
  • Français
  • Español
  • Deutsch
  • Português
  • Other languages

Murvielväder

Murviel-lès-Béziers
Detaljerad prognos

Senaste inläggen

  • Stilla pausläge
  • Nej
  • Väderfunderingar
  • En dräglig sorts vintervärld
  • Tredje gången gillt

Besöksstatistik

  • 336 990 träffar

Tidigare inlägg

Kategorier

Murviel

advent Air France Av jord badrumsrenovering barnbarn Bertil Betraktelser från hemmahorisont bignone bygrannar Béziers canicule carrelage claystone D'Oc d'or distansjobb Förberedelser garde manger Heidelberg Hunden i Frankrike hus i Languedoc IKEA Jul köksrenovering La Maison Hansby Le Café Nouvel Le Studio des Artisans Maison de deux murvellängtan Murviel murviellängtan Murviel lès Béziers Norwegian orage poolliv Resor roadtrip Roquebrun Ryan Air Tjörn äggoljetempera

Bloggar jag följer

  • Annika Estassy Lovén
  • Att leva i Languedoc
  • Brev från Servian
  • Franska sydkusten och andra kuster
  • Freedomtravel
  • Hus i Frankrike
  • Kors och tvärs
  • Mellan skånsk mylla och fransk terroir
  • Min franska blogg
  • Miras Mirakel
  • The Good Life France

Bra boenden

  • Chez Amis B&B i Saint Nazaire de Ladarez
  • D'Oc d'Or Chambres & tables d'hôtes
  • La Belle Vue
  • Maison Vieussan

Husmäklare

  • Hus i Languedoc
  • Sydfranska fastigheter

Gör som 137 andra, prenumerera du med.
februari 2023
M T O T F L S
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
2728  
« Jan    

Arkiv

  • februari 2023
  • januari 2023
  • december 2022
  • november 2022
  • oktober 2022
  • september 2022
  • augusti 2022
  • juli 2022
  • juni 2022
  • maj 2022
  • april 2022
  • mars 2022
  • februari 2022
  • januari 2022
  • december 2021
  • november 2021
  • oktober 2021
  • september 2021
  • augusti 2021
  • juli 2021
  • juni 2021
  • maj 2021
  • april 2021
  • mars 2021
  • februari 2021
  • januari 2021
  • december 2020
  • november 2020
  • oktober 2020
  • september 2020
  • augusti 2020
  • juli 2020
  • juni 2020
  • maj 2020
  • april 2020
  • mars 2020
  • februari 2020
  • januari 2020
  • december 2019
  • november 2019
  • oktober 2019
  • september 2019
  • augusti 2019
  • juli 2019
  • juni 2019
  • maj 2019
  • april 2019
  • mars 2019
  • februari 2019
  • januari 2019
  • december 2018
  • november 2018
  • oktober 2018
  • september 2018
  • augusti 2018
  • juli 2018
  • juni 2018
  • maj 2018
  • april 2018
  • mars 2018
  • februari 2018
  • januari 2018
  • december 2017
  • november 2017
  • oktober 2017
  • september 2017
  • augusti 2017
  • juli 2017
  • juni 2017
  • maj 2017
  • april 2017
  • mars 2017
  • februari 2017
  • januari 2017
  • december 2016
  • november 2016
  • oktober 2016
  • september 2016
  • augusti 2016
  • juli 2016
  • juni 2016
  • maj 2016
  • april 2016
  • mars 2016
  • februari 2016
  • januari 2016
  • december 2015
  • november 2015
  • oktober 2015
  • september 2015
  • augusti 2015
  • juli 2015
  • juni 2015
  • maj 2015
  • april 2015
  • mars 2015
  • februari 2015
  • januari 2015
  • december 2014
  • november 2014
  • oktober 2014
  • september 2014
  • augusti 2014
  • juli 2014
  • juni 2014
  • maj 2014
  • april 2014
  • mars 2014
  • februari 2014
  • januari 2014
  • december 2013
  • november 2013
  • oktober 2013
  • september 2013
  • augusti 2013
  • juli 2013
  • juni 2013
  • maj 2013
  • april 2013
  • mars 2013
  • februari 2013
  • januari 2013
  • december 2012
  • november 2012
  • oktober 2012
  • september 2012
  • augusti 2012
  • juli 2012
  • juni 2012
  • maj 2012
  • april 2012
  • mars 2012
  • februari 2012
  • januari 2012

Senaste kommentarer

  • murvielklotter om Nej
  • murvielklotter om Nej
  • Anonym om Nej
  • RSS - Inlägg
  • RSS - Kommentarer

Blogg på WordPress.com.

  • Följ Följer
    • Murvielklotter
    • Gör sällskap med 57 andra följare
    • Har du redan ett WordPress.com-konto? Logga in nu.
    • Murvielklotter
    • Anpassa
    • Följ Följer
    • Registrera
    • Logga in
    • Rapportera detta innehåll
    • Visa webbplats i Inläggsvyn
    • Hantera prenumerationer
    • Minimera detta fält
 

Laddar in kommentarer …
 

    %d bloggare gillar detta: